Nyårsord Ringer.

Gott Nytt år till er alla, önskar jag med följande ord.

Det är vårt ”själv” eller ego som orsakar de flesta av de konflikter, som vi ser idag.
Det utgör källan till allt. Om du inte vet vad självet eller egot är för någonting, så betyder detta att du identifierar dig med en mental position, så om du har fel, så är din sinne-baserade självkänsla allvarligt hotad av förintelse.

Så du liksom ditt jag har då inte råd att vara fel ute. Att ha fel är då att dö själsligt.

Krig har utkämpats över detta, och otaliga relationer har brutit ner. Detta är förmodligen anledningen till att vi aldrig kommer att få evig fred. Så vi måste alltid försöka att uppnå det att vi bryter oss loss till fri form ifrån vårt ego och inte fäster oss vid det så allvarligt, vilket kallas för självbetraktelse och i detta tänka att ”vi” inte skall vara vårt eget ego, utan att vi ska vara våra egna ”tankar”, tänk på det!

Maktens kedja från då till nu över tiden

• Finansiella Triggers eller styrmedel, rör sig blixtsnabbt tack vare elektronisk informationsteknik som kan bli avgörande för marknader, valutor och hela länder på bara timmar eller dagar;

• Ekonomiska Triggers eller styrmedel, går långsammare: tillverkning av bilar, flygplan, mat, kläder, bygga fabriker och hus tar dagar och månader;

• Politiska Triggers eller styrmedel, är knutna till det ”demokratiska systemet” och sätter politikerna vid makten under mandatperioder på flera år;

• Kulturella Triggers eller styrmedel, kräver hela generationer av tid för att genomföra, det är där maktens ”Psycological War” nu är på högre ”höjder” och till en vidare omfattning än någonsin tidigare.

Folk är så formaterade i denna mall att de inte ens ifrågasätter makten avseende hur egentligen det går till väga för att spara bort en skuld, trots att de mycket väl vet om att man måste betala av en skuld! Man struntar helt enkelt i detta lilla intellektuella snedsteg. Och att detta betalande vidare också sker med ett medel som erhållits som betalning för exempelvis och vanligtvis arbete, och att detta betalningsmedel är skapat med en enskild skuld som bärare av sitt värde det ids man inte heller bekymra sig över, hur då någon ens kan försöka att inbilla sig att det går att spara bort skulder, alltså att betala av skulderna med mer skulder det är den intellektuella lättjans moderna definition i sin prydo.

Detta mina vänner är ju som av en slump även vad som definierar den bibliska mänskliga dödssynden lättja och det är sanna mina ord oändligt mycket farligare för det allmänna välbefinnandet att begå denna dödssynd ur intellektuella perspektiv, än vad det är att begå densamma ur ett fysiskt perspektiv, för konsekvenserna av den intellektuella lättjan, den kommer ovillkorligen med tiden ändå att ta sig både påtagliga och fysiska uttryck, för det som man inte har i huvudet det kommer man att få ha i benen.

Tro mig!

Nyårskrönika

I slutet av året är en tid att se tillbaka på de stunder – särskilt de bra – som kom i dagen under de senaste 12 månaderna.

När nu världen reflekterar över vad som kom ut av 2011, så visar en ​​ny opinionsundersökning från Gallup att den allmänna uppfattningen av Amerika är att ett fåtal människor verkligen stod ut i år i synnerhet, för att glorifieras av allmänheten för deras stora bidrag till världen.

Vilka är då dessa de mest beundransvärda män och kvinnorna under 2011? Ett urval av vuxna tillfrågade av Gallup säger president Obama, Hillary Clinton och George W. Bush. A wise choice, skulle Lavskägge ha sagt.

Oblygt struntandes i att Vita huset stödde tre år av krig i år ( inte minst ett i Libyen där kongressen inte ens medger att USA var närvarande) och att amerikanska medborgare, med hänsyn till den amerikanska militärens befogenheter nu inbegriper att på obestämd tid kunna fängsla sina medborgare eller det förkrossande ekonomiska klimatet som snart har satt alla i konkurs utom landet ! Kort sagt mycket beundransvärda insatser!

En undersökning av 1019 vuxna som genomfördes i mitten av december av Gallup, visar att den mest beundrade mannen och mest beundrade kvinna 2011 är Barack Obama och utrikesminister Clinton som respektive, var för sig inhöstar rikliga 17 procent av rösterna.

På listan över männen, är George W Bush en avlägsen, men dock tvåa med 3 procent av rösterna, följt av Bill Clinton, pastor Billy Graham, Warren Buffet, Newt Gingrich och Donald Trump. På listan av beundransvärda kvinnor, kom Oprah Winfrey på andra plats med 7 procent, följt av First Lady Michelle Obama, Sarah Palin, Condoleezza Rice och Laura Bush.

