Stagflationsdraken och samhället

Det finns en självdestruktiv mekanism inbyggd i vårt monetära bytessystem, alltså vårt system med hur pengar skapas och får sitt värde, det är konsekvenserna av detta vi nu ser i lågornas sken . Ett samhälle utan fungerande bytessystem till handel blir ett samhälle utan fungerande arbetsdelning och är i en akut existentiell kris.

Nuvarande penningsystem utgör därför ett allvarligt nationellt hot. Vi måste inse att penningsystemet måste ändras, det utgör roten till det onda. Bara ett hållbart monetärt system till grund för bytessystemet ger oss möjligheten att bygga en hållbar ekonomi och därmed ett hållbart och rättvist samhälle i framtiden. Bankernas rätt att skapa krediter ur ingenting som grundas på deras rätt att skapa den inlåning som blir utlåning ur ingenting måste upphöra och rätten till att skapa pengar måste återföras till samhället.

I sin nuvarande form på det rådande finansiella systemet är alla förslag till politiska program fullkomligt meningslösa eftersom de saknar ekonomiskt grundade fundament när bankernas pengar styr den ekonomi som kontrollerar politiken.

De ansvariga som har medverkat till upprätthållandet av utvecklingsriktningen som har lett oss dit vi nu är och som har motverkat – inte har verkat aktivt för – en förändring till långsiktig hållbarhet för samhället, måste hållas ansvariga för detta.

Penningsystemets dysfunktionalitet har en lång rad negativa effekter som under systemcykels slutskede (före ett sammanbrott) i allt tydligare drag träder fram och som vi alla nu kan bli varse i dag: alla tävlar mot alla om en minskande mängd pengar ute i samhället, då det per definition alltid finns för lite pengar i den reala ekonomin i samhällssystemet, för att betala den växande kostnaden för räntan i den finansiella delen av ekonomin, alltså banker, börs och så vidare.

Räntan gör att några allt färre individer inom finansekonomin ackumulerar alltmer skuldtitlar (pengar) samtidigt som resten blir alltmer skuldsatta. Alltfler människor måste gå bankrutt så att andra kan betala sina räntor i en ekonomisk dödsspiral där allting strömmar upp till toppen. Några stater måste låna för mycket så att andra stater kan exportera sig friska. Skuldernas omåttliga tillväxt måste bemötas med en lika omåttlig ekonomisk tillväxt, när skulder täcks av ett prestationskrav. Vi måste därför prestera mer och konsumera mer – till varje pris.

Tillväxt är därav alla ekonomers och politikers envisa mantra för att upprätthålla detta vansinniga system som främst gynnar dem själva som individer. För bara genom tillväxt kan vi ens försöka komma ikapp den exponentiella räntekostnadstillväxten av våra skulder men vi bor likafullt på en ändlig planet, så den giriga enfalden är inte obetydlig.

Jag tar detta igen……..följdriktigt så ökar vår skuld automatiskt ju mer vi försöker tillfredsställa dess räntekrav. Så vi kämpar förgäves hur vi än gör. Systemet måste rent matematiskt sluta i ett sammanbrott då den finansiella skuldbördan växer mot oändligheten. Under tiden ökar prestationspressen på människorna, på naturens och våra sociala system. Likt människorna kommer alla samhällets system alltmera ur balans. Tillväxttvånget respekterar inte alls behovet av återhämtning.

Samhällen är tvungna att spara på jakt efter möjligheter att klara av en allt tyngre skuldbörda. Se på åtstramningspaketen i många länder och den ökande sociala instabiliteten. Samtidigt förväntas alla  konsumera så att det blir tillväxt och vi kan betala tillbaka en omöjlig skuld. Detta är en ekvation som inte går ihop, detta är en ekvation som gör ovillkorligt att det bara går åt helvete. Det är stagflationsdrakens natur.

Ur askan i elden.

 

Grunderna till människors upplevda vanmakt att påverka sin egen situation är följande. Det är ett obestridligt faktum att systemet för handel med varor och tjänster nu havererar på rent matematiskt betingade grunder, detta är inte en fråga om enskilt tyckande. Det blir allt svårare att försörja sig för allt fler medan allt färre blir väldigt mycket rikare eftersom någons pengar alltid är någon annans skuld i ett kreditsystem och att ”pengarna” genom räntan kanaliseras till toppen på den finansiella pyramiden – kedjan där makten för skapande av pengar som krediter, är belägen.

Det valutafinansiella kreditsystemets matematiska grund gör nu, som alla kan se, ovillkorligt gällande att det råder stagflation i samhället. Alltså, inflation i den finansiella delen av ekonomin med stigande priser på finansiella tillgångar som aktier och bostäder, samtidigt som det råder stagnation i realekonomin, krympande verksamhet, genom deflation i realekonomin skapad av en alltmera växande likviditetsströmning från realekonomin till den finansiella ekonomin.

Dessa sociala våldsyttringar kommer alltså eskalera på rent matematiskt betingade grunder eftersom vi befinner oss i ett kreditsystem inom BIS och IMF, som har passerat sin skuldmättnad.  Det nya med detta är att människan aldrig har upplevt stagflation i denna utsträckning och det ännu nyare är att förloppet övergår till hyperstagflation till dess att antingen människor gör revolution eller att systemet havererar när krediterna i bankernas balanser havererar.

Att politikerna i ett system där bankernas pengar styr den ekonomi som kontrollerar politiken, skulle göra någonting för att motverka detta är inte trovärdigt, de har ju trots allt banklån. Trots allt, varför skulle någon arbeta om penninghandel är mer lönsamt…

Opinionsbildningsförsöken för att maskera stagflationsproblemet varierar från demonisering av religiösa indelningar till att människor är så dumma att de känner en växande frustration över utvecklingen i samhället och att detta tar sig uttryck i termer av våldsutveckling… Ja, det innebär ju att det måste ju vara fel på människorna eftersom systemet är perfekt, eller hur?

För det är väl inte alls så att människor upplever att det föreligger ett demokratiunderskott med en politiska adel indelad i partier som skyddar de banker som skapar de pengar som behövs för människor och samhällets handel med varor och tjänster. Människorna känner fel känslor om de känner en frustration, enligt våra politiker.

