Så kreddigt.

I en kreditbaserad ekonomi kan inflation kan bara uppstå före skuldmättnad i den reala delen av ekonomin. Efter skuldmättnad så skapar det räntebaserade tillväxtkravet alltid deflation i den reala produktiva och värdebärande delen av en kreditbaserad ekonomi.

Denna deflation i den reala delen av ekonomin, skapas av den inflation som driver den finansiella delen av ekonomin grundat på funktionen av räntekostnaden för kredit som betalningsmedel, alltså den funktion som även betingar tillväxtkravet i ekonomin. Man kan uttrycka detta som att den reala ekonomin inte längre förmår att växa i samma takt som det matematiska kravet på tillväxt skapar i ett kreditbaserat system, alltså ett system med kredit som bärande betalningsmedel.

Detta eftersom sedan efter skuldmättnad så vänder flödet av den skapade produktiva nytta som nya krediter innebär, till att istället bli en finansiell belastning, baserad på att räntekostnaden för krediterna som skall utgöra betalningsmedel, skapar en större ackumulerad räntekostnad för sin egen cirkulation än vad de kan skapa produktiv nytta. Priset på pengar dödar ovillkorligen sin egen funktion som betalningsmedel snabbare genom att vara skuldbaserade.

Det krävs alltid en ny kredit för att försörja räntekostnaden för en äldre kredit vilken cirkulerar som pengar – betalningsmedel i ekonomin – vilket skapar en evigt växande ackumulerad kostnad av ränta i för själva betalningsmedlet i sig själv för sin egen funktion.

Rent mekaniskt så kan man säga att tiden för pengar i allmänhet och då i kreditform i synnerhet, som inlagringsfunktion av värde, havererade funktionsmässigt när informationen bytte rörlighetsriktning, alltså när Internet blev tillräckligt allmänt. Kredit betyder ju som sagt förtroende, räntan förvärrar sedan denna brist i funktionen rent mekaniskt med tiden.(stagflationen)

Betalningsmedlet bör därför till bärande del utgöras av ”elektroniska kontanter” med samhället som operatör av betalningssystemet. Ränta är en ickeproduktiv kostnad och fyller enbart en enskilt nyttoskapande omfördelningsfunktion på bekostnad för samhället. Internationell handel bör således ske via clearingsystem för att undvika parallellfunktioner.

Finansiering bör därför ske via det nationella betalningssystemet och redovisas tillbaka mot samma system, för att inte parallella finansiella funktioner skall uppstå, vilka alltså alltid ovillkorligen kommer att leda till haveri för det övergripande betalningssystemet. Lämpligen så sker detta därför genom beskattning på avkastning från realvärdeproduktivitetsskapande investeringar. Givetvis så blir också alla prisbildningsmekanismer då helt annorlunda, men verkligheten lämnar oss inga alternativ med långsiktigt hållbar samhällsekonomisk utvecklingsmöjlighet. Samhället kan naturligtvis inte upprätthålla en finansiell ekonomi som belastar allt i övrigt till förmån för enskilda intressen till en växande omfattning.

Den stora frågan – problemet, kommer vara att människor under mycket begränsad tid kommer att tvingas göra mycket stora förändringar i sin kulturellt betingade syn på innebörden av begreppet samt och hur detta förhåller sig till begreppet ägande.

Människor kommer i detta att tvingas inse att pengar som inlagringsfunktion för värde av någon mer betydande omfattning, aldrig mer kommer att fungera praktiskt baserad på trosmässiga betingelser. Så det finns ju liksom inte särskilt många alternativ, försiktigt sagt. Människor kommer helt enkelt att tvingas samla på annat, om de finner det nödvändigt att ackumulera materiell rikedom.

Det går ju i detta att via en övergångsmekanism dra ut på förloppet över någon tid, för att skapa handlingsfrihet och utrymme för bildning av det allmänna medvetandet. Detta alltså för att övergången skall bli mindre socialt friktionsfylld och destabiliserande.

