Det är samma ringar som alltid.

Med tanke på hur svenska banker nu sägs ha byggt upp bankväsendet i Baltikum, så kan det ju vara värt att veta att det ifrån början var en bankir från Lettland som grundade den allra första affärsbanken i Sverige, den banken hette Stockholms Banco.

Året för bankpremiären var 1656 och operatören hette Johan Palmstruch, borgare och köpman från Riga, som inte precis saknade kopplingar till den Venetianska bankirsekten eller för den delen inte heller till det Brittiska Ost Indiska kompani som var i sin linda. Ett Riga som då för tiden utgjorde en del av det svenska stormaktsväldet. Något som bör poängteras i detta är att 1648 så avslutas Trettioåriga kriget med den Westfaliska freden. Sverige erhåller Vorpommern, Wismar, Bremen-Verden med mera. Efter det att drottning Kristina valt att abdikera, måhända såg hon vartåt vägen bar, så kom således Karl den X Gustav som tillträder 1654. Denne startar i princip omgående 1655-1660 Krig mot Polen. Karl X Gustav gör ett framgångsrikt fälttåg men kör sedan fast. Fred sluts i Olivia utan några gränsförändringar.

Detta är väsentligt för att förstå varför det överhuvudtaget gjordes möjligt med ett banksystem.

På den tiden användes det stora och otympliga plåtmynt, som betalningsmedel i Sverige. De största kunde väga nästan 20 kilo. Plåtmynten bidrog alltså indirekt till att vi blev först i Europa med papperspengar, brukar ju den gängse förklaringen vara, men det egentliga skälet är givetvis redan uträknat av grundaren, och vi blir alltså först i världen med att inrätta en centralbank. Sverige som hade ju osedvanligt god mineral och malmrikedom.

År 1661 började hur som helst Stockholms Banco att ge ut de första europeiska sedlarna i modern mening. Den som deponerade sina kopparplåtar hos Stockholms Banco, fick en så kallad kreditivsedel (förtroendesedel) som kvitto på insättningen.

Dessa sedlar blev helt planenligt snabbt mera populära än att bära runt på kopparplattor, eftersom dessa sedlar ofta accepterades som betalningsmedel i stället för de tunga och svårhanterliga plåtmynten. Och i och med att skuldsedlarna började accepteras som betalningsmedel eller förmedlare av värden i olika affärstransaktioner, så hade alltså även dessa förvandlats till ett slags pengar.

Kreditivsedlarna accepterades som betalningsmedel, så länge allmänheten litade på bankens förmåga att kunna lösa in dem mot ett motsvarande metallvärde. För det fall att banken tryckte väsentligt fler sedlar än det fanns värdereserver i metall, så skulle detta givetvis förr eller senare leda till en förtroendekris och en i dagligt tal så kallad bankrun, där alla insättare rusar till banken för att byta sina sedlar mot metaller. Vilket aldrig någonsin under bankernas historia har setts som en tillräckligt stor risk i jämförelse med förtjänstmöjligheterna.

Detta öde drabbade följdriktigt också Stockholms Banco som kom på obestånd redan efter bara några år, efter det att sedelutgivningen hade påbörjats. Och hör och häpna redan då, så vände sig bankens ägare till staten och bad om hjälp.

Detta slutade givetvis som det borde med att staten tog över helt och hållet, och år 1668 så döptes Stockholms Banco om till Riksens ständers bank.
Numera heter denna bank Sveriges riksbank, och är därmed världens äldsta centralbank.

Men i Sverige så upphörde sedelutgivningen i samband med att Riksbanken grundades, eftersom detta uppenbarligen betraktades som ett förfaringssätt som innebar uppenbara risker för bedräglighet, vilket man alltså erfarit i detta.

Karl X Gustav dör i Göteborg 1660 under pågående krig då sonen Karl XI bara är fem år gammal, detta leder till att Sverige styrs av en förmyndarregering i tolv år, ända fram till 1672.

Under denna period av svag ledning, ett år efter kungens död enligt i ovan och vidare alltså närmare precis till 1668, så grundas alltså Sveriges riksbank. Beroende på vilken definition man använder, så är den alltså världens äldsta centralbank.

Samma år börjar för övrigt Lunds universitet med sin verksamhet.
1674 Sverige dras in i Ludvig XIV:s krig och anfaller Brandenburg med Karl den XI som regent.

Riksdagen ansåg emellertid med viss då rådande klarsynthet, att det var sedelutgivningen som hade orsakat bankkrisen.

