Ringens strävan.

När jag läser den historiskt moraliskt sett mycket tvielaktiga Rockefeller foundations prognosticeringar och alternativa omfallsbeskrivningar, så slås jag av att det finns människor som aldrig någonsin försöker att utveckla sig själsligt, eller ens vill göra världen till en bättre plats att leva på för någon annan än sig själva.

John D. Rockefeller gjorde en gång i tiden ett stort medialt bravurnummer av att dela ut 10 cents mynt till tiggare för att genom detta påvisa sin stora filantropiska läggning och Judith Rudin som nu är ordförande för Rockefeller foundation, hon förefaller ha ondskan så att säga med sig i blodet.

I Mars 1933 (31/3), ” Amerikansk Judiska Kommittén,”  då kontrollerad av Warburgs, och ”B’nai B’rith,” och i hög grad påverkad av Sulzbergers (”New York Times”), utgav en formell, officiell judisk skrift ifrån dessa två organisationer, till efterrättelse ” Att inga amerikanska judar skall bojkotta Tyskland och i någon mån eller omfattning vara eller verka uppviglande, och man aviserade vidare att inga mer judiska massmöten får hållas, eller liknande former av sinnesrörelseskapande åtgärder komma att anställas.”

Amerikansk Judiska Kommittén och B’nai B’rith (moderorganisation till ”Anti-Defamations Förbundet”) fortsatte med denna hårdnackade, no-attack-on-Hitler inställning genom hela 1930-talet, detta var alltså under samma tid där många Judar och andra anti-fascister kämpade för sina liv.

Detta därför avgörande beteende, beskrivet i ovan förklarar någonting av det förhållande som Bush familjen har till Amerikanska Judiska och Sionistiska ledare. Några av dem som samarbetade nära med Bush familjen och som spelade en otäck roll i dramat om Nazismen som kuliss för att kunna bedriva plundring av godtrogna människor.

Ernst Rudin, den ledande rasbiolog som finansierades av Rockefeller Foundation, var en del i detta drama som ännu idag pågår långt över medvetandet hos allmänheten och han sade så här 1934:

”Staten måste placera det mesta av vad modern medicin betyder i betjäningen av kunskapen om rashygien. De individer som är fysiskt och mentalt sjukliga och ovärdiga får inte förevigas i sina kroppsliga lidanden genom av alstrade barn. Förhindrande av förmåga och tillfälle till detta alstrande på delar av fysiskt urartade och mentalt sjuka, över en period av bara 600 år, skulle befria mänskligheten från en omätlig olycka.”

”Per capita så har inkomstluckan mellan utvecklade, och utvecklingen av U-länder varit ökande, till stor del som resultatet av ett högre födelsetal i fattiga länder. Hungersnöd i Indien, oönskade barn i Förenta Staterna, fattigdomen kommer att verka till formen av en obrytbar kedja för miljoner av folk – hur borde vi hantera dessa problem? Den är ganska klart att 1970-talets större utmaningar för jorden kommer att vara begränsningen av världens fruktbarhet.”

Dessa två citat är liknande i sin förhånandevisa syn angående mänskligt lidande, och som deras cyniska hjälpmedel för devisen, så måste store bror förhindra ”ovärdiga” eller” oönskade” människor från livet. Och som vi skall se i nedan så faller aldrig äpplen lång ifrån träden.

Men vad har då den finansiella, den ekologiska och den sociala humanistiska krisen som gemensam nämnare? Vi skall i detta se att benägenheten för dystopiska prognoser för att skrämma befolkningen till lydnad försiktigt sagt går igen.

För alla dessa nu accelererande kriser orsakas av ett dysfunktionellt monetärt penningsystem eller finansiellt system mera populärt uttryckt. Grunden till varför det fortlöpande blir allt svårare att hantera dessa kriser ligger i själva fundamentet till vårt finansiella system, det vill säga sättet som pengar skapas och får sitt värde grundat på, vilket är åtebetalningsförmågan av den enskilda skulden.

För att kunna skapa en hållbar ekonomi så krävs ovillkorligen ett hållbart monetärt penningsystem till grund. Detta eftersom det monetära penningsystemets inneboende logik sedermera med sin beskrivning av värde styr alla ekonomiska beslut. Den styr om det som nu blir en kortsiktig och ohållbar ekonomisk tillväxt som gynnar fåtalet individer eller om det blir en långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling som gynnar det allmänna.

Utifrån det till sin grund havererande finansiella systemets sönderfall, gör därför Rockefeller foundation följande prognos för framtiden

Ur ” Scenarios for the Future of Technology and International Development” av Rockefeller foundation i maj 2010

Förödande chocker som den 11 September, 2004, tsunamin i Sydostasien och Haiti jordbävningen 2010 hade säkert förberett världen för plötsliga katastrofer. Men ingen var beredd på en värld där stora katastrofer skulle uppstå med sådan hisnande frekvens. År 2010 till 2020 var dubbat till att bli ”doom decade” på goda grunder skulle det visa sig: 2012 års olympiska bombningar, som dödade 13 000, följdes noggrant av en jordbävning i Indonesien som dödar 40,000, en tsunami som nästan utplånade Nicaragua och uppkomsten av en hungersnöd i västra Kina, som orsakas av en gång per millennium torka kopplad till klimatförändringar. Inte överraskande, så skapar denna inledande serie av dödligt asynkrona katastrofer (det fanns mer) enorma påtryckningar på en redan överbelastad global ekonomi som hade försatt decenniet i kronisk lågkonjunktur. Massiva humanitära hjälpinsatser kostar enorma summor pengar, men de primära källorna – från biståndsorganisationer baserade på den industrialiserade världens regeringar – har slut på medel att erbjuda.

De flesta nationalstater har inte längre råd med sina fasta kostnader, än mindre att svara på de ökade kraven från medborgarnas på säkerhet, mer hälso och sjukvård, mer sociala program och tjänster och mer infrastruktur. År 2014, när Jordskreden i Lima begraver tusentals, så finns endast minimal hjälp, att tillgå och den ekonomiska rubriken lyder: ”är planeten slutligen konkurs?”

Dessa förfärliga omständigheter tvingar fram tuffa förändringar. 2015, Omfördelar USA en stor del av sina försvars utgifter till att dämpa sina inhemska oroligheter, dra sig ut ur Afghanistan – där talibanerna återerövrar makten. I Europa, Asien, Sydamerika och Afrika, går utvecklingen mot att nationalstaterna har förlorat kontrollen över de offentliga finanserna, tillsammans med 34 scenarier för framtiden för teknik och internationell utvecklingsförmåga, förmåga att hjälpa medborgarna och bibehålla stabilitet och ordning. Resurskonflikter och handelstvister, tillsammans med allvarliga ekonomiska och klimatmässiga påfrestningar, har drivit många allianser och partnerskap till bristningsgränsen, dessa tänder också på rena krig och lågnivå-konflikter i de resursrika delarna av tredje världen.