Man kan inte låta bli att fråga sig i detta, vad kan ens vara mera bisarrt? Att amerikaner förbisett vanföreställningar om den nuvarande administrationen och har försummat att inse att detta är samma president Obama som har sett sin administrations folkliga godkännandebetyg hamna på en en rekordlåg nivå under 2011, eller att amerikaner också fortfarande känner igen och beundrar den administration som utgjorde en vaktavlösning från ett tidigare härjat skräckvälde på världsmarknaden och  som sedan bara har rullat på i tre år utan-bokstavligen – att erbjuda någonting till det amerikanska folket? Men GWB ligger ju tvåa?

Är detta land slut på tecknade superhjältar? Eller har USA gått förlorat i någon slags Intellektuell invaliditet bedövad av Aspartam och terrosristbekämpning som har gjort politiken omöjlig att förstå och gå vidare med i tanken efter 2001 och 911?

Kanske, men bara kanske, så är USA hungrigare efter en tredje George W Bush tid mer nu än någonsin tidigare och allt skall bli bara ännu så mycket värre? Vad detta än är, så kan ju resultaten inte låta bli att orsaka att resten av världen stilla överväger hur i hela världen, mindre än ett år från valdagen, kan nästa presidentvals omröstning bli någonting annan än bara helt meningslöst dravel?

Utanför toppskiktet av namn på listorna i år återfinns tv-personligheten Ellen DeGeneres, som lyckades komma ut som mer beundransvärd än drottningen av England och presidentkandidaten Rep Michele Bachmann. Vilket alltså lämnar kongressledamoten på efterkälken bakom en talkshow värd och en monark utan legitim makt, liksom förre guvernören Sarah Palin, som har förblivit nästan helt förpassad ur rampljuset under 2011. Stackars henne.

Amerikaner beundrar också, uppenbarligen, tv-stjärnan Donald Trump mer än påven Benedictus XVI, som båda trängs ut på upploppet av Thomas Monson, den 84-årige presidenten för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.

För att sammanfatta denna intellektuella härdsmälta, två amerikanska presidenter som av många anförs på listan, inte bara över krigsförbrytartoppen genom världshistorien och de mest respekterade männen, utan också alltså omfattar minst tre miljardärer (Donald Trump, Microsofts grundare Bill Gates och investeraren Warren Buffett) och en tidigare president och nuvarande utmanare som har varje fångats i utomäktenskapliga affärer (Bill Clinton och Newt Gingrich, respektive).

Bland kvinnorna syns två honexemplar från George W Bush-administrationen som slutade för nästan tre år sedan (Laura Bush och Condoleezza Rice) samt två högerpolitiker avskydda för sina trångsynta åsikter och upprepade gånger hånade av båda sidor av gången (Sarah Palin och Michele Bachmann).

Happy New Year 2 U all.

Dagens Cervenka lite klargörande

I början av 1960-talet så medförde varje utgiven krona av ny skuld nästan en krona mätt i landets produktion av varor och tjänster. När fler enheter av kronvalutan kommer in i systemet så innebär detta att till en given produktivitet att den mätande förmågan per valutaenhet minskar. Detta ger en kurva som följer en minskande trendinriktning till noll år 2015, som av ren naturlagsmässighet faktiskt är den absoluta slutpunkten i tid för det innevarande systemet till nu rådande produktivitet.

Detta innebar att vi i Sverige kan förvänta oss som ett annat exempel, att varje ny krona i skuld år 2015 inte längre kommer att tillföra något alls till vår produktivitet.

En liten detalj har dock inträffat parallellt på vägen till 2015, då detta system definitivt av ren naturlagsmässigt tvång alltså måste desintegreras ur världsekonomin.

Händelsen var att den makroekonomiska monetära SKULDMÄTTNADEN inträffade och den orsakade ett paradigmskifte i vår relation till att fortsätta att monetarisera enskild skuld till betalningsmedel.

Detta beror på förhållandet att efter den punkten så kan den den totala inkomsten, inte längre kan bära hela den tidigare skapade skulden inklusive ränta och att den större delen av inkomsten därför därefter istället börjar gå åt till att finansiera räntor i huvudsak räntor istället för skulder. Ring a bell anyone? När gick till en given månadslånekostnads räntedel om amorteringsdelen i storlek?

Under det tredje kvartalet 2008, i USA så gav varje ytterligare tillförd dollar i skuld ett negativt produktivitetsutfall på 15 cent och i slutet av 2009, så gav varje dollar av ny skuld ett negativt produktivitetsutfall på 45 cent !

Detta är i ord beskrivet, det matematiska beviset för att skuldmättnad har uppstått i systemet. Ett fortsatt beteende i att lägga till ytterligare skuld till börda i ett mättat system, där alltså alla pengar är baserade på skuld som bärande enhet för värdet, det leder ovillkorligen bara till framtida uteblivna betalningar och en högre arbetslöshet.