Människors frustration kommer nu att eskalera som en konsekvens av att bankernas pengar styr den ekonomi som kontrollerar politiken. Människor upplever nog ändå, trots vad de förtroendevalda anför, att människors möjligheter att påverka sin egen situation inom ramen för samhällssystemet är en smula begränsade. Frustration definieras som vanmakt och denna situation som definierar makt i termer av demokrati, kan uttryckas vara början på slutet av detta bedrägeri mot människorna

Tänka fritt är alltid större.

Jag skulle kunna börja med att säga att det upplevda tvånget att rösta på ett av de två stora blocken är ett intellektuellt misslyckande av det fria tänkandet, ett misslyckande att klart se andra långsiktiga möjligheter för omvandling av svensk politik … och detta skulle vara sant. Vi är fångar i den polariserande kulissens tankemönster

Men detta är ändå bara ett litet hörn av det totala kriget mot det fria tänkandet.

Och det är ett krig som på ena sidan förs av propagandaexperter, ja, på ett massivt sätt, men det verkliga kriget utkämpas av människorna själva i deras egna sinnen. Detta är ett grundläggande faktum, och att förbise detta är att ge upp sin egen och vår gemensamma framtid.

Varför? Eftersom förtrycket av det fria tänkandet, människans fantasi, graderar ner essensen av vad den enskilda människan är.

Detta förtryck för oss allt närmare den dag då beställningar från våra ledare kommer att följas blint utan tvekan, eftersom vi bara kan föreställa oss de val som de konstruerar för oss. Vår fantasi och vårt eget fria tänkande har reducerats till att bli någonting som är dåligt och som ligger utanför ramarna av konventioner och stereotypiskt tänkande, för att gynna de styrande.

Välj A eller B. Naturligtvis visar det sig att vår frihet och makt är intecknade antingen-eller val. Och eftersom möjligheten att föreställa sig C till Ö och allt annat därefter blir vagt uppfattat, så samtycker vi. Vi säger A eller vi säger B.

Och vi betalar priset.

Fantasi som fritt tänkande är förmågan att uppfinna realiteter som för närvarande inte finns, som aldrig har existerat. Det är att göra det revolutionerande till det konventionella, det är att utvecklas.

Tillsammans med fritt tänkande kommer modet att genomföra förändringar av den påhittade verkligheten, att göra förändringen till fakta i världen.

Vi kan skylla alla typer av människor och institutioner för vår misslyckade fantasi, vår brist på fritt tänkande, men det ändrar inte vår situation ett jota. Det skjuter bara fram den dagen då vi tar tyglarna till vårt eget öde.

Jag tar här detta ett stort steg vidare. Vi vet inte riktigt vad vi är kapabla att göra, till dess vi lever genom och med fantasi i form av eget fritt tänkande. Då och endast då, kan vi komma in i vårt eget jag, i vårt själv, vårt eget själsliv. Då och endast då faller skygglapparna bort från våra ögon. Först då börjar vi uppleva vår sanna kraft och hur långt denna sträcker sig. Först då kan vi komma i kontakt med våra sanna känslojag. Först med fritt tänkande kan vi betrakta oss själva och vår individuella själ från alla håll

Jag talar nu om den enskilde. Jag hänvisar till det som har kallats talang, hög IQ, paranormal förmåga eller rent av magi. Dessa och andra termer har använts för att beskriva effekten av att leva med sitt eget fria tänkande sin egen fantasi.

Det kan vara svårt att se detta eftersom vi har tittat på livet genom fel ände av teleskopet. Vi ser på oss själva som långt borta, kämpande för att nå upp till någon nivå som vi tycks veta väldigt lite om. Men detta är ett irrationellt och baklänges betraktande, som inte leder oss framåt som människor.

Sanningen är att det fanns en tid då var och en av oss visste vad det innebar att leva genom och med Fritt tänkande. Vi var där, vi hade härvaro. Och när vi var där i vårt eget nu, förstod vi perfekt. Vi förstod att leva genom fantasin som den mest naturliga sak i världen. Det var som att andas.

Det är det egentligen fortfarande, men vi har lyckats skära oss loss från den kunskapen, från det naturliga vetande som skapas genom fritt tänkande. Och därför bekänner vi oss nu till okunnighetens religion vi kan inte längre räkna ut saker och dra slutsatser på samma sätt som vi tidigare kunde. Som är som en fågel som går över en strand och undrar om han någonsin kommer att kunna uppfylla sin dröm om att flyga.

Fantasi eller fritt tänkande är ytterst det som överkommer ett tillstånd av oändlig inre konflikt där ingenting någonsin är ändligt bestämt.

Fantasi som fritt tänkande både kan och kan inte använda alla de energier som normalt ägnas åt konkurrerande sidor i ett tillstånd av konflikt.Det fria tänkandet tar dessa energier som råbränsle för sin eld och förvandlar dem till innehållet i visionen och skapandet av nya förutsättningar i världen.

Även om människor tenderar att tänka på begreppet fantasi eller det fria tänkandet som en leksak för barn, så är den faktiskt, när den används och upplevs intensivt, ett medel för att bygga trappor upp till en helt ny nivå av levande medvetande … varvid en person får tillgång (magiskt, verkar det inte sällan som) till information och förmåga som aldrig fanns tidigare.

Men i själva verket är denna nya nivå av levandet helt naturlig. Den var alltid där. Den var helt enkelt dold och begraven och isolerad under ett virrvarr av döljande berättelser och tankebanor som genereras av personen själv.

Precis som konspiratörer använder polityr och kulisser för att täcka historier, för att dölja sin verksamhet, konspirerar individen mot sin egen makt genom att flytspackla över frånvaron av den egna eftertanken, vilket täcker upp för historier som kan förklara den egna minskande förmågan.

Att försöka reda ut och exponera och katalogisera alla personliga villfarelser, och ”gå till botten av det hela, ” är en fruktlös uppgift. Detta gräver bara individen djupare ner i den grop där det inte går att se upp över kanterna . Det var uppdraget för den psykologiska vetenskapen, och den har skändligen misslyckats på de djupaste av sätt. Människors själsliga välmåga har aldrig varit så dålig som nu under den moderna historien.

Utgångspunkten är fantasin själv. Den lossar alla bojor. Det lindrar vårt behov av att göra undersökande kirurgi på alla hinder som kan hålla oss tillbaka. Fantasin som bärande kraft i det gränslösa fria tänkandet ökar vår härvaro.

