Fund-e-Ring mer än någonsin.

 

Efter det sista kvartalet 2008, och dess efterföljande hänsynslösa valutakrigföring, som har drivits av de viktigaste globala ekonomierna, och detta medan denna konkurrens har hittills varit icke-antagonistisk, så kommer denna konkurrens nu snart bli ännu mera antagonistisk på grund av inneboende ekonomiska skillnader emellan ekonomierna som är oförenliga. Konsekvenserna för den globala ekonomin kommer att vara förödande för vanligt folk, massarbetslöshet och social oro kan nu faktiskt garanteras komma.

De politiska beslutsfattarna i dessa länder som står inför en kollaps av det internationella finansiella systemet har utifrån detta, i de fall som de har nåtts av denna insikt, dragit den mindre briljanta slutsatsen att lösningen är den enda lösningen, och att detta är kvantitativa lättnader (dvs. massiva likviditetstillskott) för att exempelvis rädda ”too big to fail” banker och fylla på deras deprimerade ekonomier med likviditet.

Detta avspeglas kanske bäst i att Ben Bernanke är fullkomligt uppriktig i sin kommentar att ”den amerikanska regeringen har en teknik som kallas tryckpress (eller idag, dess elektroniska motsvarighet), som gör det möjligt att producera så många dollar som regeringen vill till i princip ingen kostnad”.

Detta är problemets kärna!

Och detta är även den oövervinnliga skillnaden.

För drygt två decennier sedan, så beslutade man inom den globala ekonomiska eliten alltså BIS, IMF och FED att ramarna för den globala ekonomin skall bestå av följande:

1) En global bas för finansiella systemet skall skapas, som kontrolleras av den amerikanska Federal Reserve Bank och dess associerade globala banker i de utvecklade länderna.

2) Denna utflyttning från väst till öst av produktionen av varor, främst till Kina och Indien för att på så sätt”föda” de utvecklade ekonomierna.

Hela systemet byggde på en mycket enkel princip, nämligen en FED-kontrollerad global reservvaluta som kommer att vara motorn för tillväxt inom den globala ekonomin. Detta är ju huvudsakligen en gammal imperialistisk ekonomisk princip.

Detta exemplifieras idag av det enorma amerikanska handelsunderskottet på ena sidan och Kinas enorma överskott på andra.

Detta ekonomiska mantra upprepades liksom kravet på friare handel mellan handelsnationer.

Detta var givetvis en stor bluff. Samtliga av de nuvarande ledarna på världsscenen är skadade av denna ruttna smitta, och som sådan ledare har ingen något intresse av att kalla en spade för en spade och utsätta sig själv för de inneboende motsättningarna inom det nuvarande finansiella systemet.

Detta kräver en multipolär värld och är helt meningslöst att försöka med, när hela det globala finansiella systemet är baserat på den unipolära dollarn som reservvaluta. Detta är den inneboende motsägelsen i det nuvarande systemet och problemen i samband med detta kan inte lösas genom ytterligare en global reservvaluta baserat på IMF: s särskilda dragningsrätter som förespråkas av vissa länder.

Detta var en dödfödd idé, samma ögonblick som den var tänkt!

Ledarna för Kina, Japan och de oljeproducerande länderna i Mellanöstern är alla förargade över den nuvarande situationen, men de vågar inte ännu helt och fullt ut stå för sin övertygelse genom att uttycka detta till sina landsmän, att de har blivit lurade av finansiella spinmästare från Fed som agerar på instruktioner från privata Goldman Sachs.

Vilken ledare skulle våga erkänna att de har utväxlat nationens välstånd emot toalett papper?

Denna toalettpappers valuta pantomim fortsätter alltså ytterligare någon lite och begränsad tid.

Vi har nu nått ett dödläge i det aktuella valuta kriget, inte helt olikt den situationen som gällde för det kalla kriget mellan NATO-paktens länder och Warszawa-paktens länder. Båda sidor avskräcks av MAD (Ömsesidigt garanterad förstörelse) från läran om kärnvapen krig.

Kostnaderna för båda sidor var fruktansvärd och det var först när Sovjetunionen inte kunde fortsätta med den takt och kostnaderna för att upprätthålla en nukleär avskräckning och tvingades i konkurs att balansens tyngdpunkt föll på NATO-alliansen.

