Merry crisemas 2 u

Den politiska buskisen kan alltmera liknas vid en gammal pilsnerfilm ur flera perspektiv.

Hälften av ett lands befolkning tror att regeringen är deras välgörare. Den andra hälften tycker att regeringen är en svuren fiende. Beroende på dagen och frågan kan de byta och de byter sida.

Denna mekanik är i arbete utifrån de oändliga argumenten om skatter, sjukvård, migration, utbildning, krig – välj ämne efter intresse. Detta är hur regeringen ställer en grupp mot en annan i ömsesidig kamp, som primitiva stammar av människor som ännu inte upptäckt hur man gör saker, bedriver handel och kommer överens.

Kampen är syftad till riva upp civilisationen i en episk strid som ingendera sidan kommer att vinna. Den enda verkliga segraren i denna kamp är regeringen själv som styrs av den reala finanspolitiska makt som kontrollerar pengarna och pengarnas inneboende funktion

Det behöver egentligen inte vara så att regeringar träder i kraft bara för att sluta i korruption, men i detta finansiella system så gäller nu ovillkorligen att regeringen börjar med att skydda vissa mot andra och till slut skyddar sig själv mot alla.

Keynes var därför en särskilt fin och betydande människa i dessa sammanhang, för bankerna. Han förstod att om pengar skapas med skuldmyntfot, så kommer nominella räntebelastade krediter att blir det dominerande betalningsmedlet, han var ett geni anser många ännu idag, alldeles särskilt de som utfärdar krediter kan man misstänka.

Vad resten av samhället misstänker kan nog inte uttryckas vara till Keynes fromma i detta. Men hur blir det då med samhällets finansiering, måste inte denna ske genom taxering? Jo i vart fall om detta system skall upprätthållas, då blir ju detta ovillkorligt. Alltså om samhället behöver pengar så måste medborgarna beskattas och betala med pengar, som skapas i de privata bankerna, vilket därmed gör bankernas kreditpengar till det allmänna legala betalningsmedlet.

Så en minskad välfärdssituation i samhället kräver en ökad beskattning, baserad på ökat offentligt ansvarstagande och givetvis en ökad penningmängd – ökad skuldsättning – och så vidare. Jag får ju nära nog intrycket att hela konstruktionen inte enbart är en slumpvis tillkommen historia. Men har lagstiftningen verkligen sett ut på ett sätt som har gjort att detta kan ha varit möjligt…

Och varför har inte detta i så fall åtgärdats av samhället? Varför tyckte inte Keynes att det spelade någon roll vilken part som skapade dessa krediter och upptog räntorna för dessa, när han anförde offentlig konsumtion som stabiliserande faktor i ekonomin? Vad kan denna underlåtenhet ha varit beroende på, han kan ju inte gärna ha missat att priset på pengar hade en betydelse…

Konstaterar vidare utifrån detta att det måste vara någonting som är allvarligt fel med kaffesumpsprognosticeringen på riksbanken, de kanske borde gå över till att spå i inälvor för en ökad precision och högre signifikans?

Jag misstänker att den mest förborgade hemligheten hos riksbanksdirektionen, alltså den att pengar i allt väsentligt är krediter som skapas ur ingenting i enskilda banker, snart inte längre är en osynlig elefant i rummet.

Det som någon liten gosse borde fråga Åsa Schamanisse, är frågan:
Vem styr idag ytterst penningmängden och till nytta för vad?

Vad har Åsa Nisse, Helikopter Ben och Marvelous Merw gemensamt? Jo de är alla sina respektive nationers främsta marknadsgycklare! Och de gycklar minsann inte på vilka marknader som helst, nej de gycklar på de ”viktigaste” marknaderna, de penningpolitiska marknaderna som styr alla andra marknader

Så hur bra fungerar då dessa viktigaste av gycklare i sina uppgivna roller i förhållande till samhället? Klarar de sitt jobb? Styr och kontrollerar de penningmängden på ett bra sätt?