Man kan i den delen lite kort även för sakens skull notera att enskild handel med betalningsmedlet i sig själv som enskild varugrupp, alltid ovillkorligen havererar samhällets betalningssystem, vilket alltså havererar handeln med varor och tjänster som havererar arbetsdelningen och samhället.

Kredit betyder för troende.

Iglar, fästingar och löss plågade samhällskroppen vars blodomlopp nu är havererat som en konsekvens av detta, men för att det inte skall uppdagas att kroppen är död så används medial parfym, smink och respiratorer för att ge ett sken av att allting är som vanligt.

Men oavsett hu mycket dyvelsträck, målarfärg eller defibrillatorer som kommer att användas så blir inte detta kreditbaserade valutafinansiella system levande och fungerande igen!

Utan ett fungerande system för handel med varor och tjänster så kan inte samhällets arbetsdelning fungera och det innebär att detta är ett samhälle i upplysning.

Människor har börjat tänka, fundera och undra. Hur kan det egentligen komma sig att ingenting är som det det har förefallit att vara och att så mycket är så genomgående ohederligt?

Allt fler människor frågar sig nu om våra politiker någonsin har haft någon som helst avsikt, annat än den egna nyttan med sin politiska gärning, eller med någonting som de någonsin har uttryckt?

Svaret är givetvis, de har aldrig haft ett altruistiskt syfte och alltid ett egoistiskt syfte, men de har lyckats kedja fast människor mentalt i detta funktionsmässigt döda system av skuld med en evigt växande ackumulerad kostnad av ränta.

Jag skrattar  nästan lite åt hur man från mediernas sida försöker ge sken av att detta kommer som en överraskning och dessutom nu främst skulle gälla Kina inom BIS och IMF.

Funktionen av kredit som bärande betalningsmedel i systemet betingar ett pris avränta, vilken ligger utanför det nominella kreditbeloppet, vilket skapar ett ackumulerat tillväxtkrav – skuldsättningsökningskrav. Detta krav skapar inflation i ekonomin fram till skuldmättnad, ökning av kreditmassa skapar sedan i huvudsak två effekter genom de ackumulerade räntekostnaderna, inflation i den finansiella delen av ekonomin och deflation – stagnation i den reala delen av ekonomin. Sammantaget stagflation. Räntan tvingas vidare mot noll för att undvika kredithaverier samtidigt som kreditomsättningshastigheten sjunker.

”The credit-driven growth model is clearly falling apart. This could feed into a massive over-capacity problem, and potentially into a Japanese-style deflation,” said Charlene Chu, the agency’s senior director in Beijing. 

”There is no transparency in the shadow banking system, and systemic risk is rising. We have no idea who the borrowers are, who the lenders are, and what the quality of assets is, and this undermines signalling,” she told The Daily Telegraph.

http://www.telegraph.co.uk/finance/china-business/10123507/Fitch-says-China-credit-bubble-unprecedented-in-modern-world-history.html

Jag har som bekant varit av den åsikten under ett antal decennier att det vi ser i media är precis vad ”någon” vill att vi ska se, inget mer och inget mindre. Med mycket få undantag.

Om vi ser någonting på TV så är det eftersom någon vill att vi ska se detta och då är det meningslöst att se på. Om av en slump du ser någoning anmärkningsvärt på tv, så är det eftersom detta inte är vad det verkar vara, eller att ägardirektiven blivit fel. Det mesta av vad som verkar vara anmärkningsvärt är bara enkel vilseledning avsedd att avleda uppmärksamheten från det som verkligen betyder något. Den här veckan var inget undantag då vi utsattes för monotont basunerande om antalet anställda, resultatrapporter och huruvida marknaden står inför nya tider av evig lycka. Inget av detta stämmer, åtminstone inte på det sätt som det som presenteras för oss.

Om man betraktar diagrammet nedan och ser detta som symptomatisk för det kreditbaserade valutafinansiella systemet inom BIS och IMF, eftersom regelverket är detsamma, så kan vem som helst vidare konstatera följande med kännedom om att skuldsättningen aldrig har varit högre och att de reala produktiva ekonomierna nu krymper:

Pengar cirkulerar med en lägre hastighet än någonsin tidigare.