Men detta var bara en pyrrhusseger för USA och dess allierade. Vilka vidare behöll möjligheten för USA att upprätthålla sin militära makt, och satsade helt på att Sovjetunionen var tvungna till godtagandet av den amerikanska dollarn som världens reservvaluta.

Men varför har då de länder som var allierade med USA under kalla kriget godtagit status quo?

De blev lurade alla att tro att utan skyddet av Big Brother och dess militära uppsökande verksamhet, så skulle de slukas av det kommunistiska hotet, vilket sedermera bytts ut emot hotet ifrån terrorismen

Nästa stora fråga – är varför har de så kallade ”fria” f.d. kommunistiska allierade staterna i Sovjetblocket hoppat på tåget?

De trodde alla på illusionen att de skulle gynnas av de globala bankerna, ledda av Goldman Sachs med handel och försäljning av sina varor och tjänster för toalettpapperspengar, alltså att USA som reserv valuta skulle garantera omätlig rikedom och välstånd.

Men den största chansningen i matchen var den Asiatiska marknaden.

Japan, som efter ett decennium av nedgång efter explosionen av egendoms bubblan saknade möjligheter och förmåga att anpassa spelet till nästa nivå som planerades av de ekonomiska arkitekterna i Goldman Sachs.

Och Kina var den största mottagaren. Den högsta ledningen i Goldman Sachs förmedlade en pakt med Kinas ledare att i utbyte emot iscensättandet det mest massiva tillskott av US-dollar kapital och omlokalisering av produktionskapacitet i historien om den globala ekonomin, så skulle Kina återvinna sitt surt förvärvade amerikanska dollar reservvaluta välstånd i amerikanska statsobligationer och andra amerikanska skuldinstrument.

Detta var faktiskt ett nödvändigt villkor för att få globala finansiella kasinot att stiga till nästa nivå av spelande. Varför då?

De finansiella arkitekterna på Goldman Sachs hade en plan – som vanlig var den att dominera det globala finansiella systemet. För att uppnå denna ekonomiska makt skulle ett Skuggbanksystem skapas, där navet var derivatmarknaden och värdepappersbildningen av tillgångar, fasta och fiktiva. Insatserna skulle vara enorma, på hundratals biljoner dollar och sättet att förändra marknaden skedde genom ett massivt inflytande på alla nivåer i det ekonomiska valutafinansiella systemet.

Men det fanns en inneboende svaghet i det övergripande systemet – hotet om inflation, mer exakt hyperinflation. Sådana enorma mängder likviditet i systemet skulle alltid leda till deprecieringen av reservvaluta och förtroendet för systemet. Och möjligheterna att skapa oändliga mängder valuta mot skuld i ett i högsta grad ändligt ekonomiskt system, kommer alltid att leda till att valutan realvärdeanpassas.

Därav kommer alltså behovet av ytterligare ett system, för att hålla inflationen i Schack och illusionen uppe så att köpkraften hos den toalettpapper värda reservvalutan kunde bibehållas.

Det är där som Kina kom in i bilden. När Kina blev världens fabrik för tillverkning, så skulle problemet lösas var det tänkt.

När en dräkt som tidigare kostar 600 USD kunde fås för mindre än 100 USD, och ett par skor för mindre än 5 USD, så kom hjärnorna bakom detta bedrägeri till slutsatsen att det inte skulle finnas några förutsebara hot mot den största kasinooperationen i historien.

Kina insåg att börsen som företaget har över en miljard kinesiska munnar att mätta och arbetstillfällen för hundratals miljoner kineser behövdes för att systemet skall kunna upprätthållas. Men Kina har varit pragmatiska nog att ha två ”ekonomiska system” – ett Yuan baserat system för den inhemska ekonomin och en dollar exportlicenssystemekonomi, detta alltså i hopp om att de vinster och fördelar som export ekonomin förhoppningsvis innebar, skulle ge Kina möjlighet att förändra och skapa en livskraftig och dynamisk inhemsk marknad, vilket på sikt skulle ersätta den exportberoende ekonomin.

Detta var givetvis en överenskommelse gjord med djävulen, men det fanns några lämpliga alternativ vid den aktuella tidpunkten, mera exakt efter kollapsen av Sovjetunionen.

Nästa nivå i spelet uppnåddes när toalettpapper/reservvaluta bokstavligen blev virtuell – genom ett enkelt klick med musen på datorer i globala banker.

