Palanthir 4 U

För att känna sin nutida belägenhet, så måste man känna vad som förevarit, och detta för att ens göra möjligt att veta varthän man nu
färdas. Denna del av vår historia har alltid höljts i dunkel, av skäl som blir alltmera uppenbara ju mera man läser om dem. Och detta förlopp tar sin begynnelse i direkt anslutning till att det första världskriget håller på att upphöra, och att Versaillesfreden sedan skall komma verka styrande för många olika förlopp i detta.

Men att det allt sedan kongressen i Wien 1815 för svensk del, inte har varit aktuellt med något deltagande i militärallianser, det måste
under 1900-talet kunna anses som alldeles uppenbart. Syftet då såväl som nu, måste återkommande anses vara att istället maximera den förtjänst som försäljning av krigsmatriel , innebär för det militärindustriella komplexet.

Ur Nürnberg
Trials:

“For the period of transition from 1919
up to rearmament, A. K. [Krupp] had undertaken various tasks, in order to keep
up the Company’s activity in the field of artillery, in the sense of observing
activities in that field in the rest of the world (relation: BOFORS) and then
also for the production of artillery material, within and to a certain extent
also beyond, the limitation established by the peace dictate”

Den 18 september 1931 så besatte japanska trupper samtidigt och mycket väl förberett, orterna Mukden, Yingko, Koupangtse, Tahushan och Changchun, vilket var fem viktiga knutpunkter i Manchuriet, för utvinning av råvaror som krigsindustrin inom IG Farben, eller det militärindustriella komplexet, var i ett trängande behov av.

Vid detta så bombarderas Mukden mycket hårt och många civila dödas. Under denna hösts förlopp, så besatte Japan steg för steg och helt obekymrat om västerlandets åsikter om detta, alla viktigare orter i Manchuriet och lade dem under Japansk förvaltning.

Gång på gång hade då Japanerna i Nationernas Förbund högtidligt med ord lovat, att de nu hade dragit sig tillbaka och minskat sin
truppnärvaro, och vid varje sådant tillfälle så hände naturligtvis det diametralt omvända.

Premiärminister Inukai som inte hade precis obetydliga inhemska problem att hantera med den militärpolitiska falang som utgjordes av någonting som då kallades för Svarta Draken, som var kopplade till de affärsintressen som IG Farben utgjorde inom Japan, lierade sig därför med den Franske premiärministern Aristide Briand (vilken erhöll Nobels fredspris 1926), och som såg en uppenbar risk med att affärsbankerna skapade en oligopolsituation, vilken då skulle underminera den politiska makten, i hela världen. Tsuyoshi Inukai mördades av IG Farbens Japanska politiska falang Svarta Draken den 15 maj 1932.

Aristide Briand försökte därför att motverka ombildningen av finans och valutasystemet och lämnandet av guldmyntfoten och övergången till skuldmyntfoten som planerades av Ring, Schacht och Warburg. Aristide Briand fick alltså Nobels fredspris 1926. Priset delades med Gustav Stresemann, vilken märkligt nog i historieböckerna alltid framhålls som supporter till krigsindustriella komplexet…(Schacht,Wallenberg, Young, Dawes, Harriman, Frick, Bosch, Krupp)

Briand försökte genom sina kontakter både inom politiken och inom affärsvärlden, bland annat genom den svenske Ivar Kreuger, att motverka detta framväxande system som enbart syftade till att på lång sikt berika bankerna och det militärindustriella komplexet ekonomiskt, dessutom till en kostnad av en begränsning i den demokratiskt möjliga politiska makten i världen. Kvalificerat vansinne med andra ord. Detta med sitt eget marionettskap insåg Adolf Hitler tidigt på våren 1941, vad som däremot är något mera oklart för mig är om huruvida han verkligen begrep hela omfattningen av detta komplex och dess förankring såväl i det Tyska, Brittiska och Svenska samhället. Att sedan Hess fick börja undersöka möjligheterna att komma ur denna situation måste anses som en nära nog självklarhet, men risken att han skulle få en informationsläcka till Black Chamber falangen med Marlborough Churchill och familjen Dulles måste ju ha varit uppenbar.

http://www.spiegel.de/international/germany/0,1518,765607,00.html

Den svenska inblandningen i detta saknar alltså inte monumental betydelse ur det internationella perspektivet.

Aristide Briand kom nu så lägligt för krigsindustrin faktiskt att på oklara grunder avlida den 7 Mars 1932. Och på begravningsdagen
(lördagen 12 Mars 1932) så vill det sig alltså inte bättre än att Ivar Krüger, som alltså var den store fredslångivaren till stater, tar livet av sig precis innan återstoden av Tysklandslånet hunnit utbetalas, och detta just dessutom i den röra som Paris är vid detta tillfälle. Sanna mina ord om inte detta var avgörande för att den inhemska Tyska situationen skulle försämras och därför komma att gynna missnöjespartiet NSDAP. Som av en slump så var det alltså val i Tyskland dagen efter Ivar Kreugers frånfälle

Eller som Hjalmar Schacht, uttryckte sig i ett brev till A. Hitler i november 1932.

 ” It seems as if our attempt to
collect a number of signatures from business circles for this purpose  (your becoming Chancellor) was not altogether in vain “

Oaktat detta så var det i Tyskland just dagen efter, alltså faktiskt val den 13:e mars 1932, alltså dagen efter, och det bar sig ju
faktiskt inte bättre än att precis så många röster som behövdes försvinna, faktiskt försvann (200 000 stycken ca), vilket medförde att hela valproceduren fick göras om. I samband med detta kanske man om inte annat så för den goda sakens skull bör
påminnasig själv  om att Herr Hitler faktiskt inte var Tysk medborgare vid mars månads inträde, och i detta alltså inte ens möjlig som Tysk politisk befattningshavare.

