• ..men annat har nu kommit till och det kommer nu mer, mycket mer.
  • About C 2 u
  • Angående Vapenförsäljning
  • Berglunds tankar
  • Bokstavskoordinerat
  • Förtydliganden till själsliga grunder och yrkanden och dagsläge
  • Förändringskrav
  • Gula Västar I Frankrike
  • Koordinerad Planering
  • Kunglig Pedofilskandal
  • Mindflow
  • Muellers Utredning
  • Oooops we did it again..
  • Rose Nattklubb
  • Sinneskurs
  • Sinnets illusioner
  • Stagflation
  • Tanke och gärning i tiden och Tomaso perra.
  • Torftigt

Palanthir

~ I ljuset av verkligheten för medvetandets utveckling.

Palanthir

Månadsarkiv: oktober 2011

Jag och lydmedia trivs inte ihop

31 måndag Okt 2011

Posted by carlnorberg in Uncategorized

≈ 2 kommentarer

Ett exempel på hur mina kontakter med media i allmänhet ser ut och förresten i princip alltid har sett ut. Dialogen börjar nerifrån och är från kvällen idag.
Då vill jag omskrivet fråga varför du inte öppet skriver det som du ju uppenbarligen vet, att systemet är ovillkorligen dödsdömt med enskild skuld som bärare av värde på det allmänna betalningsmedlet när detta medel skapas med ränta som kostnad för främst enskild vinstmaximering. Det allmänna medlet för handel kan givetvis inte vara behäftat med kostnader som syftar till enskild vinstmaximering och skadan av detta blir nu avsevärd större ju längre tid som medierna underlåter att korrekt återge och beskriva detta.
I händelse av att du inte helt fullt förstår det hela så kan jag helt säkert förklara eller åtminstone leda dig till vidare förståelse i saken snabbt och det är nu viktigt att minimera de skadeverkningar som okunskapens mörker medför för det allmänna, varje vidare dag som går innebär ett ökat lidande när väl haveriet kommer utanför politisk och social kontroll.

Vänligen
Carl
19:39
Visa
 Jenny Nordberg
Som jag skrev; jag argumenterar inte for det i texten, utan det ar en av de saker som ingar i boken som jag skriver om.
19:36
Svara  ▼
Till jenny.nordberg@svd.se
Jag har ju som du kanske minns försökt att ta upp detta med dig redan för en längre tid sedan och jag tror mig minnas att jag även tog mig tid att förklara de systemiska dysfunktionernas ovillkorliga konsekvenser i saken för dig, så min fråga var väl egentligen av något mera retorisk natur, det finns ju inte en enda möjlighet någonsin i hela tillvaron att detta system ens kan fungera på lång sikt och detta visste Montague Norman Ring och Hjalmar Schacht  redan ifrån början, när de skapade systemet. Så min fråga är mera riktad till dig varför du vill bevara systemet med den enskilda skulden som bärare av det allmänna värdet eftersom det inte fungerar alls?

Vänliga Hälsningar
Carl
19:24
 Jenny Nordberg
Till Carl Norberg
Hej,
Jag vet inte om jag vill det, eller om det funkar sa bra. Men det ar
ju en av de saker som forfattaren diskuterar i boken, sa det ar det
jag forsoker ta upp.

Vanliga halsningar,
Jenny.
19:06
Svara  ▼
 Carl Norberg
Till jenny.nordberg@svd.se
Hej Jenny,
Med anledning av dagens artikel måste jag fråga dig varför du vill bevara enskild skuld som bärare av värde på det allmänna betalningsmedlet?
Hälsningar
Carl Norberg
Annonser

No matter how U treat him the man will never be satisfied.

30 söndag Okt 2011

Posted by carlnorberg in Uncategorized

≈ 2 kommentarer

11-11-11

http://www.youtube.com/watch?v=ahd59IFJiu0

 

Tre Elvor, alltså vi här och nu den elfte november tjugohundraelva, dansade stilla en förvinterkväll som ett förebud till oro för kommande ofärdstider, dansen var lite sorgsen och bar tecken av trötthet och den gick sakta till en musik i moll, men i Elvornas ögon brann det en eld.

 

Den elden utgör älvornas medvetande och den elden kan inte slockna med mindre än att Elvorna går under och försvinner ur tiden, därför att den elden existerar i vårt medvetande, den är vårt här och nu och inga tankar kan göras otänkta, lika lite som syner kan göras osedda.

 

Vi både vet om och förstår innebörden av vår innevarande situations läge i tiden och i rummet, inte minst alltså vårt nu, med vårt finansiella system som skall verka beskrivande av vårt ekonomiska system och vidare även verka som agent för det väl bekanta värdefömedlingsinstrumentet pengar, vilket som bekant är det medel som samhället behöver använda för att möjliggöra eller underlätta handel mellan olika parter

 

Vi vet i detta att de pengar som vi måste arbeta för till vårt dagliga bröd, inte alls som i bönen gives till oss idag, nej det brödet betalas nämligen med någons skuld, då dessa pengar skapas av Enskildas bankintressen till det systemiska priset av ränta och detta är alltså med inteckningen i nyttan av vårt eget framtida arbete som bärare av värdet på skulden.

 

Vilket givetvis nära nog kan synas som en av vansinnets större triumfer genom den mänskliga historien, hur kunde det då överhuvudtaget gå så här galet? Svaret är den mänskliga ofullkomligheten i kombination med en vilja att utnyttja andras oförståelse i saken.

 

Vi vet ju att vi skall förlåtas våra skulder för så står det ju i versen, det har ju alltså i princip redan kejsar Konstantin klarat ut för oss, haken är då bara att vi då också måste förlåta dem oss skyldiga äro och detta kära medmänniskor, det begrep kejsar Konstantin till fullo, han visste ju redan nämligen att människan var ofullkomlig, inte minst i det förlåtande avseendet.