Nationerna sätter upp handelshinder för att skydda sina inhemska sektorer mot import och — inför den globala bristen på livsmedel och resurser – så minskar exporten av jordbruksprodukter och andra råvaror. Senast 2016 är den globala samordningen och sammankopplingen som har funnits och som har utarbetats genom världen i bästa fall svag. Med den globala regeringsmakten försvagad, för att snabbt upplösas, i och med skyddsnätens indunstning. Våld och kriminalitet växer i en allt mer skenande omfattning. Länder med etniska, religiösa eller andra indelningar av klasser ser särskilt kraftiga ökningar i fientlighet: Naxalite separatisterna expanderar dramatiskt sitt gerillakrig i östra Indien. Israel-Palestina konfliktens blodsutgjutelse trappas upp tvärs över hela linjen

I Afrika, där utbryter konflikter över resurser längs etniska eller stammässiga särskillnader . Under tiden kan meddellösa militärer och polisen inte göra någonting för att stoppa växande samhällen av brottslingar och terrorister från att få makt. Teknikbaserade ligor och nätverksanslutna kriminella företag utnyttjar både svagheten hos stater och desperationen hos individer.

Med ökad användarvänlighet, flyttar dessa ”globala gerillaverksamheter” olagliga produkter genom inofficiella kanaler från fattiga länder till marknaderna i den utvecklade världen. Pensionerade 727:or och andra avställda flygplan skytteltrafikerar Atlanten, från Sydamerika till Afrika med kokain, vapen och aktörer. Narkotika och vapenpengar blir ett gemensamt namn på rekryteringsverktyget för välstånd för förtvivlat fattiga. Kriminella nätverk växer även med högutbildade vid förfalskningen i handeln med andra länder.

Immaterialrätten havererar. Flera företag och icke-statliga organisationer gör heroiska ansträngningar för att skapa opinionsbildning om scenariot HACK ATTACK med framhävande av olika behov av restriktiv lagstiftning, utvecklade scenarier för framtiden för teknik och internationella utvecklingsorgan för säkerhet och godkännanden visar sig ineffektiva när även deras verksamhet blir hackad. De positiva effekterna av mobil och internet revolutionerna dämpas genom deras ökande bräcklighet i form av bedrägerier och viruskopplingar, vilket hindrar dessa nätverk från att uppnå den tillförlitlighet som krävs för att bli ryggraden i utvecklingsekonomier — eller en tillförlitlig informationskälla för någon.

Intressant nog så är inte alla ”hackanden” dåliga.  Genetiskt modifierade grödor (GMO) blir gördetsjälv verksamhet (GDS) på bakgården och som garage verksamhet, vilket producerar viktiga framsteg. Ett nätverk av avfälliga afrikanska forskare som återvänder till sina hemländer skapar olagliga varor genom bakåtkompilering. Många av dessa ”oärlighetsvaror” och copycatprodukter har dålig kvalitet eller är regelrätt farliga. I samband med svaga hälsosystem, korruption och hänsynen till konkurser – antingen inom länderna eller från globala organ som Världshälsoorganisationen – så hamnar dessa vacciner inom de offentliga hälso och sjukvårdssystemen i flera afrikanska länder.

År 2021 dör 600 barn i Elfenbenskusten från ett falskt hepatit B-vaccin, vilket bleknar i jämförelse med den skandal som orsakas av massdödsfall från en förfalskad anti-malarial drog senare samma år.

Dödsfall och resulterande skandaler påverkar kraftigt allmänhetens förtroende för vaccin, hos föräldrar inte bara i Afrika utan överallt.

Scenarier för framtiden för teknik och internationella utveckling ”vi har här en LOVE AFFAIR med de starka centrala staterna, men det är inte bara den möjligheten.

”TEKNIKEN KOMMER ATT GÖRA DETTA ÄNNU MER VERKLIGT FÖR AFRIKA. DET FINNS DENSAMMA MOBILTELEFON PENETRATION INRIKTNING I SOMALIA SOM I RWANDA.  I DETTA HÄNSEENDE, SOMALIA FUNGERAR.”

Aidan Eyakuze, samhället för internationell utveckling i Tanzania börjar undvika att vaccinera sina barn, och detta inte långt före det att spädbarn och barnadödligheten ökar till nivåer som inte setts sedan 1970-talet. Teknik hackare är också hårt arbetande i detta. Internet-bedrägerier och pyramidspel plågar inkorgar. Samtidigt som mer sofistikerade hackare försöker ta ned företag, regeringssystem och banker via phishing-bedrägerier och databas information kupper, deras många framgångar genererar miljarder dollar i förluster. Desperat för att skydda sig själva och sina immateriella rättigheter, så kommer några multinationella företag som fortfarande blomstrar att anta starka och allt mer komplexa defensiva åtgärder. Explosionsartade ökningar av patentansökningar och patent skapar snårigheter samtidigt som företag som kämpar för att hävda och styra ens de minsta innovationerna. Säkerhetsåtgärder och filmvisningar skärps.

Denna ”vilda västern” miljö får en djupgående inverkan på innovationerna. Hotet om att bli hackad och förekomsten av så många stölder och förfalskningar sänker incitamentet för att skapa ”egennyttig” snarare än ”allmännyttig” teknik. Och många patentbuskage försvårar korspollinering av idéer och forskning i bästa fall. Storsäljande läkemedel blir snabbt artefakter i det förgångna som ersätts med en ökad produktion av generiska läkemedel. Banbrytande innovationer görs fortfarande i olika industrier, men de är mer fokuserade på teknik som inte lätt kan kopieras eller bara omvandlas marginellt.

När uppfinningar har skapats så vaktas dessa av deras uppfinnare – eller till och med av sina nationer. Biobränsle genombrottet i Brasilien med mikrober skyddas som en nationell skatt och används som ett förhandlingsobjekt i handel med andra länder. Att kontrollera äktheten av allt blir allt svårare.

Men trots dessa ansträngningar, så är det globala fördelningsmässiga gapet bredare än någonsin. De mycket rika har fortfarande ekonomiska medel för att skydda sig själva. Fortifierade samhällen sprungna från New York till Lagos, tillhandahåller säkra tillflyktsorter omgivna av slumområden. Det blir mode i att bygga inte ett hus utan en högteknologisk fästning, vaktad av beväpnad personal. De rika kapitaliserar på reglerande av miljön och att experimentera med avancerade medicinska behandlingar och till detta tillhörig annan verksamhet. De som inte kan köpa sig ur kaos — vilket är de flesta människor – retirerar till någon som helst ”säkerhet” som de kan hitta.