Det dröjde emellertid inte länge, förrän även andra europeiska länder tog upp och förfinade denna eminenta idé som alltså redan då byggde på att skapa fiktiva värden utifrån förväntningar och förtroenden. År 1694 grundades Bank of England, som också av någon anledning bara fick rätten att ge ut sedlar, vilket nog inte kan ses som en slump. Flera andra europeiska länder följde efter under de efterföljande åren.

Makthavarna hade alltså insett vilka möjligheter som papperspengarna förde med sig.
Med en centralbank och en sedelpress till sitt förfogande, så kunde staten framställa egna betalningsmedel i principiellt sett obegränsade mängder. Riksbanken lät alltså sedelpressarna rulla så fort statsfinanserna var hårt ansträngda, vilket de oftast var i samband med krig, och priset för detta betalades av sedelanvändarna.

Åren 1675-1679 och de motgångar som kriget i Tyskland skapar, leder alltså till att Sverige även angrips av Danmark. Kriget är inte särskilt framgångsrikt men tack vare alliansen med Frankrike kommer Sverige undan med några mindre landförluster i de följande frederna.

År 1680 så inför riksdagen kungligt envälde. Dessutom beslutas det att en reduktion av de gods som adeln tidigare har erhållit, omgående skall genomföras. Detta innebär en kraftig stärkning av statens finanser. Med hjälp av detta byggs indelningsverket upp som ger Sverige en stor stående armé. Men detta kan med fog sägas vara den grundande orsaken till det adliga motståndet mot kungamaktens vidare framväxt.

När Karl XI 1697 dör av magcancer, så kommer efter en kort period av förmyndarregering, Karl XII att förklaras myndig endast femton år gammal. Samma år brinner Stockholms slott ner. Vilket i det större perspektivet givetvis inte ser ut som någon slump.

Karl den XII måste om inget annat sägs, i varje fall tillskrivas att han hade en lugnande effekt på det svenska bankirväsendets eventuella tillväxtplaner. Den efterkommande (1718) Ulrika Eleonoras kraft synes ju ha varit begränsad i flera avseende än detta, och hennes gemål Fredrik I kan inte princip heller han sägas ha annat än möjligen goda intentioner.

År 1723 så gör Fredrik I ett sista försök att hävda kungamakten, men misslyckas. Från och med nu är det inte längre kungen utan kanslipresidenten Arvid Horn som är Sveriges starke man och ledare . Den första riksdagsordningen antas detta år.

Perioden fram till Gustav II kan sedan sägas ha begränsad dynamik vad avser bankväsendet, men sedan tar det fart igen. År 1772 när hattarna förlorar makten och ersätts av mössorna i april, så genomför Gustav III i augusti samma år en improviserad statskupp. En ny regeringsform antas några dagar senare av riksdagen. Kungen stärker i detta sin makt på bekostnad av riksrådet. En ny tryckfrihetsordning antas år 1774 som innebär en inskränkning av de tidigare rättigheterna. En religionsfrihetslag utfärdas 1781 som innebär att katoliker och andra kristna som har flyttat till Sverige får utöva sin religion. Svenskar däremot får inte lämna den lutherska kyrkan. Förbudet mot judisk invandring upphävs1782 och judar får tillåtelse att bosätta sig i Stockholm, Göteborg och Norrköping.

När Gustav III sedan startar krig mot Ryssland 1789, så vägrar Riksbanken emellertid att spela med. Enligt den dåvarande myntlagen var Riksbanken tvungen att hålla en viss mängd silver som säkerhet för sin sedelutgivning.

Kungen löste detta problem genom att låta det nyinrättade Riksgäldskontoret utfärda egna sedlar.

Riksgäldssedlarna (riksdaler riksgälds) blev snabbt populära, inte minst eftersom de förekom i lägre valörer än riksbankssedlarna (riksdaler banco). Men de saknade faktisk täckning och föll därför snart i värde. Kungen lät sig dock inte nedslås:

”Eftersom detta bara gäller pengar, inbillar jag mig att det inte behövs annat än besväret att tillverka dem. Jag föreställer mig att pappersbruken i Sverige inte heller har brunnit upp”, skrev han i ett brev till sin finansminister.

Kungen föreslog också en ny lag, som gjorde det möjligt att betala av skulder i riksdaler banco med mindre värdefulla riksdaler riksgälds. Som inflation i alla tider, var också detta en åtgärd som gynnade låntagarna på långivarnas bekostnad, eller omvänt kostade bankerna tillgångar som inte rätteligen tillkom bankerna.

Bland de drabbade penningutlånarna, så fanns en avdankad kapten vid namn Jacob Johan Anckarström. Det var han som avlossade skottet mot Gustav III på maskeradbalen 1792. Så skälen till mordet hos adel, bankirer och Brittiska Ostindiska Kompaniet, måste anses som betydande.