 

Vi vet att det egentliga namnet på denna globala finansiella verksamhet, egentligen kallas för slaveriets diktatur om än i finansiell skuldform och att detta egentligen är förbjudet i FN-stadgan för mänskliga rättigheter, men vi vill ju också så gärna själva ha den där sista lilla materiella enheten, som vi tror skall skänka oss så mycket lycka, så vi är inte sällan därför som individer ändå någonstans villiga att bortse en kort sekund ifrån det egentligen så uppenbara vansinnet i vårt eget agerande, men priset för detta kära medmänniskor, det priset tenderar med tidens gång att bli mycket högt att betala både för oss själva, men kanske framför allt för våra efterkommande.

 

 

 
 

En studie Ring

27 torsdag Okt 2011

Posted by carlnorberg in Uncategorized

≈ 1 kommentar

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ett målande exempel på den vilseledande interna marknadsföring som bedrivs av de utrikespolitiska instituten, antipalestinarörelsen och Goldman Sachs. 

Politik och icke-politik
Medan bristen på politiska lösningar fördjupar lånekrisen i Europa, hackar sig den amerikanska ekonomin fram i rätt riktning, trots att politikerna är förlamade. 

Hushållen har amorterat och krisen har varat så länge att lagren tagit slut och måste fyllas på. Nya jobb börjar komma till. Samtidigt ökar långtidsarbetslösheten och allt fler blir utförsäkrade. Men flera index överraskar positivt och t o m julhandeln räknas bli bättre än beräknat  –  medelamerikanen tror sig komma att julhandla för över 700 dollar. Politiskt har USA gått in i sin längsta valrörelse. President Obama tycks ha gett upp försöken att kompromissa med kongressmajoriteten och använder det faktum att kongressen har betydligt lägre förtroendesiffror än han själv till att resa runt och hålla tidiga valtal i nyckeldelstaterna. 

Den Super Committee som innan Thanksgiving, 24 november, ska komma med ett förslag att spara 1,2 triljoner (!) dollar på tio år verkar ha kört fast. Ingenting kommer att hända i amerikansk ekonomisk politik förrän efter den 6 november 2012, valdagen. 

Att omvärlden inte ser något bättre alternativ än den amerikanska ekonomin visas av den starka dollarn och av att den tioåriga amerikanska statsobligationen har en ränta på dryga procenten. Vilket innebär att den knappast betingar någon risk och att USA kan låna nästan gratis. 
http://www.wastberg.se/viewtext.php?tid=297

Invandringspolitiken nyckeln till USA:s framtid

Jag har tidigare skrivit om Joseph Nyes nya bok The Future of Power, som beskriver hur makt i mindre utsträckning kommer ur gevärspiporna utan från det som marxister skulle kallat kulturell hegemoni. USA:s styrka är Hollywood och Harvard – överlägsenheten i kultur och forskning. 
http://www.wastberg.se/viewnl.php?nid=295#section2

Därmed ligger också det största hotet mot USA:s framtid i isolationismen, att stänga gränserna för samverkan, påverkan och invandring. USA behåller sin överlägsenhet i nobelpris, men många pristagare har invandrat.

Att krav på handelsrestriktioner är så vanliga i amerikansk debatt och att de republikanska presidentkandidaterna tävlat i restriktiv invandringspolitik är nog det mest oroande för USA:s framtida ställning.
http://www.wastberg.se/viewtext.php?tid=300

Det finns inga lugna vikar 

Sverige har en exportandel motsvarande 50 procent av vår BNP. Det gör oss extremt känsliga för omvärlden. När Europa och USA krisar drabbar det Sverige – även om både staten, bankerna och företagen är väl kapitaliserade. 

Det är som med klimatkrisen. När isen smälter höjs vattenytan överallt. I en öppen och globaliserad ekonomi som den svenska finns det ingen undanflykt. Sverige är så väl förberett som det går, men om inte problemen blir lösta på europeisk nivå lär det inte hjälpa. 

Efter Brysselöverläggningarna tycks världsekonomin deppa. Och inga lösningar är riktigt bra. Nationalekonomiprofessorn Lars Calmfors har skrivit om de europeiska alternativen:
http://tinyurl.com/5rupe9h

Bubbla i Kina nästa skräckscenario

Just nu är det enda dragloket för svensk export USA, även om det drar svagt. Kina – med sina tre procent av svensk utrikeshandel – börjar få problem. Och lika viktig som frågan om euron är nog ifall den kinesiska ekonomin är en bubbla på väg att brista. Time Magazines Ken Miller skriver insiktsfullt om detta: 
http://tinyurl.com/4xfzw4m

USA:s nye ambassadör och Raoul Wallenbergminnet 

Mark Brzezinski blir ny ambassadör för USA i Sverige – efter Matthew Barzun som reste tillbaka till USA för att bli finanschef i Obamas återvalskampanj. Hittills har Obama och demokraterna mångdubbelt mer pengar än republikanerna. 
http://tinyurl.com/6yarqoy

Mark Brzezinski, som är 46 år och jobbat för Bill Clinton och som advokat i Washington, blev nyligen godkänd av kongressen. Inför godkännandet utfrågades han i utrikesutskottet i Washinghton om hur han såg på sitt uppdrag. Han avslutade sitt anförande med att säga: 

”In 2012 Sweden will celebrate the 100th anniversary of the birth of Raoul Wallenberg, a diplomat whose efforts to save Hungarian Jews from the Holocaust clearly demonstrate what a difference one person can make. If I am confirmed, it will be my mission to advance the American-Swedish relationship in a way that honors the spirit of Wallenberg’s legacy.” 

Att Mark Brzezinski så starkt betonade Raoul Wallenberg 2012 visar hur viktig Raoul Wallenberg – amerikansk hedersmedborgare – är i USA. 