Det dilemma som har skapats av att enskild skuld utgör grunden för pengarnas struktur, det kommer inom kort att tvingas försvinna, lika säkert som att gravitationen kommer att bestå. Eftersom alla pengar värdesäkras upp av en skuld, och en ränta på denna skuld, så garanterar detta matematiskt att systemet kommer att bli förlorare, och att systemet så småningom når den naturliga gränsen, en alltför snabbt fallande förmåga för inkomsterna att betala av skulderna och deras räntor.

Regeringar, som är beväpnade främst med människor som intellektuell tillgång, som inte kan, eller i några händelser inte vill, förstå det basala sunda förnuft som ligger bakom detta ovillkorliga förhållande med skuldmättnad, dessa regeringar försöker att kompensera bristen på pengar genom att istället aktivt producera stora mängder av statliga skulder, alternativt skapa helt tomma pengar av modellen Fiat (Låt det ske av sig själv) som då späder ut skuldvärdet per valutaenhet, eller omskrivet att inflatera bort skulderna

Vilket alltså vem som helst egentligen kan begripa är en direkt kontraproduktiv metod till att försöka lösa detta problem, till och med egentligen en regering, även om omvärlden nu belyser motsatsen med en närmast rakknivsvass skärpa, som påminner mig om ett pansareldöverfall på Revinge hed, där den anförda plutonen fick slut på ammunition vilket rapporterades vidare till den högre kategorin av tankekraft, alltså kompaniledningen, som omedelbart gav replik i ämnet, V-I-L-J-A!

Våra regeringar känner ändå någonstans, till skillnad från  den inte så intellektuellt imponerande Kaptenen Axlund, att de ändå måste göra någon form av kvantitativa lättnader, för det att om de inte skapar skulder och pengar – eftersom skulden bär upp våra pengar – så skulle detta både minska aktiviteten i ekonomin och orsaka att ekonomin saktar in, inte minst eftersom storleken på räntekomponenten är alltjämt växande

Men genom att lägga ihop pengar och skulder, så har de ju emellertid skapat en suverän fråga där en nations inkomster inte helt nödvändigtvis behöver betala för en nations skulder..

En månads underskott idag i USA överstiger alltså hela det samlade bortfallet av hela Nixon-administrationen – alltså på en enda månad.

Detta är som vore det att en enskild individ tjänar $ 5 men har utgifter på $ 15000 per månad. Vem är det som vill låna ut sina pengar till en sådan person? Japan eller Kina, nej, jag tror inte det. Frågan är väl närmaste dygnet hur denna vilja påverkas av att den centrala administrationen stängs ned. En inte alltför vågad gissning är att viljan i alla händelser inte ökar, men att risken för att man omgående väljer att realisera sina Amerikanska skuldtillgodohavanden.

Förra året spenderades i USA knappt 400 miljarder dollar i ränta, på den hittills innevarande skulden, plus att USA spenderade ytterligare $ 15000 miljarder på köp via Freddie& Fannie och dess kvantitativa lättnader. Detta ger att $ 1,9 biljoner spenderades på finansiella kostnader, varav det mesta hamnar i händerna på centralbankerna i form av bankernas ersättningar.

Jämfört med USA:s $ 2,2 biljoner i skatteinkomst, så tog alltså finansiella kostnaden förra året nästan allt. Det innebär att nästan alla produktiva insatser i form av inbetalad federal skatt förra året överfördes till centralbankerna. Verkar det bra och hållbart eller inte?

Modern penningteori förstår inte heller att korrekt beskriva konsekvenserna av pengar som skapas med skuld som bärare av värdet. Hastigheterna, till exempel, bromsar när skuldmättnad inträffar. Detta är bara enkelt sunt förnuft, och likafullt så tar formlerna inte hänsyn till denna dåliga matematik för skulder, eller dess icke linjära funktion.

Hastigheten i ekonomin skylls vanligtvis på psykologin hos ”konsumenter”. Vilket är rent och skärt nonsens. Detta är lika mekaniskt som en bilmotor, det är konstruerat på det sättet. När människor, företag och regeringar eller vilken ekonomi man än väljer att betrakta, så uppstår skuldmättnad när nya pengar/skulder endast kan införas och till större delen endast kan användas för att betala räntan på redan innan existerande skulder. Så är det bara och det kan inga ismer i världen råda bot på.

Därmed har pengarna skapat en mättnadspunkt, där de slutar att lägga till produktivt arbete i sin värdemätning, och blir istället övergår förloppet till en roll over affär där det bara är den finansiella sektorn som drar nytta via räntor och avgifter.

Med andra ord så går pengarna ut och cirklar tillbaka runt till bankerna i stället för att röra sig igenom den friska och icke mättade delen av ekonomin. Om du inte kan följa denna mycket basala och enkla logik, så kommer nog inga studieskulder i världen att hjälpa dig att begripa detta system.