Pengarna ackumuleras någonstans.

Finansiellt betingad prissättning har aldrig varit högre.

Pengar rör sig FRÅN den realvärdeproducerande delen av ekonomin in TILL den finansiella delen av ekonomin. 

Detta tillstånd kallas för S-T-A-G-F-L-A-T-I-O-N och det kan bara inträffa när skuldmättnaden för ett kreditbaserat system har passerats. Detta innebär också att ”the point of no return” ovillkorligen är passerad och att systemet går mot hyperstagflation och sitt ovillkorliga haveri och eftersom det inte går att äta pengar, inte ens elektroniska, så finns det en risk för att det kan bli dålig stämning när människor upptäcker detta

Om någon till äventyrs skulle ha sett detta begrepp omnämnas någonstans i medierna eller av någon politiker, så skulle jag bli varmt tacksam för att bli upplyst om var och av vem som detta är påtalat.

De vassa knivarna i lådan.

Att våga vara i fråga

Illvilja kan närmast sägas definiera ondska och viljemässigt längre bort än från att vilja alla andra människor illa, eller också då omvänt främst eller enbart vilja sig själv väl, går det bara inte att komma. Givet blir ju då också att egoism alltså knappast kan ses som någonting särskilt godhjärtat, eller faktiskt inte ens som någon särskilt konstruktiv mänsklig drivkraft annat än på mycket kort sikt. Så det finns ett talesätt som lyder ” tillskriv aldrig illvilja vad som tillfredsställande kan förklaras av dumhet … men uteslut inte illviljan.” Detta är känt som Heinleins rakkniv.  Tyvärr vidgår inte få människor gärna endast den första delen av Heinleins rakkniv, de utelämnar ”, men uteslut inte illviljan” delen.

 

Personer som använder denna heuristiska beslutsfattande genväg leds ofta, inte minst av medierna, till att tyvärr på något vis tro att även om vissa saker som människor gör, som förefaller vara väldigt misstänkta och även om aldrig så många psykologiska röda flaggor går till topp och instinktiva larm så ljuder likt domedagsbasuner, så bara måste det finnas en förklaring, annat än illvilja, för att förklara agerandet hos människor.

 

Detta gäller i särskilt hög utsträckning när detta är fråga om misstänkta personer som är anknutna till dem själva, en familjemedlem, vänner och faktiskt hur otroligt detta än låter till tyvärr i särskild stor utsträckning de politiker som människor stöder. Många människor använder Heinleins rakkniv för att skära sig till allt slöare tankar om effekterna av dessa misstänkta åtgärder, så som vore dessa bara misstag, eller kanske att de åtgärder som politiker gjorde var resultatet av ”otur”, eller möjligen att okunnighet kan förklara varför de fattade dessa beslut som ledde så fel, dit vi nu är. Men jag vill därför fokusera lite på den andra delen av Heinleins rakkniv vilket naturligtvis är: men inte utesluta illvilja.

 

Ibland, är det faktiskt så att vissa människor verkar och agerar utifrån ondska. Skadliga människor existerar i världen och så har det alltid varit så långt tillbaka som mänsklighetens historia kan refereras. Människans möjligheter till själsligt förbättrad utveckling har sannolikt aldrig varit större än idag. Det är möjligt att du vet, eller känner till, vissa mer eller mindre ondsinta och för andra människor skadliga individer. De kan vara dina bekanta eller vänner, de kan även vara i din familj, och ja, de kan till och med vara en eller flera av dina politiskt valda ledare.