Med stoppad global rörlighet — så vill ingen plats ha fler människor, särskilt inte mer fattiga människor – det sker ofta en reträtt till bekanta, familjeband, religiös tro, eller ens nationella lojalitet. Förtroende ges till dem som garanterar säkerhet och överlevnad – om det är en krigsherre, en evangelisk predikant eller en mor saknar betydelse. På vissa platser leder statens kapacitetsförluster till ett återuppvaknande av feodalism. På andra områden lyckas människor skapa en mer flexibel gemenskap som fungerar som isolerade mikroföretagsversioner av tidigare storskaliga system. En försvagning av de nationella regeringarna aktiverar detta även Gräsrots rörelser till att bildas och växa och att skapa strålar av hopp mellan svackorna. År 2030 Verkar åtskillnaden mellan de ”utvecklade” och ”outvecklade” nationerna inte längre särskilt beskrivande eller ens relevanta. •

Undertecknat av Judith Rudin

Hjärnkorset och Zlatan

Världen gav sken av att göra ingenting och att vara på väg ingenstans under den senaste månaden, som förutom det i folkliga medvetandet så sensationella samverkandet mellan Zlatan och hans forwardkollegor, som många tror, förebådar en bländande omvändningshastighet för såväl den Europeiska mycket illavarslande ekonomiska återhämtningens återgång som till full sysselsättning, till 7 kronor per liter bensin till sommaren och valet av Jesus Kristus som VD för socialmodekratin med Mitt Romney som guds ställföreträdare på jorden. Men i själva verket är det bara så mycket besvär kokande under ytan i hela världen, att det mest känns som sjösjuka på torra land. Hjärnkors med hj kan även ses som monumentet för annat, även om vi inte skall tro att det nationella förståndet är borta och begravet för alltid.

Det är sant att det europeiska finansiella fiaskot nu är en berättelse av en sådan fantastisk mystifierande komplexitet, att allmänheten omöjligen kan förväntas förmå följa varje vridning längs händelsernas krokiga axel. Men faktum är att inget har fastställts för Grekland, eller snarare efter Grekland och att faran för alltmera djupgående haverier nu kan garanteras. Den enda frågan är faktiskt hur många månader det kan ta innan uppkomsten av normalitet i ekonomiska frågor tar sig uttryck i form av att människor bekämpar varandra på gatorna med våld i förment civiliserade länder som till en följd av det finansiella systemets haveri.

I Spanien, där avslöjades det i veckan att man har använt sig av en form av finansiering som endast kunde ha utformats av Åsa Nisse, hans gelikar i centralbankerna inom BIS och IMF och så givetvis med benäget bistånd av Häxmästaren själv med sina beskärmelser.

Planen för att stabilisera Spaniens blödande insolventa ställning fungerar på följande sätt: Spaniens stora banker lånar miljarder från Europeiska centralbanken (ECB) och de spanska bankerna vänder sig sedan till den spanska regeringen med pengarna för att finansiera en räddningsaktion, en operation för att rädda de spanska bankerna. De Spanska bankerna vänder sig alltså med sina räddningsaktion pengar till den spanska staten för att köpa spanska statsobligationer, det vill säga de lånar ut pengar till regeringen. Världen tog nyheten om denna farliga idioti med en gäspning. Man skulle ju åtminstone hypotetiskt kunna tänka sig att försiktigt kunna påräkna att några tyskar skulle kvävas av en bratwurst här och där, men icke, inte så mycket som hostning av surkål i halsen!

Tanken på allt ståhej som detta kan komma att innebära fortsättningsvis, måste redan nu roa historikerna att se på. Men tre veckor in i april har hittills ingenting penetrerat den häpnadsväckande vägg av illusioner som skiljer frågor om pengar från verkligheten, som vore det den enkelriktade spegeln i förhörs kammaren på en polisstation, där varenda polis är att ta på fullaste allvar i förhörsteatern.

Lärdomen att ta med sig under det första kvartalet 2012 blir därför att när allt fungerar, så ställs inga frågor.

Ingen i media uppmärksammar den pågående tragedin i Japan – och med detta hänvisar jag inte bara till den oavslutade Fukushima sagan, utan fastmera till den parallella historien om att Japan tvingats stänga nästan hela sitt kärnkraftsindustriprogram vilket kräver en gigantisk ytterligare import av olja och gas för att generera elkraft – vilket fullkomligt oundvikligen pekar på sannolikheten att Japan kommer att bli den första avancerade industriella nation att bjuda Sayonara till modernitet och återgår till en neo-medeltida socio-ekonomisk modell i det dagliga livet.

Väst och Nordafrika pyr ändå och likafullt som jättelika rot bränder. Ingenting har lösts politiskt och utsikterna utmärks i media av att islamiska galningar inom kort kommer att ansvara för Egypten och Libyen, för att bara inte tala om Syrien, Sverige eller till och med USA: s biljoner dollar på slagfält i Afghanistan, efter tio år av ihållande kamp. Vi kan inte styra antingen terräng eller beteendet hos människor som bor på platsen. Under tiden går hälften av Sudans oljeproduktion upp i rök över helgen. Och kung Abdullah av Saudiarabien blir inte yngre vid 88 års ålder. Saudis lediga oljekapacitet spelar ingen roll när riket är går upp i lågor.

Vad jag undrar är hur länge allmänheten kommer att förbli i sin Zlatan trance. Vid denna tid av intellektuell stelhet då ändå ingen tror på någon enskild teoretisk politisk kohort i detta land, då svindlade ungdomar, den professionella vänstern (eller vad som är kvar av dem), eller de flyktiga tänkande liberalerna (var de än är) – kan då verkligen inte någon skynda sig att sätta upp en nomineringskommitté för verkliga ledare eller börja marschera mot en av många sedeslösa institutioner i landets huvudstad exempelvis vaxmuseet formellt känt som justitiedepartementet. Jag tänker annorlunda, dock. Jag tror att det dystra intervallet av kriskonsolidering nu närmar sig sitt slut och liksom knopparna sväller på varje träd, är redo att brista ut i blom.

Pandoras bröder och systrar i Ring

Den partipolitiska kulissens innebörd är att verka mot människor, istället för, att verka för människor och deras grundläggande nytta i sammanhållen likhet till varandra, populärt kallat samhälle. Nu är det hög tid att inse att det står dramatik för dörren och att de politiskt valda är valda just med det i ovan beskrivna som grund för sina mandat. Nu kommer andra krav att ställas på ledande till vidare ledande av andra och på upplysning för samhället, om inte den allmänna välfärden helt skall haverera.

Euroområdet, världens näst största ekonomiska block, har halkat in i en recession, som försvagar dess viktigaste export-partner Kina och andra delar av tillväxtekonomierna i Asien, detta medan tillväxten (luftslottsstabiliseringen) i USA fortfarande går minst sagt trögt.

Om inte starkare tillväxt återställs och om inte investerarnas förtroende återvänder, säger IMF och finanschefer från hela världen, så kommer inte världen att kunna bryta sig ur denna onda skulddrivna cykel.( Att pengar jagar pengar vågar dom inte säga öppet liksom inte heller vad detta egentligen innebär)

”Om vi inte kommer tillbaka till normal tillväxt, om vi inte får BNP tillbaka till sina potentiella nivåer, så är finanspolitisk hållbarhet är inte heller möjlig”, varnade man vid helgens IMF möte.

Men trots att detta nu i princip redovisas i klartext så står folk som idioter på rälsen när tåget kommer rusande och bankerna flinar hela vägen till graven, både sin egen och folkets, för människor kan leva utan banker, medan banker inte kan finnas utan människor.

Den betydande majoriteten av världens människor har uppenbarligen blivit mycket omsorgsfullt skolade till att tro att institutionen ”regering” har lösningen på alla problem och är källan till den hjälp till alla som behöver. (Även den delmängd av befolkningen som har förlorat förtroende för sin nuvarande regeringen men istället anser att doktrinen är att nästa och bättre regering kan ändra saker till det bättre och leda vägen till den glänsande slottet på kullen.)

