FAkTA BESKRIVER FÖLJANDE

Penningmängden mätt som M1, det vill säga allmänhetens innehav av sedlar och mynt samt avistainlåning, ökade med 6,2 procent i maj, jämfört med samma månad föregående år, enligt Riksbankens finansmarknadsstatistik, som publiceras av SCB.
I april var ökningstakten 5,8 procent.

Det bredare måttet M3, som består av M1 och även inkluderar inlåning med vissa villkor samt korta värdepapper, ökade samtidigt med 3,0 procent, vilket innebär en uppgång från reviderade 2,0 procent månaden före (1,9).

Utlåningen för bostadsändamål uppgick sammanlagt till 1.454 miljarder kronor i slutet av maj, vilket är en ökning med 14 miljarder under månaden. Vilket i någon mån beskriver de välkända och lätt panikartade försöken att hålla denna marknad vid liv, genom de finanspolitiska åtgärderna som vidtagits genom att sätta räntan till i princip noll

De monetära finansinstitutens utlåning till hushållen ökade med 7,9 procent i maj jämfört med samma månad föregående år. Föregående månad var ökningstakten 8,0 procent. Vilket kan sägas beskriva institutens minskade kreditvilja till rådande förutsättningar.

De monetära finansinstitutens utlåning till icke- finansiella företag ökade med 5,1 procent i maj jämfört med samma månad föregående år. Föregående månad var ökningstakten 6,8 procent. Vilket belyser den rådande likviditetsbristen i denna del av ekonomin, som trots ökade kreditrestriktioner tvingar företagen till en ökad upplåning.

Utlåningsräntorna på nya avtal till hushåll sjönk till 2,27 procent i maj från 2,28 procent månaden före.

Nyutlåningsräntorna till icke-finansiella företag uppgick i genomsnitt till 1,80 procent i maj, ned från 1,91 procent föregående månad.

Detta kan säga sammanfatta hela situationen för den som bara ids att tänka efter.

Detta är tecknen på att den förevarande kreditexpansionens räkning nu skall betalas.

Det innebär i konkreta termer att det blir alltså mer pengar till ett alltmera fallande värde (lat.inflare), och dessa pengar är dessutom behäftade med ökade krav för låntagaren.

Swedbank ökar nu därför sitt primärkapital med 970 miljoner kronor genom interna transaktioner, de försöker med andra ord att i någon mån undvika de negativa effekterna som kommer av den i ovan beskrivna situationen i och med att kundförlusterna skall realiseras. Den totala kapitalbasen ökas därvid med 345 miljoner kronor.

Transaktionerna består i att Swedbank Försäkring har lämnat en utdelning till Swedbank Robur på 970 miljoner kronor. Samtidigt så har Swedbank Försäkring erhållit ett kapitaltillskott på 625 miljoner kronor.

Swedbanks primärkapitalrelation förbättras därigenom med 14 räntepunkter, och den totala kapitaltäckningsgraden med 5 räntepunkter pro forma per den 31 mars i år, baserat på reglerna vid fullt implementerad Basel 2.

Transaktionerna påverkar alltså inte Swedbanks resultaträkning, medan de däremot förbättrar kapitaltäckningskvoten för att klara en kommande belastning av realiserade kreditförluster.

Man bör i detta beakta att primärkapitalrelationen endast motsvarar i princip hälften av de realiserade förlusterna, vilket därför visar att antalet möjliga motåtgärder som Swedbank förfogar över, sannolikt nu är mycket begränsat.

Varför olyckor inte kommer ensamma…

Det som egentligen kan utgöra en anledning till oro har faktiskt presenterats i flera artiklar som publicerats i New England Journal of Medicine nu under våren och försommaren.

Artiklarna vilka mestadels utgår från studier av hur tidigare stora influensaepidemier har uppstått och verkat, framför allt den dödliga spanska sjukan 1918 och den allvarliga epidemin 1957, redovisar samma mönster. Och den rent biokemiska grunden för problemet i dag beaktas givetvis i detta.

Ett influensavirus är en organism vilken ändrar sig hela tiden. En typ av förändring är att det sker en form av mutation i genomet, vilken leder till förändringar i de proteiner som viruset producerar. Detta är i virusets egen mekanism för att skapa överlevnad.

Detta kan till exempel innebära att skalet på viruset förändras på ett eller fler sätt som gör att det blir svårare för människans eller djurens immunförsvar att detektera och vidare bekämpa viruset.

En annan möjlig förändring är att material från andra virus kan smälta ihop med det aktuella viruset, och därvid komma att bilda en ny modell på organism. Den engelska termen för detta är re-assortment.

