Dagens finanserier.

Om jag var Tysk finansminister med ett mandat att främst se till de Tyska intressena, så skulle jag förbereda ett valutabyte, och jag skulle i en hög och jämn takt nu börja dumpa Euro på valutamarknaden, vilket skulle pressa ner valutakursen. Är det verkligen inte någon som egentligen inser varför Euroutbudet är högre än efterfrågan just nu samtidigt som Tyskland tycks försöka fördröja någonting samtidigt som det råder likviditetsbrist inom valuta regionen? Det tror jag inte, den informationen uteblir av andra skäl.

Undrar också varför så många tror på att presskonferenser kan lösa de ekonomiska problem som skapas av det valutafinansiella systemets struktur, detta går inte att lösa med prat, riksbanker eller elektroniska pengar heller, det är en fullkomligt mekanisk mekanism så till vida.

Undrar lite varför Strauss Kahn och Merkel tror att alla skall tro att presskonferenser löser de ekonomiska problemen som det valutafinansiella systemet skapat, dessa problem går alltså inte att lösa med varken sedelpressar, riksbanker eller ord. Vilket bedrövande få människor tycks inse. Jag börjar förresten känna mig som en papegoja.

Undrar bara lite, eftersom jag misstänker varför marknaden upplever det som positivt att lånebehovet i grekland är 60-70% procent större än vad som tidigare har redovisats som det uppskattade behovet. Vidare att det påtalas hur bråttom det är samtidigt som ingenting händer, borde ju inte rimligtvis skapa något större förtroende. Statsobligationsräntorna närmar sig såna räntenivåer att de snart kan misstas för postgironummer. Konstaterar att det faktiskt inte är så konstigt att vi har de politiker vi har! Våra egna inhemska finansmärlor drämmer ju handväskorna i bordet och säger att nu blir de mycket arga, sedan går de på lunch och på internationell Europeisk nivå så säger man att nu är det allvar, och nu måste alla andra ta tag i detta. Samma visa av ingenting göra men olika verser således.

Undrar om OECD chefen skulle säga så här samma dag som den Svenske TV experten i morgonsoffan säger att nu kommer härliga tider, strålande tider. ”Detta valutafinansiella elände är som ebola. När du inser att du har det måste du vidta mycket drastiska åtgärder för att överleva”, angående finskrisen om han tyckte lika som den av censur-TV utsedde experten.. Enligt marknaden är sannolikheten för en grekisk statskonkurs uppe i 50 procent. Risken är då att Sverige får en stjärnsmäll skriver DI. Men om finanskrisen är över hur kan då detta vara möjligt, menar man kanske att finanskrisen egentligen hela tiden har gällt hela det valutafinansiella systemet……

Senatorer och humöret i världen.

Garvar högt åt senatsförhören med Goldman Sachs! Det lär ju inte ha varit så många arga senatorer samlade på en plats, sedan Farish dagar när det framgick att han och Exxon var med och startade Auschwitz.

Den 25Mars, 1942, kungjorde åklagare Thurman Arnold att Vilhelm Farish ej motsatte sig kostnaderna av brottslig komplott med nazisterna.

Farish var den huvudsaklige operatören av en världsomspännande kartell mellan Standard Oil Co. New Jersey och I.G. Farben, angående att kartellföretaget hade öppnat Auschwitz koncentrations läger den 14Juni, 1940, för att producera artificiellt gummi och bensin från kol.

Hitler regimen bestod i detta med arbetskraft i form av politiska motståndare och Judar så som slavar, som hölls arbetande till nära döden, och då mördades.

Åklagare Arnold visad att Standard Oil Co. New Jersey (senare känt som Exxon), för vilket Farish var president och huvudsaklig verkställande direktör, hade överenskommit att gömma patent för artificiellt gummi från Förenta Staterna till förmån för nazisterna.