I denna blandning finns politikerna och deras funktionärer och 99,99% av dem tror att så om inte annat än utifrån deras omvalsutsikter, så måste de göra ”något” för att möta kraven från allmänheten, verkligheten har de ju liksom allmänheten en ytterligt begränsad uppfattning om. Problemet i detta blir nu ovillkorligen att kraven från verkligheten och de av politikerna upplevda kraven från människorna kommer att skilja sig åt i allt väsentligt, till det rådande systemet skall de tilläggas.

Alla människor kan få det bättre på bekostnad av den lilla procentandel som nu förfogar över jordens resurser, så enkelt är det naturligtvis, alltså om politikerna vågade ställa sig upp och agera eller göra ”något” mot makten, men det vågar dom inte som ledare, eftersom detta inte är deras politiska roll eller någonting som de är valda för att göra.

Naturligtvis, också eftersom under normala politiska omständigheter så är ”något” någonting som vanligen i politiska sammanhang består av att hålla guldklingande tal och i övrigt främst blåsa rök i ansiktet på folk och att bete sig allmänt beskärmande och förledande i förhållande till verkligheten. I vårt dagsläge, som nu alltså bara inte kommer att köpa detta utifrån att verkligheten nu gör sig påmind, av den enkla anledningen att krisen är verklig och snurrar utom kontroll, så kommer detta inte att försvinna eller någonting att kunna förbättras förrän människorna kan andas igen på riktigt utan det finansiella oket.

Höger och vänster är en kuliss i den realpolitiska spelsfären, precis så som det alltid har varit. Den verkliga makten ligger i kontrollen av ekonomin och den är precis som en Rothschild en gång uttryckte saken,” en alldeles för viktig fråga för att överlåta till politiker ”.

Därför kontrollerar den verkliga makten ekonomin genom det finansiella system som genom sina värdemarkörer (pengar) som beskriver ekonomin och som är helt nödvändiga för att bedriva arbetsdelning, alltså handel med varor och tjänster.

För barnens skull om inget annat.

Hittills låter vi berättelsen för barnen låta så här: studera hårt, gå på universitet, kanske forska. Och när du kommer ut välskolad, kommer du inte bara vara tacksam för dina studieskulder och din inteckning i din framtid, utan du kommer även att bli ombedd att hjälpa till att betala tillbaka biljoner och åter biljoner i skulder för att täcka de beslut som de beslutsfattande som kom före dig gjorde. Samtidigt som det bedrivs en verksamhet som är en sönderfallande, undermålig infrastruktur. Åh, förresten, regeringen och näringslivet verkar ju inte ha något egentligt intresse av din långsiktiga framtid, du är på din egen hand i detta och med din alldeles egna huvudvärk

Ja, jag måste ju tyvärr tänka att en viss apati är en perfekt frisk reaktion på den historien, tack, men nej tack, vi får allt försöka göra saker bättre! För att förstå hur vår nationella berättelse har utvecklats till att bli så närmast totalt oattraktiv, så måste vi ta en ärlig titt på pengar. Jag försöker istället med detta till mina barn hellre än att ge upp.

Pengar är inte välstånd

Pengar är bara en markör för riktiga saker. Så länge du kan byta dina pengar mot riktiga saker, representerar dina pengar värde. Eftersom vi har en tendens att göra alla våra mest betydelsefulla affärer med pengar, kan vårt perspektiv bli skevt, inte sällan så till den grad att vi anser att det är själva pengarna i sig själv som har ett värde.

Ekonomin mäts i dessa enheter, dessa markörer, som vi kallar ”pengar”. Men pengar är inte samma sak som ekonomi, Långt därifrån. Och pengar har inget värde på egen hand, utan bara i förhållande till de saker vi kan byta ut pengarna mot. Ekonomi kan finnas utan pengar medan pengar är helt meningslösa utan ekonomi, precis som människor kan leva utan banker medan banker helt saknar mening utan människor

Ekonomi består av att verkliga behov och önskemål för människor möts uppfylls. I ena änden av skalan har vi grunderna som mat, vatten, husrum, sjukvård och andra förnödenheter. På den andra änden av spektrumet, har vi som exempel15-minuters hals massage i loungen på flygplatsen. Allt annat ligger däremellan.

Pengar, å andra sidan, är helt enkelt en möjliggörare av utbyten.

När vi minskar ekonomin till sin enklaste form består den egentligen av ett växande antal människor som försöker att tillgodose deras egna behov och önskemål. Fler människor översätts helt enkelt i en allt större efterfråga på jordens begränsade resurser.

Eftersom vår mänskliga outvecklade önskan från tidig ålder är att ha, äga och att konsumera alltmera, precis som eller snarare utifrån en ytterligare annan gränslös mänsklig egenskap, så är dessa till sin grund tyvärr ännu praktiskt taget också obegränsade. En viktig roll för pengar är därför ur samhällsperspektivet att utifrån bristerna ge rimliga fördelningsmässiga grunder för en begränsad mängd varor och tjänster bland befolkningen. Det måste i detta finnas en balans mellan pengar och saker, som människor kan producera och distribuera, eller så kommer priserna att skena.

Så låt oss nu föreställa oss en värld där verkliga saker finns till i begränsad (och begränsande) leveransbar omfattning och sedan jämföra denna idé till vår penningmängden för att få en känsla av var saker och ting är på väg.

Om tankebilden ser ut som ett exponentiellt diagram enligt dig, så är du rätt ute. Visst, det finns några knixar och böjar längs vägen, men systemet med pengar som vi har levt under och sätter våra förväntningar till, det är ett exponentiellt penningsystem. För att detta system skall vara i balans med de resurser som kommer från jorden, så behöver vi expandera resurserna från jorden exponentiellt också. Om dessa resurser inte expanderas exponentiellt – och det kan de inte göra för alltid, eller rent av inte ens mer – då kommer det att bli en prissmäll

Är inte detta intressant? Även när sysselsättningen är historiskt mycket svag, och inkomstökningarna stagnerar, så är ekonomin haltande och inflationen är (påstås vara) ganska låg, så är skapandet av pengar den högsta nominella takten på penningskapande i historien.

Anledningen till att vi ännu inte har upplevt massiv inflation (ännu alltså) är att de pengar som injiceras in i systemet är i grunden bara hopar sig i den finansiella delen och inte riktigt göra något på riktigt, de har ingen egentlig omloppstid längre. Det är bara så att de sitter där som fåglar på en pinne. Ett mått på detta är den så kallade ”hastigheten” av pengar, som egentligen inte ett uppmätt värde men en härledd rackare till hastighet, som beräknas genom att dividera beståndet av pengar med BNP. Ju högre siffra, desto snabbare tar sig varje enhet av pengar runt i ekonomin för att försöka göra något ur arbetsdelningsperspektivet, som är grunden för ekonomi (vilket idag vanligtvis betyder att spendera sig själv innan inflationen stjäl pengarnas värde).