Men historien visar att även deflation, alltså fallande priser och stigande penningvärde, kan orsaka svåra störningar på det ekonomiska systemet.

Under frihetstiden på 1700-talet drabbades Sverige av en deflationskris. Det regerande ”mösspartiet” beslöt att återställa riksdalerns värde till vad det varit fyrtio år tidigare: kursen på en mark silver skulle därvid sänkas från 72, till 36 riksdaler under en nioårsperiod.

Allt fler började hamstra sedlar. Från att ha varit betalningsmedel blev sedlarna placeringsobjekt och hamnade på kistbottnen.

Riksbankens sedelindragning spelade en ganska liten roll. Det var istället allmänhetens egen hamstring av sedlar som istället skapade likviditetsbristen i landet.

Något som går att lära av vår historia Problemen förvärrades av att priserna på exportvaror föll mycket snabbare än priser och löner på hemmamarknaden. Alltså minskade den inhemska köpkraften relativt omvärlden. Hårdast drabbades dåvarande Stora Kopparberg, som försökte förekomma prisfallet genom att istället ta upp så mycket malm så fort som möjligt och öka produktionsvolymen – vilket givetvis bara gjorde prisfallet ännu brantare, när mer koppar kom ut på marknaden.

Fastighetspriserna i städerna rasade också, då precis som nu.

Många som hade köpt sina fastigheter för lånade pengar tvingades sälja för priser långt under vad de en gång betalat, då precis som nu.

Deflationskrisen gick rakt in i den svenska visskatten. En tidigare riksbankstjänsteman vid namn Carl Michael Bellman hade sammanhanget klart för sig. Evert Taube skaldade för allt vad tygen höll, men ombads att inte uppvigla. Så var även fallet med Torgny Segerstedt och Wilhelm Moberg.

”Bara kursen nederslås, bättre köp på brännvin fås, men då lever jag ej mera”, sjunger Bellman i epistel nr 23, där Fredman ligger utslagen i rännstenen utanför Riksbankens huvudkontor.

Vilken är den sämst hanterade krisen i Riksbankens historia?

Det kan nog vara första världskriget. Då var riksbanksledningen skärrad av den hög ränta och tänkte inte på att inflationen var ännu högre. Realräntan var alltså negativ. Kanske begrep de inte de penningpolitiska mekanismerna, men det gjorde marknaden gjorde mycket väl.

Och den bäst hanterade krisen?

Det är andra världskriget. Då lyckades Sverige hantera krisen med en samordnad finans- och penningpolitik. Främst tack vare Dag Hammarskjöld, vilken samtidigt var statssekreterare i finansdepartementet och ordförande i riksbanksfullmäktige, och som inte alls tyckte att familjen Wallenberg och deras edsvurna politiker skulle göra rov på den svenska befolkningen

Dag Hammarskjöld blev så småningom FN:s generalsekreterare, och dog i förtid
Precis som alla har gjort som har haft politiska mandat att påverka finans och valuta systemet till men för bankerna.

Nu i USA

Den amerikanska vapenförsäljningen ökade med 26,5% jämfört med motsvarande period förra året. Detta samtidigt som staden Sacramento avser stänga den tältstad som vuxit upp i stadens utkant, som en direkt följd av det havererade bolånesystemet.

Dollarvalutan är nu under stark press och FN föreslår nu (igår) att man skall överge dollarvalutan som reservvaluta, till förmån för en korg av valutor istället. Detta kommer att få direkta och dramatiska konsekvenser på dollarkursen, eftersom valutareservbeloppet då omgående kommer att inflatera den övriga penningmängden i dollarvaluta.

Att vi Sverige inte märker detta i någon större utsträckning beror på att krona är en indexvaluta för dollarvalutan, detta tillsammans med Euro, pund, schweizerfranc, Kanadadollar och Yen. Detta innebär att vi kunnat utnyttja dollarns fördelar som världshandelsvaluta, och alltså kreditexpandera fram större valutavolymer utan att tappa värde i förhållande till referensvalutorna. Den övriga valuta gruppen har givetvis varit de som har fått betala för denna valutavärdesexploatering av omvärlden.

Men som allting så är tiden utjämnande och det är nu snart dags att betala räkningen för denna förtida och i mitt tycke helt orättfärdiga överkonsumtion, som har gjort möjlig av den gamla vanliga manipulationen av finans och valuta systemet.

Babbel i Bruxelles

Babels torn i Bibeln beskriver det mänskliga övermodet och naiviteten om sina egna oförmågor och vidare i detta sin därför eviga försyndelse mot Gud. Försöket att bygga ett torn ända upp i himlen har ansetts ha bestraffats med språkförbistringen, och den ovillkorligen efterkommande bristen i kommunikationsförmåga, och uppdelningen i olika tungomål, vilken innebar att människor inte längre kunde förstå varandra.