Det behöver emellertid inte vara på detta vis, i själva verket är det ju närmast en löjeväckande tanke att folket i ett land, skall betala privatpersoner för att använda sina egna pengar i det finansiella systemet.

Centralbankerna i världen skapade genom finansiell ingenjörskonst ”produkter” och värdeinstrument och förde dem till bankerna på Island. Dessa produkter skapade en boom i kreditbeloppet, det skapades enorma möjligheter att skapa ny skuldbaserad valuta. Priserna på allting steg när utbudet på pengar exploderade, och det ovetande folket på Irland till exempel hade väl egentligen inget annat val än att gå med i denna scharad av skulder. När sedan inkomsterna inte längre kunde serva skuldbubblan med tillräckliga ränteinbetalningar och räntekostnaderna blivit så stora att återbetalningen av skulden hade omöjliggjorts, då kollapsade bubblan.

För att rädda dagen så rusade IMF och centralbankerna runt om i världen, in för att rädda folket, bankerna, och regeringen på Irland. De gjorde detta genom att erbjuda lån, jo du läste rätt!

Alltså handlingar som skapar pengar bara genom att underteckna ett avtal om skuld, eller träldom som man sade förr. Det fanns dock några kloka människor, som såg igenom detta centralbankschefsspel och startade en rörelse. Alltså kontrollerar de nu sitt eget öde, sin framtids produktiva insatser tillhör fortfarande dem själva.

Det är lätt att se från utsidan och titta in, men det är inte så lätt för Amerikaner att se att det är exakt samma sak som har inträffat i USA, men ännu stiger ingen upp för att stoppa detta vansinne. Och i Sverige så äter vi så mycket falukorv att vi snart inte orka ens vrida på huvudet.

 

treojsan

Ojsan2

Ojsanett.

Jul(S)ocker

För ocker döms också den som vid kreditgivning i näringsverksamhet eller i annan verksamhet, som bedrivs vanemässigt eller annars i större omfattning, bereder sig ränta eller annan ekonomisk förmån, som står i uppenbart missförhållande till motprestationen. Att skapa pengar ur ingenting i utlåningsögonblicket kan då inte vara lika jobbigt som att arbeta ihop pengarna!
Handelsb 502007-7862, Swebank 502017-7753, Nordea 516406-0120, SEB 502032-9081 bedriver uppenbarligen bankverksamhet enligt Fractional reserve Banking och Baselreglerna, vilket torde vara helt omöjligt med hänsyn till ovan lagrum? Hur är detta möjligt utan att begå lagbrott? Pengarna skapas ju de facto ur ingenting vid utlåningsögonblicket?

Nu känns det i saken om det finansiella systemet som vore situationen sådan att jorden har laddat upp för konsumismens final, vilken just passerar nu, samtidigt som inte tillfället i sig nu skapar den minsta depression, alltså tryckminsknig i fråga om stresspåslag hos människorna, så nu måste nog frustrationen ta sig uttryck på andra sätt och kanaliseras genom andra yttre omständigheters förändring. Nu ligger det väldig nära till hands att tro att de som får chansen griper tillfället i flykten och skapar en ofredssituation i världen. Risken för en Thermonukleär vintersaga har nog aldrig varit större.

Jag tror att det som nu kommer är ett förlopp konstruerat för att ge särskilda eftersökta effekter, som att bevara det valutafinansiella systemets nyttotagande, men att förloppet kommer att gå över styr utifrån att förloppets grundande förutsättningar inte mera kommer att gälla. Alltså att ställa till ett religionskrig utifrån ett egentligt syfte att rädda ett givet nyttotagande av andra, det kommer inte att fungera eftersom både själva den finansiella kärnfrågan och religionskulissen nu är genomskådade i en tillräcklig omfattning för att inte kunna bibehållas vidare.

Har en otrevlig känsla av att Usrael nu därför accelererar opinionsbildningsinsatserna i förloppet för att operativt kunna intervenera geografisk med militära insatser i form av thermonukleäravapen i avsikten att inte skapa en lika kontaminerad radioaktiv miljö. Man kommer alltså i händelse av detta, principiellt att avfolka genom thermonukleära insatser för att fortsättningsvis kunna ianspråkta de naturresurser som eftersträvas beroende på modellen av fissionsvapen.

Jag har sagt detta i termer av att man kommer att försöka haverera eurounionen för att kunna expandera petrodollarn samtidigt som man etablerar kontrollen över energitillförseln till Asien, sladdret som många för sig med om att bevara skulder kan med fördel bortses ifrån eftersom detta faller på sin egen orimlighet att starta om samma galenskaper, men på en lägre nivå, men den beskrivna strategiska grunden för vårt nuläge den är principiellt korrekt beskriven på flera håll och kanter nu. Kombinationerna med de orkestrerade protesterna i Ryssland, situationen i Israel i förhållande till axeln Syrien-Iran-Turkiet är nu mycket olycksbådande.