I själva verket är hastigheten av pengar på en all-time låg och är på väg lägre, faktiskt till att avstanna helt eftersom realvärdedelen av ekonomin är på väg att försvinna. För först när den sista fisken är fiskad och det sista trädet har fallit så inser människan att det inte går att äta pengar, utifrån att den mänskliga dumheten alltså är i princip obegränsad När pengarna sedan äntligen bestämmer sig för att gå ut och spendera sig medan de fortfarande har ett visst värde, så kommer det att vara ganska en ganska given process att följa. Tänk bara på lagrade pengar som potentiell energi, samma som en massiv snödriva som hänger betänkligt under en brant ravin. Det är inte en fråga om om, utan om när den kommer till slut släppa och orsaka att värdet på pengar tar språnget.

Och det jag försöker säga, är att det finns två källor som lägger grunden till trycket här. En är hur mycket pengar som är staplade i drivan i form av skuld och att pengar jagar pengar i detta system med en ovillkorlig skuld och räntekostnadstillväxt där inte räntan går att sänka vidare och det andra är exempelvis den minskande kvaliteten på naturresurser som exempelvis olja. Lägg i detta på mer och mer snö till situationen (som centralbankerna så ivrigt gör) och likafullt så hjälper inte detta riktigt något, alls och inte heller är alltså en minskning nettoenergiinnehållet gynnande för avkastningen på nya oljefynd.

Är detta inte en perfekt beskrivning av ett exponentiellt diagram eller vad?

Nu är den andra sidan av pengarnas situation naturligtvis skuld. Här ser vi något ganska anmärkningsvärt, vilket är att på något sätt så har centralbankerna lyckats med uppnå en ny all-time high totalt sett avseende kreditmarknadens skuld.

Jag säger ”anmärkningsvärt” eftersom det som egentligen borde hända här är att hävstångseffekter, inte skapar nya hävstångseffekter. Vi borde försöka minska den totala mängden skuld, inte öka den. Men naturligtvis är det inte den verksamheten som bedrivs i centralbankerna. Deras verksamhet är strikt att hålla sig till exponentiella pengar alltså krediter som växer exponentiellt.

Tja, det är givetvis för att säkerställa att de stora bankerna aldrig har ett olönsamt kvartal. Men det är en annan historia, lämplig för en annan dag.

Men även med de närmast heroiska insatser som Riksbanken och Åsa-Nisse har gjort för att skrymta, beskärma, övertala och direkt vilseleda så har det sammanlagda beloppet av skulden ökat, detta är dess arbete kort och gott. Riksbanken och centralbankerna är till för banksystemet och inte för varken befolkningar individer eller samhällen. Observera att vi i detta befinner oss många, många miljarder bort från skuldmättnadspunkten 2008, vilket är vad vi skulle behöva komma tillbaka till för att saker och ting att återgå till ”normala” ifrån onormala och som dessa tider verkligen var, men redan då var grunderna korrumperade, så inte ens om systemen nationaliserades till 2008 års nivåer skulle detta räcka eftersom finansderivaten redan fanns då.

Minns min huvudpunkt, den om skulder, att det därför nämligen är så att dessa måste fördubblas något snabbare för varje gång varje årtionde eller vilken tidsrymd som vi avser uttrycka fördubblingshastigheten i, för att hålla oss på samma ”normala” bana.

Summan av kardemumman är att, som väntat och förutspåddes här många gånger under årens lopp, så är pengar en skapelse med ett öga riktat mot att hålla kreditmarknaderna expanderande enligt systemets natur och problemet är att pengar inte är rikedom. Det är bara en markör för rikedom. Att helt enkelt öka penningmängden utan att förstå var vi är i historien om snödrivor är en otroligt riskabel, om inte rent av en dum sak att göra. Men hur var det nu igen för tredje gång i denna drapa angående mänsklig dumhet, man kan säga att det mänskliga kravet på eftertanke måste vara oeftergivligt.

Det är problem med pengarna.

Jag gillar inte att vara bärare av vad många kommer att betrakta som dåliga nyheter, men saker och ting kommer aldrig att gå tillbaka till ”normal” om vi definierar normal som under perioden 1950 till 2000 då vi med relativt konstant ekonomisk tillväxt och den något – snabbare – skulden tillväxt har kunnat gå hand i hand.

Alla närvarande med en maktposition har skolats och finslipat sina kunskaper under en tid när kakan var tillförlitligt växande och skärmytslingar centrerades kring hur man bäst gör anspråk på en egen del av expansionen.

Tyvärr för dem med dessa kunskaper, har vi gått in i en helt ny epok, där en rad olika inbördes relaterade skäl gör gammaldags ekonomisk tillväxt inte längre möjlig, alltså omöjlig. Dessa skäl är många, dels demografiska, delvis sammanhängande med att nå den matematiska gränsen av växandeskulder snabbare än inkomsten vilket är ett annat perspektiv på skuldmättnaden (eller BNP, i denna berättelse), dels i samband med slutet på billiga naturresurser.

Det är denna sista del, oljans finansiella idémässiga historia, som har nästan helt har undgått det intellektuella greppet från våra penning och finanspolitiska mästare. Jag klandrar dem inte alltid, eftersom behärskandet av ens det mest basala inom de fysiska vetenskaperna inte är ett krav för någon klassisk ekonomisk bildning på något av de universitet som pressar fram våra doktorander i ekonomi. Man behöver inte ha ett enda uns av allmänbildning för att doktorera akademiskt vilket jag en gång fann en smula förvånande.

Detta är faktiskt mycket märkligt, när man tänker på det, eftersom ekonomi är helt förankrat i processen att utvinna och omvandla naturrikedomar till materiell rikedom. Utan de primära ingångarna från jorden, så skulle det inte finnas någon sekundär eller tertiär förmögenhet för oss att dela upp via en penga-driven ransonerings process, eller att utveckla exotiska finansiella derivat runt.

Ekonomi bör vara studiet av energi och resurseffektivitetens flöden utifrån fördelningen genom pengar.

Tänk om medicinska forskare inte behövde lära sig om matsmältningen och näringlära som en del av sin utbildning. Efter en sådan eminent utbildning, kan de ju komma i kontakt med utmärglade patienter som klagar på låg energi och föreskriva motion på grund av att det är bevisat att man kan öka energin genom motion i de flesta fall. Naturligtvis skulle de då bli förbryllade över varför patienten hade försämrats och inte återhämtade sig.

Idag hittar vi i världens centralbanker förbryllade individer som undrar varför biljoner och åter biljoner färska friska nytryckta fiat lux enheter, vare sig de är dollar eller euro eller kronor, inte kan återuppväcka det globala ekonomiska systemet. Svaret kan bara ligga i observationen att vi är ute på billiga och enkla naturresurser. Den mesta livsmedlen i ekonomin är inte längre lika fylld med kalorier som de en gång var, och patienten förlorar därför i vikt.

Vad jag beskriver här är inget mindre än ett fullständigt och totalt paradigmskifte som är så djupt och så stort att det paradoxalt nog kan undgå upptäckt av de flesta. Det är bara så gigantiska förändringar verkar hända: De går i stort sett obemärkt förbi, kanske för att de är för stora för att internalisera.

När man står inför den typ av situation som vi befinner oss närvarande i, så borde mer existentiella frågor komma att dominera vårt tänkande, såsom, Finns det mer i livet än att arbeta hårt, att köpa saker, ta på sig skulder, och att bli äldre? Eller, Vad är innebörden av liv? Den primära berättelsen talar om för oss att vi ska arbeta hårt, konsumerar hårdare och hålla oss mitt på löpbandet som vi tycks ha fötts när allt började.