I bibeln sägs att människorna ville bygga en fantastisk stad, med ett torn som skulle nå ända upp till himlen. På detta sätt skulle människans namn bli känt och berömt och de skulle slippa vara skingrade över hela jorden, och framför allt så skulle människan vara sin egen herre.

Människan hade hittat en dal i Shinar, och där hade människan bosatt sig.

För att bygga tornet slog man tegel och som murbruk använde man beck.
Herren steg ned för att beskåda staden och tornet och säger då: ”Människan är ett folk och de har alla samma språk. Detta är bara början. Nu är ingenting omöjligt för människorna, vad de än föresätter sig”.

Guds reaktion på stads och tornbyggandet blir därefter att han vill ”skapa förvirring i deras språk, så att den ene inte förstår vad den andre säger”.

Platsen kallas sedan dess för Babel, vilket på modern svensk prosa brukar kallas babbel, och det var där som språkförbistringen skapades, och från vilken Herren skingrade människorna ut över hela jorden och byggandet av staden upphörde. Gud ansåg inte att människan någonsin var mogen att vara sin egen herre. Vilket naturligtvis har sin poäng i en massa olika perspektiv, och inte minst det att människan är en dödlig tidsbegränsad varelse, medan utvecklingen alltjämt fortgår, vilket skapar vissa svårigheter att blir fullkomlig, eller gudomlig.
Någon uttrycklig kritik riktad mot tornbygget finns ju egentligen inte i bibeltexten, och den nutida allmänna oförmågan att läsa textning utifrån skrivning, gör ju att syftet bakom detta lilla epos sannolikt ofta går förlorad.
Sensmoralen är dock ovillkorligen att vårt nutida Babel finns som varnande exempel i Bruxelles och Strasbourg.

Varför knarkar människan…

En lite historia om vad knark egentligen är för någonting, och varför detta dök upp i västvärlden på 1950-talet. Detta är mycket bra för att förstå vad detta egentligen är till sin underliggande struktur. Det ger försiktigt sagt en viss förståelse för att det finns folk som skriker vad andra upplever som tokigheter.

Opiumkrigen i dagligt tal, var två krig i mitten av 1800-talet, där främst kolonialmakterna England och Frankrike tvingade Kina att acceptera opiumhandeln och att även ge handelsprivilegier åt segrarmakterna. Dessa krig betraktas ofta som början till slutet av Kinas kulturella historia som kejsardöme.

 

Kina hade utifrån sin storlek, belägenhet och avstånd ifrån Europa, en mängd varor, bland annat silke, te och porslin, som var eftertraktade av européerna, medan Europa egentligen inte kunde erbjuda några bytesvaror som var av intresse för kineserna – förutom silver.

 

Men man hade en ganska långt kommen vetenskaplig medvetenhet, och detta går ju att använda på lite olika sätt.

 

Morfin (C₁₇H₁₉NO₃) är ett kraftigt smärtstillande och sömngivande preparat ingående i gruppen opioider. Namnet kommer från den grekiske guden Morpheus(grek.Morfeus) som var uppfattad som drömmens gud. Morfin isolerades först 1804 av tysken Friedrich Wilhelm Adam Sertürner. Morfin utvinns ur opiumvallmo.

Morfin har en rad effekter på centrala nervsystemet och på muskulatur. Bland annat orsakar morfin eufori (vid höga doser), smärtlindring och har även en muskelrelaxerande effekt. Preparatet har dock en rad nackdelar, bland annat är morfin starkt vanebildande och individen i fråga utvecklar snabbt tolerans och ett fysiskt beroende. Dessutom är morfin likt barbiturater i den meningen att det hämmar andningen, och kan därmed vara mycket farligt vid användning.

Morfinderivat kallas ämnen som är framställda ur rent morfin. Substansen heroin (diacetylmorfin) framställdes ifrån första början genom att koka morfin i ättika och är således väldigt nära besläktad med morfin, substanserna skiljs endast åt av heroinets högre fettlöslighet, eller lägre ph-värde.

För att förbättra handelsläget för sig själva så började således engelska köpmän och handelshus under tidiga delen av 1800-talet, att illegalt exportera opium till Kina. Detta Opium odlades bland annat i det av Brittiska Ostindiska kompaniet kontrollerade kolonin Indien och utgjorde en del av den handelsrutt för slavar- bomull – tyg- opium, som var själva kärnan i det Brittiska Ostindiska kompaniets verksamhet.

Opiumet handlades i byte mot kinesiska varor, vilket ledde till ett utbrett opiummissbruk i Kina – sannolikt det första riktigt storskaliga narkotikamissbruket i historien.