De stora pojkarna på Goldman Sachs och andra globala banker var givetvis mer än nöjda med att lämna Las Vegas till maffian och deras eländiga miljarder i omsättning. Dessa vinster ansågs sannolikt som ören jämfört med de hundratals triljoner som istället kunde genereras av det virtuella kasinot. Det var en ekonomisk erövring bortom deras tidigare vildaste drömmar.

De kom att kalla sig själva, ”Masters of the Universe”.

Skapa stora skulder och bilda mera pengar var det nya spelet, och de stora grabbarna kunde med ens utnyttja detta till mer än 40 gånger kapitalet! Värdet av tillgångarna sköt givetvis i höjden med så mycket likviditet som grundade sig på så få bra reala tillgångar.

Dock misslyckades de finansiella guiderna med att uppskatta och eller i varje fall med att underskatta behovet av de finansiella produkternas värdebeständighet som behövdes för att hålla igång spelet som spelades. De använde sig då istället av finansiell ingenjörskonst – de skapade då värdepapperiseringen av tillgångar.

Och när reala tillgångar var otillräckliga för värdepapperisering, så skapades istället syntetiska eller fiktiva tillgångar. Tillgångarna var grunden för den kreditvärdering som krävdes för bildandet av skulder. Snart nog så kunde en kreditvärdering avseende köpare av giftigt avfall skapa ett legitimt instrument för vidare spel, som dessutom främst till sist skulle lasta giriga nollor och vara utan möjlighet att nå fram till upphovsmännen bakom dessa så kallade investeringar.

För en tid såg det nästan ut som om de finansiella trollkarlarna hade löst problemet med att mata det globala valutafinansiella kasinomonstret.

Tyvärr så stannade ju musiken och bubblan sprack! Och som man säger resten är historia.

Skuldvärdet bakom valutabildningen måste vara beständigt, och denna detalj gjorde att systemet fallerade.

När förlusterna i USA är $ biljoner och oavsett tillgångar / kapitalet som finns kvar är i $ miljarder, har USA ett stort problem – ett svart hål.

Den korrigerande åtgärd som föredrogs av de finansiella hjärnorna på Goldman Sachs, var inte helt ovanligt att skapa en bluff – att om de stora globala bankerna skulle misslyckas, så utlöser detta en systematisk kollaps som skulle skapa ett valutafinansiellt Armageddon.

Dessa ”too big to fail” banker måste injiceras med enorma virtuella pengar till kapitaltillskott och bli av med giftiga tillgångar på balansdagen. De stora centralbankerna inom BIS och IMF i de utvecklade länderna i maskopi med Goldman Sachs sjöng alla samma låt. Alla typer av ordningar inom det internationella valutafinansiella systemet besvor att legitimera denna räddningsaktion.

I huvudsak framkom att detta var en ren överföring av pengar från vänster ficka till höger ficka, med twisten att bankerna faktiskt var de som hjälpte regeringen att lösa finanskrisen.

Fed och viktigaste centralbankerna gick med på att låna ut ”virtuella pengar” till ”too big to fail” banker till noll eller nära noll ränta, och dessa banker skulle i sin tur göra ”insättningar” av dessa tillgångar till Fed och andra centralbanker till överenskomna räntor. Här skapades alltså enorma mängder valuta ur ingenting.

Dessa transaktioner är alltså bara rena kontoregistreringar. Andra ”lån” från Fed och centralbanker (igen till noll eller nära noll räntor) används för att köpa statliga skulder, dessa skulder är de incitamentpengar som behövs för att återuppliva den reala ekonomin och skapa arbetstillfällen/bidrag för den växande skaran arbetslösa. Så i huvudsak så ges dessa banker ”gratis pengar” att låna ut till regeringen till i förväg överenskomna räntor utan några risker alls. Detta är alltså en ren bluff som urholkar värdet på det arbete som utförs av andra!

Dessa ”medel” är inte ens kontanta medel, det är bara rena kontoregistreringar som skapats ur tomma luften.

Så när Fed tillför USA $ biljoner i banksystemet, krediteras detta bara det belopp i räkenskaperna som ”too big to fail” banker har på Fed.

När systemet används för internationell handel, så används samma tillvägagångssätt för att betala för varor som importeras från Kina, Japan osv.