Är strategin helt enkelt att göra mer av detsamma och hoppas på det bästa? Eller planerar du för att använda den tid vi fortfarande har? Om så är fallet så måste du flytta dina prioriteringar, ditt beteende, och dina resurser för att möta den nya framtiden med så mycket elasticitet som möjligt.

Där staten jagar skatt jagar pengar pengar.

I slutfasen av kollapsen av det romerska riket, upplevde folket kanske ingen större belastning, alltså för den genomsnittlige medborgaren, än de extrema skatter som de tvingades att betala. Men redan då så jagade pengar pengar, alltså gamla pengar krävde att det skapades nya. De skattereformer ‘som kejsar Diocletianus genomförde på slutet av 200 talet var så stelbenta och orubbliga att många människor drevs till svält och konkurser. Staten gick så långt att den jagade runt änkor och barn för att samla in skatter som skulle betalas. Till lika mängd statlig välfärd i ett system där pengar jagar pengar så måste alltid skatterna höjas.   Under det 4: e århundradet, alltså från 300 och framåt och främst då under Konstantin, så var den romerska ekonomin och skatternas struktur, så trist att leva i att många lantbrukare helt enkelt övergav sin mark för att få offentliga rättigheter. Men vem var det egentligen som skapade dessa pengar och som gjorde alla förtjänster, då såväl som nu?   Vid denna tidpunkt så var det dock den kejserliga regeringen som spenderade majoriteten av de medel som det hade samlats in som antingen militära eller offentliga rättigheter. De som levde på finansdepartementet var fler än de som betalade till det. Låter tongångarna bekanta? Den politiska kulissen var uppenbar redan då.   Under 400-talet så var skatteupplopp och uppror vanliga på landsbygden bland de få jordbrukare som var kvar. Den romerska regeringen hade rutinmässigt sina legioner utsända för att slå ner revolter om bondeskatt. Men detta hindrade givetvis inte skatterna från att stiga, allt är ju bättre än att själv behöva avstå det allra minsta av sin egen nytta.   Under en sådan försvagande regim, så ville nog inte sällan både rika och fattiga innerligt att de barbariska horderna skulle välla in över gränserna och befria dem från bördan av den romerska beskattningen. Vars ovillkorliga ökning givetvis alltid till någon del grundats på att pengar jagar pengar.   Kanske om 1 000 år eller så, så kommer framtida historiker att skriva samma sak om oss. Det är inte alls så långsökt. I den slutliga ekonomiska nedgången av alla civilisationer, så har politiska eliten rutinmässigt förlitat sig på en mycket begränsad strategi för att inte irritera den verkliga och penningskapande makten: mer skuld, fler regleringar, mer begränsning av friheter, mer försvagning av valutan, mer skatter och mer smygande verkställighet. Vidare går propagandamaskin på högvarv, för att säkerställa den nyttiga idiotiska klassen är vilseledd med patriotisk glöd för att inte märka att de samtidigt plundras av staten, alltså utöver den alltmera växande utplundringen som kommer ur att pengar jagar pengar   Och ifall någon faller ur linjen eller börjar tänka för mycket, så ger makten en handfull människor märken, vapen, och befogenheter att terrorisera befolkningen.Oavsett om detta är en fråga om direkt beskattning i form av direkt stöld eller indirekt beskattning i form av inflation genom lån och ränta, så har dessa taktiker använts i årtusenden för att upprätthålla privilegierna för en fåtalig elit på bekostnad av alla andra. Den här gången är inte annorlunda.   Blygsamma $ 780 000 000 000, det är den amerikanska regeringens budgetunderskott för bara de första sex månaderna av budgetåret 2012, vilket är mer än hela BNP summan för Indonesien. Detta är absurt ohållbart, men det finns inget slut i sikte för vårdslösa utgifters vanor och ännu mindre någon möjlighet att betala tillbaka någon skuld när pengar jagar pengar.   Samtidigt så blir nu ett jättestort $ 5,5-biljoners-värde av USA: s skuld förfallet till betalning under de kommande tre åren. Och det är ju möjligen inte så särskilt sannolikt att utlänningar kommer att fortsätta att generöst låna ut sina egna surt förvärvade besparingar till Uncle Sam med sin ännu dolda inflation.   Vilket lämnar kvar gamla beprövade alternativ-direkt förverkande av folket genom försvagande skatter och kontroll av kapital samt indirekt förverkande genom plågsamt högre inflation eftersom gamla pengar kräver nya pengar. Liksom under 400 talet med Romarbrevet framför ögonen på oss, så kan människor vara beredda att överge civilisationen för att undkomma de bördor som läggs på dem av dagens härskande klass med sin politiska adel. Men när detta händer, så kan det vara för sent att börja göra något åt detta.

°

 

Varför köpmannen i Venedig blir fri

Eftersom konkurrensen på valutamarknaden nu gäller dollar mot Euro ur det primära perspektivet och att den ena valutan måste leva på den andra valutans bekostnad ur detta perspektiv, så kan ju detta inte precis ses som någonting underligt att petrodollarhegemonin inte vill bidra till sin egen undergång genom att stödja den konkurrerande valutan. Man kan se situationen som att systemet med BIS och IMF nu raglar som en berusad i och med att de ingående parterna nu kämpar för sina egna enskilda intressen och att faller en så faller alla. Det gäller dock för valutaunionerna att behålla sin handlingsfrihet för att inte den politiska makten i den respektive geografiska regionen skall gå förlorad.

När Barack Obama tillträdde, var USA:s statsskuld 10,6 biljoner dollar. Idag är den 15,6 biljoner dollar, och skuldtillväxten sker med en hastighet av cirka 150 miljoner dollar i timmen som ökar allt snabbare. Under Obama-administrationen hittills har den amerikanska regeringen ackumulerat mer skuld än den gjorde från 1776 till 1995. USA har nu en skuld i förhållande till BNP på över 100 procent, och ytterligare ett kreditvärderingsinstitut sänkte USA:s kreditbetyg tidigare denna månad.

Europa måste hålla ut över petrodollarhaveriet för att sedan avveckla detta vansinne till system under ordnade former utan krigsrisker.

-Eurozone crisis may kill euro and trigger Great Depression – IMF
The eurozone debt crisis could lead to the break-up of the single currency if a country decides to step down from the fiscal union, says the IMF’s chief economist Olivier Blanchard. This is the first time the global financial watchdog has accepted the possibility of the break-up of the euro amid mounting fears around the chances of debt default by Spain and Greece. The IMF also said that this year the eurozone might fall back into recession with a risk of collapsing into a new slump, which could rival the Great Depression. “A break-up of the euro area could not be ruled out. This could cause major political shocks that could aggravate economic stress to levels well above those after the Lehman collapse,” Blanchard said on Tuesday in the IMF’s flagship World Economic Outlook report.-

Afrikanska unionen uppmanar nu FN att stoppa striderna mellan Sudan och södra Sudan vilket om i så fall kan komma att blottlägga de svenska illgärningarna i i regionen och den verksamhet som inte minst svenska affärsintressen bedriver för att underminera demokrati och transparens för att komma åt naturresurser i Petrodollarhegemonins namn.

