Detta underbara krämarbeteende som tycks sitta så djupt i den svenska folksjälen att det snarast måste misstänkas för att vara någon form av defekt beskrivs mycket tydligt av Herr Gustav Krupp von Bohlen såväl som av Alfried Krupp, under förhören med dessa vid Nürnbergprocesserna, där A.K. tillsammans med andra industrialister stod åtalade för anstiftan till WW2.

Ur dokument skrivet av Krupps sekreterare Bülow, från en konferens, 9 december 1942 citat:

 “For the period of transition from 1919 up to rearmament, A. K. [Krupp] had undertaken various tasks, in order to keep up the Company’s activity in the field of artillery, in the sense of observing activities in that field in the rest of the world (relation: BOFORS) and then also for the production of artillery material, within and to a certain extent also beyond, the limitation established by the peace dictate” 

Man bildade då alltså ett bolag,Familjen Wallenberg, och alltså den av Versaille traktatet i detta helt begränsade Gustav Krupp Von Bohlen und Halbach, Bofors Förenade affärsintressen AB (1921, Affärsintressenter, förekommer även som firmanamn).

Detta gjordes ju alltså alldeles uppenbarligen med den svenska regeringens goda minne, eller medverkan, men med bara en smula hänsyn till hur historien sedemera kom att utveckla sig för Bofors och svenska politiker, synes emellertid svaret vara helt givet.

Och sedan var alltså kommersen i full gång och affärerna blomstrade, Alfried Krupp hade kunder och begrep sig som jag ännu visserligen inte sagt, men likafullt på kickback till politiker. Samtidigt grep en annan politiker efter partimakten i Tysklands Nationalsocialistiska parti, med bistånd av de ovan nämnda industrialisterna. Men det är ett ytterligare perspektiv på samma fråga där allt är ett, nämligen jorden.

Med start 1921, eller kanske snarare 1919 om man skall ta Alfried Krupp på orden, så medverkade och bidrog parterna i nätverket vid och kring Bofors, alltså aktivt i den världs påverkande processen, som WW2 kom att utgöra. Och för vilka parter folkmord synes ha varit ett litet offer, för uppnående av egen nytta. Processen har alltsedan dessa sedan länge svunna tider alltjämt varit i fortgående, och är så alltjämt fortfarande. Olof Palme var sålunda inte någon föregångsman inte bara ur det moraliska perspektiven.

Annonser