Som jag har skrivit tidigare, var den hundra år långa regisserade ”kampen” för att befria mänskligheten från öppet direkt förtryck och etablera individuell frihet som den överordnade principen i tillvaron, steg ett. Steg två för de regisserande var att besluta frihet för vad, inte eget tänkande och ifrågasättande.

De svar vi förutsatts känna till saknar värde, medan de användbara var ofullständiga.

Frihet är för fantasin alltså den omistliga grunden för det fria tänkandet. Frihet är det enda som plattform där gränslös fantasi och fritt tänkande kan lanseras.

Fantasin och fritt tänkande skapar nya framtider. Större och mer spännande framtid.

Mest av allt är inbillning faran längs vägen, längs vilken individen återfår sin naturliga kraft och glädje, och uppnår vad var alltid hans.

Fantasi och fritt tänkande botar inbillning om odödlighet

Att bli rökt kan kosta på.

Så otroligt många annars normalt intelligenta människor tror, säger och gör dumma saker. När en så stor del av befolkningen beter sig på det viset, så ruttnar nationen från insidan och får ge vika för yttre påverkande krafter. Det är tyvärr helt oundvikligt att den som sår i vind får skörda storm

Jag har därför inte sällan sökt efter det enklaste, men ändå bästa sättet att förklara vad jag ser som en systematiskt medveten minskning av varje aspekt av den redan initialt korrumperade statens, värnande om individen, då särskilt genom dess politiska system och offentliga förvaltning. Läs igen och tänk efter, men Jag kommer tillbaka till detta. Följdriktigt så innebär detta att en stor del av individerna i samhället, oavsett utbildning, ekonomisk status eller politisk åskådning måste lida av grava vanföreställningar. Denna situation av villfarelse skapar förnekelse om enormt viktiga och fullkomligt centrala ämnen och frågor för individen och för samhället. Som till exempel vad pengar är för någonting, vilken inneboende funktion som pengar har och vilka konsekvenser som denna funktion för med sig för individer och samhällen.

Som en fysikalisk lag betraktat, så gör denna kombination att människor framstår så som varandes otroligt intellektuellt dumma, genom att de bara synes förmå att hålla med andra och inte strida alls för sina egna positioner. Dumma, eftersom de inte kan acceptera fakta och sanningar som så uppenbart krockar med deras egentliga åsikter, och ännu lite värre eftersom de inte har kurage nog att stå upp ens för sin egen skull eller sina egna tankar och ifrågasätta det uppenbart felaktiga och logiskt tvivelaktiga, så drar de andra likadana människor med sig i fallet

Denna speciella typ av socialstrukturellt betingad dumhet är oberoende av individens inneboende intelligens. I detta fall är den mentala kapaciteten hos individen överväldigad av en psykologisk brist, nämligen självbedrägeriet i sin värsta form eftersom detta inte alls sällan utgår ifrån individens egen brist på självkänsla. Så viljan att tillhöra, den gör att individen är beredd att likt en lämmel blint följa flocken, i trygg förvissning om att i det fall som någonting går fel, så blir i alla händelser inte individen ensam om eländet.

Denna villfarelse är alltså inte genetiskt producerad eller betingad, utan är istället främst ett resultat av yttre påverkan, alldeles särskilt då avseende den information som är av politisk, regeringsmässig, medial och propagandamässig natur, vilken regelmässigt och avsiktligt utformats för att producera vanföreställningar inom både tro och tänkande hos individen. Så vem gör då detta ondsinta verk av förledande? Svaret är alla typer av kommersiella och politiska intressen som agerar i eget nyttosyfte. Även public servicehar ju för all del ett utbildningsuppdrag, och det är inte att skapa tänkande och ifrågasättande individer.

Resultatet är istället en serie fördomar och block, som likt kognitiv dissonans, förvränger objektiva fakta och information och som skapar förnekelse om mycket viktiga förhållanden som påverkar planeten, nationen och enskilda individer. Människor lider på jorden av denna dödliga kombination och framstår dessutom som direkt dumma, för att de individer som står utanför dessa mentala getton, som inte sällan förstår nyttan med och att de andra dessutom gärna lever tillsammans med liknande mentalt drabbade och inställda människor.

Nationella enheter bryter därför ner otaliga mentala gettons gränser som annars spänner över ekonomiska, politiska och geografiska gränser.

Konservativa ser ur det internationella perspektivet inte sällan liberaler som dumma och vice versa. Liberaler ser socialister som dumma och vice versa. De som ser klimatförändringarna och den globala uppvärmningen som allvarliga företeelser som utgör verkliga hot, de ser förnekare av klimatproblemen som dumskallar. Människor som ger hög prioritet åt skattesänkningar som främst gynnar de rika verkar dumma som påstår att de anser att de rikaste individerna har kapat ekonomin, vilket otvivelaktig framgår av den ändlösa statistik som avslöjar deras förmånliga ekonomiska fördelar gentemot andra.

De som avvisar religioner anser att de religiösa är dumma och utsatta för makt. Människor som skyr sociala nätverkssajter ser de som är beroende av dessa som dumma. Allt fler överviktiga människor verkar kanske inse att detta är dumt, så de börjar istället äta hälsosamt och utöva regelbundet motionerande för att nå en hälsosam vikt. Lite elakt kan det ju misstänkas att eftersom samma industri som skapar efterfråga på hälsosamhet, även har vinstintressen i hälsoindustrin, så är väl måhända inte motiven alldeles helt snövita där heller.

Ett annars utmärkt exempel på ett mental gettofiering är ihop klumpandet av radikala och terrorister med muslimer, för deras magemensam tilltro till hat och våld, vilket helt blockerar lärorna från autentiska muslimer om fred och kärlek.

Alla kan säkert tänka sig olika klasser av människor som verkar dumma, på grund av en viss tro eller åsikt snarare än av en övergripande styrning utifrån begränsad intelligens. Genom samtal som har något att göra med andra individers situation (eller kanske flera), skulle de flesta av oss troligen tänka att de flesta andra människor som de samtalade med, var rimligt intelligenta och smarta, inte främst dumma. Med andra ord så är nog dumhet oftare ett ämne som en konsekvens av någonting yttre än vad det är en förutsättning hos individen. Dum är helt enkelt den som gör dumt.