Men som sagt så kommer inte rimligen förloppet att gå ingång oavsett hur starkt anslaget blir, därtill är intormationstillgängligheten nu alltför utvecklad.

Jul i tanke.

Till Mosaiska föreningen och Goldman Sachs, en God Jul.

Julen hastar och konsumtionen den kastar och banken kontot belastar, när lånen av skuld är som vore den av guld, då Gud ske pris, bankens rikedom snabbt bliva huld.

Räkningens dag nu snart bliva till, då kärv bliva mättnad från utfiskad sill, för leva i armod det ju rakt ingen vill. Nej bäst är glömma och hjärnan bedöva, för tanken därtill är jobbig, samt synes så väldigt bedröva.

När skuld på lån betalas med guld uti i skenet av hån, då vet vi mina vänner vi är på vägen från. Och utfiskad sill måhända mättar dåligt och den gyllene kalven glittrar nu aldrig så pråligt, men tro mig när jag säger att lycka människor känner, i tillit, gemenskap och ibland sina vänner.

Kalven själv blir nu dömd till att vandra, till rikedomen i ensamhet långt skild ifrån andra. På stela ben utan tankar på annan den vandra allen med sin stjärna i pannan.
Så snar att klandra och annan fördöma, så klar att vandra att den faktiskt helt glömma, att stärnor de lyser och bibringar ljus, att leda människor till hus ifrån rus

Individer som deltar i organiserade kränkningar mot människor under parollen av att detta sker med syfte till samhällets bästa, de tar inte sina egna individuella ansvar som människor och måste för detta senare hållas ansvariga, antingen det sker genom en given och överenskommen förlåtelse för att individen har underlåtit att tänka själv, eller om det så sker genom utmätande av dödsstraff, detta måste gälla om inte den mänskliga arten som helhet skall dö ut snabbare, för detta är en ovillkorlig omständighet i sak. Det kan inte mera vara en ursäkt för dåligt beteende att inte tänka själv.

Nu om någongång någonting i Ring.

Pengar och värdet i dessa är rent faktiskt inte vad många egentligen tror att det är för någonting.

Alla pratar visserligen om pengar. Men hur är egentligen dessa pengar skapade? Och hur får och behåller pengar sitt värde? En grundläggande och mycket vanlig vanföreställning, i detta är att ekonomi handlar om pengar, ekonomi kan finnas utan pengar men pengar saknar helt sitt värde utan ekonomi, så att ekonomi är pengar det är ju egentligen fel, pengar är ett verktyg för att lättare kunna bedriva handel med varor, och vidare att kunna mäta varors värde. Pengar kan vara en beskrivande del av en ekonomi men de behöver alltså inte vara detta utifrån från någon gudomlig bestämmelse eller naturlag.

Pengar skapades förr i tiden genom att metallbitar präglades till mynt och att denna metallhalt garanterades med en stämpel eller ett sigill, gärna med kungens bild. På det sättet kunde samhället på 1800-talet till och med skapa vad som av några anges vara så åtråvärt i dag, nämligen en europeisk valuta. Dessa mynt var alltså bara en form av byteshandel i och med metallens materiella värdeförmedlande förmåga.

Guld kunde dock emellertid dåtida inte utvinnas i takt med de industriella ekonomiernas ökade behov av penningmängd, och ännu mindre i takt med bankirernas upplevda behov av större förmögenheter, och detta medförde med tiden att exempelvis guldmyntfoten blev till vad som kallades för en gyllene boja för tillväxten, vilket naturligtvis var den officiellt hållna förklaringen..

England som gammalt kolonialvälde på dekis, övergav därför för att slippa dekadensens undergångskapande krafter, eller kanske snarare lyckades fly undan bojan(värdegarantin) som då guldmyntfoten utgjorde 1931, vilken alltså tidigare garanterade den skapade valutans värde i guld, alltså att valutan stod stadigt fäst på en fot av guld, och det exemplet följdes inom kort av andra länder. Man skapade skuldmyntfoten istället med centralbanksystemet och internationella regleringsbanken BIS med säte officiellt säte i Basel. Man etablerade alltså banken på detta sätt, inte minst för att dra ljuset ifrån den istället alltmera ökande finansiella makt som skulle komma att koncentreras till City of London i och med systemets införande.

Detta undflyende tog alltså inte på något sätt sitt rum slumpvis, i samband med att Bank of International Settlements (BIS), Internationella regleringsbanken på svenska, och att International Monetary Fund, IMF skapades 1931, och naturligtvis var det då inte heller de uppgivna sytena som var de egentliga skälen till bildandet, utan det var som så många gånger annars, andra bakomliggande egennyttigt grundade vinstsyften ifrån skaparna. För det finns bara människor och det finns bara beteenden, inte mer och inte annat.