För resten av världen, alltså när de köper varor prissatta i amerikanska dollar, så måste dessa länder producera varor och tjänster och sälja dem för dollar för att köpa varor som behövs i deras land. Enkelt uttryckt, de måste alltså ha en inkomst i dollar för att köpa de varor och tjänster som behövs. Däremot allt som USA behöver göra är att skapa pengar ur tomma luften och använda dem för att betala för sin import!

USA kan komma undan med detta bedrägeri eftersom det har de militära musklerna för att verka tvingande och verkställa detta röveri . Som tidigare påpekats, så godtogs detta status quo i synnerhet under det kalla kriget och med en viss tvekan efter upplösningen av Sovjetunionen, men med ett förbehåll – att USA går med på att vara konsumenten i sista hand.

Detta arrangemang gav viss tröst eftersom länder som har sålt sina varor till USA, då kunde använda dollar för att köpa varor från andra länder eftersom mer än 80 procent av världshandeln sker i dollar speciellt råolja som är en livlina för den globala valutafinansiella ekonomin .

Men med ett USA i full konkurs och med dess medborgare (de största konsumenterna i världen) som inte kan låna mera pengar för att köpa varor från Kina, Japan och resten av världen, så kommer efterfrågan på dollar att avdunsta. Dollarns ställning som reservvaluta och dess användbarhet ifrågasätts nu därför allt mer högljutt.

Den nuvarande kollapsen kan sammanfattas i enkla ordalag:

Kan ett land (USA) i konkurs ha rätt att använda pengar som skapas ur tomma luften för att betala för varor som producerats med svett och tårar av hårt arbetande medborgare i exportländerna? Lägga sten på börda, är detsamma som att dollarn köper mycket mindre än tidigare. Så vad är det för mening betalas i en valuta som förlorar snabbt sitt värde?

Å andra sidan berättar USA högt för hela världen, i synnerhet den kinesiska delen att om de inte är nöjda med status quo, så finns det inget som hindrar dem ifrån att istället sälja till andra länder och ta emot betalningen i respektive valutor. Men om de vill sälja till det mäktiga USA, då måste de acceptera den amerikanska toalettpapper valuta papper reserven och dess rätt att skapa pengar ur tomma luften! Och så är det bara.

Detta är det ultimata pokerspelet där den som blinkar först förlorar och kommer att lida irreparabla ekonomiska konsekvenser. Men vem har den vinnande handen?

USA har inte den vinnande handen och Kina har inte heller den vinnande handen.

Denna situation kan inte fortsätta särskilt länge, oavsett de kort som USA eller Kina överväger att kasta på bordet för att vinna strategiska fördelar, så kommer eventuella kortsiktiga vinster vara Pyrrhussegrar, för dessa kommer inte att kunna hantera de antagonistiska motsättningarna i alla fall.

När överlevnaden är beroende av tillgången på krediter (förmågan att samla på sig mer skulder) är det bara en tidsfråga innan både gäldenären och borgenären kommer till den oundvikliga slutsatsen att skulden aldrig kommer att betalas.

Och endast om borgenären är beredd att avskriva skulden, eller att tillgripa drastiska metoder för att samla in den utestående skulden, då är konsekvensen oundviklig.

Det vore dock naivt att tro att USA i stilla tysthet blir då sannolikt den Amerikansk-Brittiska-Israeliska Axelmakten mot resten av världen. skulle tillåta sig att utestängas! När vi når detta stadium, kommer krig att bli oundvikligt. Det

Den amerikanska ekonomin kommer med innevarande utveckling att vara bortom all kontroll under de kommande månaderna och kommer att nå en kritisk punkt senast i slutet av 1: a kvartalet 2010 och implodera av 2: a kvartalet.

De massiva USA $ miljarder dollar stimulanserna påstås ju ha lyckats vända ekonomin runt i så måtto att det tillförda kapitalet medfört att ekonomin har växt!…. Denna massiva blodtransfusion kan ha hållit patienten vid liv, men det finns väldigt många obestridliga tecken på både multipel organsvikt och elakartade cystor.

Det kommer snart en andra våg av utmätningar av bostäder och framför allt avseende kommersiella fastigheter i slutet av december och början av 2010 och så även i Sverige. Och dessa utestängda fastigheter under 2009 kommer att leda till sänkta priser när de kommer tillbaka in på marknaden. Priset på hem och kommersiella värden på fast egendom kommer att rasa. Bankernas balansräkningar förfulas och ”rekordvinsterna” från de två sista kvartalen 2009 kommer inte att täcka det extra röda bläcket som detta då medför.