Detta var dock inget man hade glömt bort ifrån den planerande sidan med Rockefeller Warburg, Rothschild och Ring, även om man
redan vid tidigare försök ifrån inrikesministerWilhelm Fricks sida misslyckats med att göra Herr Hitler till tysk medborgare.

Detta föregående försök åstadkoms för övrigt genom att försöka utnämna Herr Hitler till polis i Thüringen, vilket som offentligt
ämbete automatisk skulle rendera i det Tyska medborgarskapet för denne. Detta misslyckades nu emellertid som bekant är, eftersom man inte ens i tider som dessa fick bli polis efter att ha blivit dömd och straffad för statskupp, den
misslyckade Ölhallskuppen 1923, ett misslyckande som nu istället högtidlighålls som hyllning till Adolf Hitlers tapperhet genom den höstliga Ölfestivalen i München. Dumhet kan vara missprydsamt på vem som helst

Men inom tiden från januari 1932 till vad som således blir över fram till valet i mars 1932, så lyckas då alltså Wilhelm Frick med sitt
uppsåt, att göra Herr Hitler till valbar tysk medborgare.

Detta ägde rum genom att Herr Frick under dessa i princip två återstående månader, lyckas med konststycket att utnämna Herr Hitler till medlem av det Federala styrelseorganet i delrepubliken Brunswick, i och med detta så åstadkom man den eftersökta effekten om medborgarskap. I detta behöver väl knappast nämnas huset Sachsen-Coburg-Gothas naturligtvis spelade en betydande roll eftersom de inte av en slump även sammanfaller goegrafiskt.

Den svenska rollen kan väl mera avgränsat beskrivas som följande.

Att Marcus Laurentius Wallenberg var delegat i handelsdelegationen för handelsavtalet, Sverige England 1916-18, kanske inte just var så viktigt i detta.

Vad som däremot var centralt viktigt, var att han faktiskt var ordförande, i kommittén för tyska industrins belastning, vilket då gav alla
möjligheter att påverka skadeståndsuttaget ifrån omvärlden. Denna kommitté bestod för övrigt av desamma deltagare, som i princip alla dåtida kommittéer i dessa sammanhang bestod av, alltså de personer som hade något värde för frågor rörande detta ämne. (Schacht, Wallenberg, Young, Dawes, Harriman, Frick, Bosch, Krupp och Dulles)

Knappast av en slump var han (MLW), även vid och efter Versailles, ordförande i Kommittén för ordnandet av Tysklands naturaleveranser (import, av malm till exempel, och export), enligt Dawesplanen 1924-25, det vill säga vilket som helt avgjorde vilka omständigheter, som skulle föreligga vid natura leveranser i både köp och sälj ledet.

Så utifrån att om malmpriset ökade, så blev den möjligt uttagbara skadeståndsmarginalen mindre för de skadelidande, så om inte det förr eller senare skulle uppdagas vad som det Svenska malmhandelsförhållandet med Tyskland innebar, och att dess regleringar, egentligen bara utgjorde en förtäckt stöld av de från kriget skadelidandes pengar, så måste denna dåvarande situation
ovillkorligen revideras och förändras, i vart fall till någonting som synes vara trovärdigt åtminstone vid en första betraktelse.

Att Marcus Laurentius i detta läge även vidare var skiljedomare i tvister emellan Tyska regeringen och reparationskommittén,
vilken ansvarade för de allierades etablerande av en funktionell infrastruktur 1925-30, måste väl möjligen ha varit en gudomlig nyck från ovan, eller sannolikt så kan det nog inte ha varit en sådan rent gudomligt turligt tillkommen omständighet.

Marcus Laurentius Wallenberg var faktiskt lyckosamt nog, dessutom även ansvarig medlem för tolkningen av den efterkommande Young planen ifrån 1930. Vilken alltså var en finansierings modell i vilken svensken Ivar Kreuger var delaktig som finansiär. Och i den kommittén där satt som beskrivits ovan även en viss Herr Owen Young.

Och 1931-34 så var vidare denne Marcus Laurentius Wallenberg, även ordförande i den skiljedomstol som behandlade korta Tyska
krediter vid upprättandet av det tyska Moratoriet, eller ackordet/skuldavskrivningen i en nutida benämning, som upprättades 1932 i Lausanne.

Vari alltså en mycket avgörande och betydelsefull insats, alltså bestod i att se till att de Tyska skulderna till Frankrike återbetalades
först, eller snarare var det enda som skulle komma att betalas. Detta i sin tur hade en lika uppenbar som demokratiskt otrevlig anledning.

Detta gjordes alltså för att det på så sätt skapades ett utrymme för Frankrike att genast låna ut pengarna till Sverige. Ett Sverige som
i princip omgående skickade Marcus Wallenberg d.ä. som förhandlare till sin egen son, som lustigt nog inte alldeles ovilligt lånade ut de pengar som han själv hade sett till att Frankrike erhöll från Tyskland.

Och detta skedde alltså för att Sverige/Wallenberg skulle kunna skaffa sig totalkontroll över sin egen gruvindustri, och uppfylla de
malmleveransavtal som redan tidigare hade tecknats med Tyskland. Profiten som vanligt främst i alla led, som synes alldeles uppenbart i detta.

Som ett annat led, närmare bestämt ett i Svensk sysselsättningspolitik, så hade ju regeringen 1933 upptagit förhandlingar
med Sovjetunionen om tecknandet av ett handelsavtal, vilket då skulle innebära att Sverige skulle lämna en statlig femårig kredit på 100 miljoner kr till Sovjetunionen för att möjlig göra sovjetiska beställningar hos svensk industri, och vilken typ av industri som detta avsåg, det behöver väl kanske inte närmare förklaras som den som producerade krigsmateriel.