Senatens utredningskommitté under Senator (senare U.S. President) Harry Truman från Missouri hade kallat Arnold som vittne vid hearings på företag samarbetande med nazisterna. Senatorer utryckte sig kränkta för den cynism och det sätt Farish var en fortsättning på förbindelsen med Hitlers regim, att detta hade börjat redan 1933, när Farish blev drektör inom S.O New Jersey väcker frågan om han var medvetande om att det var ett krig förestående?

Men det mest magnifika är ändå att detta företagskonglomerat ännu idag är intimt förknippat med det valutafinansiella system som etablerades 1931 som en del för att kunna verkställa det i van beskrivna. Jorden är sanneligen rund.

Så att samma stämning nu råder kan ju ha sina grunder i att alla senatorer inte är fullkomligt obildade och att de inte tänker tillåta att detta bedrägeri går vidare.

Eftersom detta inte tycks vara någonting som alla känner till så lägger jag till en del ur SOU 1999:20, eftersom jag är fullkomligt övertygad om att denna lilla passage är ännu mindre känd till innehållet i så fall.

Ur SOU 1999:20 sid 199  

I juni och juli 1938 förekom från såväl Warburgs som Stockholms Enskilda Banks sida viss brevväxling med Oberfinanzpräsident Hamburg rörande affärens genomförande. Därvid framfördes från Stockholms Enskilda Bank att det svenska delägarskapet måste kanaliseras via ett bolag och att Frans Liljenroth vid Investor kunde vara en lämplig representant för ett sådant. Tanken var nu att man från Stockholms Enskilda Banks sida skulle avyttra aktier i det tyska bolaget I.G. Farben för att finansiera delägarskapet. Den 18 juli skrev Stockholms Enskilda Bank till Warburgbanken och efterlyste besked om huruvida de tyska myndigheterna principiellt skulle godta en sådan lösning. Man ville inte riskera ett avslag. Samtidigt upplystes att erforderliga I.G. Farben-aktier fanns tillgängliga i Berlin. Warburgs tog också kontakt med Reichswirtschaftsministerium i frågan och skrev sedan den 10 augusti till Stockholms Enskilda Bank att syftet med den kontakten varit att utröna om de betänkligheter mot finansieringsförslaget som framkommit kvarstod. Enligt Warburgs måste denna väsentliga punkt klaras ut innan en motsvarande ansökan gjordes. Warburgs lovade slutligen att höra av sig när sonderingen gett resultat. Kort därefter blev Warburgbanken ariserad på annat sätt.

Arisering var alltså att överta judiskt egendom, eller omskrivet stjäla och det säkraste sättet att undvika framtida återvinning var att se till att vederbörande aldrig väckte någon talan.

Vem som räddar vad egentligen.

Hur svårt kan det vara för världen att fatta att det går åt för mycket pengar till att finansiera lån och räntor på jorden och att punkten för skuldmättnad för länge sedan är passerad?(Q3-2009) Tillslut så stannar allt eftersom alla pengar åtgår till det valutafinansiella systemet, är detta verkligen så svårt att förstå??? 

 Innebär det något särskilt att Portugal idag får sänkt kreditbetyg… Minskar verkligen deras skulder och räntekostnader om de får nya lån?….  Ser vidare att Grekland kanske måste lämna eurosamarbetet under en period om landet inte klarar av att svara upp mot de krav på budgetsanering som ställs för att få tillgång till nödlån, enligt en Herr Jürgen Koppelin, tysk budgetexpert och medlem i det tyska partiet FDP, som ingår landets regeringskoalition.

 Denna åtgärd handlar främst om att rädda den Tyska ekonomin som är denominerad i Euro, inte om att rädda Grekland.

Om grekland tillåts vara kvar så kommer detta uppenbarligen att påverka det Tyska valutavärdet och det går lika uppenbarligen inte Tyskland med på. Grekland kommer säkerligen att få lån med villkor att lämna valutaunionen för att inte skada Tyskland och sedan får Grekland klara sig själva, det kan jag nästan garantera. Det är bara att räkna baklänges på vilka kursvärdesförluster som Tyskland skulle göra om Grekland får vara kvar i Unionen, motsvarande kostnads belopp är givetvis tillgängligt för att låna ut tämligen omgående, så är det med all sannolikhet.