Åren 1827–1828 infördes 9 535 kistor opium till Kina, mot 26 818 kistor under perioden 1835–1836.

Den kinesiska regeringen hade redan på 1700-talet börjat att vidta åtgärder, för att bekämpa denna för befolkningen i alla avseenden skadliga konsumtionen, men detta ledde endast till en vidsträckt, av England understödd dold handel.

Den kinesiska regeringen försökte därför att år 1839 sätta stopp för opiumhandeln, och mandarinen Lin Zexu, som hade givits speciella befogenheter av kejsaren för att stoppa opiumhandeln, fordrade i Kanton att få konfiskera brittiska lagerbyggnader med cirka 20 000 kistor opium.

Den dåvarande engelske residenten Charles Elliot, uppmanade då de engelska köpmännen att ge efter för detta krav ifrån kineserna, samt utlovade ersättning ifrån den engelska regeringen till köpmännen.

Opiumet utlämnades till kineserna och brändes upp. Då samtidigt engelsmännen vägrade att utlämna en landsman, som i ett slagsmål hade dödat en kines, utfärdade kinesiska regeringen förbud att sälja livsmedel till engelsmännen såväl i Macao som i Kanton. Detta var händelserna som ledde till det första opiumkriget (1839–1842)

Engelsmännen måste på grund av detta lämna Macao och istället bege sig till Hong-Kong, där kineserna försökte detsamma med att blockera försörjningen av engelska besittningar utan att lyckas. Den brittiska regeringen ställde sedan vidare krav på handel, och att brittiska undersåtar ej skulle dömas av kinesisk domstol, samt även skadestånd för förstört opium.

Dessa krav godtogs inte av Kina, och därför förklarade engelsmännen (1840) krig.

Engelska flottan blockerade sedan Bocca Tigris vid Kantonflodens mynning och förstörde Xiamen, och seglade vidare till Biehes mynning för att lämna kejsaren i Peking den engelska regeringens depescher och kommunikéer, vilka mandarinen i Kanton hade vägrat att ta emot.

Kejsaren lovade sända en kommissarie till Kanton för att förhandla om fred med engelsmännen, om den engelska flottan drog sig tillbaka dit.

Amiral Elliot gick med på detta och underhandlingarna påbörjades i slutet av november, men förhalades av kineserna. Efter brittiska påtryckningar i form av krigshandlingar slöts den 20 januari 1841 ett preliminärfördrag, enligt vilket Kantons hamn åter öppnades för handel samt vidare att engelsmännen fick Hong-Kong som koloni och vidare sex miljoner dollar i skadeersättning.

Vidare skulle en reglering av bägge makternas förhållanden till varandra ske. Fördraget godkändes dock varken av den brittiska eller kinesiska regeringen, så fientligheterna började på nytt.

Ännu en gång ingicks vapenvila; men då kineserna inte gjorde allvar med fredsunderhandlingarna, utan istället drog samman en operativ armé, så ryckte befälhavaren över de engelska markstridkrafterna i Kina, sir Hugh Gough, fram emot Guangzhou och nedkämpade 25 mars 1941 en över 50 000 man stark kinesisk armé.

Britterna vann detta fältslag och hotade vidare med att inta Kanton, när Kina åter gav fredsanbud och 27 maj antog engelsmännen fredsvillkoren med några ändringar. Kina skulle betala krigsskadestånd.

Fördraget slöts av Elliot som redan blivit avsatt på grund av det milda fördraget daterat den 20 januari 1841.

Elliots efterträdare, Henry Pottinger, såg sig inte bunden av något fredsavtal. Han avsåg istället gå mera kraftigt till väga. Engelska flottan lämnade 21 augusti 1841 Hong Kong, och britterna intog under loppet av hösten, vintern och våren flera strategiska platser längs Kinas kust och ockuperade 19 juni 1842 Shanghai.

När den engelska flottan i augusti 1842 hotade Nanking, så såg Kina sig tvunget att ingå fred.

Denna fred slöts den 29 augusti 1942 i Nanking på de villkor, att hamnarna Kanton, Amoy, Fuzhou, Ningbo och Shanghai skulle vara öppna för alla nationer, och att främmande konsuler vilka skulle få bosätta sig där. Vilket bara var en omskrivning för den engelska etableringen.

Engelsmännen skulle dessutom erhålla Hong-Kong av kina, samt vidare ersättas med 21 miljoner dollar för sina krigsomkostnader.

I juli 1843 så trädde det nya handelssystemet i kraft, och 9 oktober samma år så gjordes till fredsfördraget det tillägg, att europeiska köpmän skulle få arrendera och bebygga jord i de nämnda fem hamnarna.