 

Till stöd för den andra delen av Heinleins rakkniv så finns det ett annat ordspråk som heter Occams rakkniv, vilket säger bland konkurrerande hypoteser, att vad som gör minst antal antaganden bör väljas – alltså den enklare förklaringen, desto mer sannolikt är någonting för att vara sant, allt annat lika. Om någon måste mentalt hoppa igenom en hel rad med brinnande ringar av antagande, för att förklara hur någons motiv inte kan vara illvilja och sedan Occams rakkniv säger, att ju fler antaganden du behöver göra desto mindre sannolikt är det att din hypotes är sann. Då kommer idag många människor verkligen till mycket märkliga slutsatser.

 

Med fokus på politik och genom beaktande av politiker, tänk om ifall de skadliga åtgärder som politiker skapar kan vara mer logiskt förklarbara av ondska än av intellektuell oförmåga?  Hemska tanke!

 

Till exempel, de flesta politiker är rimligt intelligenta. Många har lyckats som akademiker på hög nivå i världen. Många har också varit mycket framgångsrika i affärer eller annan professionell verksamhet förutom framgång inom politiken. Endast en mycket liten andel politiker kan faktiskt på någon mera sakligt grund beskrivas som dumma innan de valdes, det var ju liksom inte främst den monumentala dumheten som utgjorde den opinionsbildningsmässiga förtroendeskapande kvalificeringsgrunden.

 

Så hur är det då möjligt att några framgångsrika och intelligenta människor i Sverige plötsligt kan bli dumma i samma ögonblick som de promenerar in genom dörren till det politiska rådrummet? Eller alternativt, hur är det möjligt att dessa rimligt intelligenta och framgångsrika människor plötsligt drabbas av otur? Finns det någon logisk förklaring? Är det inte mycket mer troligt att människor inom politisk representation är lika tänkande och intelligenta som de var dagen innan de valdes? Och om detta är sant på det viset, hur kan någon förklara de ”dumma” saker som dessa intelligenta och framgångsrika politiker gör?

 

Jag anser nog att en inte obetydligt vassare hypotes, vilken stöds av både Heinleins och Occams rakkniv, är att dessa politiker inte alls är dumma eller drabbade av otur, utan de gör precis vad de vill göra och de får exakt de resultat som de hoppas uppnå. Många kanske tänker när de läser detta: ”Jag kan bara inte tro att mina politiker målmedvetet förstör / skadar (fyller de självupplevda tomma fickorna med arvoden) samhället.” Tja, de har förmodligen rätt. Många kan inte tro detta, men det betyder inte att detta inte är sant. Mycket av vad människan lär sig vara sant, är nämligen inte vad människan tror från början.

 

Om det då är sant att de destruktiva beslut som dessa politiker fattar bara är fel tagna på grund av dumhet, då är många, om inte de flesta av de beslut som fattas dåliga, eller hur? Men om de flesta av de beslut som fattas inte är bra, kan dumhet förklara detta? Kan det vara så att även om dessa politiker skulle vara imbecilla idioter, även om inte hälften av deras beslut skulle vara rätt, så bara utifrån lagen om sannolikhet kan detta verkligen bara handla om ”dum-tur”? Det faktum att de flesta av de beslut som fattas är destruktiva för samhället utesluter dumhetshypotesen per definition. Den enda logiska förklaringen är därför att dessa destruktiva beslut är uppsåtligt tagna, de är med flit, de avsiktligt fattade.

 

Nu är det ju naturligtvis så att om en politiker är både intelligent och har en allmänskadlig agenda, så skall politikern inte låta de människor som valde denne politiker, känna till dessa skändliga moraliska betingelser, åtminstone inte de som inte delar dennes underliggande agenda, så politikern måste dölja sina avsikter med någon form av skydd, en kuliss. En ursäkt som gör att dennes (för det mesta) okunniga och lata väljare kunde svälja betet. Det behöver inte ens vara ett vettigt bete, det räcker att gorma ”arbete åt alla” som vore målet med livets tid att få arbeta! Politikern behöver faktiskt bara en mycket tunn ursäkt för att de människor som väljer skall kunna svepa in sig i sina vanföreställningars kokong och gå bekvämt tillbaka till soffan för att sova vidare i fyra år till.