Afrikanska unionens medlare Thabo Mbeki har uppmanat FN att vidta åtgärder för att stoppa striderna mellan Sudan och södra Sudan om en oljerik region. Säkerhetsrådet har redan krävt att södra Sudan flyttar sina trupper från det omtvistade området.

Södra Sudan skickade in stridskrafterna i sektorn i tisdags och hävdade att det var ett svar på den norra sidans luft-och markattacker, detta medan Sudan anklagade den södra grannen för att ockupera den ekonomiskt viktiga regionen. Den nuvarande striderna är de blodigaste sedan södra Sudan bröt sig loss i juli 2011. Konflikten över de oljerika provinserna har redan förskjutit mer än 100.000 människor från sina boenden och gissa var många av dessa människor tar vägen, gissa även vem som lovar dessa människor vad och varför?

Det finns en grupp individer som har makten att skapa pengar, denna grupp håller sig med en annan grupp individer för att styra den breda oförstående massan, alltså Intelligenta gangsters kontrollerar belästa busar(politisk adel) för att styra nyttiga och oförstående idioter. Detta helt enlig platons gängse maktdelningsprincip, detta förstod även Shakespeare.

Allt blir ett även om tiden rinner som sand när jag skriver i vatten.

Idag går igen

Dessa dagar, då de flesta människor svänger sig med fraser som ”en biljon dollar(eller kronor)” är det utan att någonsin riktigt greppa vad det betyder.

Inte många vet egentligen hur stor en ”biljon dollar” egentligen är.

Om du hade en miljon sekunder för att göra något, skulle du anse att detta var en lång tid?

Tja, visar det sig att en miljon sekunder är endast ca 12 dagar.

Vad sägs om en miljard sekunder? Är det en lång tid?

Jo, ja, det är en miljard sekunder vilket är nästan 32 år. Så det är ju definitivt mycket längre än en miljon sekunder.

Vad sägs då om en biljon sekunder?

Hur länge tror du det är?

Tja, är en biljon sekunder ungefär 31.688 år .

Så när vi talar om hur den amerikanska regeringen stjäl mer än biljoner dollar från kommande generationer varje år, så talar vi faktiskt om en helt enorm summa pengar och att det då rör sig om estimerade 97 biljoner i underskott år 2018, gör att vi talar om hyfsat långa tider för avbetalningen, i sekunder räknat alltså…;-)

Under Obama-administrationen hittills har den amerikanska regeringen ackumulerat mer skuld än den gjorde från 1776 till 1995.

Det sjuka med detta är att Federal Reserve-systemet verkligen är utformat för att skapa statsskuld. Den amerikanska statsskulden är nu mer än 5000 gånger större än den var då Federal Reserve skapades redan 1913. Så det är ganska ironiskt att chefen för den organisation som var avsedd att ständigt skapa amerikanska statsskuld nu varnar för att det finns för mycket av den.

Jag undrar hur mycket av samhället och den västerländska civilisationen som måste raseras och hur mycket lidande som skall behöva genomlevas, för att folk skall fatta att den penningtekniska funktionen hos pengar idag, rakt igenom syftar till att gynna de banker som skapar dessa pengar som krediter till en kostnad av ränta och att detta i allt väsentligt ovillkorligen motverkar och förstör samhället.

Den penningtekniska funktionen hos pengar måste förändras om inte samhället skall haverera. Detta är lika ovillkorligt som naturlagsmässigt.

Frågan nummer ett idag, är därför om samhället skall ha pengar med den penningtekniska funktionen för att gynna det allmänna eller pengar med penningtekniska funktionen för att gynna den enskilde individen? Det kan inte vara båda samtidigt och i det enskilda fallet så byggs inte samhället, då elimineras individerna tills dess att en enda individ är kvar.

Det som vi idag har, är valuta med en penningteknisk funktion som skapar en samhällelig dokusåpa i Robinsonformat, last man standing alone. Den kommande elimineringsrundan / ö-rådet, kommer att bli mycket påtaglig.

Sanningen kommer att göra er fria.

Sanningen kommer att göra er fria, men först kommer sanningen att göra er mycket arga och illamående.

Det finns en grupp individer som har makten att skapa pengar, denna grupp håller sig med en annan grupp individer för att styra den breda oförstående massan, alltså Intelligenta gangsters kontrollerar belästa busar(politisk adel) för att styra nyttiga och oförstående idioter. Detta helt enlig platons gängse maktdelningsprincip.

Men så länge som människor inte vill erkänna att de har blivit grundlurade så finns ingen förutsättning för attt åstadkomma några som helst förändringar i sak.
Att vimsa runt och gnöla på symptomfrågor eller politiska kulisser, får bara makten att slå sig på knäna av förtjusning. Men ingen vill framstå som dum och oförstående, så djävulens bästa trick är ännu så länge att övertyga om sin egen ”inte förekomst”

Men jag tycker ändå att det borde finnas en förståndmässig skamgräns och att det är konstigt att alla känner till begreppet partipiska, men att inte knappt någon tänker på vem det är som äger och håller i denna partipiska och som egentligen bestämmer inom partierna, för det är ju rent faktiskt så att det är samma ägare till alla partiernas piskor! Det finns bara en herre till den politiska adeln och den herren heter pengar. Kapitalet höjer hyrorna och staten bostadsbidragen.

samhället behöver generalistiskt sinnade individer som leder utvecklingen utifrån ett fritt öppet tänkande med samhällets bästa som utgångspunkt för perspektivbildningen. Vi behöver därför definitivt inte specialister i ledningen, vi behöver generalister i ledningen och specialister för utvecklingen i respektive genre.

Att göra vidsyntheten och perspektivrikedomen hos generalisten eller generalen till polityrkoryféns eller politikerns tycke, är att korrumpera samhället med egennyttigt syfte.

Den vidaste perspektivbildningen är alltid det bättre beslutunderlaget.

En bankir sade en gång ”Ge mig kontrollen över rätten att skapa pengar i ett land och jag bryr mig inte om vem som stiftar dess lagar”.Att Djävulen inte sällan heter pengar, behöver väl egentligen inte uttryckas explicit.

Jag har därvidlag en rätt påtaglig känsla av att USA nu börjar att öppet se slaget om sin egen valuta förlorat och nu förbereder sig för ökande inbördes social instabilitet och att man utifrån detta kommer att försöka att få folk att fokusera på nationella interna omständigheter för att hindra en social implosion. HAARP anläggningen kommer nog att få en utökad skyddsklass och väderkatastroferna lär ju avlösa varandra i det kommande.

In the land of the free and the home of the brave så köper därför Department of Homeland Security 450 miljoner nya skott hålspetsammunition, av en eller annan anledning just nu alltså.

Jag tror inte dessa främst är för målskjutning på tavla. Det är .40 kaliber ammunition som lovar ”optimal penetration för terminal prestanda.” Samma ordningshållande organ har också ett bud på upp till 175 miljoner enheter av 0,223 ammunition.

