Jordbävning, tsunamis, och den nukleära katastrof som drabbade Japan den senaste veckan och den förstörelse detta har orsakat är fruktansvärd, men detta är ändå ingenting jämfört med den tsunamin av inflation som snart kommer att drabba USA, som en vilket jag skall visa, nära nog ovillkorlig följd av denna kris. En tsunami av inflation i USA som kommer att innebära en total kollaps av vårt monetära Petrodollarsystem och dess anknytningar via BIS och IMF, som kan leda till miljontals dödsfall på grund av brist på mat och värme.

44 miljoner amerikaner nu är beroende av matkuponger, men när den amerikanska dollarn blir värdelös på grund av hyperinflation, så kommer den amerikanska regeringen inte längre ha möjlighet att stödja dessa amerikaner och många av dessa kommer helt enkelt att svälta ihjäl.

Japans medborgare var smarta nog att spara upp till $ 885 900 000 000 i amerikanska statspapper som reserv för att spendera, exempelvis i en situation som nationen befinner sig i idag. USA har inga sådana besparingar och är världens största gäldenärnation. Den Amerikanska förmågan att överleva beror till fullo på förmågan att kunna skriva ut pengar som har köpkraft. Den enda anledningen till att den amerikanska dollarn fortfarande har köpkraft är dollarns ställning som världens reservvaluta, detta främst genom kopplingen till olja i Petrodollarsystemet.

Allt som Japan egentligen behöver göra är att sälja sina amerikanska statsobligationer, för att skapa de ekonomiska resurser som krävs för att återuppbygga de delar av deras land som förstördes av den senaste veckans katastrof.

Dock sade USA: s finansminister Timothy Geithner på tisdagen, att han inte tror att Japan kommer att frigöra sina $ 885 900 000 000 i amerikanska statspapper. Detta återstår dock att se vill jag nog ändå påstå, om ifall Japan kommer att göra det rätta och sälja sina amerikanska statsobligationer eller om de kommer att förlänga misstaget att fortsätta att på konstgjord väg stötta den amerikanska ekonomin, men detta vet vi alltså ännu inte.

Central Bank of Japan (BOJ) har under de senaste dagarna redan upprepat många av de misstag som Federal Reserve gjort i USA, efter den senaste veckans katastrof, BOJ tryckte genast hundratals miljarder dollar i yen i ett försök att stötta upp Japans finansiella marknader. Genom att skriva ut biljoner yen ur tomma luften, kommer BOJ: agerande att leda till att priserna stiger mycket för det byggmaterial som japanerna måste köpa för att återuppbygga landet, ett exempel på direkta finansiella konsekvenser.

Även om yenkursen har ökat under de senaste dagarna, så skulle det ändå vara en hel del mera i ökning, om det inte var för BOJ: s agerande. I själva verket, menar jag att medan yenen kan fortsätta att stiga på kort sikt, så är det nu som yen riskerar att förlora en betydande del av sin köpkraft på lång sikt. Så istället för att nu låta yenen att stärkas så att det blir billigare för japansk i import av koppar, järn, stål, olja, naturgas och andra råvaror som behövs för att återuppbygga, så skadar BOJ: s agerande faktiskt de japanska företag som leder till stötta den amerikanska ekonomin på kort sikt. Men av olika anledningar tror jag som bekant inte att Centralbanker särskilt ofta har länders väl och ve som främsta målsättning.

På tal om att inte ha länders bästa för ögonen så är det numera vanligt att Lydmedier därför ofta talar om Japans statsskuld och hur detta astronomiska belopp är 225% av deras BNP. Denna skuld beror emellertid i princip uteslutande på statsobligationer köpta av japaner i Japan, det mesta av deras nationella skuld är till sig själva. Västvärlden har en mycket sämre statsskuld kris än den i japan, eftersom vi är skyldiga minst hälften av vår skuld till utlänningar. Men inte bara det, när västvärldens ofinansierade åtaganden för social trygghet, pensioner och bistånd, tillsammans med sina skuldgarantier för banksystemet läggs ihop, så blir det totala åtagandet av skuld inte möjligt att återbetala.

Den japanska ekonomin nådde sin topp i konsumtionen år 1990 och efterträddes av deras ”förlorade årtionde” med deflation med en balanserad budget, högt sparande på 15%, låg arbetslöshet på 2%, och en nettoskuld i förhållande till BNP på mindre än 20%.

Den amerikanska ekonomin har just passerat sin peak konsumtion, liknande Japan 1990. Men istället för att då belysa detta föregående årtionde från en styrkeposition, så har USA ett verkligt budgetunderskott på $ 4300000000000, en besparingsgrad på endast 4%, en verklig arbetslöshet på 22%, och totalt sett skuldförbindelser som är 5 gånger högre än BNP.

USA kommer inte att komma undan detta förra decennium med deflation, utan kommer i princip nu omgående att konfronteras med hyperinflation efterhand som världen förlorar förtroendet för den amerikanska dollarn och rusar iväg för att dumpa sina tillgångar i dollarvaluta.