En räcka nationer som inte deltagit i kriget slöt vidare också handelsavtal med Kina, däribland Sverige-Norge som slöt Fördraget i Kanton i mars 1847. Vilket med all önskvärdhet beskriver vilken roll som det Brittiska Ostindiska kompaniet spelade i förhållande till den svenska staten. Detta ger även ljus åt den aversion vilken förevar hos det Brittiska Ostindiska kompaniet gentemot den svenske Gustav III och dennes stöd till det amerikanska frihetskriget.

Andra opiumkriget (1856–1860)

 

Det andra opiumkriget utbröt efter det att en fransk katolsk missionär avrättades i juni 1856 samt efter tagandet av det engelska handelsfartyget Arrow, vars kinesiska besättning av vicekungen i Guangzhou, hade fängslats under anklagelser för lagbrott, trots att fartyget förde engelsk flagg, denna flagga nedhissades och skymfades i flera mandariners närvaro i Guangzhous hamn, 8 oktober 1856.

 

På engelska kallas detta, det andra opiumkriget för Arrowkriget.

Vicekungen avvisade den engelske konsuln Harry Parkes’ krav på återupprättelse för skymfen med flaggan, samt på att fördragsenligt få pröva de mot engelska undersåtar, kinesiska matroser alltså, matroserna på Arrow, framställda anklagelserna. Tvisten föranledde ett väpnat ingripande av den engelske amiralen sir M. Seymour som den 29 oktober tilltvingade sig tillträde till Kanton, som trots fredsvillkoren i Nanking, ännu inte hade öppnats för utlänningar och deras fria etableringar.

 

Vidare beslöt ministären Palmerston i samförstånd med franska regeringen att betrakta dessa händelser som en giltig krigsanledning, och igenom detta skjuta fram sina förhandlingspositioner.

 

Krig i Kina förklarades därför av England och Frankrike 1857 med de båda händelserna som grundläggande förevändning. Kanton intogs sedan 5 januari 1858, och den engelsk-franska flottan seglade vidare till Pei Ho, och förstörde under seglatsen några mindre kinesiska befästningsverk.

 

Palmeston ministären sände sedan i maj 1858, en flottilj av kanonbåtar uppför Pei-Ho-floden till Tientsin.

Den 8 juni så påbörjades fredförhandlingar, och 13, 15, 26 och 27 juni så slöt Kina fördrag i Tientsin med Ryssland, Förenta staterna, England och Frankrike.

 

Kristendomen skulle tolereras i hela riket, konsulat upprättas i Kina, diplomatiska agenter ha rätt att infinna sig och bo i Peking, nya hamnar öppnas för handeln, segelfarten på Jang Tse Kiang bli fri, opiumimport tillåtas, och främlingar, försedda med sin regerings pass, få resa i det inre av Kina. Vilket måste ses som ett alldeles uppenbart strategiskt maktpolitiskt åtgärdspaket.

 

Något tidigare (28 maj 1858) slöt Ryssland ett separat traktat med Kina, då det erhöll det kinesiska, på vänstra Amurstranden liggande Amurlandet.

 

Kina visade sig emellertid inte avse hålla de ingångna förbindelserna, eftersom de rimligtvis ansåg att de hade rätten till sitt eget land framför engelsmännen, utan Kina rustade sig istället för ett nytt krig, och påbörjade fientligheterna med att beskjuta en del av den engelsk-franska flottan på Pei-Ho-floden.

 

De allierade kolonialmakterna förstärkte omgående sina markstridskrafter, och landsteg vid Pei Hos mynning 1 augusti 1860 med en insatsstyrka om 25 500 man. Kontingenten erövrade flera fästen där, och intog 13 oktober Peking, där fransmännen intog och på ett vandaliskt sätt utplundrade kejsarens sommarpalats.

 

Kineserna fann vidare motstånd fruktlöst och öppnade förhandlingar, som i slutet av oktober ledde till en fred som undertecknades av kejsaren den 2 november och som benämnas Pekingkonventionen, vilken innebar samma villkor som i fördraget 1858, men nu med en ökad krigsskadeersättning på 60 miljoner francs till England och 30 miljoner till Frankrike.

 

De engelska och franska sändebuden tog i mars 1861 sin bostad i Peking och i juli även Förenta staternas.

 

På det här viset blev Kina slutligen öppet för kolonialstaternas exploatering.

Society for the Suppression of Opium Trade var en organisation som bildades 1874 i London, Med syfte att bland annat utöva påtryckningar på det brittiska parlamentet i syfte att förbjuda den omfattande och som organisationen ansåg, den djupt omoraliska opiumförsäljning till Kina som England bedrev.