Vid riksdagsbehandlingen på våren 1934 hade detta avtalet dock mött stark kritik, bl.a. från förre statsministern Felix Hamrin (”det ena  landet får statslån, det andra landets varor blockeras”). Han begrep nogutifrån det uttalandet att döma, inte riktigt helhetsperspektivet i detta förlopp.

Syftet bakom detta var emellertid precis som alltid något helt annat, alltså helt enligt redan då gängse politisk tradition. Detta hade
sin grund i de begränsningar som internationellt åsatts den svenska exporten till Tyskland, inte minst av järnmalm och kullager. Nu kunde man i och med detta låns erbjudande och dess storlek i förhållande till exporten till Ryssland, istället klart åberopa betydligt höjda exportnivåer för Tysklands vidkommande.

Så att dagens ägare av samma industri Krupp, Thyssen och BAE, tillsammans med den Svenska Regeringen, de har spelat detta spel utifrån enbart ekonomiska orsaker och grunder sedan dess till nu. Vilket inte precis emotsägs av de återkommande skandaler som dessa företag befinns vara inblandade i.

Varför är då inte Sverige redan med i Nato?

Jo det är för att det försvarsindustriella systemet är uppbyggt med exakt samma systemstruktur som banksystemet, och dessutom faktiskt av nära nog exakt samma människor som kontrollerar ägandet.

Om inte Natos försvarsindustri kan eller får sälja sin produktion utifrån regleringar av humanitära, demokratiska eller andra grunder, då kan ju alltid exempelvis Sverige se till att det får säljas produktion via svensk krigsindustri.

Det är ju nämligen så att det är samma ägare, det vill säga BAE (gamla IG Farben), i båda dessa för det allmänna till synes alldeles oberoende fallen.

Exakt de samma systemdeltagare alltså som 1931 skapade BIS och IMF, med tanken att valutabildningen skulle ske genom skapande av skuld utan ansvarstagande värdegrund.

Detta var alltså redan för nära nog hundra år sedan den rådande politiska situationen, och vårt nu förblir därför enbart ett utvecklat och förfinat bulvanförhållande av Krupps samverkan med Sverige efter första världskriget, eftersom ingenting har förändrats i sak.

Genom detta systemiska beteende kan hela tiden valutabehovet tillgodoses genom att valutabildning, sker hos de egenkontrollerade valutabildandeorganen, med en alltmera växande skuldsättning hos omvärlden.

Med ett sådant system så blir aldrig fred och alltid krig lösningsmedlet för de mänskliga problemen. detta förstår idag Tyskland och väljer utifrån detta att skriva om historien i enlighet med verkligheten.

 

Ett litet brev från Nürnberg på temat.

Registered

Confidential!
Personal!

To Professor Selck

I.G. Farbenindustrie A.G. Frankfurt/Main 20

 

Your Letter of 3 September 1934

 

My Dear Professor Selck,

 

In my opinion we must try everything to prevent Herr Hitler* from entering the office of the Raw Materials Commissioner (här satt Jacob W) [in the Ministry of Economics] and therefore coming into the closest contact with the Minister. In D. the Reich Ministry of Economies would have a person who is extremely well informed about IG and its set up. In view of Hitler’s character, that would be
very dangerous in most cases.

Herr Hitler knows the entire staff of IG and it would be easy for him to find out the exact opinions and intentions of IG through friends and acquaintances; for example, in the case of the negotiations of IG with the government about financial support projects which IG is about to undertake. That would not serve us at all. There is also the danger that Herr Hitler might possibly be employed in checking the entire expenses of plants that were built with government support. Since, in this respect, he also knows everything about cost prices and previous obligations, this would be most unpleasant for us. The government would also always make use of Herr Hitler in regard to all other problems which IG has to discuss with the government, since he knows the situation best.

Outwardly, Herr Hitler would act as if he were favorably inclined towards us because of old friendship, but because of his unlimited ambition he would always try to establish his position in his new field at our expense. In addition, Herr Hitler would have free access to the various IG plants through the government — a situation which in my opinion is simply impossible. For example, it would be simply unthinkable that Herr Hitler should ever again enter the Wolfen plant. All of my associates would unanimously object to this, and I myself would do likewise.

Det går igen med gengångare.

Jag tänkte först att jag skulle publicera artikeln om Island och byta ut namnet mot Grekland, för detta börjar faktiskt att bli löjligt att folk inte vill se att det inte går att skapa enskilda skulder av ingenting, kalla dessa skuldkvitton för pengar och tro att de har ett värde. Detta är bara fullkomligt orimligt!

 

Men jag ångrade mig och får väl fundera om jag inte kan komma på ett mera tankeväckande perspektiv att skriva om.

Det började som en skakning på nedre däck.

Skuld skapar slaveri eller åtminstone avsiktlig träldom av värsta slag. Det hotande inteckningsberget, kreditkortsskulder, korta billån -
det är dessa krafter som håller folk från att bryta sig fria och vidta åtgärder. För att bara inte tala om den som finansierat sitt företagande genom lån och i detta nära nog har tvingats att pantsätta sina inre organ för detta nöje.

Ironiskt nog så föder skuld mera skuld genom räntekomponentens närvaro i systemet, eftersom räntan ligger utanför skuldens
nominella värde så måste alltid nya skulder bildas för att täcka kostnaderna för de skulder som har bildats tidigare. Ett bolån, en bil och studier och plötsligt kan du stirra på miljontals kronor i demoraliserande fordringar på din framtida
inkomst. Fordringar som du vet att du aldrig kommer att kunna komma ur genom ditt eget produktiva arbete.