Detta skapande var då alltså inte enbart någon godtycklig eller på något vis en olyckligt vald slump, som det naturligtvis skulle komma att visa sig senare, och vilket vi ser konsekvenserna eller vi kanske snarare skall säga de ovedersägliga bevisen för idag.

Inom den internationella handeln fanns dock guldet kvar fram till 1960-talet så som riksbankernas yttersta garanti för nationernas inbördes avräkningar, med en viss reservation för att detta system manipulerades så hårt att det övergavs för att inte helt avslöja hur illa systemet egentligen fungerade.

Vilket då alltså fortfarande ansågs utgöra någon form av gyllene värdeboja för ekonomiernas helt ohämmade ekonomiska tillväxt i form av fiktiva värdens tillkomst, alltså skapandet av imaginära värden, eller enklare beskrivet, värden vilka skapas utifrån en efterfråga. Lite syrligt kan ju den eftertänksamme konstatera att guldets användbarhet för människan trots allt har fått sina beskrivningar genom historien och att det förmodligen inte var helt och enbart av en beskrivande slump, som Kung Midas fick ett par åsneöron i sagan.

Senare så kom dessa system med skuldbildning att ytterligare kompletteras med bland annat ett system vilket benämns Fractional Reserve system, vilket var den principiellt sista spiken i denna finans och valutasystemets kista, när den svenska kreditmarknaden år 1985 så till sist avreglerades av den svenska regeringen, så var resten av förloppet en ren tidsfråga beroende på informationshastigheten till haveriet i nu.

Innan de nuvarande centralbankerna uppkom och fick rollen som ”lender of last resort” (det vill säga låneinstitut dit banker kan vända sig för att få tillgång till kapital) så ledde FRB oftast till att banker som använde sig av detta system förr eller senare gick i konkurs.

Detta berodde på att bankerna inte hade möjlighet att betala ut den summa pengar (tantundem) som deras kunder försökte hämta ut från sina konton. De banker som ägnade sig åt FRB försökte därför att hålla detta så hemligt som möjligt, vilket skapade den nu så berömda banksekretessen, då kunderna vanligtvis genomförde så kallade ”bank runs” om de fick reda på att bankerna inte backade upp kundernas bankkonton till hundra procent eller mer.

Detta ledde i sin tur till en säker ekonomisk död för de utsatta bankerna. Många banker gick ofta i likvidation samtidigt av denna anledning då rädslan för ouppbackade bankkonton i en bank spred sig till kunderna hos andra banker, som i smyg också använde sig av samma system.

Detta var ett vanligt förekommande fenomen runt om i Europa både under och efter Romarrikets tid, och även i övriga delar av världen, bland annat Egypten.

På vissa håll införde staten regler som sade att endast banker som inte ägnade sig åt FRB fick hänga dukar över sina skrivbord för att på så sätt tydliggöra för befolkningen vilka banker som var ”hederliga” och vilka som inte var det. FRB var också förbjudet enligt lag på många håll, framförallt i Romarriket, och i Barcelona på medeltiden gick man till och med så långt som att halshugga de bankirer som inte följde denna lagstiftning. Trots detta har banker i alla tider inte kunnat motstå att använda sig av FRB och följaktligen gått i konkurs, och i värsta fall orsakat större ekonomikriser på samhällsnivå….

När kronvalutan tvingas frångå sitt fasta växelkursvärde omkring 1992, så går denna mera moderna, men alltså inte på något enda sätt nya, realvärdeanpassningsprocess in på sitt absoluta upplopp, eller slutfas genom att kreditbildningen/valutabildningen då är i det närmaste principiellt oreglerad.

Pengar eller valuta är i dag, i allt väsentligt enbart redovisningsposter utan real värdegrund.

Men hur går då detta skapande av pengar egentligen till och varför envisas människorna med att upprepat begå samma misstag om igen?

Svar: Alla pengar skapas genom skuldbildning och endast den som är utan skuld är fri och pengarna blir därför i sig själv ett medel för ofrihet, alltså makt för någon som inte häftar skuldens värde.

Frågan med pengar är egentligen bara därför vad som skall utgöra motvärdet till den valuta som skapas, eller vad som skall vara syftet med pengarna, om det skall vara att medel för att bedriva maktspel eller om det skall vara ett medel för att bedriva handel och detta i sin tur är vad som egentligen avgör om detta skall vara ett penningsystem eller ett kreditsystem. Svaret är givetvis lika uppenbart som det är ovillkorligt att det måste vara ett kreditsystem med konstitutionell geografisk bas, precis som man hade räknat ut 1648 vid den Westfaliska freden av högst detsamma skäl alltså. Men inget är så förgängligt som klokskap i allmänhet och i kombination med girighet i synnerhet.