Journalistmarknaden försvinner

Mer än 300 jobb ska på några få år försvinna från de svenska mediehusen – främst på tidningssidan. Svenska Dagbladet, Sydsvenskan, Expressen och Aftonbladet minskar kraftigt. Aftonbladet byter fokus från papperstidningen till elektroniska medier i olika former. 

Det som sker påskyndar en förändring i mediekonsumtionen. Allt fler söker sig nyheter på nätet och söker fördjupning genom att själva leta. Men genom att industrialisera det journalistiska arbetet – och det är vad som nu sker – kommer det att bli ännu svårare att hitta nyheter och fördjupningar i papperstidningarna. Det syns inte minst på att utrikeskorrar och utrikesjournalister blir allt färre. 

En annan effekt är att arbetsmarknaden för nyutexaminerade journalister nästan försvinner. Tidningsföretagen är redan mycket stora användare av bemanningsföretag. Frilansare ersätter de egna journalisterna.

De svenska kvällstidningarna har fortfarande hög kvalitet. Journalister som Peter Kadhammar och Mats Larsson är svårslagbara. Men upplagorna sjunker. Expressen har idag en upplaga på 286.500 ex  – inklusive Kvällsposten och Göteborgs-Tidningen. När jag för 15 år sedan fick sparken som chefredaktör för Expressen efter en konflikt med ägarna hade Expressen, exklusive GT och KvP ca 425.000. Det innebär att upplagan fallit med hälften. 

USA bygger på frivillighet

Kulturlivet i USA skulle inte överleva utan frivilliga bidrag i form av arbetsinsatser och pengar. New Yorks kulturinstitutioner finansieras till ungefär fem procent av offentliga bidrag – resten är inträdesavgifter, sponsoring av enskilda utställningar och avkastning på tidigare donationer. Volontärerna måste genomgå lång utbildning. De måste hålla arbetstider för sitt frivilligarbete. 

Det faktum att institutionerna har olika inkomstkällor skapar mångfald och integritet i amerikanskt kulturliv.

Hela USA bygger på gåvor och frivilligarbete. Det stimuleras naturligtvis av att en del är avdragsgillt på skatten. Men det viktigaste är att det är starkt förankrat i den amerikanska kulturen. USA torde vara det land i världen där människor mest ställer upp för att ”pay back to the society”. 

Om detta har jag skrivit i livsstilsmagasinet Bona Vita: 
http://www.wastberg.se/viewtext.php?tid=298

Tranströmer på 60 språk

När en författare får nobelpriset sätter ofta en intensiv översättningsverksamhet igång. Men Tomas Tranströmer finns redan översatt till ca 60 språk. Det torde bara vara Astrid Lindgren, av svenska författare, som finns på fler.

Till stor del har Tranströmer översatts tack vare en rätt okänd svensk kulturgärning – översättningsstödet, som tidigare sköttes av Svenska institutet och numera av Statens Kulturråd.

I senaste Swedish Book Review resoneras kring svårigheterna att översätta lyrik med utgångspunkt från Robin Fulton – den store översättaren av svensk lyrik – och hans tolkningar av Tranströmer.
http://www.swedishbookreview.com/2011-2.php

Robert Fulton har f ö nyligen översatt Harry Martinsson till engelska, Chickweed Wintergreen
http://www.bokus.com/bok/9781852248871/chickweed-wintergreen/

Kunskapen växer om bilden av Sverige 

Det finns mängder av index som mäter länder. I Gallup World Poll framgår t ex att Sverige är världens 9:e mest lyckliga land. Viktigare är kanske att vi ligger fyra i både Global Democracy Index och i Corruption Percpetion Index. 

Jag listar i en artikel de 26 vanligaste indexen som mäter länder: 
http://www.wastberg.se/viewtext.php?tid=299 

Min gamla arbetsplats Svenska institutet har skapat en ny underavdelning om Sverigebilden på sin hemsida. Där kan man hitta undersökningar, filtrera på länder och teman samt ta del av fördjupningar. 
http://sverigebilden.si.se/

Partiledare = plugghästar 

Mitt i kristdemokraternas partiledartumult deklarerade TV-programledaren Marcus Birro att han ville bli partiledare. Vilket till hans förvåning resulterade i att TV4 sparkade honom som programledare för Kvällsöppet. Varefter han drog tillbaka sina politiska ambitioner. 

Vad Birro visade var en inte ovanlig uppfattning om vad det innebär att vara partiledare, att det liknar att vara krönikör, d v s att ta ställning och argumentera på ett kul sätt. Jag har sett ett antal partiledare i aktion, några på ganska nära håll. Och vad det handlar om är något annat – att plugga. Det vill säga att ständigt vara uppdaterad på mänger av ärenden, hålla siffror i huvudet, kunna ta en saklig förhandling i partiet eller i regeringen. 

Jag skulle tro att det är få som läser så många sidor trist text som just partiledare. 

En procents väljarstöd = 750 uppdrag 

Antalet politiska uppdrag i Sverige har sjunkit drastiskt, 1950 hade drygt 225.000 svenskar kommunala uppdrag, nu är det färre än 50.000. 1950 talade man dock inte om ”politiker”, utan om ”förtroendevalda”. Ändringen i språkbruk säger en hel del. 

Vi har färre politiska uppdrag, men en offentlig andel av ekonomin på nära 50 procent. De
 politiska uppdragen har blivit tyngre – men också mer välavlönade. 

Totalt sett utser de politiska partierna varje år ungefär 75.000 personer till någon typ av uppdrag – från statsminister till nämndeman. En procentenhet i valet motsvarar alltså 750 uppdrag. När opinionsinstituten sänker socialdemokraterna med tio procent innebär det – om det blir valresultat – att 7.500 personer mister uppdrag. Inte konstigt att det blir turbulent i partiet. 