Här är två av de vanligaste exemplen på vad som kan kallar psykologisk dumhet, med sina kraftiga konsekvenser för att förstå varför nationer är på fel spår genom att så många medborgare inte kan sluta upp bakom egentliga och riktiga lösningar.

Det finns ju inget mysterium i varför 20 procent av en befolkning i fråga om välstånd röstar konservativt, eftersom de vill behålla sina tillgångar, men dessa är likafullt inte tillräckligt många för att vinna val. Vad som då gör mycket men i en mindre mening av välstånd, är därför att många fler ur medelklassen röstar på de konservativa. De verkar ju egentligen annars lite dumt att rösta mot sina egna ekonomiska intressen, eftersom de konservativa för en politik som företrädesvis belönar de rikaste medborgarna eftersom de redan är just rikast.

Detta beteende kan bara förklaras av framgången för konservativ propaganda (främst dravlet att välståndet sipprar ner), lögner och svek för att ingjuta en uppsättning av fördomar och föreställningar, som gör att de konservativa kan vinna val. Ett paradexempel är att få ett brett stöd för att hålla skattetrycket på riktigt rika människor lågt. Eftersom då håller folk gärna med, om det är så att de själva vill bli rika.

Å andra sidan, så finns det miljontals människor som röstar på Socialdemokraterna, eftersom de har sålt en retorik om att reformera det offentliga systemet, Precis som vore det att som Socialdemokraterna inte också satt i fickorna på ett antal särskilda intressen, som verkligen inte någonsin kommer att acceptera att det verkligen behövs långtgående reformer. Alltså exakt samma individer som uppmuntrar medelklassen att se sig själv som rik och utifrån detta rösta konservativt.

Även om en avgående vice riksbankschef yttrar sig så här ”Det finansiella systemet kan påverka den reala ekonomin mycket starkt. Då kan man inte ha en modell som är underlag för penningpolitiska beslut där den sektorn inte finns med”, så utgör inte detta skäl för särskilt många att ifrågasätta vad som egentligen pågår med den accelererande krisen!

Varför har vi till exempel inte sett någon bestraffning av de många människor och företag inom bankerna och den finansiella sektorn som orsakade den ekonomiska krisen? Det är dels därför att politikerna har fått bidrag från dem, men ännu värre så gäller att ju bankernas pengar styr den ekonomi som kontrollerar politiken och att politikerna sedan vidare dessutom omgivit sig med kadrar av tjänstemän och rådgivare från dessa led, så är det här och så är det på de flesta håll. Så bankerna styr och bestämmer allt genom sin makt att styra penningmängdenoch ingen förefaller begripa någonting om något.

Annars intelligenta människor röstar inte så sällan på Socialdemokraterna på grund av sin psykologiska dumhet, som då bygger på falska löften om förändringar och reformer, som de alltså har fallit offer för. det är Kejsarens nya kläder 2.013.

Psykologisk dumhet har därvidlag blivit en slags socialkulturell epidemi som ingen tar upp, så den blir därför bara värre efterhand som den breder ut sig. Den uppmanar till manipulation och den fortsatta korrosion och korruption av regeringen som alltmera börjar framträda i den västerländska världen.

De rika och mäktiga vet hur man utnyttjar denna dumhet som metod, till att få regeringens politik och program dit de vill, sälja produkter och tjänster som konsumenterna ändå inte kan dra nytta av och därigenom ta tag i mer av respektive lands rikedomar.

De som lider av denna socialpsykologiska dumhet kommer även sannolikt också att uppvisa påtagliga tendenser till en syn på sin egen moraliska överlägsenhet, vilket gör det ännu svårare att ha intelligenta och produktiva samtal med dem. Sådan arrogans stärker dessutom deras försvar mot fakta och information som strider mot deras omhuldade åsikter. De umgås därför gärna med andra som har exakt samma åsikter och därför bara får information från likasinnade mediala källor.

Karl Gerhard såg detta redan då det begav sig förra gången och skrev kupletter, Till exempel: Han är ett bedårande barn av sin tid, behöver det tilläggas att samma krafter som verkade då som nu och som såg till att förbjuda uppförandet.

Knock on Wood

Trummorna mullrar takten till Knock on Wood och tiden för försöket till en ny global monetär pakt flyttar sig allt närmare. Detta är hur det fungerar långt upp i maktens stratosfär av stora pengar där topp-globalisterna befinner sig.

 

Arbetet förbereds. Planen har givetvis alltid sedan 1931 varit en global valuta. Och detta marscherar nu närmare eftersom allt annat än ett slutligt och evigt globalt skuldslaveri, innebär slutet på den rådande maktstrukturens ordning.

 

Världen är i en enda röra och säkert är att Bretton Woods-systemet baserat på införandet av BIS och senare IMF, är ansvarigt för detta. Etthundrafemtio centralbanker förvaltar nu världens pengar, alltså under överinseende av den mystiska Bank for International Settlements .”Det finansiella systemet kan påverka den reala ekonomin mycket starkt. Då kan man inte ha en modell som är underlag för penningpolitiska beslut där den sektorn inte finns med”

 

Oavsett vad som händer i världen ekonomiskt, så är detta en produkt av vad som har hänt tidigare. Med pengarna kontrollerade och organiserade av bankernas vinstmaximering som styrande funktion. Detta är enkel logik. Den fria marknaden existerar ur ett produktionsperspektiv men inte ur en synvinkel baserad på efterfrågan.

 

Ytterst så är modern industriell efterfråga genererad av bankernas krediter (Förutsatt efterfrågan till att börja med). Inte nog med det, den ackumulerade räntekostnaden – räntor, korta och långa – minskar nu efterfrågan och de produktiva företagen krymper. För mycket krediter som först skapade en blomstrande ekonomi skapar nu istället det omvända och förvandlar allt till en ekonomiskt härdsmälta och det är oundvikligt, det är kreditsystemets inneboende natur.

 

Det är en centralbankernas värld och det kommer att så förbli, tills att systemet bryter samman under tyngden av sina egna interna funktionsmässiga motsättningar. Men De ansvariga kommer inte att vänta på detta.

 

De traditionella medierna och politiska åtgärder ”kan användas för att motivera en ny global sammankomst”. Detta kommer vi att få se prov på inom kort.

