Jag kommer här att diskutera några frågor i ett något historiskt och filosofiskt sammanhang. Vi alla lever idag i en intellektuell gråzon där många saker till synes är någonting och ändå inte är detta. Vi måste därför resa längs några av tankens vägar som är både oroande och ganska mörka, ja rentav dystra. Men det är tyvärr ändå helt nödvändigt, eftersom detta är dagens verklighet. Vi kan säga så här, att i början på resan så kommer du att finna detta helt otroligt- närmast sinnesjukt – jag vet detta eftersom jag själv gjorde så när jag först snubblade fram på denna väg. Faktum är jag först avvisade det hela som absolut vansinne och därför inte som möjligt. För mig var det närmast otänkbart att den mänskliga moralen kunde gå ner sig till en sådan öppet naken illvilja. Någon annan bara måste ju säga till- om någonting vore så fel?

För det måste väl någon annan göra? Är det inte så? För även om jag mest tänker på min egen situation, så finns det ju faktiskt andra som har till uppgift att tänka på andra än sig själva, eller?

Staten är institutionaliseringen av kraft, av all exploatering, direkt eller indirekt. Det finns i huvudsak bara två sätt för organismen att överleva. Den mänskliga formen för materiell organisk överlevnad kallas inte sällan för välstånd. Välstånd uppnås antingen genom industri och produktion eller med våld och plundring. Staten skapar inte välstånd, det kan den inte göra. Staten kan bara erhålla välstånd från den produktiva individen. Staten blir det som den är genom politiska medel, genom ”rationalisering”, genom vilket välstånd överförs från medborgaren till staten. Statens makt bibehålles tills dess folket själva börjar att haka på i denna typ av systematisk plundring, ända tills folk själva börjar ifrågasätta detta kolossala bedrägeri, detta spel. Vid denna punkt, då blir staten inte sällan brutal. Vi finns där vi är idag, som bekant.

År 1760 skapade Mayer Amschel Rothschild huset Rothschild, vilket skulle bana vägen för internationella bankers utveckling och kontroll av världens resurser på en skala som hittills aldrig tidigare hade skådats, en kontroll som var både enastående och mystisk. Hans fem söner fördelade sig handelsstrategiskt över hela Europa. Med tiden så blev kontrollen av Banque de France och Bank of England uppnådd, vilket givetvis inte var helt oberoende av att dessa var de två krigförande stormakterna.

Det är ganska troligt att Rothschild även låg bakom de tidiga försöken att inrätta en nationell bank i Amerika. Jefferson och Madison var som bekant benhårt emot detta. Efterkommande statister i banklig sold fick det tvivelaktiga nöjet att å Rothschildsvägar konfronteras med Andrew Jackson. I ett brev som Jackson skrev den 26 juni 1833 så gjorde han klart att han motsätter sig någon som helst ny kontaminering av den andra banken i USA: ”upphovsmännen (i den amerikanska konstitution) var alltför väl medvetna om det korrumperande inflytande som just dyra monopol har på regeringen, att då legalisera ett sådant korrumperande monster på något enda sätt kan inte anses tillrådligt varken enligt det uttryckliga eller det underförstådda i konstitutionen”. Andrew Jackson var därför den sista helt anti elitistiske presidenten.

Den dolda eliten har emellertid gjort en lika oundviklig som dödlig felräkning. Visst ett monopol för pengaskapande är makt – stor makt – men det är inte oändlig makt på en ändlig planet. De kunde förvisso inte ha lanserat i princip alla världens eviga krig utan den. Roten till denna makt var förmågan att utnyttja det välstånd som skapades av den produktive medborgaren. Men liksom i fallet med alla parasiter, så är de ytterst beroende av värden. Deras länk till exploatering av världens rikedomar var genom metoden att skapa pengar genom banksystemet och däri låg dess dolda möjligheter till förverkande. Detta samband är nu dödligt sårat och är på väg att separera. Centralbanksystemet och banksystemet är beroende av varandra. Centralbankens egen kreditvärdighet försvinner med dess banker. Finansiella bubblor är inte rikedom.

Världen har aldrig bevittnat en sådan galenskap som när ”Monstret från Jekyll Island” släpptes loss, även om bra många tappra försök har gjorts av den svenska representationen i dessa sammanhang.

Arrogans och inbilskhet påhejat av girighet för att ytterligare dryga ut sitt kapital, vilket de denna gång gjorde tillsammans med derivat, blev deras ödesdigra men ändå oundvikliga misstag. Det som förde dem fram till kanten på den ändliga planeten, det visade sig visst att ur något perspektiv så måste jorden ändå anses vara platt!

Som Ayn Rand sade, deras kontroll är på väg att vända och kontot är på väg att övertrasseras. Det finns inga fler räddningsaktioner. Atlas har ryckt på sina axlar och jorden faller.

Intellektuell förvirring är väl möjligen det främsta kännetecknet för vår kultur. Det hela fram tills nu var planerat och detta är ingen slump. Men makten innehades av bara giriga djur, därför kom vi hit, där vi nu är.

Historien är långt ifrån slumpmässig och oavsiktlig. Sanningen och makten finns i filosofin och i dess idéer. Människans konceptuella läggning, som är viljestyrd, är mäktig – mycket mäktig. Från både när det gäller skönheten eller odjuret i människan. Ordens grundare och ursprungliga arrangörer var möjligen ”lysande” intellektuella, men de var likafullt bara djur, vilket belyses genom Kant och Hegel.

Vi kom att nu ligga till som vore detta nu den mörkaste medeltid då befogenheterna i kyrkan skildes från staten, alltså den tid då gud förvisades ur rådrummet, till förmån för upplysningen. Nu måste vi vidare skilja ekonomi och verksamhet från staten, politiker kan inte skapa arbeten. Kapitalismen (ekonomin) och konstitutionen (politiken) misslyckades den här gången, eftersom de är oförenliga utifrån det moraliska i tro och självuppoffring. Allmän nytta kan aldrig vara enskild nytta så länge det finns fler än en enda individ och så är det bara.

Kapitalismens oförytterliga rättigheter hos människan skapas utifrån sin filosofiska grund baserad på förnuft och dygd av själviskhet. Människan blir aldrig fullkomlig, men vår plikt och skyldighet är just därför att för alltid försöka.

Annonser