Fast socialdemokraternas sammanbrott är inte alldeles bra för Sverige. Varje demokrati behöver trovärdiga politiska alternativ.
http://www.newsmill.se/artikel/2011/10/14/s-sammanbrott-r-d-ligt-f-r-sverige-och-demokratin

New York i toner 

I Sveriges radios P2, som också finns på nätet, kommer under fem veckor New York att vara huvudperson. Birgitta Tollan har gjort serien ”New York, stad med ständig Klang!” Musiker och musik möts med start den 31 oktober kl. 12.00.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2938&artikel=4754899

Halloweenparad också i Stockholm

En av höjdpunkterna under höstarna i New York är The Village Halloween Parade, som går utmed Sixth Avenue, i år den 31 oktober.
http://www.halloween-nyc.com/index.php

Nu har Bill Schacht, amerikansk musikproducent som sedan länge bor i Stockholm, tagit initiativet till  Shockholm, en svensk halloweenparad med Fryshuset som medarrangör. Den blir den 5 november.
http://www.shockholm.se

New Yorks bästa restauranger

Både Guide Michelin och matbibeln Zagat har nu kommit med årets listor för New York.

Guide Michelin ger tre stjärnor till  Chef’s Table at Brooklyn Fare, Daniel, Eleven Madison Park, Jean Georges, Le Bernardin, Masa, Per Se.

Zagats lista: Le Bernardin, Daniel, Per Se, Bouley, Jean Georges, Eleven Madison Park, Sushi Yasuda, Annisa, La Grenouille

Bästa nykomling enligt Zagat: Maialino i Gramercy Park Hotel .

Svenskt i New York

Gotland gör en storsatsning i New York 30 oktober – 5 november. Gotländsk mat på Aquavit. Gotländsk design på Scandinavia House, Bergmanfestival. Stor gotländsk delegation. 
http://www.visitsweden.com/gotland 

Kristofer Dan-Bergman som länge har verkat som konstnärlig fotograf i New York visar en stillbildsfilm på Vestry Gallery, 437 Washington Street.
http://www.kristoferdanbergman.com

Adolf Fredriks musikklasser har en konsert i New York den 29 oktober kl 15. Från folkvisor till ABBA. Plats: Church of the Transfiguration, 1 E 29th Str. 

Timeless Elegance heter Anders Holst kvällsprogram den 7 november kl 18-20 på The Empire Room i Empire State Building.  Anders Holst sjunger sina mycket speciella melodiska och romantiska sånger. 
Boka på amy@twoshepstthatpass.com 

Nu har de svenska newyorkarna Martin Gelins och Eva Wistens utmärkta bok om New York kommit i pocket. Den heter just New York-boken och är en grundlig kartläggning som viker av från det turistiska.
http://tinyurl.com/5ws5so5

Svenskinspirerade restaurangen Aquavit har genomgått totalrenovering och fått en ny meny. 
http://tinyurl.com/6eg5tqv

Svenska Klara Kristalovas keramikverk visas på Lehmann Maupin Gallery, 540 W 26th Str fram till januari.
http://www.lehmannmaupin.com/#/exhibitions/2011-10-27_klara-kristalova/

Svenska bandet The Sounds kommer tillbaka till New York. 4 november, Webster Hall, 125 East 11th Street.
http://www.the-sounds.com

New Yorks mest uppmärksammade konsthändelse med svensk anknytning just nu är stockholmaren Casten Höllers separatutställning på The New Museum. En utställning där besökarna kan åka i en 31 meter lång rutschbana, klä av sig och bada i saltvattentank, gå runt med glasögon som vänder allt uppochner.
http://tinyurl.com/3ezfftl

Trött på mig själv ibland och min egen lättja i att tänka.

27 torsdag Okt 2011

Posted by carlnorberg in Uncategorized

≈ 3 kommentarer

Med denna rätt så välbekanta vers i åtanke så undrar jag hur fan det gick till så att vi kunde hamna i detta vårt läge nu, aldrig har väl uttrycket att Intelligenta gangsters kontrollerar BELÄSTA busar för att kontrollera nyttiga idioter, skurit djupare i själen på mig, det är bara så bedrövligt korkat av mig att inte se detta, men jag skyller min enfald på att jag aldrig har läst den på latin, hur dumt och fåfängt detta än kan låta och verka trots att jag mycket väl begriper mig på vad översättare och språkvårdare inte sällan har uppdragits att göra åt makten, sorry verkligen!

Pater noster, qui es in caelis:

sanctificetur Nomen Tuum;

adveniat Regnum Tuum;

fiat voluntas Tua,sicut in caelo, et in terra.Panem nostrum cotidianum da nobis hodie;

et dimitte nobis debita nostra,Sicut et nos dimittimus debitoribus nostris;

et ne nos inducas in tentationem;sed libera nos a Malo.

Tiden rinner som sand och jag skriver i vatten den sista gången.

22 lördag Okt 2011

Posted by carlnorberg in Uncategorized

≈ 8 kommentarer

Tiden rinner som sand och jag skriver i vatten.

Vid denna kulna tid är det ju säsong att påminna sig om vårt historiska arv, och nu kanske ännu mera än annars med avseende på de tider som stundar och vad detta kommer sig ur. Många idag drar ju paralleller till 1929 års händelser, och detta äger givetvis sina poänger. Men hur detta egentligen mera precist tog sig ut, det kanske är lite mer okänt för de flesta.
Denna tid som kallas den andra Svenska storhetstiden dominerades av en Herr Ivar Kreuger som var en svensk entreprenör som organiserade och förmedlade kreditflöden oberoende av bankerna, och använde dessa kreditflöden för att bygga upp nationalstaternas försvarsmöjligheter mot Versaillessystemets överstatlighet som först och främst syftade till att berika det bankkonglomerat som hade lyckats med att etablera ett privatkontrollerat Centralbanksystem över delar av Europa och i USA.

Mellankrigstidens Versaillessystem var nämligen ett system som aldrig var tänkt att fungera.