En fru i medgång och motgång.

Lyckad premiär för Leadership Friday

I motgång kliver ledaren fram, var den kittlande rubriken på Ewa Braf Norbergs föredrag på premiären för Leadership Friday i april. Chefer i Naturvetarna och fackförbundet DIK fick ett smakprov av den senaste litteraturen i ledarskap, av författaren själv.

Chefsseminarium Under många år har Ewa Braf Norberg jobbat med individ- och grupputveckling, liksom utveckling av organisationer. Innan dess var det forskning om kompetensförsörjning, lärande och kommunikation som gällde.
Hon pratade om skillnaden mellan att vara chef i medgång och motgång.
– Så länge allt rullar på, kunderna betalar och medarbetarna gör vad de ska, är det inte så svårt att vara chef.
Det är värre när det är uppförsbacke eller när något oförutsett inträffar. Då sätts chefen på prov.
– Förr eller senare kommer motgången och då räcker det inte att styra genom chefskapet. Då kommer de egna drivkrafterna och styrkorna upp till ytan och kan förvandlas till svagheter. Försöker chefen rädda sitt eget skinn eller står chefen upp och är lojal mot arbetsgivaren, kolleger och medarbetare?
Det är i ett sådant läge som det visar sig om chefen också är ledare, menar Ewa Braf Norberg. Lyckas chefen samla trupperna och vinna den gemensamma striden utifrån verksamhetens bästa?
– Det är i krisen som ditt ledarskap prövas. Då kliver den riktiga ledaren fram, medan chefen som inte är ledare gömmer sig i skyttegraven.

Chef eller ledare?
Hon drar en skiljelinje mellan att vara chef och ledare. En chef är formellt utsedd av någon, medan ledaren har fått medarbetarnas förtroende att leda.
Eva Braf Norberg kan utifrån sin forskning och coachning av chefer konstatera att det råder brist på ledarskap på alla nivåer i Sverige i dag. Det är en orsak till att Sverige inte är lika innovativt som tidigare. Resurserna tas inte till vara på bästa sätt.
Ett av problemen ligger i rekryteringen av chefer.
– Att bli chef är ofta ett steg i karriären för experter. Det fungerar för dem som gillar och brinner för att leda och se personalen växa. Men många experter brinner mer för sitt område, och ska ägna sig åt det.
Genom sin forskning har Ewa Braf Norberg mejslat fram egenskaper som gör en bra ledare.
– En sann ledare jobbar genom andra och får dem att prestera över sin förmåga. Kom ihåg att chefens uppdrag är att utveckla en verksamhet.

Stå i rampljuset
Hon menar att alla inte har den synen utan har en egen agenda som går stick i stäv med verksamhetens mål. De vill hellre själva glänsa och stå i rampljuset när det går bra.
– Det finns två kategorier av chefer, säger Ewa Braf Norberg och citerar Hans Cavalli Björkman, som menar att det finns två typer av människor: ”En som gör saker och en som tar åt sig äran. Sök dig till den förstnämnda kategorin, där är det ingen kö.”
Hon förklarar att det finns goda exempel på chefer som tar ett steg tillbaka och låter kolleger synas.
– Men jag möter också chefer som drivs av att få bekräftelse på den egna insatsen och duktigheten. Alla vill bli sedda och uppskattade, men om den egna bekräftelsen blir viktigare än verksamheten så är chefen ute på hal is.
Att trycka ner andra eller att ta åt sig äran för någon annans insats för att framstå i bättre dager är ingen väg till framgång, mer än kortsiktigt.

Självinsikt
För att undvika den fällan och för att utveckla sitt ledarskap måste man känna sig själv.
– Grunden till ett gott ledarskap är självinsikt. Det handlar om hur du som individ fungerar och vad som driver och motiverar dig. Många chefer har inte funderat i de banorna.
Hennes råd är att ta reda på vad som styr ditt agerande.
– Lär dig att reflektera över saker som inte fungerar, som att du har en dålig relation till en kollega eller Kalle som det inte går att prata med. Ett bra sätt att komma till insikt är att se saker med andra glasögon och att lära av varandra.
I grunden menar hon att allt handlar om relationer och kommunikation. Det är själva smörjmedlet för att en organisation ska fungera och bli effektiv.