Eller kan det vara så att deras jobb inte egentligen kan vara något jobb eftersom de rent faktiskt tekniskt inte kan åstadkomma vad som sägs vara deras uppgift utifrån att funktionen som sådan bakom hur pengar skapas och får sitt värde, alltså rent tekniskt inte medger att de skall kunna sköta de sitt jobb – som omtalas? Kan det vara så och skall det i så fall vara så? Vem är det som styr penningmängden och vem är det som tjänar på detta styrande?

Vid det här laget kan det inte råda något tvivel om att på grund av Åsa Nisse, Merwyn och Helikopter Ben m fl: s oändliga ingripanden på någon av alla kapitalmarknaderna, så är ”marknaden” inte längre en mekanism som diskonterar framtiden på något sätt. I själva verket, i stället för att förutsäga framtiden har alla på marknaden blivit ett bakåtblickande lopp där samlokaliserade algos svarar på historiska data – med blinkande röda rubriker – och försöker att konkurrera ut varandra om vem som kan köpa eller sälja mer teaterkulisser för alla, väl medvetna minst en annan större idiot kommer bakom dem för att plocka upp bitarna.

Nu är det jul och endast tomten är vaken.

Ett annat perspektiv att dela.

Namnet på spelet är ismer, målet är att döda samhället, dess grundläggande statuter främjar ideologier som avfärdar folkets  suveränitet och individuella friheter. Detta dämpar också föreställningar om en allsmäktig närvaro som står i vägen för vår underdåniga indoktrinering. Världen som vi känner den faller sönder omkring oss. Och inte bara ekonomiskt. Vi har tillåtit iscensatt dödande av världen som vi känner den från en grupp själsligt missriktade oansvariga maktknarkare.

Varför är dessa människor så dåliga? Varför hänvisar jag så ofta till dessa bankirer som den mörka sidan?” Är detta helt enkelt beroende på att de drivs enbart av ett maktbegär? 

Medan vällust, girighet och högmod verkligen är grundläggande beteendevetenskapliga och destruktiva synder, så saknar många människor moralisk uthållighet och faller för olika frestelser som finns i det moderna samhället. Även om underlåtenhet att motstå frestelserna av de grundläggande synderna är ett tecken på minskad eller bristande karaktär utifrån bristande självinsikt och självkänsla, så är detta i sig inte helt fördömande. Nej, det är på grund av deras brist på sammanhängande perspektiv, deras oförmåga att se saker i sitt större sammanhang ur tillräckliga perspektiv 

De har försökt att installera sig som de vore de enda människorna på jorden, de försöker styra världen, utan andra kvalifikationer än sitt medlemskap i de olika ”lyckospermie klubbarna.” De använder institutionella medel som de har skaffat sig genom generationer av korruption och framgångsrik finansiell manipulation, de har förvrängt sina känslor bortom all rimlig etik och moral, de är depraverade. 

De ideal som kanske kan ha verkade ädelt betingade hos sina farföräldrar har avsatts. Deras enda motiv för världsherravälde har kokat ner till en enda minsta gemensamma nämnare. Absolut girighet, liksom absolut makt, korrumperar den absolut. Med ingen som helst välvillig vision för framtiden, har de systematiskt decimerat jordens resurser. Den resulterande obalansen är en som nu endast kan rättas till av den svårt lidande hela mänskligheten, inklusive dem själva. De är moraliska galningar som målade in mänskligheten i ett hörn som är ur alla avseenden, ofrånkomligt.

Centralbanksverksamhet är verktyget med vilket den mest avskyvärda plundringen någonsin genom världshistorien har begåtts. Den amerikanska Federal Reserve är den mest framgångsrika av alla centralbanker i historien och den är värdeavtappningsventil för hela centralbanksystemet inom BIS och IF. Sedan 1971 är det ohämmad utgivning av krediter som har fortsatt att urholka valutavärdet och som en följd har förfalskat levnadsstandard i allt snabbare takt.

Bankhegemonin har framgångsrikt placerat sina agenter i positioner som politiker inom allt från skolans styrelseledamöter till Statsministrar, tidningsutgivare, kolumnister, kyrkan, universitetsprefekter, professorer, läroboksförfattare, arbetskraftens fackföreningsledare, filmare, radio och kommentatorer TV och många andra.