Vid denna punkt, gör de flesta människor ett förlikande med sig själva och släpper många av sina egentliga känslor och tankar, de
demoraliseras.  ”Men, jag är ju redan skuldsatt upp till näsan och kan lika gärna vara det upp till mina ögonglober och köpa en ny plasmaskärm på kredit.” Alla har hört uttrycket att det ändå går med i den allmänna konkursen!

Skuld är en enorm psykologisk börda som påverkar livets viktiga beslut. Det är därför så många människor kommit att stanna kvar och har åtagit sig att utföra jobb som är otillfredsställande i städer som de avskyr, under villkor som
de finner nedslående. Ingen vill gunga båten för mycket och ta för många risker och förlora jobbet, och därmed förmågan att göra dessa månatliga betalningar.

Denna välbekanta berättelse har spelats ut över den utvecklade världen i flera decennier, ja nära nog i hundra år snart, det är nu den rådande sociala ordning,
under vilken den moderna människan stilla har anpassats till att leva, vi har kokats som grodor i detta. Detta är dock inte en sjuka som endast påverkar individer och familjer. Även på makronivå, så har skulden makten att underkuva hela nationer att följa nycker från sina fordringsägare, bankerna. Detta har under i princip sedan 1931 och bildandet av BIS stavats med bokstäverna IMF, detta för att inte göra BIS till någon eventuell måltavla i systemet för några möjligen rättssinnade entusiaster.

En nyckelperson i Bank for International Settlements bildande var en Hjalmar Schacht, som var en av konstruktörerna som låg bakomdet strukturella i skapandet av Hitlers styrelseskick, och som principiellt var en rent Anglo-Amerikansk agent, närmare bestämt en agent för Bank of Englands chef Montague Norman Ring.

Adolf Hitler tillträdde som bekant Tysklands kanslersämbete 1933, och var snart absolut diktator.

Montague Normand Ring, chefen för Bank of England, skapade Hitler’s krediter, med hjälp av sin protegé Hjalmar Schacht vilken då innehade befattning som finansminister i Tyskland, och som därigenom rent praktiskt arrangerade krigsrustningen av Nazi Tyskland, och koordinerade strategierna från Hitler’s finansiella supporters Rockefellers, Warburgs, Wallenbergs och Harrimans.

I juli 1944 samlades världens ledare i Bretton Woods, New Hampshire och dikterade villkoren för det nya globala finansiella systemet, alltså Montague Norman Ring dikterade villkoren, istället för det förra försöket med en ny världsordning via våldet. Det förra försöket som alltså startade 1931 då man flydde undan guldmyntfotens krav på värdebackad valuta till förmån för skuldbaserad valuta i större skala, med rätt mycket lidande som konsekvens. Den amerikanska dollarn sattes som global reservvaluta, och Internationella valutafonden (IMF) bildades för att duscha världens länder med dollar de behövde för att delta i detta system.

Liksom de flesta statliga och icke-statliga organisationer, så fick IMF så småningom ett eget liv och blev staten ovan staterna.

Under årens lopp så blev IMF en ambulerande ekonomisk poliskår för den härskande klassen, som tvingade utvecklingsländer att gå med på enorma lånepaket som de inte hade något hopp om att någonsin kunna betala av. Eller om man hellre vill kalla detta för den upprätthållande kraften för de forna kolonialväldenas bevarande och fortsatta exploatering av
utvecklingsländerna.

Som en följd av detta så blev lokala IMF (eller Världsbanken) representanter i utvecklingsländer extremt mäktiga figurer. Ledare i fattiga länder var livrädda för dessa lån och IMF kunde forma politiken och anslå nationella resurser som väst bäst ansåg lämpligt.

År 2011 så har IMF: s största kunder blivit utvecklade (dvs. upphandlande), länder som Grekland förlitar sig därför mer och mer på
generositeten i Kina. Nu med IMF: s tidigare chef inlåst i onåd under överskådlig framtid, gäller loppet se vem som kommer att ersätta honom.

Den nya ordningen är mycket tydlig. Den västra världens hierarki från det förflutna är insolvent, och dess huvudstad har flyttat söder
och öster. Västerländska ledare vägrar att erkänna denna verklighet och håller nu desperat fast vid föråldrade institutioner som IMF för att behålla kontrollen över det numera egentligen nedlagda, eller i alla fall sjunkna, finansiella systemet.

INSIKT: IMF är bara relevant för västerländska ledare som lever i det förflutna. Frankrikes finansminister Christine Lagarde: s
officiella försök att bli den nya IMF-chefen visar bara hur patetiska deras avsikter är. Det är som om någon försöker att ta kommandot på Titanic samtidigt som hon, Titanic alltså, är på väg mot havsbotten.

Kina, världens näst största ekonomi, blir som bekant rutinmässigt åberopat för att det snart skall komma att lösa västerlandets problem, Kina har ynkliga 3, 65 % av IMF: s röster…

Europa är dock utan tvekan den mest insolventa geografiska regionen på jorden, men likafullt så insisterar stollarna på ett kvarvarande vid rodret, kursen an åt helvete uttryckt i maritima termer.

Så småningom, ser vi nu dock tydliga tecken på en revolution även inom det finansiella systemet – skakningar från Zimbabwe om upprättande av en bakomliggande tillgångar valuta, nya börshandlade guld kontrakt i Asien, fler bankkonto transaktioner som kringgår New York City, och företag i utvecklingsländernas del av världen riktar emissioner på den internationella marknaden i lokal
valuta med lätthet.

Det finns även tecken på att mer liberaliserat utbyte styr hela tiden, det är möjligt för privatpersoner och företag att hålla besparingar i renminbi genom ett antal olika sätt och metoder. De flesta individer är nämligen inte alls beredda att gå i krig för förmånen att stanna i skuld till ett banksystem.