Detta är ju inte precis frivilliga sjövärnskåren. Detta är en intern nationell polis, en organisation som inte ens existerade för 10 år sedan, man har vetat sedan ett antal år tillbaka vad som måste komma och som nu kommer.

Att kineserna inte vill ha världens största hög med värdelösa papperslappar tycks inte falla svenska vederbörande mediala intellektuella giganter i tanken, eller om de nu begriper men lyder order, eftersom man samtidig lättar på peggningen mot dollarn och uttrycker att man bedömer att den egna valuta nu är så stabil att detta är möjligt, alltså att dollarn nu är så instabil att det innebär en risk med en alltför hård koppling koppling.

Vårtider är nu våra tider och dessa tider blir nu våra.

Pengar i ord.

Det moderna samhällets innersta väsen är skuld. Skuld utgör värdet på det som människan åtrår mest, pengar. Skuld syns inte och finns bara som en illusion i sinnet på människan, en illusion som kräver tro för att kunna leva vidare och som skyr verklighetens ljus.

Ingenting kan förslava människor som skuld, den gör människor till fångar i sig själva, den gör människor till fångar i sina egna tankar. Att den enskilda skulden bär upp värdet på våra pengar är därför lika lite en slump som att nyttotagarna och uppfinnarna av detta system är desamma.

Att bygga ett samhälle på individens upplevda tvång är därför lika ologiskt som det är omöjligt samt dömt att misslyckas, vilket naturligtvis inte alls är någon okänd paradox för den som vill ha makten över det ofria samhället och dess strukturer.

Skulden är magnifik i sin förklädnad till pengar och utgör den ouppnåeliga lyckan för individen, där den enes tillgång alltid förblir den andres skuld. Individen kan aldrig bli fri i tanken och själen och är dömd till evig strävan mot ett mål som aldrig går att nå.

Att skulden sedan är försedd med ett avkastningskrav som vore det en förmån att vara skuldsatt, är så nära vansinnets gräns att tanken till en början blir hisnande, för att sedemera övergå till ett melankoliskt sorgset dunkel när verkligheten kan konstateras som insikt.

Att avkastningskravet på skulden gör skulden evig och för alltid växande fullbordar detta intellektuella moraliska haveri till samhällsbyggnad, som för alltid är ämnat att skapa ofria individer som i konkurrens bekämpar varandra i en kamp som ingen kan vinna utom den part som håller skuldens fordran, alla andra är dömda att för alltid vara förlorare.

Vårt land, vårt folk och vår frihet.

Detta är en skrivning gundad på Wilhelm Mobergs original från 1941.

Tänkvärdheten är nu i allra högsta grad levande och nu aktuell, mer än någonsin.

Sverige är vårt land, det är nio och en kvarts millioner levande svenskars land. Men det är även de många dödas land, deras land som byggt upp det åt oss från början och lämnat oss sitt verk att förvalta och förkovra. De döda är åtskilliga millioner flera än vad vi är. Och de har mycket att säga oss nu, och vi är skyldiga att lyssna till dem. Vi lyssnar till dem genom att minnas och eftertänka vad de uträttat och genom att värdesätta deras strävan. De kan icke mera värja sitt verk. Detta åligger oss själva.

Någon gudomlig eller religiös rätt till ett visst landområde, någon rätt i och för sig att besitta ett visst land från begynnelsen och intill änden av tiden, gives naturligtvis icke åt svenskar eller några människor. Den rätten är någonting som alla människor skall förtjäna, som återkommande skall förvärvas av alla människor.

Svenskarna är de boende i Sverige och de har förvärvat sig rätten till sitt land. Sverige är vårt sedan årtusenden med odlarens och brukarens självklara rätt, genom fädernas offer i blod, genom den särpräglade kultur, som har skapats här.

Det alla människors skyldighet att förtjäna denna sin rätt oavsett härkomst eller tidigare belägenhet.

Vad Sverige är i dag, det har döda och levande svenskar gjort och skapat det till, och ingen annan. Sverige är idag vårt genom svensk strävan. De levande svenskarnas uppgift är att bevara det och utveckla det genom att fortsätta denna strävan – på frihetens grund i Sverige.

Vi är ett litet folk(just nu inte minst ur det själsliga perspektivet), men vi har ett stort land att bo i. Se på Europa-kartan! Vårt land breder vida ut sig i världsdelen. Men vi är få, vi är de ensamma stugornas folk, och även om vi numera delvis bor i städer, så är de flesta av oss dock någon gång komna från bönders, torpares, backstugesittares stugor. Vi får därför aldrig sluta in oss i oss själva fångade i girig egennytta, vi måste förbli fria genom att alltid sträva efter själslig evig frihet och förstå att frihet aldrig är materiell, ytlig och förgänglig.

Detta har skapat vår själsliga och sociala särprägel, vilket är både en gåva och en last.

I ensamheten i stora ödsliga skogar har en svensk folksjäl danats genom tusendena år. Brottningen med stenen och stubben när åkern bröts, har gett oss krafter – andliga och kroppsliga. Och starkt motstånd utvecklar starka krafter. Så har detta lands skog och mark präglat oss, gett oss det egnaste, upprinnelsens källa till vår folkstyrka, den ensamme skogsbons stolthet och frihetssinne och den sege odlarens ihållighet och uppfinningsrikedom, men i det moderna samhället finns även någon tillkommen och utvecklad själslig avart icke att förglömma!

Det verkligt svenska är sålunda ursprunget – vår växtplats. Det är den barndomens jord där människor sprang barfota något dussin somrar, och kände enrisbuskens barr under fötterna. Barndomens mark, det är vårens allt ljusare kvällar med pendeltågsljud över radhusområdet, och barnens skrik från lekplatsen. Det är sommarens solvärmda båtdäck med sitt ljumma vatten plaskande kring barnaben med sårskorpor på knäna. Det är höstens röda lingontuvor och det nedfallna äpplet i daggfuktiga gräset en klar morgon. Det är vinterns snödrivor vid farstubron. Det är iskanornas kälkbacke. Det var några barn i en gråmosses lavstuga på skogsbacken en enslig kväll i skymningen. Far är på regementsmötet, mor på dagsverke uppe i Roten. Barnen sitter vid stugans fönster och trycker sina näsor platta mot emot glaset. Finns det inte någon där nere på vägen?

Det var materiell fattigdom – men en själsligt stolt materiell fattigdom, som hjälper sig själv till livets tillräckliga uppehälle, till det grova, men mustiga dagliga brödet från rågen på åkerlappen kring stugan. Det var en sund och fri barnaväxt som skapade friare människor, som den vilda örtens mellan enbuskarna i hagen. Det var frid och trygghet i ett fredligt land, där barnen föddes fria av fria föräldrar. Ett land där också de minsta backstugors barn fick pröva sina möjligheter av alla slag så långt deras krafter räckte till. Ett land där var och en fick växa efter sin egen art. Detta var det egna, det som aldrig skulle låta sig utbyta mot något främmande. Detta är roten och blodsbandet, vår andliga och själsliga arvslott som vi har att föra orörd vidare åt våra egna barn. Det är detta som vi nu har att återerövra från oss själva och vår egennyttighet och återge rätten till inte minst själslig frihet till våra barn. Detta är för mig det svenska, det omistliga.