Tyskland var knäckt och hölls ensamt ansvarigt för att bära skulden för kriget. Tyskland skulle följaktligen betala alla kostnaderna för hela kriget, inklusive Storbritanniens och Frankrikes krigsskulder till USA. Och bankirerna Rothschild och Rockefeller hade en utfästelse från den Brittiske utrikesministern Balfour, om bistånd till bildandet av vad som kallades en ”Judisk” stat  på kolonialterritorium som erövrats. Med avseende på vilka som finansierat Ariseringsprocesserna (Rockefeller och Rothschild) så kan ju detta synas så osmakligt att det är direkt intellektuellt stötande, men den mänskliga girighetens gränser är uppenbarligen mycket svårutforskade.

Storbritannien och Frankrike var båda också i praktiken helt bankrutta, förutom då de eventuella blodspengar de eventuellt lyckades pressa ut ur Tyskland.

Krigsskulderna skulle omöjligen kunna komma att betalas, och detta stod klart redan innan ens bläcket hade hunnit torka på Versaillesfördraget.

Men dåvarande finansiella makthavare i Europa, alltså de valutafinansiella intressenterna bakom det före detta Brittiska ostindiska kompaniet som nu istället hade tagit formen av ett militärindustriellt företagskonglomerat vid namn IG Farben, hade redan bestämt sig för att genomföra en planerad fascistisk lösning för Europa. Precis som åtalen i Nürnberg anger i detta.

År 1922 så fördes Benito Mussolini till makten i Italien, med hjälp av den venetianske bankiren Volpi di Misurata, vilken senare blev Mussolinis utrikesminister, detta skedde samtidigt som man började förbereda ett maktövertagande i Tyskland som blev känt under namnet ”ölhallskuppen”1923-11-09, vilken av någon för mig okänd anledning ännu denna dag firas årligen, för det är ju näppeligen misslyckandet som kan firas med avseende på vad som senare skulle komma. Parallelliteten med dagens händelseförlopp i Libyen måste sägas vara anmärkningsvärd på en rund jord.

Ivar Kreugers plan under efterkrigstiden var att ge ett lån till Tyskland på 125 miljoner dollar, vilket skulle bli det största statslånet någonsin, och offentliggjordes i oktober 1929. Tanken med detta lån var delvis att lösa krisen kring krigsskadeståndsskulderna, på ett sådant sätt att man kunde undvika ett nytt krig och stora nya investeringar i IG Farbens krigsmatrielproduktion, vilket var det fascistiska eftersträvade alternativet.

Problemet för bankirmaktens expansion till vårt nuvarande valutafinansiella system hette då alltså Ivar Kreuger, och detta innebar givetvis att Ivar Kreugers planer starkt motarbetades av de finansintressen som förespråkade Hitlerdiktaturen i Tyskland, främst då företrädda av den brittiske centralbankschefen Montague Norman Ring, Morganintressena och den tyske riksbankschefen Hjalmar Schacht.

Alla dessa med avgörande och stora intressen inom IG Farben.

När det gick upp för dessa att de höll på att förlora kontrollen över Tyskland, till Ivar Kreuger genom dennes fredslån, så skred de till verket. De bestämde då att all utlåning snarast skulle upphöra.

Detta skedde genom en massiv nedvärdering av den amerikanska aktiemarknaden, en nedvärdering som utlöstes av att amerikanska och europeiska finanskretsar drog bort mängder av likviditet från den amerikanska aktiemarknaden, detta samtidigt som räntan höjdes.

Resultatet av detta blev den stora börskraschen den 29 oktober 1929.

Just den dagen hade Ivar Kreuger planerat en stor emission för att få in resterande kapital till Tysklandslånet. Kreugerpapperen föll i värde, men de föll bara med hälften i jämförelse med andra aktier.

Kreuger kunde därför få in de pengar han behövde för Tysklandslånet.

Förtroendet för Kreuger hade därigenom stärkts.

Därmed skärptes också striden om vem som skulle styra över den internationella kreditmarknaden. Montague Norman Ring hade redan sedan en tid tillbaka försökt stärka centralbankernas kontroll över världsekonomin. I Haag 1930 lades det fram en plan för hur detta skulle komma att ske.

En ny bank, Bank for International Settlements, BIS, skulle bildas för att jämna ut olikheter i betalningsbalanserna mellan de olika ländernas centralbanker. Med den brittiska kontrollen verkande styrande över såväl den tyska som den amerikanska och engelska centralbanken, då först var den gode Montague Norman Ring, helt säker på att BIS skulle kontrolleras av honom själv.

Således vid Haagkonferensen 1930 så beslutades att BIS skulle komma att inrättas, men det blev ett inte så litet streck i räkningen för England, att Frankrike istället fick ordförandeskapet för banken, vilket medförde att banken inte alls kunde användas på det sätt som Montague Norman Ring hade tänkt sig. Den franske premiärministern Aristide Briand var lierad med Ivar Kreuger, och var dessutom en stark motståndare emot fascism och ekonomisk diktatur.

Den Franska alliansen genom Premiärminister Aristide Briand med Kreuger vid Haagkonferensen gav dessutom ytterligare ett resultat som Norman Ring hade svårt att förlika sig med.

I början av 1930, när Kreuger skulle göra sin första utbetalning på Tysklandslånet, så betalade Frankrike i förskott tillbaka på sitt lån från Kreuger ifrån 1927, vilket gav Kreuger det manöverutrymme och handlingsfrihet som han behövde efter börskraschen 1929.

Med dessa bakslag – Kreugers stora Tysklandslån och det fransk/Kreugerska inflytandet över BIS – var Hjalmar Schachts möjligheter att fortsätta ”verka inom systemet obemärkt” mycket begränsade. Han avgick därför som tysk riksbankschef, och började i stället omgående att propagera internationellt i finanssammanhang för att Hitler skulle komma till makten i Tyskland.

För att idag övertyga sig om att så verkligen var fallet, så behöver man bara titta på vad Hjalmar Schacht gjorde sedan, direkt efter sin avgång.