Västerländska ledare vill helt enkelt inte acceptera sin förlust av företräden finansierade av bankernas skuldsystem, de har blivit så förslavade själva i detta, inte bara genom de oöverstigliga nationella skulder som de har samlat på sig, utan lika mycket genom sin envisa vägran att erkänna den enkla ovillkorliga verkligheten i framväxten av ett nytt system som de inte kan påverka och inte
kontrollera.

Det lilla(men ack så) giriga folket.

De grävde för djupt och släppte loss det allra sämsta hos människan ur de bojor som begränsade egennyttigheten. Så beskrevs vårt folk i sagan om Ringen. Detta därför att malmavtalen med Tyskland skrevs långt innan man ”skaffat”sig kontrollen gruvorna, medan man fortfarande bara kontrollerade gruvarbetarna genom fackföreningarna och Kreuger skulle ju inte sålt en enda sten till krigsindustrin, avtalen är ju samtida med Hjalmar Schachts och Wilhelm Fricks fyra årsplaner, där grunden skapades genom Boforsbolaget. Ur Nürnberg:

“For the period of transition from 1919 up to rearmament, A. K. [Krupp] had undertaken various tasks, in order to keep up the Company’s activity in the field of artillery, in the sense of observing activities in that field in the rest of the world (relation: BOFORS) and then also for the production of artillery material, within and to a certain extent also beyond, the limitation established by the peace dictate”

Hitler hade inte ens skit med politiska planer att skaffa, i mer än i”windowdressing” avseendet förrän långt senare om vi nu talar om 33.Schacht, Frick hade gjort planerna tillsammans med Montague Norman Ring (BOE) och de var anpassade för
Versailles systemets kollaps, samtidigt som Tyska bankväsendet byggdes upp.

Samtidigt som det Tyska Moratoriet upprättades, så arrangerades lånen från Frankrike, där staten och
Wallenberg köpte de nämnda gruvorna 50/50, lånet var det Tysklands guld som Wallenberg via kommittéerna ordnat som enda krigsskadeståndsbetalning från Tyskland åt de allierade, alltså till Frankrike. Och hur löstes detta då, jo genom att de ”värdelösa” Kreuger papper som så vänligt inlösts mot allmänheten till försiktigt reducerad kurs. Där köptes bra pengar för dåliga, inte sant.

Kanske är vår nordiska själ alltför danad av generationer under ett liv i knapphet och kyla, så att vi liksom arktiska rovdjur, som gärna dödar för att spara till senare, inte klarar av överutbudet utan att hänge oss åt frosseri och själsliga excesser som vi egentligen inte klarar av att hantera.

För ingen behöver vänta utan beredande.

Det känns ännu så länge som vore det stilla och ingenting någonsin kunde fömå att rubba denna ordning, men nära nog direkt kommer känslan av att lugnet nu är mycket bedrägligt. Det vilda djurets natur är flykt och inte konflikt utom i det enda fallet med försvaret av den socialt etablerade ordningen, alltså försvaret för avkomman. Och måhända är det just denna även betingade känslas ojämna fördelning som skapar förutsättningen för att hamna i en situaion som den tillvaro där vi nu befinner oss.

Det är ett lite paradoxalt förhållande i att den egna bristande självkänslan tar sig uttryck i att definiera sig igenom sina barn som sedan i sin tur förstärker denna effekt och blir ännu mindre självständiga och mera beroende av samhällelig styrning för sitt beslutsfattande. Det känns lite sorgligt att Erik Wellander, för jag kan inte tänka mig att det var någon annan, verkligen fick ett så stort spelutrymme att verka i under så lång tid, men jag antar väl att det förmodligen var lika naturlagsmässigt oundvikligt som att den balanserande processen nu motverkar hans gärning.

Ett folk lär ha den regering den förtjänar. Om detta verkligen håller streck så kunna vi alltså studera vår nationella egenart genom att giva akt på de män och kvinnor som äro bänkade kring rådsbordet. Dessa individer som exponent för svenskt lynnes art bör därför
kunna hålla alla frestelser till nationell högfärd borta från oss.

Dessa har följaktligen en mycket stor och viktig uppgift att fylla beträffande vårt nationella självmedvetande.

Allt blir ett.

Det känns nästan lite märkligt att vi nu är framme, att ljuset skall tränga igenom ovetandets dimmor och skapa medvetenhet.

Visserligen så görs det alltjämt tappra försök ifrån den systemiska sidan att tro på den inte fullt så briljanta idén, som innebär att låta bankerna skapa skulder ur luften och sedan kalla dessa skulder för pengar. Fortfarande så är den större delen av befolkningen fast i uppfattningen att dessa pengar i sig själva har ett värde och absolut inte främst är ett verktyg som har använts av bankerna för att plundra befolkningarna.

För att upprätthålla systemet åt sina arbetsgivare åker därför Vita Husets representant runt i bland krishärdarna och försöker att mana till sammanhållning, i någonting som närmast liknar en kolonial imperialistisk fars av en blandning av Borta med vinden och Onkel Toms stuga.

Jag tycker att det utdragna förbekämpningsskedet i Libyen innan marktruppinsatserna, börjar att bli lätt löjeväckande, det torde ju framgå med all önskvärd tydlighet för vem som helst, att det inte kommer att finnas några stridsuppgifter för markförband när de väl kommer på plats. De underrättelsetjänst insatser från Nato som idag håller igång ”Toyotakrigarna” framstår bara som mer eller mindre fåniga.

Nu i förändring.

Det är ett när , inte ett om . Så Stefan Ingves kan för sin egen skull säkert med fördel gömma sig i kökssoffan Finansmarknaderna är bara inte säkra på om det blir i morgon, om en månad, ett år eller två år (det kommer i alla fall inte att vara längre än så). Med tanke på att ECB nu har spelat det ”sista kortet”, det används för att tvinga ett räddningspaket på Irland – som hotas av en konkurs för landets banksektor – förmodligen kommer vi nu få se antingen en annan ytterligare grekisk hjälpinsats eller konkurs, inom några få dygn.