När Japan väl kommer i kontakt med sina sinnen och inser hur svår den finanspolitiska situationen egentligen är i USA, så kommer de ovillkorligen att inse att det är mycket bättre att investera i den egna ekonomin och att överge den amerikanska ekonomin. Så att dramatiken är bestående behöver därför inte förundra någon. Bara det faktum att Timmy Geithner nu uttrycker att han inte förväntar sig att Japan skall dumpa sina amerikanska statsobligationer, illustrerar hur nervös den amerikanska regeringen egentligen är för värdet på den amerikanska dollarn och hur förödande det skulle vara för alla amerikaner om den japanska staten dumpar sina innehav. Ingen ökad skatteintäkt och eller minskade utgifter kommer någonsin att tillåta USA att balansera sin budget i detta system. Allt som den amerikanska regeringen kan göra är att prata upp förtroendet för en stark dollar, detta eftersom det absolut inte finns någon värdemässigt riktig väg att hålla valutan under armarna med några som helst reala värden.

I hård konkurrens förvisso, så är det kanske ändå på det viset att Geithner är den största lögnare som finns i den amerikanska regeringen idag. Geithner har sedan länge sagt att USA inte kommer att tjäna pengar på sin skuld, men Federal Reserve köper nu 70 % av de amerikanska statsobligationer som säljs. Utländska centralbankens köp av amerikanska statsobligationer har sjunkit från 50% till 30%. De dagars glättighet med amerikanskt exporterande av sin inflation till resten av världen, är nu till ända.

Den amerikanska administrationen rapporterade ett rekordunderskott i budgeten för den senaste månaden på 222 500 000 000 $, ett större underskott än sammantaget för hela år 2007.

Fram till idag har USA fått betala sina skulder plus ränta genom att sälja en allt större mängd av amerikanska statsobligationer till nya köpare. Detta är i praktiken ett pyramidspel, även om den amerikanska regeringen aldrig kommer att erkänna det. Så även om Japan inte säljer de amerikanska statsobligationer som de redan äger, så kommer det ändå att bli mer än tillräckligt besvärligt för USA att hålla detta pyramidspel rullande. USA behöver Japan för att upprätthålla köpkraften av amerikanska statsobligationer, men inte bara det, USA behöver nu även att Japan köper större mängder amerikanska statsobligationer än någonsin tidigare. Oddsen för att Japan ökar sina inköp ifrån det amerikanska finansdepartementet under denna kommande tid av kris, den måste vara nära noll, det finns helt enkelt inte ekonomiska medel till att göra detta.

Om Japan inte ökar sina inköp ifrån det amerikanska finansdepartementet, så kommer ögat på pyramiden att vridas mot, Kina? Geithner for ju rasande ut mot Kina förra året genom att anklaga Kina för att vara valuta manipulatörer och sedan dess har Kina haft en snabbt växande yuananvändning i gränsöverskridande transaktioner och står nu i begrepp att inrätta yuan till att vara världens nästa reservvaluta. Jag tror det är sannolikt att Kina inom kort kommer att sluta köpa amerikanska statsobligationer, och i stället kommer att låna ut pengar till Japan för att hjälpa till med deras återuppbyggnad. Bättre göra affärer med arbetsamma Japaner än med feta och lata Amerikaner, Kinesiskt ordstäv 2013.

Det är otroligt märkligt hur många av dessa så kallade ”ekonomer” som visas i de stora medierna, som kallar katastrofen i Japan för en ”stimulans” inte bara för den japanska ekonomin, utan även för den amerikanska ekonomin. När ett land är tvunget att spendera en tillgång som det redan har, så är detta inte stimulerande för ekonomin, utan ett spenderande av resurser som annars kunde ha gått till att öka produktionen av varor och tjänster. När Japan så småningom är klara med att återuppbygga de delar av landet som ödelagts den senaste veckan, så kommer landet inte att vara i ett bättre läge än vad det var före krisen. Det kommer istället med all sannolikhet att vara ännu djupare satt i skuld, med mindre valutareserver, och en mycket större penningmängd. Nikkei index kommer därför sannolikt att bli mycket högre än i dag på grund av inflationen, men yenen kommer att vara värd mycket mindre och japanerna kommer att vara långt mindre rika som en följd av detta.

Amerika har ingen fördel att dra av den Japanska återuppbyggnaden. De flesta av de råvaror som Japan kommer att importera, som en del av återuppbyggnaden, kommer sannolikt att komma från Australien, Kina, och även Kanada, medan en mycket liten del av denna import kommer från USA.

All rädsla och osäkerhet i världen idag kommer nu för första gången inte att orsaka en rusning till USA-dollarn, som det var 2008. När världen nu dumpar riskfyllda tillgångar i osäkra situationer, så är det den amerikanska dollarn som kommer att bli en av de riskfyllda tillgångar som hamnar på olika soptippar. Dumpningen av dollarvalutan är Ringens fall ner i sitt ursprungliga bestående.

Annonser