På hösten 1930, så var Tyskland återigen i behov av ett lån för att stabilisera sin ekonomi. Den tyska regeringen inledde då förhandlingar med Kreugers bankförbindelse i USA, Lee, Higginson & Co, om utbetalningen av den resterande delen av Tysklandslånet. Förhandlingarna påbörjades den 1 oktober. Den 2 oktober 1930 så anländer Hjalmar Schacht till New York.

Syftet med hans besök i New York var att å IG Farben intressenas vägnar, se till att Tyskland under inga omständigheter skulle ges några ytterligare krediter. Schacht stannade därför hela åtta veckor i USA, och höll därvid 40 föreläsningar, med början som gästföreläsare hos Council of Foreign Relations. Temat för dessa hans föreläsningar, var att Tyskland inte skulle komma att kunna betala tillbaka sina lån, utan nu istället enbart höll på att förbereda ett skuldmoratorium.

Schacht hade också i detta ett direkt sammanträffande med Donald Durant, direktör i Lee, Higginson & Co, och försäkrade honom därvid att de aldrig någonsin skulle få igen sina pengar om de lånade ut dem till Tyskland.

Den tyska regeringen såg sig i detta nödsakad att ingripa mot Schacht, och skickade då  ut ett meddelande där regeringen öppet tog avstånd ifrån Schacht och alla av denne beskrivna planer på moratorium.

Trots Schachts massiva organisering för att förhindra att Tyskland skulle beviljas ytterligare lån, så betalade Kreuger, genom Lee, Higginson & Co, ut den resterande delen av lånet till Tyskland, och förhindrade därigenom återigen Hjalmar Schachts och Montague Norman Rings planer för en monetär diktatur.

Kreuger och hans amerikanska och franska bankallierade, visade på detta sätt att de var fast beslutna att fortsätta långivningen till Tyskland. På detta vis så hade Hitler – och givetvis det andra världskriget – med all säkerhet kunnat stoppas!

Striden om Tyskland var egentligen inte avgjord förrän 1933, då Hitler hade installerats som rikskansler och gjort Schacht till sin riksekonomiminister.

Men ända fram till den 7 mars då Aristide Briand dog under märkliga omständigheter, och även på dennes begravningsdag den 12 mars 1932 då Ivar Kreuger också dog, så stod Kreuger och hans allierade definitivt i vägen för all sådan utveckling. Det kan ju som kuriosa nämnas att den 13 mars, alltså dagen efter, så var det ett världshistoriskt avgörande val i Tyskland.

I sin bok ”Es geschah in Deutschland” skriver den dåvarande tyske regeringstjänstemannen greve Lutz Schwerin von Krosigk följande:

Våren 1931 besökte den schweiziske bankiren Felix Somary vilken var starkt anknuten till Schweizerische Bankverein och som också gjort ett namn om sig så som nationalekonomisk teoretiker, finansministeriet i Berlin.

På frågan om hur länge rådande världskris skulle hålla i sig, svarade han att först måste tre händelser inträffa innan man( och vilka dessa man var, det kan envar nu inse själv) kunde tänka sig en vändning uppåt: Banksystemet i Wien och Berlin måste saneras (eg. reformeras till IG Farbens fördel) genom en kris, det engelska pundet måste lösa sig från guldet(så att skuld och valutaexpansionen inte bromsas av tillgången på guld) och svensken Ivar Kreugers tändsticksmonopol måste bryta samman.

Tidigt på sommaren 1931 så kraschade bankerna och sent på sommaren nedvärderades pundet. När Felix Somary senare ännu en gång kom till Berlin på tidiga våren precis i månadsskiftet februari-mars 1932, så fick han frågan om han verkligen fortfarande måste vänta på den tredje händelsen.

Felix Somary tog vid detta tillfälle ingenting tillbaka alls, utan försäkrade istället att Kreugerkoncernen inom en mycket kort tid skulle vara slut.

Hur kunde då den schweiziske bankiren Felix Somary, veta att det snart skulle vara slut med Ivar Kreuger som dessutom uppenbarligen understöddes av den Franska Premiärministern?

Och kanske ännu viktigare: Hur kunde sedan en revisionsbyrå med säte i Paris, Price Waterhouse, få uppdraget att gå igenom Kreugerkoncernens redovisning, utan att kunna ett ord svenska, och sedan efter bara några dagar förklara den världsomspännande koncernen i konkurs?

Hur kunde advokat Hugo Stenbeck och Jacob Wallenberg tillåtas att utse sig själva till att ingå i en Kunglig kommission, som egentligen inte alls var kunglig, utan i detta bara hade falsk varudeklaration för att imponera på de franska myndigheterna, och som skulle utreda Kreugerkoncernens ställning? Och detta när Wallenbergarna med ombudet var allierade och delägare tillsammans med dem som starkt motarbetade Kreuger? (SOU1999:20)

Varför blev alla Kreugers nära medarbetare antingen vanärade, ruinerade eller fängslade, eller varför inte allt på en gång?

Sådant händer sällan utan att det finns en avsikt bakom

Historien formas av människor som omsätter idéer i praktisk handling. Ivar Kreuger missbedömde i detta hur långt hans ekonomiska motståndare egentligen var beredda att gå för att effektuera sina planer.

Hitlerdiktaturen och andra världskriget var det pris som Europa blev tvunget att betala för att de privatägda oberoende centralbankerna skulle få bibehålla sin makt över världen.