 

Opium började därför snart att odlas även i Kina och i början av 1900-talet när britternas export av opium av opinionsmässiga skäl tvingades upphöra, så hade redan den inhemska odlingen kommit att bli helt dominerande.

 

Opium fortsatte därför att missbrukas i stor skala i Kina, ända fram tills kommunisternas seger i det kinesiska inbördeskriget år 1949.

 

Så i vart fall ända fram till 1950 talet så är det helt dokumenterat fastslaget på det viset att brittiska intressen med statligt engelskt understöd, aktivt har medverkat till att bedriva handel med opium.

 

PPM

Det kan dock aldrig bli någon ordning när de som tjänar på detta, fritt byter jobb mellan FI och privat finanssektor. Om något ser ut som en anka så brukar det oftast vara en anka.

Hela PPM-systemet är en gigantisk lobbyingseger som ger AMF och kollegor en koncession att beskatta medborgarna med ungeför 100 mdr sek per år, eller mer än motsvarande hela utbildningsbudgeten. Hela fondindustrin måste bort, det finns goda bevis för att den förstör värde och absolut inga bevis för att den skapar något som helst värde.

TV verkligheten

En mycket tragisk gemensam nämnare med de personer som begår dessa skolmassakrer och liknande illdåd, är att de när ett stort intresse för TV-spelande, och av någon anledning så tycks det även vara så att spel som Counterstrike, World of warcraft och dess likar, återkommande tycks ha fascinerat gärningsmännen.

Att tillvägagångssättet i massmordet tycks inspirerat från den verksamhet som dessa spel beskriver, kan väl ingen precis tveka om, och att illdåden har begåtts det torde vara oomtvistligt. Att spelen därmed medverkat till att väcka denna typ av tankar hos individer vilka i övrigt befunnit sig i själsligt instabila situationen, torde vara en uppenbar risk.

Ur det större perspektivet så verkar givetvis denna typ av vansinnesdåd på ett inskränkade sätt för friheten i samhället, eftersom samhället anser att det skall skydda sig emot denna typ av verksamhet.

Detta i sin tur ger samhället utökade maktbefogenheter över individerna, för att skydda individerna från sig själva.

Så en befogad fråga är givetvis vilken koppling som finns emellan till exempel tillverkare av spelkonsoller, och det politiska beslutsfattandet.

Detta eftersom det ju föreligger en alldeles uppenbar risk för att detta annars blir ett självspelande piano, där makten förskjuts alltmera till speltillverkare och den politiska eliten.

Sens och moral.

Tretton i Kabbalah är lika med Döden, det vill säga kort 13 i Tarot.
Tarot korten är nycklarna i Kabbalah. Och detta är naturligtvis rena dumheterna, som härstammar ur något som fordom kallades en hemlig judisk vishetslära där människan förmenades att kunna förstå världsordningen och att kunna nå guds närhet, men som givetvis i själva verket alltså inte var någonting annat än ett simpelt medel för makt.

Detta utvecklades till att de invigda ur bibeln kunde utläsa allehanda förborgade kunskaper genom att räkna ut olika bokstävers talvärden, accenttecken i den massoretiska texten, vilka sades ha en alldeles särskild och hemlighetsfull betydelse. Alltså ingenting annat är rena fokusförkjutningar för att undandra intresset ifrån att bibeltexten skulle tolkas i sina andemeningar, så som var tanken ifrån den som skrivit texten.

Kort 13 betyder död och pånytt födelse, d.v.s att något gått under eller avslutas samtidigt som något nytt kommer ta vid. Det är väl ungefär det som numera populärt beskrivs som ”The New World Order” syftar till att göra. Att bygga upp en ny värld, medelst en del krig och umbäranden av olika slag.

För övrigt så har Illuminater och frimurare förvrängt Osirismysteriet, som obeliskerna är symbol för, alltså fallosens frånvaro i det att Isis aldrig återfinner denna, och att Osiris därmed även bildligt beskriver det esoteriska budskapet att Osiris blivit så andligt ren och vis och att han frigjort sig från sina sexuella behov, att han inte längre behöver inkarnera.
Detta till att vara indelade i just 13 segment (=frimurarobelisk) från att egentligen vara indelad i eller kopplad till talet 15. Detta för att istället symbolisera ”The New World Order”.

Osirismysteriet innebär förenklat att den populäre guden Osiris blir först mördad av sin avundsjuke och missunnsamme bror, och sedan styckad i femton delar och kastad i Nilen.
Allt enligt den gängse historiska beskrivningen om kampen emellan den goda insikten och den omättliga girigheten och avundens ha begär.

Osiris fru Isis, som i detta utgör bilden av kärleken letar rätt på alla delar utom penisen, som obelisken alltså är symbol för.