Dessa medel styr informationen och gör den tillgänglig för vårt folk. De manipulerar den allmänna opinionen, väljer vem de vill lokalt och nationellt, och aldrig någonsin kommer de att ifrågasätta det närmast sinnessjukt krokiga systemet med pengar. 

De främjar skolans utveckling, dyra riktade biståndsprojekt, ”stadsförnyelse”, bredare utländska bistånd, och många andra system som placerar människor djupare i skuld till banksystemet. Tankeförmögna medborgare undrar varför miljarder spenderas på ett program och miljarder på ett annat som kan förstöra det första eller helt upphäver detta, såsom exempelvis att betala vissa lantbrukare inte odla grödor, medan man samtidigt bygger dammar eller kanaler för att bevattna mer jordbruksmark. 

Målet är mer skuld. Tusentals statligt sponsrade metoder för att slösa pengar pågår kontinuerligt. De flesta gör ingen skillnad, men de är aldrig beskrivna för vad de verkligen är: De suger och suger vår nations ekonomiska blod.

 

Är det fortfarande möjligt att som svensk, att vi finner vår moraliska dygd, uppfinner vårt land, och startar om vår grundläggande verksamhet ”liv, frihet och strävan efter mänsklig jämlikhet”? Ja, men först måste utgivningen av pengar returneras till ”Vi folket” och tas ur händerna på bankhegemonin. 

OS – Ringar

Jag kan inte annat än att tycka att bröd och skådespelsinsatserna från Matrixen är bedövande och jag undrar hur man exempelvis i Syrien ser på OS invigningen… Jag kan ju i detta säga att i alla händelser ett är säkert, det är att en värre storvulenhet och ett mer imprialistkramande utspel än vad OS invigningen uppvisade, samtidigt som det ser ut som det gör i världen, med avseende dagens informationsrörlighet, det hoppas jag verkligen slippa behöva se igen. Att dessutom behöva höra de Svenska presstituerade kalla den Ryske avgångne presidenten Medvevev för att vara den sittande och dessutom vid namnet Jeltsin, beskriver ett makalöst förakt för vanliga människor. Men namnet på varenda kläddesigner det kunde den presstituerade Yacob Hård benhårt.

Osmakligt är min sammanfattande kommentar.

Den underliggande retoriken i invigningen av de olympiska spelen om att alla skall tycka om de bakom-underliggande krafterna till den finansiella krisen, var rent ut sagt patetiska.

Nog för att folk i allmänhet är både obildade och inte heller alltid överdrivet eftertänksamma, men detta väcker nog mest ont blod vid närmare eftertanke. Illa. Den kristna sioniströrelsen lyste som ett fyrbåk och det var bara ögat i elden som saknades.

”Vi, judarna, är ett folk – ett folk. När vi sjunker, blir vi till ett revolutionärt proletariat, underordnade officerare i ett revolutionärt parti, när vi stiger, stiger även vår penningpåses fruktansvärda makt.” (Theodor Herzl, Der Judenstaat, 1896)

Den kristna Sionismens härförare i sin prydo, med stor vana att hantera realpolitiskt finansiella frågor till egen vinstmaximering 

Det finansiella systemets (systemet med krediter/pengar) värde utan en ekonomi(handel med varor och tjänster) som skall beskrivas är mycket lättöverskattad, medan en ekonomi utan ett finansiellt system är exakt vad den är ur ett mänskligt värdeperspektiv (vid byteshandel)

När ett finansiellt system implementeras i en ekonomi så är detta inte sällan av rationalitetsskäl för att underlätta arbetsdelning (också handel med varor och tjänster). När som i nu det finansiella systemets beskrivande funktion har blivit den primära uppgiften för ekonomin, så råder således ovillkorligen total irrationalitet för ekonomin.

I riket för den förlovade irrationalitetens religion så är således den största förborgade statshemligheten, att varje skapad och återbetald kredit i det finansiella systemet lämnar kvar en ackumulerad exponentiellt växande kostnad av ränta som till slut havererar den ekonomi, som det finansiella systemet skall beskriva, om man alltså inte självmant inte skiljer dessa åt och skapar ett nytt finansiellt system som skall beskriva ekonomin, för skiljer sig åt det gör dom ändå när pengarnas beskrivande förmåga havererar.