Fråga dig själv:

• Vilka är dina drivkrafter och motivation?
• Varför finns verksamheten och vad är ditt uppdrag?
• Vad kan du bidra med?
• Din vision för verksamheten – Vart vill du och vad vill du uppnå för att känna stolthet?

Tänk på att:

• Du är en förebild som chef. Medarbetarna gör som du gör – inte som du säger
• Acceptera vad du inte kan påverka. Pys gärna, men slösa inte energi på det
• Fokusera på det du kan påverka
• Agera utifrån det?

 

Lars-Erik Liljebäck

chefredaktör tidningen Naturvetare
08-562 920 19, 073-719 20 19

I hissen är det samma avstånd emellan golv och tak.

Lite beroende på vilket perspektiv som man väljer att ta på denna fråga blir denna fråga ibland lite obehaglig att ställas inför, det är som bekant rätt svårt att inifrån en låda bedöma var någonstans som lådan i sig själv befinner sig.

Varför jag diskuterar detta är utifrån den möjligheten, att demokratiska processer inte nödvändigtvis måste fungera bara för att de uttrycks som befintliga. Ett årsmötesbeslut som inte efterlevs urholkar givetvis värdet på det demokratiska uttrycket i detta. Detta är möjligen mycket mänskligt men icke desto mindre felaktigt ur alla andra perspektiv utom det enskilda nyttoperspektivet, och det perspektivet är som bekant inte allmännyttigt.

Så efter en tid inom den socialdemokratiska rörelsen har nu det demokratiska golv som jag står på börjat att flytta sig uppåt och krympa utrymmet upp till taket. Vederbörande Staffan Holmberg som jag skall ha uttryckt mig kränkande om då jag uttryckt min åsikt om denne, har med benäget bistånd av föreningens ordförande Göran Svensson båda verkat för att jag skall lämna det Socialdemokratiska partiet, alla skall visst inte med, och allra minst de som säger vad de tycker. Det är enren beundrande supporterklubb man vill ha som parti i detta, inte en demokratiskt fungerande organisation.

Att kränkning är en självupplevelse behöver väl inte närmare beskrivas, eftersom i princip vem som helst begriper att de egenmäktiga är fel på detta case, även ur detta perspektiv. Att den bristande självkänslan lättare kränks är så fundamentalt att det är ytterligt tråkigt att behöva konstatera frånfället av dylika insikter ibland folkvalda, sorgligt att se.

Så att gömma demokratin bakom kulisser av kränkhet är bara ytterligare en metod att konservera makten.

Det låga golvets villkor.

Funderar lite över hur mycket den så omhuldade demokratiska processen egentligen är värd. Med avseende på gårdagens agerande i från Västerhaninge Socialdemokratiska Förenings ordförande, om att jag inte mer kommer att kallas till möten som jag har mandat ifrån årsmöte att närvara på, så undrar jag ju stilla vilket värde som egentligen tillmäts vad som stadgas. Om ett extra årsmöte klargör detta så torde det ju inte vara några som helst tvivel i sak, men att enskilda ledamöter sätter sig över det högsta beslutande organet, det säger ju egentligen allt om vilken demokratisk ordnings om egentligen råder, vare sig nu detta sker utifrån ren dumhet eller med uppsåt så blir den demokratiska konsekvensen lika illa.

Att inte ges utrymme att öppet anföra sin personliga åsikt om en annan individ i kombination med den i ovan beskrivna stadgeefterlevelsen, torde ju för en organisation betraktat vara likstämmig med vad Aldous Huxley uttryckte i saken, den verkligt effektiva totalitära staten består av en befolkning av slavar som inte måste tvingas, därför att de älskar sin träldom. De har lärt sig att älska det av samhället reglerade intellektuella tänkandet i skolorna, kyrkorna, och media.