Kort 15 i Tarot heter Djävulen, och utgör symbolen för materialism, bundenhet, egoism och sexualitet. Kort 14 i Tarot heter Alkemisten, som symboliserar balans, harmoni, andlighet och visdom, han som behärskar de kosmiska principerna.

Den esoteriska betydelsen av Osirismysteriet är alltså att Osiris blivit så andligt fullkomlig och vis och att han därvid har transcenderat sina sexuella behov, att han inte längre behöver inkarnera. Vilket i en något mera dagligt vetenskaplig betraktelse skulle kunna beskriva som att komma till vissa insikter.

Osiris var en av den mest centrala gudarna i egyptisk mytologi, son till Nut och Geb, make till Isis, fader till Horus, bror till Set.

Osiris bildade tillsammans med sin hustru och son en central treenighet i den egyptiska gudaskaran. Ursprungligen var Osiris en fruktbarhets- och sädesgud men liksom många andra egyptiska gudar ändrades hans funktion med tiden. Osiris personifierade pånyttfödelsen och berättelsen om honom utgjorde en förebild för de viktiga egyptiska begravningsriterna.

Osiris avundsjuke bror Set lurade alltså först in Osiris i en blysarkofag och lät sedan kistan sjunka ned i Nilen. Denna kista sköljdes i land intill staden Byblos där den fångades upp och till slut helt omslöts av en tamarisk växt. En lokal regent, som höll på att uppföra ett nytt palats, lät hugga ned trädet ifråga och dess stock blev så en pelare i palatset. En bildlig och dold symbolik för resultatet av girighet och avund.

I sin sorg och sitt sökande efter maken hade gudinnan Isis tagit anställning, som amma åt kungens barn, och när hon till slut fått reda på var hennes make fanns, fick hon tillstånd att föra kroppen med sig. Hon lyckades återföra honom till livet genom sin magi och försökte tillsammans med sin syster Neftys gömma sig undan den illasinnade Set, bland Nilens papyrusvass.

Set upptäckte dem dock tämligen snart, och för att vara på den säkra sidan så lät han denna gång stycka Osiris i tretton delar (femton enligt egentliga uppgifter), bitar som han sedan spred ut över hela Egypten.

Isis och Neftys lyckades efter flera år av sökande återfinna alla bitarn,a och lyckades dessutom sätta ihop dem igen. Guden Ra lät Anubis och Thot balsamera kroppen och på så sätt skapade de den mumien.

Denna gång lyckades emellertid Isis blåsa liv i sin make,och dessutom hålla sig gömd till dess hon hade blivit gravid.

När Osiris åter igen dog så utsåg de andra gudarna honom till kung i underjorden Duat med titeln Neb-er-tcher, (ungefär: ”Härskare över den yttersta periferin”). Där vägde han de dödas själar mot Sanningens fjäder, varpå de antingen tyngdes ned av synd och slukades av Ammit eller lyftes upp och sändes till Aaru.

Vilket konkluderar detta lilla epos med sensmoralen att sanningen alltid blir verklighet till sist.

Ett skämt…

Mission:

To restore the underlying false confidence in our economic and monetary systems thus continuing the dominance of the global financial power elite.

Plan of Attack:

1) Start by having the President tell the investing public to buy stocks because they are cheap.

2) Slam the gold and silver markets using the traditional COMEX paper rigging operation to hide the truth about the condition of the US Dollar and the fact that the world is quickly running out of both physical metals.

3) Have CEO”s of major banks such as Citigroup and JP Morgan announce that they had a great first two months (excluding losses in mortgage portfolios, credit card portfolios, credit default swaps and other toxic derivatives)

4) Have the Plunge Protection Team flood the markets with stock buy orders to flush the shorts and brings along the perma Bulls like lemmings.

5) Float rumors of ending mark-to-market accounting and re-instating the uptick rule to fry the short traders.

6) Have GM announce that they don”t need the extra $2B in March (ooo, so all their problems are cured… for 3 weeks at least!)

7) Have the Muppets on financial TV programs proclaim that the bottom is in and it”s safe to go back in the investing water.

8) Introduce a restrictive US mining law that would destroy all hard rock mining operations in the US so the banking cabal can cover their naked mining share shorts..

9) Downgrade GE to AA+ and declare ”it”s a good thing” giving them a ”Stable” outlook and goose their share price so no one thinks there”s anything wrong…”No problems here”.

10) Do anything and everything you can except NEVER show the true fragile state of the monetary system with over a QUADRILLION DOLLARS in derivatives that have yet to be resolved (…in fact they are growing exponentially!)

Expected Result:

Buy a few more weeks/months before the complete collapse of the global monetary system.