 

Två av de stora teorierna om varför normalt sett logiska människor med kapacitet för förnuft förkastar tillförlitlig information som skulle få dem att ändra sin uppfattning om något är: BEGRUNDANDE dissonans och konfirmeringsbias.

 

BEGRUNDANDE dissonans uppstår när en person innehar två motsatta och oförenliga uppfattningar eller kognitioner samtidigt och inte vet vad som gäller främst, och det resulterande spända läget är känt som kognitiv dissonans. Eftersom detta med inre dissonans är obehagligt eftersom vi inte vill vara osäkra, vi vill veta vad som gäller, så blir vi motiverade att reducera eller eliminera denna osäkerhet. En stark drivkraft blir därför att upprätthålla kognitiv konsistens, det vill säga att slå ifrån sig, vilket alltså som bekant ibland kan ge upphov till irrationella och ibland maladaptiva beteenden.

 

Detta kan förklara varför människor inte mentalt kan acceptera att människor som de litar på, agerar på ett opålitlig sätt även när de själva ser dessa uppenbara tecken på illvilja. Den BEGRUNDANDE dissonans som sker (att tro att en person är både pålitlig och opålitlig) skapar en önskan att uppnå konsonans (dvs. avtal) så människor kommer sannolikt att omtolka bevis tills dessa överensstämmer med deras egna förutfattade meningar.

 

Den andra stora teorin är konfirmeringsbias. Konfirmeringsbias uppstår när människor söker bevis som bekräftar deras förutfattade meningar, och bortser från bevis som strider mot deras redan etablerade övertygelser. Det kan ses som en form av selektionsbias, alltså att samla in bevis för idéer som människor redan innehar. Dessa två teorier kan förklara varför så många människor inte tycks kunna tro att politiker som de stöder kan agera av illvilja och arbeta medvetet för att försvaga allt annat utom den bankmakt som föder dem.

 

Vilken typ av person skulle vilja göra skada ”sitt” land? Tja, det finns det uppenbarligen när bankernas pengar styr den ekonomi som kontrollerar politiken, människor som tror att ” Det främsta hindret för en stabil och rättvis världsordning är verklig demokrati.” Annars måste vi tro att dessa politiker bara är riktigt dumma eller har otur.

 

Mindcontrol.

När ett meddelande återupprepat visas i allt omkring dig, tenderar du att acceptera det och ta det för givet. Du befinner dig omgiven av det och ditt undermedvetna absorberar och blir nedsänkt i klimatet av repetitiva idéer. Dessa idéer blir och utgör ursprunget till dina tankar. Det är där dina önskningar, åsikter och perspektiv föds.

För att få kontroll över vårt medvetande, måste vi lära oss hur man modererar egna fördomar inbyggda i hjärnans betingade funktioner, det som vi kallar för boxen. Vi tillåter en hel uppsjö av illusioner att stå mellan oss själva och verkligheten. Denna snedvridning är tröstande, den förenklar, men det är bara genom att ha sett genom dessa illusioner som vi kan nå verkligt befriande. Bara då kan människan komma närmare att få en glimt av den universella ordningen, och utgöra en medveten del i denna.

Sunt förnuft definierar att vi i själva verket lever i ett neo-feodalt samhälle byggt på ekonomisk skuldsättning och mentalt slaveri.

Det kanske låter kanske som pretentiös retorik och det låter uppenbarligen extremt för propagerande och betingade sinnen och ja, detta är extremt. Men det är också den olyckliga verkligheten av den nuvarande situationen, vilken är extrem. Fakta finns öppet för ett rationellt och objektivt sinne att absorbera och förstå detta.

Under de senaste 35 åren, med tekniska framsteg, har det skett en explosion i produktion och vinster, i skapande av välstånd. Denna ökning är utan tidigare motstycke, som många vet, men välståndet har alltmera kanaliserats till den ekonomiska 1 % toppen genom funktionen av det kreditbaserade valutafinansiella systemet inom BIS och IMF. Det ”mesta” av det, men egentligen gick lejonparten av detta välstånd, alltså inte ens till denna översta ekonomiska 1 %, utan till själva toppen som är kanske en hundradel av en procent, till dagens moderna aristokrati som kontrollerar detta globala finansiella system.