Pengar skapas därför ånyo, eller valuta bildas, genom att bankerna skapar en skuld gentemot en låntagare som vill låna pengar, och på så vis sker en skuldbildning. Denna skuldbildning motsvaras alltså sedan av en valutabildning en värdering/valuering av skulden, detta vill säga att bankerna enligt denna metod bildar denna valuta utifrån de regleringar som gäller för banker och som kontrolleras av bankinspektionen, Basel 1, Basel 2 och Basel 3 heter dessa regleringar inom IMF.

Detta sker inom ramen av det som i ovan nämns som Fractional Reserve systemet, där den nuvarande kreditexpansionens möjligheter kommer till bruk.

En godtycklig bank har som exempel i detta fall 1000 kronor i tillgångar, med dessa som säkerhet eller fraktionell reserv, så får banken sedan låna valuta av riksbanken mot en repa. Detta innebär i exemplet att banken får låna 8000 kronor i en vecka mot en ränta som riksbanken fortlöpande korrigerar(repa).

Banken förfogar nu över 9000 kronor och har en skuld på 8000 att betala inom en vecka, alternativt låna beloppet om igen av riksbanken, eller av en annan bank interbanking och interbankräntan, till den då rådande reporäntan.

Det är sedan med detta belopp på 9000 kronor som grund i banken, som banken äger rätt att alltså kreditexpandera beloppet på 9000 kronor till ett utlåningsbelopp om 90 000 kronor som banken sedan kan låna ut till låntagare mot en säkerhet. Vad som är en godtagbar säkerhet för valutabildningen i detta, kan alltså precis som dagsläget nu utvisar visa sig vara någonting som fullständigt visar sig har ett väldigt otillräckligt värde. Och då knackar verkligheten på dörren med bud om att vad som skapats ur ingenting alltid förr eller senare måste återgå till att åter bli rättvisande. Så i systemets egen natur ligger det även en strävan att skapa alltmera konstifika instrument och metoder för att absorbera den skapade skuldens värde, för att inte vansinnet skall komma ut på gatan och rasera det samhälle som bankerna så omsorgsfullt har byggt upp till sin egen förmån och till andras utplundring.

Detta innebär i vårt lilla exempel således att ett valutabelopp om 1000 kronor har expanderat till ett valutabelopp på 90 000 kronor, och detta helt utan att den värdegrund som valutan skall beskriva egentligen på något sätt har förändras, värdegrunden är realekonomiskt fortfarande bara värd 1000 kronor. I normal inbillningsterminologi så skulle detta fenomen benämnas som inflation, men så är det ju inte riktigt idag. Och det är inte bara 1000 kronor som blir 90 000, för det går givetvis att göra detta i flera led och ta dessa 90 000 till en annan bank och sedan blåsa upp allt till i princip oändlighet, med den lilla anmärkningen att kejsarens nya kläder förmodligen inte blir varmare bara för att de blir större.

I det aktuella dagliga fastighetssammanhanget, så göms begreppet istället i något som kallas för värdeökning, men som alltså egentligen inte är något annat än en rent dold inflationseffekt, och som inte kommer till uttryck så länge värdet kan hållas bundet i skulden. Nu stundar det andra tider, var så säker på den saken.

Bankernas kreditexpansion kan alltså därmed ovillkorligen konstateras vara en given förutsättning för prisökningarna på fast egendom. Detta beskrivs enklast genom att tänka sig en sluten ekonomi med en given penningmängd, vilket inte skulle göra prisökningar möjliga utan motsvarande prissänkningar, följaktligen så måste penningmängden ovillkorligen öka.

På detta sätt har bankernas kreditexpansion alltså även skapat en dold och inom kort fordom uppbunden inflation. En inflation som genom att valutavolymen nu har expanderats så till den grad att dessa fiktiva värden inte längre kan bindas till skulden, och därför nu börjar få en direkt inflaterande återverkan på den reala ekonomin, alltså när skuldvärdena inte mera kan hållas bundna. Nu kostar den i det finansiella systemet ackumulerade räntekostnaden så mycket att den reala delen av ekonomin inte mera kan beskrivas av det finansiella systemet utan att bromsa ekonomin, varför systemet ovillkorligen måste kollapsa eller människor gå under, i vilket det senare inte på något sätt förbättrar den systemiska funktion och därför alltså undvikas av till och med korrupta politiker, men dumheten kan ju inte sällan konstateras förvåna.

Denna fiktiva värdegrund för valutan har alltså även sedan vidare omsatts i en rad olika konstruerade finansinstrument, vilka i princip har haft som enda syfte att absorbera valutaexpansionens inflationseffekt. Dessa instrument kan faktiskt i viss och inte obetydlig mån liknas med de i sammanhanget i princip inte alls övervärderade holländska tulpanlökarna på 1600 talet, alltså någonting som då i det närmaste fullständigt var och nu således är, utan någon som helst real värdegrund. Det är bara den skillnaden att skillnaden i värdeillusion och anpassningshöjden inte ens får tulpansvindeln att framstå som tröskeln till en dörr bredvis Gazas portar, som förresten Simsom kånkade runt på on behalf of why? Take a guess anyone?