Vad händer då när Grekland går i konkurs. Här är några saker:

- Varenda bank i Grekland kommer omedelbart att gå i konkurs.

- Den grekiska regeringen kommer att nationalisera alla banker i Grekland.

- Den grekiska regeringen kommer att förbjuda uttag från grekiska banker.

- För att förhindra grekiska insättare från att starta upplopp på gatorna, som i Argentina-2002-stilen (när den argentinska presidenten tvingades fly med helikopter från taket på presidentpalatset för att undgår en mobb av just sådana lite lätt förargade insättare), så kommer den grekiska regeringen förklara ett  utegångsförbud och kanske till och med allmänna undantagstillstånd.

- Grekland kommer redenominera alla sina skulder till ”Nya Drachmer” eller vad man att nu väljer kalla den nya valutan (detta med ”nya” är ett klassiskt trick av länder som begår avtalsbrott)

- Den nya drachmern kommer att devalveras med omkring 30-70 procent (alltså runt 50 procent, fast kanske mer), effektivt sett så blir avskrivningen på 50 procent eller mer av alla grekiska euro skulder.

- Den Irländska staten kommer inom några dygn efter detta, att gå ifrån skuldansvaret för dess banksystem, som blev pådyvlat dem 30 september 2008.

- Den portugisiska regeringen kommer att avvakta för att se om det är kaos i Grekland innan den fattar beslut om att gå i konkurs i tur och ordning. Därför kom räddningspaketet till Portugal i natt för att hindra eller i varje fall bromsa den vidare spridnngens hastighet i processen

- Ett antal franska och tyska banker kommer i och med detta att göra tillräckliga förluster som gör att de inte längre uppfyller lagstadgade krav kapitaltäckning. Detta i sin tur genererar naturligtvis effekter i dessa länder, men för diskussionens skull så stannar vi ännu så länge kvar i det direkta PIGS-perspektivet i detta

- Europeiska centralbanken kommer omedelbart på obestånd på grund av dess mycket höga exponering mot grekiska statsskulden, och till den grekiska banksektorn och den irländska banksektorns havererade skuld. Tjänstemännen som inte förstår eller inser systemets bedrägliga grunder kommer givetvis att reagera med den systemiska ryggmärgsreflexen att det är kundernas fel och att det är kunderna som har haft för lättvindiga villkor, oaktat att de nog i väl så många fall undermedvetet har en känsla för att det nog har någonting med dessa kreditexpansioner att göra.

- De franska och tyska regeringarna kommer att sammanträda för att besluta om (a) skjuta till kapital till ECB, eller (b) att tillåta ECB att trycka upp sina egna pengar för att återställa sin solvens.

(Eftersom ECB har relativt liten utländsk valuta exponering, så skulle det ju i princip vara möjligt att skapa pengar åt sig själv och sin väg ut ur detta, men detta är ju faktiskt förbjudet enligt ECB:s egen grundstadga. Å andra sidan så förbjuder ju EU-fördraget uttryckligen, och explicit, exakt just precis de former av räddningsaktioner som används för Grekland, Portugal och Irland, så en sådan liten obetydlig sak som att detta är uppenbart olagligt, har ju tidigare inte precis hindrat just detta från att ändå inträffa, så det är alltså inte i och för sig självklart att bara för att det är olagligt för ECB att skapa pengar åt sig själv för sin väg ut ur detta,så kommer detta till slut att visa sig utgöra mycket till hinder.)

- De kommer sannolikt därför att rekapitalisera och åter rekapitalisera sina egna banker, men samtidigt förklara ett slut på alla räddningsaktionerna.

- Det kommer att bli ett blodbad på marknaden för spanska obligationer i banksektorn, när obligationsinnehavare inser vad som komma skall.

- Detta antagande kommer att visa sig motiverat, eftersom spanjorerna uppenbarligen väljer att överutnyttja strukturen i nuvarande obligationskontrakt i den spanska banksektorn, så kapitaltillskott till ett antal banker via skuldsättningsgradsökningar blir den
sannolika primära följden av detta. Och bensin är ju bara mera sällan ett bra släckningsmedel för eld

- Obligationsägarna kommer svara med att ta den spanska banksektorn till den Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (och troligen andra domstolar, också) och hävda brott mot äganderätten. Dessa ärenden kommer emellertid inte att
höras av på flera år. När de sedan äntligen hörts av, finns ingen som lyssnar. Ochbara tanken på att ge en bank mänskliga rättigheter säger väl i sig själv en del om detta system.

- Man kommer sedan att vända sig till de brittiska bankerna i London City. Sedan får vi se hur långt som de kringliggande perspektiven har kommit i sin utveckling och det enda som är helt säkert ur de omgivande perspektiven är att även dessa är under ständig förändring, så är det någonting utifrån detta som går att räkna med så är det att hastigheter och effekter blir större.

Rovdjuret eller reptilen i människan

Man kan verkligen undra om det är enbart av en slump som,
de hastigt godkända utifrån de igår redovisade och plötsligt så goda
resultaten, ”lånen” från IMF och ECB, faktiskt landar på Irland samma
dag som drottning Elisabeth sätter ned sina fötter  på marken där, man skulle ju livligt kunna
föreställa sig att Dominique Strauss Kahn har haft en inställning i detta som
inte skulle ha samklingat särskilt väl.

En märklig situation där valutamarknadskonkurrensen givetvis
måste ta sin tribut, långt innan sådana små symptom som yttrade sig först i
söderfallsprocessen med Grekland, hinner börja åtgärdas, för det är nog inte
rimligt att anta att USA samtidigt skall börja svälta mera av skälet för att
Europa skall hinna rädda Grekland?