I USA har de rikaste 400 personerna lika mycket rikedom som 185 miljoner amerikaner tillsammans, det är bara 400 personer som besitter lika mycket rikedom som 60 % av hela den amerikanska befolkningen.

När man diskuterar den moderna finansiella aristokratin, är därför huvudfokus på den patologiska, kortsyntheten och de girighetsberoende krafter som i det omvända gör så mycket mer för att begränsa människans potential än för att öka den.

I stort sett består aristokratin av ett slags kluster av regeringar, politiska partier, politiska grupper, tankesmedjor, underrättelsetjänstfraktioner, militärindustriella företag, stora globala företag, banker och mediaimperier. Detta ingår i det kluster av mega-rika miljardärer som via verkställande direktörer som har oöverträffad kontroll över rikedomar och resurser, alltså bestående av de människor som kontrollerar 147 sammankopplade företag som kontrollerar hälften av världsekonomin.

Dock är den ultimata poängen här att visa folk att det finns för närvarande mer än tillräckligt med rikedom och förmåga att lösa samhällsproblem. Vi kan verkligen utveckla samhället på ett aldrig tidigare skådat sätt. Vid denna tidpunkt nu, det finns redan en överväldigande majoritet av befolkningen, även en majoritet av mega- rika, som inser att våra nuvarande system är föråldrade, ohållbara och alltmer instabila.

Vi behöver inte ägna vår ändliga tid och energi till att slåss med varandra. Vi har redan en kritisk massa av medvetna medborgare, vi behöver bara inspirera och organisera människor att bygga kulturell och politisk vilja. När vi gör detta kommer vi att vara en ostoppbar kraft.

Det är förnekandet av rikedom som håller människor i schack, det håller människor i skuld.

Just vid den punkt när teknologiska framsteg, produktion, distribution och rikedom ökar och borde ha gjort allas liv mycket lättare, precis när grundläggande nödvändigheter borde ha blivit mycket billigare och lättare att få tag i, så blev det tvärtom.

Kostnaden för produktionen har sjunkit dramatiskt och distributionens effektivitet skjutit i höjden. Bostäder, mat, hälsa och utbildningens kostnader borde ha rasat dramatiskt. Men de mest grundläggande förnödenheterna betingar nu ett mycket högre pris, och människor tvingas att ta på sig en ökande skuldsättning för att hålla ihop tillvaron. Eftersom de flesta människor är ”medvetna”, så har studieskulder, konsumtionsskulder, medicinska skulder och hushållens skuldsättning nått till all-time high nivåer.

Som en gammal klok person sa en gång, ”Det finns två sätt att erövra och förslava en nation. Den ena är genom svärdet. Den andra är genom skuld.”

Vi lever i ett neo-feodalt system av skuldslaveri. Den avsedda tjänaren är nu medvetna skuldsatta konsumenter.

När du förstår den rikedom som finns, så börjar du förstå det brott mot mänskligheten som är på gång. Vi lever i det rikaste, mest tekniskt avancerade samhälle mänskligheten någonsin har känt till. Men här är vi, på 2000-talet, med alla tiders rekordantal svenskar som lever skuldsatta.

Efter ytterligt lite övervägande, måste det sägas att det är inte bara den största stölden av rikedom i historien, det är också det största brottet mot mänskligheten i historien.

Proaktiv eller reaktiv.

Att ställas inför fullbordat faktum framför att själva kunna ha handlingsfrihet och göra val är diktaturens grundval som funktion för människor.

Man kan snudd på ifrågasätta om inte lobotomeringsförsöksverksamheten som behandlingsmetod i Sverige, under det tidiga förra århundrade egentligen bara var allmänt demokratiskt välmenande provförsök för att få igång den sovande hjärnan på människor?