Så risken för krig i nu är kanske inte så obetydlig som alla tycks tro. Och detta inte minst med avseende på vad som tog vid 1933 som kallades för Ariseringsprocesserna och att IG Farben som till stora delar bestod av ”Judar” hade för avsikt att skuldbelägga det Tyska folket för folkmord på den Judiska ”rasen” stod klart för Adolf Hitler på hösten 1938, som för att fira årsdagen av den förra gången 1923 som denna församling med Frick, Krupp, Schmitz, Rockefeller, Rothschild och med all sannolikhet även Häradshövdingen, beslöt om ” Alles klar als kristall” till natten den 9 november 1938, som hämnd för de återkommande bedrägerier han ansåg sig ha utsatts för. Detta lilla illusionsspår spårade väl egentligen inte ur helt förrän julen 1941 när chefen för de stridande Axelmakterna Hermann Göring, fick höra på BBC:s utsändning av Winston Churchill att axelmakterna just hade anfallit Singapore, då började tålamodet att tryta även på de makthungrigaste.

Det eller den som till slut skulle rädda världen ifrån det fascistiska helvetet var att Franklin D. Roosevelt, som var en företrädare för det ”amerikanska systemet”, valdes till USA:s president, och installerades i Vita huset den 4 mars 1933.

Roosevelts politik för att återuppbygga den amerikanska infrastrukturen med en kreditpolitik som gick helt emot just dessa privata bankintressen, däribland Morgan, Warburg, Wallenberg och Mitchell som hade varit på kollisionskurs med Kreuger, var vid den tiden det enda alternativet till Hitler och fascism.

Den europeiska ekonomin är nog i dagsläget egentligen knappast i sämre form än den amerikanska, eftersom de båda ändå är fångade i samma globala finanssystems sammanbrott, och båda rent tekniskt är bankrutt. USA:s fördel gentemot Europa är dock det amerikanska konstitutionella systemets karaktär, som ger USA:s kongress kontrollen över utställandet av krediter.

I de delar av Europa som historiskt sett dominerats av det venetianska och anglo-holländska liberala systemet, har det privata kapitalet alltid triumferat över regeringar, och därför alltid bildat penningekonomier.

I det brittiska imperiet är det inte den brittiska regeringen, eller ens drottningen, som styr, utan City of London, och det är egentligen det gamla vanliga Brittiska ostindiska kompaniets reminessenser.

USA, å sin sida, har genom sin konstitution de befogenheter som det nu egentligen behöver för att styra och ställa bland dessa privata kapitalflöden, med dessa verktyg kan USA hålla imperialistiska lycksökare i hampan, annat är det i de Europeiska penningekonomierna

Franklin Roosevelt, använde regeringsmakten till att knäcka bankirerna under den stora depressionen, vilket banade vägen för New-deal.

Förhören om anledningarna till bankkrisen och lagarna som följde därpå smockade till det brittisk-kontrollerade House of Morgan så pass att det aldrig riktigt återhämtat sig, och sände en signal världen över att USA inte bara kan, utan i alla fall då var fast beslutet att försvara sig självt och dess folk. Vad den svenska regeringen sysselsatte sig med samtida, det är inte roligt att beakta i detta och nu står vi i vändkorset för en sista gån

Ring around Ring

20 torsdag Okt 2011

Posted by carlnorberg in Uncategorized

≈ 4 kommentarer

Jag såg inte Lassie, jag såg Jesse Ventura och däremellan ligger en inte obetydlig skillnad i pälsbeklädnad. Så jag skrev följande till honom, inte Lassie alltså:

Just leave the rottening financial corpse be for itself, and just let the voultures darken the skies for a short while, because it´ll take ém no time to disappear anyway. Because there are no rush for mankind, but believe me when I say that there´s all the hurry in the world for the financial system to make people believe it´s still alive an kicking. Once a child I heard Mick Jagger singin Time´s on my side, but never properly understood what he meant, I do know now.

Jesse Ventura joins kick-off of Occupy MN [VIDEO]

blogs.citypages.com

Funderar på den aktning som bankfolk har visats och det faktum att allting jämnar ut sig med tiden, det kan nog inom kort framstå som lite försiktigt sagt obegåvat att ha ägnat sig mer än andra individer åt bankverksamhet, eller penninghandel som det förut kallades och tycker så smått synd om mina förra svärföräldrar i saken.
Liket av det finansiella systemet har nu ruttnat så mycket att inget smink i världen, eller andra förespeglade livupprätthållande åtgärder mera kan förmå skapa intrycket, eller illussionen av att det är ett på verkligheten grundat system, alltså att systemet verkar lika för alla, verk-lik-het, folk kommer nu förstå att bankerna skapa pengar ur ingenting och att de dessutom tar betalt för detta. Detta är inte tider att bli förknippad med bankverksamhet.
Stanken av förruttnelsen efter det finansiella systemet har nu börjat att bli stark och dess stank är värst på Syntagmatorget i Athen, mina tankar till Kosmas Loumakis på platsen, och för att dölja denna stank vill många intressen nu gärna skapa dramatikens vindar för att själva i lä av dessa kunna skapa sig egen handlingsfrihet. Det är inte människa som nu lider tidsnöd, det är det finansiella systemet som har bråttom för att inte tappa all sin trovärdighet, medan människorna behöver ett system baserat på verkligheten.
Lovar min son i detta att ingenting alls händer om ingen gör någonting alls och vi bara låter det finansiella systemet självdö, inte ett hus kommer att försvinna, inte en bil eller någonting annat förutom den inbillade skulden i sinnet på människorna. Alla försök till att skapa dramatik är medvetna eller omedvetna handlingar för att skapa egennytta i förändringsförloppet. Det går precis lika bra att bara lämna det innevarande finansiella systemet åt sitt öde och lugnt och sansat resonera kring det vidare. Det är inte människan som lider tidsbrist, det är det finansiella systemet.
Konstaterar att det definierade målet för oss människor är att med fredliga medel införa ett nytt finansiellt system, som inte bygger på enskild skuld som bärare av värde på det som skall användas som allmänt betalningsmedel. Metodiken för dettas fredliga införande måste vara att inte inte vidare skuldsätta individer, befolkningar och nationer utan istället att nu låta skulderna och systemet haverera under det att vi behåller lugn och sans.
Evangelos Venizelos sade att han hoppades på en stor, definitiv lösning på krisen efter ett EU-toppmöte på söndagen.”Från och med nu och fram till söndag vi kämpar slaget av alla slag”, och han är Grekland finansminister idag och jag tror nog att Goldman Sachs varit tillräckligt noggranna i saken.
Så för vårt vidkommande så måste vi alltså hoppas på det omvända, alltså att det inte blir en lösning som fölänger vistelsen i likstanken av det innevarande finansiella systemet och att vi får fredliga möjligheter att skapa ett nytt system.