Många gör utifrån tankefelet att glömma att detta med
valutakonkurrens, det går mot ett system i en systemisk konkurrens och då glömmer de att de
underordnade funktionerna/valutorna konkurrerar om att vara det beskrivande
instrumentet för ekonomi. Valutakonkurrens blir ju per definition ett enande
genom eliminering till en enda global valuta på lång sikt.

Inte kommer då Eurozonen rädda Grekland för att direkt kunna
bli uppätna av Dollarhegemonin, så dum är helt enkelt inte Angela Merkel, även
om just detta är det som andra delar av Eurofanatikerna försöker att
åstadkomma, så kommer aldrig i hela tillvaron Tyskland att gå med på att ha
en enad valuta som inte är deras egen, till exempel.

Rent finans(vålds)tekniskt så kan man ju i detta säga att Grekland
kan komma att utgöra en slags distraktion för EU, som skapas av
Petrodollarkonglomeratet för att dra uppmärksamheten bort från det mera
känsliga hos EU som måste skyddas och detta känsliga kommer sedan att utsättas
för ett finansiellt angrepp samtidigt som EU sätter resurser till att räddaGrekland.

Att Portugal passar på att öka sin låneförfrågningar direkt när Dominique Strauss Kahn häktas, det behöver alltså inte enbart eller ens främst vara en stundens ingivelse

Det finansiella angreppet måste naturligtvis komma då resurstätheten faller och
handlingsfriheten minskar för Eurounionen, men samtidigt är problemet för
dollarsidan att de inte har tiden på sin sida längre, jorden är nämligen både rund
och begränsad och de har Asien och Ryssland i ryggen med sina fordringar i
dollar som kommer att angripa petrodollarn finansiellt samma sekund som EU
hjälper Grekland för att hindra att petrodollarn expanderar över Europa. Dessa
faktorer är ungefär lika obestridliga i sin saklighet som gravitationen.

Det blir egentligen petrodollarn mot resten, om detta sedan
skall komma att innebära att vänta medan petrodollarna expanderar sig starkare
eller att ena sig tidigare som i Sagan om Ringen för att hindra uSAuROuNd the
world, det är mera en fråga om att begripa vad som sker när för en kritiskmassa.

Jag trodde aldrig att jag om någon skulle känna som jag gör
inför att se ett kungligt cemoniel, när jag ser Elisabeth IIs besök på Irland
direktsändas på TV, den på fädernet hängande OBE:n känns i ljuset av mitt eget
fleråriga deltagande i livgardets drilltropp, exempelvis vid madamens senaste
visit i Sverige, som ett riktigt hånskratt mot mitt intellekt. Hur blev det så här?

Att huset Sachsen-Coburg-Gotha spelar elakt spel med
katolikerna på Irland torde vara lika givet som att Marius Van Lubbe  lurades av naziserna att sätta eld på
Reichstag i Berlin för att kunna skuldbelägga judarna. Egentligen rätt
bedrövligt att det har kunnat fortgå och faktiskt alltjämt pågår.

Symboliken i detta statsbesöks förhållande till attentatet
mot Louis Mountbatten of Burma, är i alla händelser inte att ta miste på, detta
borde ju om inte annat väcka liv i rentav stendöda känslor hos dem som verkat
för Irlands frihet, inte minst som nyttiga idioter.

As times go by..

Jag konstaterar lite avmätt denna lite kulna morgon att Sachsen-Coburg-Gotha, Brzezinski, Schultz, Rockefeller, Rothschild et consortes, nu går ut på bred front med sina offer på Mammons altare för att stilla folkets törst efter maktens blod.

Det blir ju nära nog löjeväckande att se, men i alla fall patetiskt så att det förslår. Detta är ett nästan tragiskt banalt beteende som
använts av makten sedan Neros dagar och som har fungerat tack vare det då rådande informationsklimatet, men denna nu verkliga informationsklimatförändring är större än vad Al Gore kunde ha diktat ihop och förmodligen även större än de klimatförändringar i det metrologiska klimatet som HAARP maskinen kan åstadkomma.

Jag har en känsla, som är alltmera växande för var dag som går, att jag efteråt kommer att se tillbaka på denna tid som den tid vilken ur ett historiskt perspektiv var när byfånarna hade makten och vidare försvarade denna makt med metoder, som grundades på byfånens vansinniga och ofullständiga värdegrunder. Metoder som blev alltmera vansinniga eftersom de inte fungerade och skapade de effekter som den beläste busen ville, tills dess att någon satte stopp.

Dominique Strauss Kahn som är en beläst buse, har inatt blivit till vad man kan kalla för ett drottningoffer, med sina påstådda sexualeskapader, men så går det alltid till sist när de belästa busarna eller de nyttiga idioterna, de som aldrig fick de vackra flickorna får chansen att komma i kontakt med sig själva, detta är helt oundvikligt eftersom dessa ju aldrig har landat samt lyckats med att förlika sig med sig själva och sin egen ofullkomlighet. Denna människotyp med otillräcklig förmåga till självinsikt kan sägas utgöra den ovillkorliga grogrunden för det mänskliga misslyckandet i form av dödssynderna.

En av 1900 talets värre kulisser för stillandet av det mänskliga enskilda habegäret eller girigheten, det var nog Ariseringsprocesserna
som alltså som framgår i media idag, vilka bland annat innehåller en viss Herr Walther Sommerlaths utsagt fromma, men därvidlag något märkliga bidrag till samhällsutvecklingen, spektaklet finns beskrivet på nätet i SOU 1999:20 samt i avhandlingen Affärer till varje pris av Aalders/Wiebe. Hur mycket som lydmedierna nu kommer att avvika ifrån att redovisa vad som är belagda omständigheter i sak, kan nog med fördel vara bra att bilda sig sin egen uppfattning om.