Jag har faktiskt annars riktigt svårt att se hur någon så kallad livspusselläggare idag, så flagrant kan undvika att ta hänsyn till den omgivande förutsättande tillvaron för pusslet ifråga? Att det inte redan är full revolution på gator och torg, det bara måste väl ändå bara kunna bero på någon form av patologiskt betingat tillstånd?

Är det verkligen möjligt att människor i Europa, exempelvis i tårgasmolnen på torgen i Turkiet eller i Grekland med nedstängd statstelevision, främst tänker på livspussel och inte på den miljö som krävs för att det överhuvudtaget skall finnas ett eget livspussel att lägga? Nej, Jag tror inte det, människorna synes i en ökad utsträckning göra gemensam sak i olika frågor! Jag tror att de flesta människor i de nu drabbade länderna snart har tänkt tanken att ett gemensamt tidigt proaktivt agerande hade varit att föredra framför det nu reaktiva.

Visserligen har världen stått i brand förut, utan att mandom, mod och morske män har gjort sig gällande annat än som nationalromantiskt svärmande väggbonader på utedassen i Sverige, men nu börjar detta bli så löjeväckande intellektuellt impotent att Sverige faktiskt inte förtjänar bättre än att drabbas minst lika hårt som något annat land kommer att ha drabbats, när en gång bokslutet skall skrivas för denna del av människans historia på jorden.

Ekonomi styr som bekant politiken och vad som styr ekonomin inom det kreditbaserade valutafinansiella systemet BIS och IMF, detta borde ju snart  vara uppenbart även för de mest imbecilla människorna, vilket är våra politiker som tror att ingen annan begriper detta.

Med tanke på den starkt politiserade naturen i dagens värld, är det nu närmast livsavgörande att ta på sig ansträngningen av att förstå de grundläggande realiteterna, snarare än att blint acceptera röken och speglarna som den presstituerade mediaapparaten spyr ut på uppdrag från den institutionella byråkratin på uppdrag av politiska quislingar som lyder det bankfinansiella kreditsystemet, som genom ägardirektiv och kontrollerar mediaapparaten.

Ur vilket politiskt, kulturellt eller ekonomiskt perspektiv som helst så är nationer i väst i total ovillkorlig nedgång och social upplösning. De historiska dygderna av skapande arbete, fritt tänkande och en gemensam kulturell integritet, samt historiska mänskliga principer är borta. Inte enbart beroende på informationssamhällets etablering, utan istället är det faktiskt så att detta är vår enda återstående chans att öka medvetenheten i en tillräcklig allmän omfattning för att kunna skapa en förändring.

Traditionellt goda värderingar har underminerats och ersatts av en betoning på vinstmaximering, skenande materialismen och ett konsumtionsdrivet samhälle för att stilla det finansiella kreditbaserade systemets inneboende matematiska natur som springer ur räntekostnadstillväxtens allt högre krav på berikande av en allt mindre och allt rikare elit.

Västerländska samhällen har förlorat sin själ på vägen. Den främsta orsaken är att den tidigare politiska ledningen av enskilda europeiska nationer, så ofullkomliga som de var, har adjungerats och tagits över av denna korrupta och egennyttiga finansiella maktelit som använder sin kontroll över demokrati genom ekonomi utifrån sin kontroll över skapandet av pengar, för att köpa bestämmande och inflytande över ”representativa” regeringar i flesta västerländska nationer.

Definitionen av dumhet är att till givna förutsättningar upprepa ett beteende och förvänta sig olika utfall och paradoxalt nog var det så  att skaparen av det kreditbaserade valutafinansiella systemet med BIS, som är centralbankernas centralbank, var en banksionist som hette Hjalmar Schacht, vilken allt som oftast var centralbankchef eller riksekonomiminister i Tyskland från mitten på 1920 talet fram till och med 1937. Denna människofientliga och illasinnade individ kallades för Häxmästaren precis som vår egen Anders Borg kallas av systemet nu.