Att göra ECB till slutlig köpare av skuld, är således att genom ESM socialisera alla bankers förluster till det Europeiska medborgarkollektivet och ge bankerna ett carte blanche till att fortsätta sina plundringar genom att bilda och prissätta de kreditpengar som samhället behöver för handel med varor och tjänster, alltså ur ingenting till en kostnad av ränta och att vidare göra hur dåliga affärer som helst på det allmännas bekostnad. Vi står i alla fall inför att få se en helt ny dimension på bonusar och andra excesser.

Den politiska ynkligheten hos mandaten att stå upp för folket mot bankerna är fullkomligt häpnadsväckande, jag aldrig att jag skulle se Grima Ormstunga som en exponent för den mänskliga moralens högtidlighet.

Förre brittiske premiärministern Tony Blair – som för närvarande är anställd som senior rådgivare till JP Morgan – sa häromdagen:

Vi får inte börja tänka att samhället kommer att bli bättre ”om vi hänger 20 banker/bankirer i slutet av gatan”

Jag hade nu dock en tanke med just detta citat och det vara att folk skulle reagera på det som Tony Blair uttryckte och varför han uttryckte detta. Om det istället var Göran Persson som hade sagt att ”samhället inte skulle bli bättre av att vi hängde upp familjen Wallenberg i närmsta träd” borde då inte någon reflektera över hur det kommer sig att han formulerar sig så, men kanske ännu mera varför han uttrycker sig på detta vis just nu?

Detta speglar i någon mån det problem som vi idag står inför och varför situationen har kunnat uppstå utan att någon har sagt ifrån trots det så uppenbart bisarra budskapet i saken om att bankirerna så lika uppenbarligen har bedragit människor och nationer.

Skuldens namn saknar betydelse för funktionen.

Den Amerikanska konstitutionen, handlar om att själva avsikten med konstitutionen skall vara den verkande kärnan i det amerikanska systemet, och detta är en motsats till det brittiska systemet. Det Amerikanska systemet är ett kreditsystem, och inte ett penningsystem som det brittiska.

Detta betyder rent formellt enligt konstitutionen att Amerikanska pengar skapas genom kongressbeslut, som ger presidentämbetet makt att ge ut pengar som kredit, detta antingen i form av tryckta pengar, eller i form av krediter vilka förmedlas genom det statliga banksystemet, till lokala banker, där godkända typer av utgifter – direkt godkända, eller indirekt bemyndigade, av kongressen – finansieras genom att krediter, statlig kredit, vilket är detsamma som statlig skuld, överförs till en bank eller ett företag.

Ibland växlas detta direkt till pengar, eller så kommer detta längre ned i kedjan med ett godkännande av en utgivning av pengar motsvarande den skapade krediten.

Detta är det Amerikanska systemets funktion enligt den gällande konstitutionen.

Men detta är inte den nu rådande verkligheten

De europeiska systemen, de är inte som det amerikanska systemet till sin formella struktur. De är helt enkelt penningsystem. Vilket tycks vara helt klart för någon som nu har valt att börja bilda opinion mot monarkin utifrån detta enligt bilden och vad DI idag rapporterar i saken. Saker har alltid beroenden varav detta är ett möjligt sådant för republikaner och bankkramare.

Efter President Roosevelts död så reglerade Harry Trumans administration tillsammans med London Citys banker, det internationella fasta växelkurssystemet till ett rent penningsystem, alltså ett brittiskt penningsystem fast med andra grunder för valutabildningen.

Detta brittiska penningsystem bygger på gamla venetianska grundprinciper, där pengar ges ut på olika sätt, av olika institutioner, men i princip utanför regeringarnas reala kontroll. Därav den nu rådande vanföreställningen att pengar har ett värde i sig själv, istället för att mäta ett värde som en värdemarkör.

Regeringar kan reglera detta om de har viljan därtill. Regeringar kan ingripa i detta om de har viljan därtill, men grunden i detta är och förblir att pengarna inte är statliga, de är inte främst krediter de är främst pengar de är värdemarkörer.