Maktfascism är väl ett annat lite tautologiskt sätt att uttrycka detta på.

Det låga golvets villkor

Att stadgeefterlevnad inte är det intresse som man odlar flitigast i Västerhaninge Socialdemokratiska Förening, det torde ju vara ett understatement av rang. Man kan ju ofta annars inbilla sig att det högsta beslutande organet i föreningssammanhang är en förenings årsmöte, vilket utser olika ledamöter till olika uppdrag.

Detta gäller alldeles uppenbarligen inte i den i ovan nämnda Socialdemokratiska föreningen, där istället uppenbarligen ordföranden på inrådan, eller på eget bevåg, helt har valt att ifrångå vad som stadgas i detta.

Att individen skulle har rätt att anse något och fritt ge uttryck för detta är en grundlagsskyddad rättighet som alldeles uppenbarligen inte gäller i denna förening som dessutom är en förening som verkar inom det demokratiska systemets fundamenta. Aldous Huxley uttryckte saken, den verkligt effektiva totalitära staten består av en befolkning av slavar som inte måste tvingas, därför att de älskar sin träldom. De har lärt sig att älska det av samhället reglerade intellektuella tänkandet i skolorna, kyrkorna, och media.

Skuld i ring.

Om man tar förändringen i BNP och delar den med förändringen av statsskulden. Så visar detta hur mycket produktivitet som vunnits genom införandet av ännu en valutaenhet i skuld ytterligare, i förhållande till vårt skuldvärde baserade penningsystem i övrigt. I början av 1960-talet så illustrerade exempelvis varje utgiven dollar av ny skuld nästan en dollar mätt i landets produktion av varor och tjänster. När fler enheter av skuld kommer in i systemet så innebär detta att produktiviteten per valutaenhet minskar. Detta ger en kurva som följer en minskande trendinriktning till noll år 2015.

Detta är matematiska beviset för att skuldmättnaden har uppstått. Ett fortsättande i beteendet att lägga till ytterligare skulder i ett mättat system, där alla pengar är baserade på skuld som motvärde, leder bara till framtida uteblivna betalningar och högre arbetslöshet.

Det dilemma som skapats av att vår skuld utgör grunden för pengarnas struktur kommer inom kort att tvingas försvinna. Eftersom alla pengar värdesäkras upp av en skuld, och en ränta på skulden, så garanterar detta matematiskt att systemet kommer att bli förlorare, och att systemet så småningom når den naturliga gränsen, en alltför snabbt fallande förmåga för inkomsterna att betala av skulderna och deras räntor.

Våra regeringar, som är beväpnade med människor som inte klarat av att förstå det sunda förnuft som ligger bakom det ovillkorliga förhållandet med skuldmättnad, dessa regeringar försöker att kompensera bristen på pengar genom att aktivt producera stora mängder av statliga skulder.

Vilket alltså vem som helst egentligen kan begripa är en direkt kontraproduktiv metod till att försöka lösa detta problem.

Höga tak eller låga golv…

Vad med mitt uttryckssätt är det som utgör ett problem menar du?

 

Carl

From: Göran Svensson

Sent: Sunday, April 25, 2010 6:47 PM

To: Carl Norberg

Subject: Re: Ditt engagemang i V-H föreningen

Du är i din fulla rätt att uttrycka din uppfattning. Det är sättet du gör det som är problemet.

Göran

 

—– Original Message —–

From: Carl Norberg

To: Göran Svensson ; Robert Noord ; Staffan Holmberg

Sent: Sunday, April 25, 2010 6:29 PM

Subject: Re: Ditt engagemang i V-H föreningen

Göran,

 

Men jag måste väl i rimlighetens namn vara i min fulla rätt att uttrycka min uppfattning om vilken person som helst, även Staffan Holmberg?

 

Jag tycker verkligen att han är ett kräk som hotar andra som inte vågar försvara sig och dessutom uttrycker sig om exempelvis mig, när jag inte är närvarande, så av vilket skäl skulle jag behandla honom annorlunda än på det sätt han själv väljer att behandla andra?