 

Bretton Woods var verkligen en fascinerande saga, men konferensen var helt säkert inte en triumf för ekonomiskt tänkande och internationell hövlighet, Montague Norman chefen för Bank of England som skapade BIS, var ju trots allt ledande för spektaklet, vilket garanterade konferensen till att vara allt annat än allmännyttig.

 

Bilden som gavs av en uppåtgående antikoloniala supermakten USA som använde sitt ekonomiska inflytande över en insolvent allierad till kejserliga Europeiska makten, Storbritannien, för att fastställa de villkor genom vilka den kejserliga makten senare skulle avträda sitt krympande herravälde över de regler och normer som kontrollerade utländsk handel och finans. Storbritannien samarbetade, den bilden var alltigenom falsk! Eftersom Detta uttryckta långsiktiga mål var Det Övergripande Målet för Överlevnad, vilket FÖREFÖLL diktera kursen. Så var det alltså inte med facit i hand.

 

Trots vad denna historia beskriver, så kommer en ny kooperativ monetär struktur inte att dyka upp på den mediala scenen förrän USA, världens största fordringsägande nation på 1940-talet, men nu istället världens största gäldenär och Kina, dagens dominerande borgenär-nation, var för sig på sitt respektive håll drar den gemensamma slutsatsen av de möjliga följderna av vidare sammanblandning dem emellan, till att vara utan möjlighet att korrigera obalansen mellan dem som endemisk, alltså alltför stor.

 

Det finns alltså ingen anledning att tro på den kommande konferensen som något bättre.

 

Samma intressen som organiserade Bretton Woods är uppenbarligen planerare för nästa försök.

 

Huruvida världen kommer att acceptera denna typ av globaliserande planering för det 21-århundradet det återstår att se. Konsekvenserna av den första konferensen blev vad som efter genomförandet, någonting som eftervärlden nu har uttömt som ett massivt misslyckande.

 

Är folk olyckliga nog ännu? Västvärlden är i vad som verkar vara en slags planerad depression, även om den är ovillkorligt matematiskt betingad av den inneboende naturen av funktionen i kreditsystemet inom BIS och IMF. Förmodligen för att det fanns en anledning för den aktuella fördelningens utveckling.

 

Tes, antites, syntes.

 

 

.

Påven och korset

 

Påven kan ju ifall han menar allvar med sitt utspel om av avsluta penningens religion, sätta verkligheten som insats bakom orden och på riktigt börja pressa på för förändringen, med papperen om förintelsen å ena sidan och med pedofilinformationen å andra sidan, för att minska lusten till maktbevarande interventioner från de som kontrollerar det kreditbaserade valutafinansiella systemet inom BIS och IMF.

Menar Påven allvar så kan han garanterat mycket enkelt ta loven av judesionisterna med förintelsepapperen i ryggen, likväl som att han kan ta jesuitligan, med flera av de tretton styrande familjerna i hampan, med hjälp av pedofilinformationerna från Offshorebolags-öarna. Ingendera parterna klarar det mediala ljuset av verkligheten.

Det torde dock vara en väl entusiastiskt from förhoppning (symptomatiskt ?) att dessa människor nu självmant skulle välja att vända under galgen, varför det för deras egen skull ändå vore bäst att hålla informationen i dagen, för de lär inte göra detta själva.

Men vem vet, kanske Wallenbergs idag öppnar alla arkiv och säger att de nu sätter sig ner för att invänta på människors dom, trovärdigheten i att detta skulle inträffa får envar bedöma själv.

Man kan väl nu därför koka ner detta till kvintessensen av själva den Påvliga tron på den mänskliga förmågan till att ge förlåtelse. Nu manifesteras alltså detta som det påvliga dilemmat. När allt blir ett, så kommer det an på denne högste trosmässiga förkunnare att bevisa sin egen förmåga att tro på att han själv som människa kan stå rycken av verkligheten för främjandet av okunskapens dimmor och att inte girigheten har tagit överhanden, så att människor fortfarande kan förlåta.

Jag kan därför inte helt värja mig från känslan att förlåtelsens enklare väg in i glömskans dimma lätt blir mer av samma tankemässiga moraliska bedövning som råder idag. En rationellt betingad förlåtelse på sakliga grunder till grund för känslorna är trots allt en annan betingelse än ännu mera skit under de påvliga mattorna, som kan tas fram vid påkallat behov av en eller annan med varierande syfte.

DETTA skall man också ha glasklart för sig, ett rent hus är ett rent hus och en fast grund är just en fast grund och om de giriga skall kunna ges uppriktig förlåtelse, så kan inte argumentet om deras illgärningars historia hållas inlåst i de påvliga arkiven som ett hot för upprätthållandet av ett rättfärdigt beteende, för den tryckkokaren smäller likafullt med tiden när informationen väl har börjat att röra på sig.

SÅ frågan blir tills sist vad Påven egentligen vill i förhållande till det syfte som han uppger.

Är han korset på allvar i detta, alltså punkten där allt sammanstrålar lika, eller är han bara en vidare förlängning av den rådande enfalden? Vill Påven rädda alla människor, så skall all information i dagen och vill Påven spela teater på maktens scen, ja då är han bara en del av det havererade spelet.

The empire strikes back.

Att publicera valda delar av sanningen med opinionsbildande syfte är den ledstjärna som mediernas ledningsdirektiv nu anammar så till den milda grad att de skapar en polariserande kuliss inom ramen för sig själva, medier mot medier i media.

Nu måste den politiska adeln snart välja och aversionen i befolkningen växer nu exponentiellt med tiden och det försämrade välfärdsklimatet.

Riddar Brunke, en krigare av möjligen något mindre ädel modell, som tappade huvudet på Åsen som fick hans namn, har ju passande nog fått ett tempel på platsen som nu manifesterar vansinnets yttersta potens nu när Goldman Sachs skall beredas öppet inträde till men för demokratin.

Idag blir det nog en rad olika möten inom maktens adel vars agenda inte främst beskriver att den ljusnande framtid är ”vår”, i alla fall inte för människor och samhälle.

Vi andra har dock ännu vår i luften med det ökande ljusets ankomst till det allmänna medvetandet, men de som inte är vi, sjunker nu allt djupare ner i det själsliga mörkret.