Vidare så skickade förresten denne trevlige Coubertinske idrottstyp Schacht brev lite hit och dit och här är ett exempel från processerna i Nürnberg efter andra världskriget. Hjalmar Schacht, uttryckte sig i ett brev till en Herr A. Hitler i november 1932:

” It seems as if our attempt to collect a number of signatures from business circles for this purpose
(your becoming Chancellor) was not altogether in vain “

Välkommen till 2013 och finansionismens diktatur.

Löpare i kulisserna.

Löpare i kulisserna..

Löpare i kulisserna.

Om 1 % av människorna kontrollerar 99% av tillgångarna och alla 99 % övriga människorna får det sämre i en accelererande takt, då fattar jag inte varför de som förespråkar konkurrens beklagar sig?

Samhällets ideologiska fundament kan faktiskt sammanfattas som valet mellan två -ismer. Altruism eller egoism.

Så hur det kan komma sig att människor som förespråkar egoism nu sitter och gnäller, det förefaller mycket besynnerligt?

”Ve det land vars kung är ett barn och vars ledare redan är berusade på morgonen. Lyckligt vare det landet vars kung är ädel i sinnet, och vars ledare arbetar hårt innan de festar och dricker, och då endast för att stärka sig själva för kommande uppgifter ”. (Pred 10: 16-17)

När den vilseledda opinionen utmärker och belönar vad som är föraktligt och föraktar det som är hedervärt, straffar dygd och belönar last, uppmuntrar vad som är skadligt och avskräcker det som är nyttigt, applåderar falskhet och döljer sanning bakom likgiltighet eller förolämpning, så blir en nation utan framsteg och kan räddas endast genom fruktansvärda lärdomar av katastrofer.

Så kan polariseringskulissen fortsätta och kommer att fortsätta ett tag till, med en krympande och beundrad skara festprissar som njuter av sin eufori, men Sverige är i allvarlig fara, som dock fortfarande är utom synhåll och borta ur det allmänna sinnet och som inte är omedelbart närvarande, men som fortsätter att gro tills dess att utbrottet är i full blom.

Då och först då kommer människor besinna sig, vakna och inse den fullkomliga dårskapen i sin tro på dessa moderna finansiella alkemister och deras bubblande löften om permanent välstånd utan smärta och konsekvenser från denna urgamla fiende som kallas skuld kopplat till ränta som verkar för att gynna de som kontrollerar skapandet av en nations pengar.

Med tanke på den starkt politiserade naturen i dagens värld, är det viktigt att ta på sig ansträngningen av att förstå de grundläggande realiteterna, snarare än att blint acceptera de fiktioner som den presstituerade mediaapparaten spyr ut på uppdrag från den institutionella byråkratin och dess quislingar inom det bankfinansiella systemet.

Ur vilket politiskt, kulturellt eller ekonomiskt perspektiv som helst så är nationer i väst i total nedgång. De historiska dygderna av arbete, fritt tänkande och en gemensam kulturell integritet samt religiösa och historiska principer är borta, inte enbart beroende på informationssamhällets etablering.

Traditionellt goda värderingar har underminerats och ersatts av en betoning på vinstmaximering, skenande materialismen och ett konsumtionsdrivet samhälle.

Västerländska samhällen har förlorat sin själ på vägen. Den främsta orsaken är att den tidigare politiska ledningen av enskilda europeiska nationer, så ofullkomliga som de var, har adjungerats och tagits över av en korrupt finansiell maktelit som använder sin kontroll över demokrati genom ekonomi utifrån sin kontroll över skapandet av pengar, för att köpa bestämmande och inflytande över ”representativa” regeringar i flesta västerländska nationer.

Denna kontroll har inneburit att politiska ledning och centralbanker inte företräder medborgarna eller det bästa för nationer i stort. Istället arbetar politiken för att främja de ekonomiska och globala styrelseformernas vinstmaximeringsintressen för en liten hemlighetsfull maktelit. Detta övertagande har snart ruinerat de flesta nationalstaterna och hotar nu alla befintliga betalningssystem samt offentliga och privata tillgångar.