För det finns ju betydande risker att begreppet drottningoffer annars kommer till sin mer ordagranna betydelse i detta, inminst utifrån att utredningen säga vara initierad av drottningen själv.

Sachsen-Coburg-Gotha är förresten ett före detta tyskt hertigdöme i Thüringen.

Thüringen som inte av en slump var den region där Wilhelm Frick först försökte att göra Adolf Hitler till Polischef när han precis hade kommit ut från att ha suttit av hela elva månaders straff för statskupp, ölhallskuppen 1923 och lustigt nog alltså även ett europeiskt kungligt furstehus.Hertigdömet upplöstes 1918.

Jag kan livligt föreställa mig att inrikesminister Frick samt dennes göranden och låtanden i den historiska Tyska politiken, inte är ett
ämne som hålls särskilt högt i ljuset ur ett Centralbanksbaserat petrodollarperspektiv.

Icke detta förty, så föddes Wilhelm Frick 1877 i Alsenz som son till läraren Wilhelm Frick (1837–1918) och dennes hustru Henriette (född Schmidt; 1837–1893). Och hur som vår så kära Drottning eventuellt är kopplad till detta, det mina vänner det kommer nog inte att tas upp i Kalla Faktas granskning i kväll, Frick studerade dock rättsvetenskap i München, Göttingen och Berlin, innan han 1901 promoverades till juris doktor, härifrån kommer minsann
många idéer som sannerligen inte varit av människan tillgodo.

Frick var praktiskt sinnad och en av Nationalsocialistiska
tyska arbetarepartiets (NSDAP) äldsta partifunktionärer. Han deltog alltså i Hitlers
misslyckade ölhallskupp i München den 8-9 november 1923, vars upptakt som
numera firas som Ölhallsfestival i München. Han arresterades och dömdes till
ett mycket kortvarigt fängelsestraff. Senare arbetade han givetvis därför inom Münchens
polisväsen och var under en tid chef för stadens kriminalpolis. Vad annars?

När Hitler bildade regering 30 januari 1933, utnämndes Frick
omgående till inrikesminister vilket inledningsvis var nazisternas enda
ministerpost, så betydelsen av Wilhelm Frick torde vara helt obestridlig, en
post som han dessutom innehade till 1943.

Som inrikesminister var han ansvarig för de successivt
företagna restriktioner och förbud som riktades mot judars medborgarskap och
näringsverksamhet. Ariseringsprocesserna från 1933 och Nürnberglagarna från 1935
bär alltså hans signum. Kulissen om rasideologi 1933 kom ur att Frick helt
enkelt uppdrog en Herr Ernst Rudin att författa en rasideologiskt grundad teori
för nazismen, vilken i sin tur grundade sig på Harrimans Eugenics Congress
16-26/8 1932 i New York.

Hertigdömet ifråga bildades dock 12 november 1826 när Ernst
I av Sachsen-Coburg-Gotha (1784–1844, tidigare Ernst I av Sachsen-Coburg-Saalfeld)
genom ett byte övertog de territoriellt åtskilda hertigdömena Coburg och Gotha
när han avstod furstendömena Saalfeld och Themar till Meiningen. Gotha bibehöll
egen författning. Efter att den siste hertigen (Karl Edvard av
Sachsen-Coburg-Gotha) abdikerade 1918 genomfördes ett år senare en folkomröstning
alltså 1919, varefter Coburg året därpå tillföll Bayern 1920 och Gotha
förenades med Thüringen var Far till prinsessan Sibylla av Sachsen-Coburg-Gotha
som var mor till Carl XVI Gustaf av Sverige. Så det är ju inte precis uteslutet
att majestäternas bekantskap har en längre bakomliggande historia än vad som
anförs i frågan som OS i München 1972.

Att Wilhelm Frick skulle avrättas i Nürnberg är nog ett
understatement av historisk magnitud, aldrig någonsin har väl så mycket för
etablissemanget klandervärd information funnits hos en och samma individ, det
behöver ju inte saknas motiv till att J. Edgar Hoover såg upp till Frick som en
informationshanteringsmässig förebild. Varför inte hans vittnesmål princip har
analyserats alls, synes mer eller mindre uppenbart, men det behöver ju inte
betyda att detta inte går att göra idag, eftersom de numera finns på www.profitoverlife.org i
informationsrörlighetens tidevarv.

När det rullar dit det lutar(av P)

Fotboll är utmärkt att exemplifiera påpekanden om människobeteenden.
Det gapas från läktaren på att allt är den randiges fel. Den randige är blind men från läktarn ser alla vad som pågår. På läktarn håller alla med varandra, i vart fall på samma flank.
Alla där vet vad som är viktigast i livet,
det är vad som sker i hagen, som är det enda värt att höja rösten för.
Ingen glädje är som delad glädje så det gäller ju att uttrycka det
som mest där den är som störst och viktigast i alla fall.
Därför är det en marginell insats att resa för en match och
om inte annat dränka timmar framför teven så man kan dela sin syn
på saken om livets källa. Varför spara sig alls, det är försnack, eftersnack och timtal med analyser, intervjuer med de som utför gudomliga verk.
Det är en enorm tur att så många står beredda att jobba ideellt och
att så många företag förstår mänsklighetens bästa och sponsrar
verkligt mänskliga insatser som fotboll. För att inte nämna Guds försyn och lite spelbolag, insatsen är billig jämfört med den viktiga
återbörd det återfår på livets grundsten.
Jo, på en fotbollsarena vet alla vad som är huvudsak och bisak.

Ingen har missat något alls.