Så nu börjar då till slut den informationsmässiga jakten på de demokratiska förrädare som nu alltså står inför valet att antingen ansluta sig till det som är ljuset och den riktiga beskrivningen av verkligheten och genom detta ta ansvar och konsekvenserna av sitt eget handlande, eller möta de befolkningsmässiga konsekvenserna av ett folk som inser sig bedraget och vilka excesser som detta kan tänkas medföra.

Detta är början på tiden då den moraliska räkningen för det demokratiska förräderiet mot folket skall summeras för ett moraliskt svek och förräderi som har begåtts av den politiska adeln, vars ansvar till slut hamnade i knäet på den som det rätteligen tillkommer.

Underlåtenhet att handla ligger ofta en chef mer till last än valet av tillvägagångssätt och att den politiska adeln nu skulle underlåta att ta till sig de krafter som verkar för upplysning om tingens rådande ordning kommer i så fall innebära den slutliga dödsdomen för det partipolitiska systemet.

Nu kan alla konstatera att trycket ökar på den politiska adeln och dess infama försök att dölja sitt skyddande av den finansiella maktens rätt att plundra människor och samhället. Den politiska maktens pågående demokratiska förräderi har nu stött på betydande motgångar i form av upplysning om tingens verkliga ordning.

I ett av den styrande maktens eget mediala organ så uttrycks idag i klartext det som alla har väntat på att det förr eller senare måste ges tillkänna som förklaring på alla de accelererande kriser som alla samhällen inom BIS och IMF befinner sig i. Bankerna bestämmer allt!

Ingen tror ju i alla fall längre på den demokratiska kuliss som består av skymmandet av att det är de enskilda bankernas pengar som styr den ekonomi som kontrollerar politiken, så vilken roll spelar det om Goldman Sachs öppet tillsätter riksbanksdirektionen, istället för som bara bestämmer i det dolda bakom kulissen? Att människor inte orkar bry sig nu och istället väljer att skjuta upp engagemanget tills dess att de tvingas till att engagera sig för sin fysiska överlevnads skull, är manifestationen av den intellektuella tragedin för samhället av idag.

No run 4 fun.

What is the common denominator for the financial, ecological and social crisis? All these crises are now accelerating caused by a dysfunctional monetary system, or more popularly expressed, the financial system.

The basis for why it continually becomes more difficult to deal with these crises lies in the very foundation of our financial system, the way money is created and derives its value. In order to create sustainable capitalism an unconditionally sustainable monetary system is needed. This is because the intrinsic logic behind a monetary system controls all other economic decisions.

It controls if there is a short-term and unsustainable economic growth that benefit but a few individuals or a long-term sustainable economic growth that benefits the whole society.
The monetary process is difficult to understand for many, even for experts. The process of how banks create money is so irrational that it almost is repulsive for our way to reason.

Seemingly though, it appears as if we borrow something very valuable from the banks (money) and we are therefore more than willing to pledge something valuable in return, we even pledge to give a part of our future earnings and our possessions (assets) in the case of if we do not pay. But in reality, the relationship is just the opposite. We get something from the bank which is basically completely worthless (figures in an account or coloured paper) and it is we as borrowers who have to cover or fill these worthless digits with any value, namely the promise of performance. Money is thus created in a completely different way than most people think.

The bank has only received power from the state to create money through credit lending. Therefore, today’s money is called “debt money” or “Fiat money”. The Bible says that God created light out of nothing but the power of his words. He said: “Fiat lux” (Let there be light). Fiat money is also created from “nothing”, but their value is created through a social construction, where we cover up the “nothing” with a debt recognition and a performance promise.

Debt Money was out of this first called “Protestant” money, since they got their legitimacy through the formation of central banks in Protestant countries such as Sweden (1668) and England (1688). There is thus a religious background to today’s non-rational monetary system. The confession and the trade of guilt was a Catholic mission. Within Protestantism the trade of debt or guilt became an internalized settlement between the individual and God. The creation of money through debt recognition therefore appears like a “natural” psychological step for a guilty Protestant. Today’s money is basically based on a secular faith, nothing else. It only exists because we believe in an illusionistic, but internalized guilt.

The right to create money has previously always been confined to a state’s sovereignty. Today that right belongs to the private banks.

The ability to create money “out of nothing” is the modern industrialized world’s foundation. It really is an impressive illusionary masterpiece that requires some respect. Since we would not have the society of today and it would also have been impossible to understand it without recognizing the essence of this illusion.

All financial business that describes economy is thus based on paying back a debt, since all earned money is initially borrowed money that must be paid back. But as everyone knows, there is also an interest on debt. And since money is created through credit, this means that the compounding debt of society must continually grow as we must borrow more money to repay our debts plus interest. This means that we have indebted ourselves even more, with even more interest requirements and so on.

This is a classic vicious circle. Those who have read a bit about systems theory knows that any system that has a positive feedback is doomed to collapse. Therefore, it is a mathematical inevitability that our monetary system must sooner or later break down. The existing monetary system allows that debt grows exponentially over the years, so that is doubling at an even pace, i.e.: 2, 4, 8, 16, 32, 64. Sooner or later the system ends up in a debt crisis where states, organizations and individuals no longer have the power or will to borrow more to make more money. Money needed to create even more growth in order to pay the interest of our exponentially growing debt.

The dysfunctional monetary system of today has a wide range of adverse side effects during its final stage (before the collapse) that get more apparent and emerge as we all now are becoming aware of. The interest makes a few accumulate more bills of debt (money) while the rest are becoming increasingly indebted. Some have to go bankrupt so that others can pay their interest.

Excessive growth of debt must be met with an equally excessive economic growth, when the liabilities are covered by a performance requirement. We must therefore work more and consume more – at any given price.

Growth is hence all of the economists and politicians’ stubborn mantra. Only through growth can we even try to catch up with the exponential growth in the interest expense of our debt.

Logically our debt grows even more when we try to meet its interest requirements. So we struggle in vain no matter what we are doing. The system must, mathematically, end in a collapse as our burden of debt grows to infinity. Meanwhile, the pressure to perform increases on people, nature and our social systems. Nature’s resources will, like people, get more out of balance. The exponential need for growth do not respect the natural need for recovery.