Därför förblir alltid pengar och penningsystem, enligt detta brittiska system, en självständigt verkande kraft eller något som är i ständig konflikt med nationens kreditsystem, och då kreditsystem i meningen konstitutionella system likt Riksbanken.

Därför hamnar penningutgivningen utanför regeringens kontroll, antingen på det ena eller på det andra sättet. Detta anglo-holländska så kallat liberala system, vilket naturligtvis är en helt missvisande benämning, detta är det brittiska kolonialimperiets kärna. Det systemet är baserat på pengar, och på centralbankssystem.

One ring of banks to rule them all, one ring of banks to find them.

One ring of banks to bring them all and in the darkness bind them.

Amerikas förenta stater har med andra ord nu ett  gravt korrumperat  kosntitutionellt finans och valutasystem, alltså i relation till de fastställda kraven i den grundläggande Amerikanska konstitutionen. Förenta staterna är enligt den egna konstitutionen den enda myndighet som har befogenhet och monopol på utgivandet av valuta eller krediter som leder till valuta. Dessa två är vidare utbytbara. Den amerikanska statens kreditskuld får givetvis inte förändras utan grund i kongressbeslut, och därför är det USA:s regering som har ansvar och skall ha kontroll över skulden. Och så är det ju verkligen inte i dagsläget.

I det Euro-brittiska systemet däremot, så är det istället ursprungligen och till grunden centralbankirer som kontrollerar skuldbildningen, men detta är ju egentligen rena drömscenariot i relation till den nu rådande verkligheten. I den rådande verklighet så har kreditbildningen i det närmaste helt överlåtits på privatbankerna och detta i en så hög grad att regeringarna inte ens blandar sig i detta längre, vilket naturligtvis har varit det alltigenom verkande syftet sedan 1931.

Detta reducerar ovillkorligen det demokratiska systemets värde till noll i alla ekonomiska sammanhang som berörs finansiellt av valuta eller pengar.

Samhällets brister ger att det är mycket som vi behöver skapa. Motverkande krafter i detta säger att vi saknar pengar.

Riksbanken skall godkänna pengar, som kredit. Utnyttjandet skall vara begränsat, enligt lag, till enbart detta ändamål, och så börjar samhället som system att byggas.

Kreditutgivningen betyder att en massa människor börjar arbeta. Institutioner börjar arbeta. Man börjar bygga systemet vidare i bredd. Individer arbetar. Individer börjar producera mera. Värden skapas, i stället för att konsumeras, och vi blir mer produktiva eftersom vi skapar saker som kommer att göra oss ytterligare mer produktiva, med ett helhetsgrepp uppifrån och ned; alltså fundamental real infrastruktur.

Samhällets kreditgivning bör således främst investeras för att öka individernas reala produktivitet, antingen direkt genom att skapandet av det arbete som behövs, och som är nyttigt för realvärdeskapandet, eller genom att skapa en infrastrukturmodell som förbättrar arbetskraftens produktionsförmåga i hela samhället. Om exempelvis restiden till arbetet tar en timme per dag, i stället för två och en halv timme per dag, både fram och tillbaka, då ökar den reala produktiviteten.

Samhället måste öka arbetskraftens produktivitet. Och kreditsystemet skall inte enbart verka på basis av företeelser som man fysiskt kan ta på. Kreditsystemet måste fungera på basis av produktivitetsvinster även ur andra perspektiv.

Samhället bör investera i skapande av förhållanden som hållbart kommer att öka arbetskraftens produktivitet per person och kvadratkilometer fysisk yta i samhället, eller därför att det är någonting bra för andra länder eller geografiska ytenheter, och därmed i sin förlängning på något sätt till nytta även för samhällsbildningen.

Egentligen så gäller det att nå en form av samkänsla av gemensam nationell/regional målsättning, och vidare även internationell målsättning. Samhällets målsättning är att vara mänskligt.

Skillnaden emellan människor och primater framträder ju tydligast igenom vetenskap och kulturell utvecklingsgrad.

Det viktigaste i detta är att förbättra tankeförmågan, förbättra arbetskraftens produktivitetskraft samt höja mänsklighetens lägsta nivå på levnadsstandard.