Med tanke på ovan beskrivna situation, kommer verkligen Fed att fortsätta att köpa mortgage-backed securities för att stötta upp marknaderna? Fed har ju uppenbarligen redan spenderat åtskilliga biljoner på att köpa Fannie Mae och Freddie Mac bolån utan någon potentiell köpares ersättning i sikte. Därför är det nu Fed: s balansräkning som innehåller det giftiga ifrån ”too big to fail” bankerna som det räddade.

Under dessa omständigheter är det ingen mening för någon att hävda att det värsta är över och att den globala ekonomin är på bättringsvägen, för så är inte alls fallet.

Och det säkraste tecknet på att allt är bra med de stora bankerna är den senaste tidens tal av ordföranden för Federal Reserve Bank of New York, William Dudley i Princeton, New Jersey när han sade att Fed skulle minska risken för framtida likviditetskris genom att tillhandahålla en ”backspärr” som lösningsmedel för företag med tillräcklig säkerhet.

Denna varning och yttrande om säkerhet förtjänar några ytterligare överväganden. För det första är det en motsägelse att påstå att ett solvent företag med tillräcklig säkerhet som möter en likviditetskris skulle kunna motivera att behovet av en backspärr faller tillbaka på Fed.

Det är faktiskt mer ett erkännande av att bankerna inte är tillräckligt aktiverade (gör övervinster) och när den andra vågen av den valutafinansiella tsunamin träffar dem igen, så kommer förtroendet att behövas.

Dudley sa faktiskt att ”centralbanken skulle förbinda sig att vara långivare i sista hand … [och detta skulle då minska] risken för att panik utlöstes av osäkerhet bland långivare om vad andra fordringsägare tror”.

Rent ut sagt vad han säger är att Fed kommer att sträva efter att undvika upprepning av kollapsen av Bear Stearns, Lehman Brothers och AIG. Detta är således också ett tecken på att de återstående stora bankerna har problem.

Det är intressant att notera att en Bloomberg-rapport i början av november visade att Citigroup Inc och JP Morgan Chase har hamstrat kontanter. Den förstnämnda har nästan fördubblat sin kassabehållning till US $ 244 miljarder. När det gäller den senare så uppgick kassa hamstrandet till US $ 453 miljarder. Men tanke på denna hamstring av de ledande bankerna, så hade New York Federal Reserve Bank för att lugna finansmarknaderna i samhället uppgivit att man är redo för att injicera massiva likviditetsinsatser för att bära upp systemet.

Det borde inte komma som en överraskning för någon att dollarns värde är på väg söderut,

Detta när valutor håller på att förnedras och volatiliteten ökar på aktiemarknaden. Men vinsterna är snart inte värda riskerna och om någon är kvar på marknaden, så kommer dessa att utplånas av 1: a kvartalet 2010. S & P kan ha skjutit upp sedan början av året med över 25 procent men det har varit beroende på guld. Vinsterna har också halkat efter i USA: s förhållande till den officiella inflationstakten. Det har faktiskt levererats en total avkastning efter inflation på cirka minus 25 procent.

När Meredith Whitney anmärkte att ”jag vet inte vad som händer på marknaden just nu, eftersom det är meningslöst för mig”, är det dags att komma ut på marknaden snabbt.

I en rapport till sina kunder, varnade Societe Generale att statsskulden skulle bli massiv under de närmaste två åren – 105 procent av BNP i Storbritannien, 125 procent i USA och i Europa och 270 procent i Japan. Global skuld skulle nå US $ 45 biljoner.

Vid någon tidpunkt måste alla dessa skulder återbetalas. Hur kommer dessa skulder återbetalas?

Om vi går genom vad Ben Bernanke har predikat och hans praktiserande, så betyder detta att mer valuta toalettpapper kommer att skapas för att betala tillbaka skulder.

Som ett resultat kommer förnedringen av valutornas värde att fortsätta och det kommer att ytterligare förvärra existerande spänningar emellan konkurrerande ekonomier. Och när borgenärer har fått nog av detta toalettpappers svindleri, då väntar våldsamma reaktioner!

About these ads