Societies are forced to save on the lookout for opportunities to cope with the increasing burden of debt. That is what we are seeing in many countries now where states are forced to save. While at the same time citizens are expected to consume so to increase growth so that an impossible debt can be paid back. This is an equation that does not add up.

In other words, there is a self-destructive mechanism built into our monetary exchange system. A society without a functioning exchange system is a society without a functioning division of labour and is in an acute existential crisis. Our current monetary system imposes therefore a serious threat to our nations. We must realize that the monetary system now must be changed. Just a sustainable monetary ground in financial system for the exchange of values, gives us the opportunity to build a sustainable economy and therefore a sustainable and just society in the future.

Pyramid i Ghaza

De i dag principiellt allt överskuggande finanserna och den ekonomi, vilka är beskrivande uttryck för utvecklingen inte bara inom, utan även emellan civilisationer, kan emellertid inte alls härledas från skötsel av finanser eller ekonomi i enskilda länder, utan bara ifrån den internationella finansarkitekturen. Det kan liknas vid en pyramid av små pyramider, som inte sällan göms bakom religiösa levnadsregler.

Det finns till exempel ännu en enorm finansiell petrodollarstrukturell pyramid, men ”det ryska ledarskapet”, länderna kring Persiska Viken och de asiatiska nationerna funderar nog ganska intensivt just nu på möjliga alternativ.

Jag är övertygad om att världen inom en nära framtid ska se ett finanssystem som är annorlunda än det som vi är vana vid, och att Sverige faktiskt kan vara en fullfjädrad medlem av detta nya finansiella system, vår lite tveksamma historiska bakgrund till trots.

Enligt fler än enstaka förkunnare så är ju trots allt ändå finans och valutasystemet nära ett sammanbrott.

Men många underlåter givetvis att redovisa vad som är det underliggande skälet till detta, vilket de själva alltså är delaktiga i.

Denna Pyramid byggdes emellertid inte i Egypten, även om rivningsarbetet signifikativt nog påbörjades där 2011, alltså ganska precis etthundra år senare.

Från 1909-13 och efterföljande år bedrev så Rockefellers en systematisk och blockvis gjorda överföringar av det ägda Standard Oil Co. Där värden på överstigande $300 millioner flyttades till Rockefeller Foundations konton, vilka disponerades av familjemedlemmar, vilket skapade ett därmed globalt instrument för radikal social omstrukturering, alltså genom Amerikanskt kapital med ett Brittiskt strategiskt underliggande tankesätt. Hur många kan på allvar tro att när detta var färdigt, så ansåg man att det inte var läge för ett privatkontrollerat Centralbanksystem?

John D. Rockefeller hade startat sin olja-verksamhet på 1860 talet med Brittiskt kapital. Familjens relationer med Imperiet ett halvt sekel senare, det hade sin tyngdpunkt i John D.’s bror William Rockefeller, vilken var president för Standard Oil of New York (senare Mobil) och vidare grundare av National City Bank (senare CCitibank).

År 1911, så genomförde broder William, en anställning av en genom privatkontakter hänförlig individ, inom den sociala elit som han själv tillhörde, en högt ansedd Brittisk Secret Intelligence Service officer, vid namn Claude Dansey, som alltså togs i anspråk av en eller annan anledning, som inte var slumpen utan fastmera var beroende på dennes kännedom om Imperialistisk underrättelsetjänstverksamhet och hur man agerar i enlighet med gängse kolonialdoktriner som exempelvis de som skapats av Sykes-Picot. Divide et impera et.c.

När Amerikas Förenta Stater sedemera förberedde sig för att liera sig med den forna koloniala fienden Stor Brittanien i samband med WW1 enligt idéerna från Rothschild- Balfour för skapandet av av den Zionistiska staten Israel, så genomförde Claude Dansey personligen reorganisationen av U.S. Army Intelligence Service till att bli en kopia av det Brittiska Secret Service. Claude Dansey’s trogne amerikanske efterföljare, blev Generalen Marlborough Churchill (en avlägsen släkting till trinde Winston Churchill) som sedan raskt blev direktör för U.S. military Intelligence.

Efter WWI skapade så General Churchill någonting som kom att kallas för ”Black Chamber”, det var en New York-baserad spion-organisation underställd, the State Department, U.S. Army, och faktiskt även dessa i ovan beskrivna privata New York finansiärer Rockefeller et al, alltså lojala mot Storbritanien och lika alltså det forna Brittiska Ostindiska Kompaniet. Detta blev alltså grunden till det som vi idag känner till som CIA. Denne inte så humanistiske hederstyp, General Churchill skulle förresten snart även komma att medverka till att skapa en inte fullt så trevlig medicinsk forskningsorganisation, för att efterkomma viljan hos Rockefellers och Brittisk underrättelse tjänst/finanselit-Rothschilds.

På tal om denna inledningsvis lilla, men sedan inte fullt så lilla biologiska kuliss (Ariseringsprocessen) för ekonomisk interferens(läs stöld) så skall man kanske även beakta vad som senare hände före och i samband med att Ariseringsprocesserna tog sin början i Europa i allmänhet och Tyskland i synnerhet. Då skrev nazisterna och sionisterna ett avtal om att transportera alla judar till Palestina för skapandet av staten Israel i Enlighet med Balfour deklarationen, avtalet kallades för Transfer-agreement.

Detta innebar i det vidare ett rent konkret frånhändande av egendom från personer utifrån någon form av märklig uppgiven biologiskt underbyggd grund. Man kunde ju annars kanske tro att slika processer hörde ett antal tidigare århundraden till, men så alltså icke.

Tillbaka i Mars 31, 1933, så gav den ”Amerikansk Judiska Kommittén”, kontrollerad av den Judiska familjen Warburg och den Judiska organisationen ”B’nai B’rith” som i hög grad påverkades av den Judiska familjen Sulzberger (”New York Times”), ut en formell, officiell ”judisk” skrift ifrån dessa två organisationer, att lända troende till efterrättelse” att inga Amerikaner skall bojkotta Tyskland eller Tyska varor och i någon mån eller omfattning vara eller verka uppviglande mot den Tyska Nazismen, vidare påtalades vikten av att medverka vidare till att inga mer massmöten fick hållas, eller som man så vackert uttryckte saken, ”liknande former av sinnesrörelseskapande åtgärder komma att anställas.”