 

Och jag kommer lika lite som Erik Laakso ändra mitt sätt att uttrycka mig, däremot kommer jag givetvis klargöra att jag har uppmanats att ändra uttryckssätt.

 

Hälsning

 

Carl Norberg

From: Göran Svensson

Sent: Sunday, April 25, 2010 6:20 PM

To: Carl Norberg

Subject: Ditt engagemang i V-H föreningen

Hej!

Jag ser att du på Facebook uttrycker dig kränkande om Staffan Holmberg. Framöver kommer jag inte att kalla dig till styrelsemöten.

Om du inte ändrar ditt sätt att uttrycka dig tycker jag att du dessutom ska lämna partiet.

 

 

Hälsning

Göran

Nu måste följande göras.

Det måste nu verkligen och ovillkorligen genomföras en konkurssanering av hela det globala finans- och valutasystemet.

Detta måste till sist även innebära en utgivning av nya statliga krediter till låg ränta för massiva infrastruktur- och vetenskapsdrivna industriprojekt både nationellt och mellan nationer, alltså införandet av konstitutionella kreditsystem.

Och likt den ursprungliga kommissionen under åklagare Pecora vilken 1932-33 ställde USA:s mäktigaste bankirer och finansiärer mot väggen, och då avslöjade hur dessa hade manipulerat och utnyttjat finansmarknaden i princip uteslutande för sina egna egoistiska nyttointressen på den Amerikanska nationens bekostnad, så måste nu därför den allmänna förståelsen för systemet öka, för att undvika korruption och återupprepning.

En undersökande kommissions uppgift i dag måste vara att undersöka orsaken till bank- och finanskollapsen och hur denna kunde ske trots (att som i Sveriges fall) finansinspektionens och riksbankens övervakning av penningsystemet.

Med tanke på att bankerna, trots de extremt stora statliga hjälppaketen, inte alls kan eller vill fullgöra sin funktion som kreditgivare åt näringslivet, samt att bankerna inte litar på varandra tillräckligt för att interbankmarknaden skall fungera normalt, så är det därför nödvändigt att staten granskar bankernas rapporter från fjärde kvartalet 2008. En kommission måste därför tillsättas som undersöker om bankernas värderingar av sina tillgångar, inte är överdrivna och att bankerna inte egentligen döljer kreditförluster och fiktiva värden i sådan omfattning att de istället borde sättas i konkurs, skuldsaneras och rekonstrueras för att kunna börja fungera normalt. Vilket egentligen alla numera vet är fallet i verkligheten.

Målet måste vara att lägga grunden till en lagstiftning som särskiljer bort missbruk och spekulation ifrån bankernas verksamhet, vidare så måste detta nu även ta itu med hela det system för penningtvätt, svarta affärer och oreglerad bankverksamhet som försiggår i skatteparadisen. Om man inte på så vis tar itu med exempelvis narkotikans ekonomiska struktur så riskerar man hela den fysiska ekonomins möjliga återuppbyggnad, så stor har narkotikaekonomin tyvärr tillåtits bli, därav det fullkomligt oproportionella intresset som världen uppvisar för de i Afghanistan befintliga odlingarna av opiumvallmos befintlighet.

Ytterligare en central brännpunkt måste vara att avslöja den intellektuella och moraliska korruption som har genomsyrat hela det nu döende monetaristiska systemet, där allting i samhället och ekonomin har mätts i pengar.

Det grundläggande i ekonomin som inte går att mäta i pengar, och som inte går att skilja från människans natur, är den kreativitet som vi utövar för att upptäcka nya fysikaliska och estetiska principer i universum, och som tillämpas med känslor, för att förbättra människans tillvaro både på jorden och i hela universum. Om vi inte klarar att förstå detta, kommer inga aldrig så pragmatiska och praktiska lösningar någonsin att få någon långvarig effekt, och vi hamnar istället som i en ond cirkel tillbaka på samma plats igen.