Den största naturliga reservoaren för virus som är smittsamma för människor är för närvarande fågelpopulationen, vilket knappast kan ses som märklig med hänsyn till fåglarnas geografiska rörlighet och virologiska exponering. Boskapstocken, och då alldeles särskilt svin, och detta utifrån deras människoliknande DNA strukturer, utgör således en annan viktig och central reservoar i detta.

Nära kontakter mellan flyttfåglar, kreatur och människor förefaller alltså vara den vanligaste vägen till utveckling av nya virus. Flera stammar av sådana virus vilka genomgått trefaldig re-assortment har numera kunnat identifieras med hjälp av avancerad genomteknik vilken tidigare inte varit allmänt tillgänglig, utan som tidigare enbart varit förbehållen den militärindustriella sektorn och dess forskning inom biologisk krigföring.

Analys av den nu aktuella H1N1-stam som ligger till grund för den nuvarande pandemin tyder på att denna innehåller komponenter från såvä fågel-, svin- och humanvirus, vilka alla sedan länge varit kända, och som kan spåras tillbaka till 1990 i sin re-assortment i detta.

Dessa tre smälte sedan samman omkring år 2000, med två nordamerikanska svininfluensastammar. En eurasisk svininfluensastam förmodas också vara inblandad.

Att ett virus har förmåga att inkorporera så många varianter från djur och människor runt om i hela världen är det som verkligen ger anledning till oro. Och att den humanbiologiska kopplingen är så stark till grisar, är givetvis mycket olyckligt med hänsyn till att grisarna i sin tur lätt kan kontaminera fåglar som kan svara för den vidare geografiska spridningen.

Viruset kan sägas vara en markör för människans skiftande villkor, och som därigenom inom sig bär på arvet från människans skiftande villkor under hela sin historia. När hygienförhållandena och den förebyggande hälsovården utifrån resurserna har varit god, och immunförsvaret således har varit starkt hos människor och djur, är sannolikheten för dödliga pandemier, orsakade av virus eller bakterier, påtagligt mycket lägre.

I perioder av ekonomiskt och socialt sönderfall ökar därför sannolikheten mycket kraftigt för att en dödlig pandemi ska få fäste. Så att denna pandemi nu kommer smygande är näppeligen enbart en ödets förtjänst, även om detta svårligen kommer att vara möjligt att belägga annat än rent statistiskt.

En annan just sådan liknande period var tiden närmast efter första världskriget, då spanska sjukan svepte som en löpeld över världen. En annan sådan period är alltså således i detta nu.

Och detta börjar att ske i en större omfattning när lyckan ”plötsligt” vänder för stora och tätt koncentrerade människomassor i Eurasien, och på det södra halvklotet, människomassor som redan lever på gränsen till undernäring och nedsatt immunförsvar, skapar det precis den grogrund som virus och bakterier frodas i.

(FN:s livsmedelsorgan FAO meddelade vecka 27 att antalet människor i världen som nu inte kan äta sig mätta, på grund av den globala finansiella härdsmältan, nu överstiger en miljard.)

Bland andra så kommer följande faktorer att gynna spridningen av denna pandemi, en minskade tillgång till sjukvård i de utvecklade länderna, arbetslöshet och sjunkande levnadsstandard gör inte saken bättre. Människor drivna av desperata ekonomiska förhållanden till att bryta upp från sina hem, ett globaliserat jordbruk som absolut innebär ökade möjligheter för djursjukdomar att sprida sig över nationsgränser, fågelpopulationer som genom sina naturliga flyttningar för med sig nya smittsamma sjukdomar, allt detta erbjuder vägar för smittspridning.

Sjukdomar kan sägas utgöra den egentliga markören för den globala fysiska ekonomins tillstånd. Och med hänsyn till att vår totala ekonomi på jorden består av en inte obetydlig del penningekonomi, vilken belastar den fysiska ekonomin, den del som kan finnas utan pengar, så kan detta knappast komma att bli på så många olika sätt. Virus och bakterier bryr sig mer sällan så mycket om marknadsvärden eller efterfrågan.

Den världsvida värdeskapande produktionskapaciteten, och hur den påverkar de människor som deltar i den, det är väl det enda som virus och bakterier egentligen har anledning att bry sig om, eftersom endast detta i egentlig mening är det enda som är välståndsskapande. Det skapar givetvis inte något välstånd att handla med pengar, vilket alla egentligen inser, det skapar enbart en omfördelning av redan producerad välfärd.

Och inne i virusgenomet (arvsmassan hos viruset) så finns ju nämligen den mänskliga världsbefolkningens hela historia av ekonomiska med- och motgångar redan inskriven.

För politiker borde sådana allvarliga överväganden, och illavarslande varningar utgöra en anledning till oro.