De krafter som kan skapa eller ändra pengars värde återfinns i mellanrummet mellan politiska åtgärder och valutamarknaden, skenbarligen i form av finanspolitik eller valutapolitik.  Dock är alltså detta lite av en medial hägring, eftersom dessa politiska styrmedel i princip egentligen helt har mist sina effekter, alltså främst på grund av att ytterligare aktörer kan påverka valutavolymen, alltså genom att privatbankerna tillåts bilda valuta enligt nu rådande regleringar.

Men om detta vet vanliga individer i samhället emellertid nästan ingenting.

Hur denna konst egentligen går till, det vet bara några enstaka politiker, akademiker, bankmän och valutaspekulanter och några centralt placerade ämbetsmän.

Finansministrar inom Bildterborgen har länge idkat ”learn by doing”, med framgång för makten, och detta till stort men för det allmänna väl och för demokratin. Några representanter (men antagligen inte alla) i riksbanksfullmäktige, kan säkerligen också besvara frågor om hur pengar egentligen skapas och vidare behåller sitt värde.

Det finns lustigt nog nämligen ingen lärobok i ämnet ifråga, ingen skrift i forskningsrådsnämndens publikationer ”Källa” som illustrerar de vetenskapliga kontroverserna i detta, och som vidare diskuterar saken. Och i studieförbundens kurskataloger kan jag ju säga att där söks det förgäves efter en studiecirkel om hur pengar skapas och värdesäkras. Och det verkar symptomatiskt nog vara precis likadant i andra länder inom IMF.

Riksbankschefer och andra utvalda penningvårdare träffas emellertid och lär då istället av varandra hur man gör, detta naturligtvis för att vidmakthålla detta system, som bygger på det annars så välkända ekonomiska begreppet tilltro eller marknadens förtroende.

Men vanliga medborgare och våra valda riksdagsledamöter i gemen, har emellertid inte ens en liten aning om hur den blandning av vetenskap och svartkonst fungerar, och som skapar dessa så kallade värdesäkrade pengar, eller med facit i hand kanske snarare skapar dessa inte alls värdesäkrade pengar.

De flesta vanliga individer lever i detta i en villfarelse, att banker och penningvårdare främst verkar för samhällets bästa. Vilket faktiskt knappast ens på något enda sätt kan sägas vara den rådande verkligheten. Dessa aktörer verkar enligt vanliga företagsekonomiska maximer, och då är det vinstmaximeringsbeteende som gäller, och ingenting annat! Så inte ens ur de mest banala perspektiven för situationen i samhället så kan ju kriterierna för någon som helst samhällsnytta sägas vara uppfyllda.

Med avseende på den transparens som sedan finans och valutasystemet har idag, kan det ju tyckas att det genom historien rimligtvis borde ha rests några enstaka frågor kring penningskapandet, och om inte annat så i alla fall utifrån det faktum att det i princip inte finns någon information att uppbringa om själva skapandet av pengar.

Men å andra sidan så är det ju så att till och med religionen beskriver att förledandets bästa bedrägeri alltid är övertygelsen om att inte existera. Jfr. Djävulens bästa bedrägeri eller Through deceptions thou shalt do war.

Och i denna okunskapens dimma så lämnar nu alltså de nationella parlamenten i allt fler länder, under tvång över frågan till riksbankerna som i detta läge blir självständiga och ställs utanför de demokratiska processernas kontroll. Det är rent anmärkningsvärt att så många demokratier har ansett det nödvändigt att göra detta undantag från de folkvaldas makt och kontroll, men det har givetvis sina orsaker i bankerna, det förklenande och mest illavarslande är väl snarast att inga verkliga politiska protester synts till och det säger väl att ett land får den ledning som det förtjänat. Och nu inom den Europeiska unionen är det den fundamentala meningen att varje land skall lämna över ansvaret för skapandet av pengar och vakthållningen kring deras värde till EU:s blivande centralbank i Bryssel ESM. Man vet rakt inte om man skall skratta eller gråta åt eländet.

Detta borde för människornas skull således absolut förändras. Inget politiskt system kan fortleva utan ett finans och valutasystem. Men ett av annan otillbörlig part kontrollerat finans och valutasystem, det överlever hur många politiska system som helst.

Så länge som finans och valutasystemet inte kontrolleras till fullo av den demokratiska staten, så är hela den demokratiska ordningen bara en ren kuliss, och detta är mycket beklagligt att konstatera för de flesta som kommer till denna insikt.