Den Amerikanska Judiska Kommittén och B’nai B’rith (moderorganisation till ”Anti-Defamations Förbundet”) fortsatte faktiskt med denna hårdnackade, no-attack-on-Hitler inställning genom hela 1930-talet, detta alltså medan ariseringsprocesserna pågick för fullt i Tyskland, vilket är under exakt samma tid som där många Judar och andra anti-fascister kämpade för sina liv under förespeglingar som uppgavs vara biologiskt grundade. En biologisk forskningsgrund finansierad av Rothschild och Rockefeller et al.

Detta förhållande beskrivet i ovan kräver, alltså rätt ovillkorligen av den efterkommande historiebeskrivningen, ett fokus förskjutande av betraktelsen, samt likafullt att betraktelsen placeras helt inom ett kretslopp av Rockefeller/Rothschild/Harriman/Bush, senare neråt genom Bilderberg/Trilaterala förbundet vilket kan förklara någonting av det förhållande som familjen George Bushgang har till Amerikanska Judiska och Sionistiska ledare. Varav några av dem, i slutet av samarbetet med hans familj, alltså spelade alltså en otäck del i dramat om Nazismen. Är detta måhända en av anledningarna till varför ”professionella Nazijägare” aldrig har upptäckt hur Bush familjen skapade sina pengar? Trots att handlingarna i dag finns öppna?

Märk mina ord.

Jag får lite olika påstötningar angående varför jag uppehåller mig vid dessa frågor om Judar och utrotningsläger, med avseende på att detta smutsar ner min trovärdighet i övrigt. Jag vill nog påstå att så länge saklighet råder över trosmässighet så borde ingen bli smutsig av detta. Allt är ett och att även dessa frågor är en del av alltet, med en historisk koppling till maktens ringar idag, som inte kan anses särskilt fjär.

Det är därför viktigt att sakligt grundade argument och omständigheter beskriver historien, så att inte maktens eller vinnarens historia ensam får gälla eftersom denna historia ovillkorligen är en ren partsinlaga, för att bara inte tala om vad den blir om makten är starkt egennyttigt syftande. Det finns faktiskt bara människor och det finns bara beteenden och ingen kan säga att den inte ser hur makten korrumperar människor.

Jag känner till Ahnenerbe projektet mycket väl och jag känner till vem som finansierade den rasideologiska forskningen, sionisterna Rockefeller – Rothschild. Jag känner till de bakomliggande syftena kring detta i allt från den rasideologiska grunden från Uppsala via Kaiser Wilhelm institutet och Harriman Eugenics Congress i New York 16-23 Aug. 1932 till Ernst Rudins rasideologiska manifest (1933) på uppdrag av Wilhelm Frick för att kunna starta Ariseringsprocessen tillsammans – samtidigt med Transfer Agreement. Detta är en sak eller ett perspektiv.

Men det fanns alltså vid Nürnberg rättegångarna även en anstiftansdel mot ett antal multinationella företagsledare – bankirer inom IG Farben (http://en.wikipedia.org/wiki/IG_Farben) som då var världen största företag, för anstiftande av världskrig, där ett antal av dessa fälldes för detta anstiftande. Detta talar vinnarna av historiens skrivarpenna ogärna om, eftersom detta handlade om dem själva. Detta företag IG Farben, drev och ägde (SOU 1999:20) alltså (Auschwitz.http://www.wollheim-memorial.de/en/was_sollte_fabrik_produzieren)

Men följande gäller därför också tyvärr på saklig grund ur ett annat perspektiv – angående historien om förintelselägren – nämligen att:

Omfattningen av kolmonoxidgasning är alltså funktionsmässigt inte på långa vägar tekniskt möjlig som den som enligt vittnesmål beskrivs ha ägt rum, dessutom så är kolmonoxidutsläppen från dieselförbränning, kanske snarast någonting att fundera på för den som påstår att denna har ägt rum som förgiftningsmetod. Sotlunga? (Dieselförbränning ger ju alltså knappt alls någon kolmonoxid) Googla gärna!

Vilket alltså snarare reser detta den märkliga frågan om varför någon skulle ställa dit dieselmotorer och sedan anfäkta att dessa skulle ha använts med syfte att massavrätta människor genom kolmonoxidförgiftning?

Utrotningslägrens tekniska utformning gör vidare obevekligen gällande att det har förekommit gaskammare för användning av Zyklon B (http://www.nazigassings.com/zyklondelousing.html) i ett antal av dessa läger. De tekniska och kemiska förutsättningarna för detta som möjlig metod för massavrättningar genom dessa funktioner föreligger dock uppenbarligen inte, precis som med kolmonoxiden och dieselmotorer, detta ÄR en rent faktisk omständigheter i sak.

Borrkärnor (1500-2000 stycken) från de uppgivna massgravarna påvisar alltså inga belägg för den påstådda verksamhetens omfattning, alltså avseende rester ifråga om mängden kroppar som det ovillkorligen måste finnas spår efter. Så är det bara.

Omfattningen av antalet döda i övrigt är absolut enorm, vilket alltså ökar vikten av saklighet vid beskrivning för att undvika upprepningar, detta är viktigt! Vi kan alltså inte låta felaktiga beskrivningar ligga till grund för beskrivningen av verkligheten om vi vill undvika upprepning.

Motiven finns alltså möjligen, men de förefaller oklara med avseende på vem som uppges ha haft motiven till dessa massavrättningar, metoden för avrättningar av den beskrivna omfattningen finns inte, vittnesmål finns, men belägg för kropparna finns inte. Det är alltså av vikt för historieskrivningen att den riktiga bilden av detta förmedlas och att sakligt grundade förklaringar med bäring på verkligheten ligger till grund för den vidare utvecklingen. Och det kan rimligtvis aldrig vara farligt för verkligheten att bli betraktad!

Jag kan väl möjligen för eget vidkommande konstatera att jag själv inte har någonting alls att vinna på att klarlägga detta och att ytterligare framställa mig själv som en foliehatt, men eftersom jag står helt utanför systemet och att jag aldrig lär bli en del av detta system igen, det har jag ju insett, så föreligger det därför inte heller någon anledning till att låta bli att klarlägga alla förhållanden kring detta på sakliga grunder med avseende på samhällets efterkommande generationer.