Idag har varit viktig och gör skillnad.

15 lördag Okt 2011

Posted by carlnorberg in Uncategorized

≈ 3 kommentarer

Idag har den rörelse som i alla fall till delar har förstått innebörden av det finansiella system som vi har för att beskriva ekonomi, haft samlingar över jorden av skiftande karaktär och innebörd.

I Rom bär det av duktiga våldyttringar just nu och London tycks ha stor uppslutning, för oss med barn och husdjur, som hundar och jaguarer, så får vi hoppas att de tappra håller ut i kylan i Stockholm så kommer vi tillbaka in och hjälper till med det viktiga nermonteringsarbetet av det största plundringssystemet i den mänskliga historien.

Träffade på plats på Sergelstorg olika personligheter, allt ifrån hanhundar som ville bitas till individer som såg ut som fiollådor i ansiktet bakom Diorglasögonen. Men dagen börjar med vad som skall utveckla sig till ett riktigt lustigt förlopp med följande:

Cathrine Tönnvik
  • Hejsan!
    Hoppas vi springer på varandra idag, skulle vara kul att säga hej på riktigt!
    Har du plakat? Jag fick inte med mig något sånt från Skellefteå….Det kanske finns möjlighet att få något där vid Sergels torg.
    Hoppas det ger lite uppmärksamhet i media nu, för det har varit väldigt tyst om det som händer i USA, alltså alla Occupy-event.
    Ha en bra dag! Hälsn. Cathrine

En vän på Facebook som heter Cathrine Tönnvik hälsade alltså mycket glatt och det kändes som att  träffa en gammal kär vän, men hon presenterade i princip omgående ett litet dilemma, bestående av att det blev lite sisådär med plakattexten och att hon hoppades innerligt att ingen skulle be henne om en förklaring, när naturligtvis som vore det på beställning TT knackar på axeln och sliter iväg hennes dotter och plakatet. Jag åtog mig givetvis att förklara det hela för TT, men i detta sket jag en lök stor som en pumpa, det var nämligen just då min tur att tala på trappan.

Konstaterar i detta att Frans Lugmair är en improvisatör att räkna med framgent, då han med bravur fick hoppa in och fick ta på sig att förklara det världsekonomiska läget för TT samtidigt som han bortförklarar en obegriplig plakattex och inte minst håller ordning på en Rottweiler som är jätteglad och vill hälsa på alla den ser. Detta är vad jag kallar politiska kvalitéer utöver det vanliga.

Han fick två dryga sekunders förberedelse tid, eftersom det var min tur att tala på trappan och jag inte kunde ha hunden med mig därframme, men det var inga problem för farbror Frans, han spände ögonen i TV kameran, hunden och reportern samtidigt och förklarade med myndig röst att detta med 2500 spänn i insats för att ta ut en ränta på 2 Mkr, det borde faktiskt till och med en journalist kunna misstänka är någonting mycket märkligt.

Vid vår avslutande lov runt Sergelstorg före det att vi traskade upp till Riksbankstorget, så säger plötslig Frasse till mig, du den där ser inte så särskilt nöjd ut och minsann det gör den verkligen inte, det är nämligen en livslevande sagofigur ur Mary Poppins, den reinkarnerade karikatyren av en bankir som ser ut som hade han just skådat världens kommande undergång, han på minde inte alls till någon liten del om en dyr fiollåda i ansiktet, med Diorglasögon givetvis.

Ur DI idag: ”

På den stora trappan ned till Sergels torg stod Simone Havby från Karlskrona och lyssnade på talare efter talare. I handen höll hon en skylt med texten Ekologisk ekonomi, slopa räntan.

”Det här är det första som jag aktivt engagerar mig i.”

”Vi är här i dag för att vi vill ha en förändring och se att ett samhälle och en välfärd handlar om alla och inte bara de rikaste”, säger hon.

Även hennes föräldrar tycker att det är viktigt att delta i demonstrationen:

”Vi ska ha statligt upptryckta skuld- och räntefria pengar. Det går inte att ha dagens ekonomiska system, det är som en cancer som bara växer över styr”, säger mamma Cathrine Tönnvik som bor i Skellefteå.

”Här är människor på gräsrotsnivå som vill uttrycka att de är less på att 1 procent sitter på toppen och mår gott medan 99 procent gör jobbet.”

Alien-e-Ring

11 tisdag Okt 2011

Posted by carlnorberg in Uncategorized

≈ 7 kommentarer

Jag vet inte om jag är trött, irriterad eller kanske både och. Jag tycker att jag har förklarat så oändligt många gånger och att jag har varit så tydlig att det inte går att missförstå vad jag menar, men icke att ta miste på är den uppfordrande och frågande tonen i skrivningen som likafullt svider som etter i ögonen och som undrar varför en skuld saknar värde om den aldrig kommer till att betalas.

Det politiska planet liknar alltmera en TV-såpa där falangstridigheter nära nog garanterar att ta sin tribut på den demokrati som vi känner igen som vår egen. Likagott är väl nu måhända detta, eftersom den demokratiska verkningsgraden på den medborgerliga rösten ändå har nått sådana nivåer att Nobels Fredspris numera utdelas till en presidentkandidat i Nigeriabrevens vagga. Allt är som bekant ett och gud som är allt och Ellen Johnssons tidigare insatser till Charles Taylors fromma i Liberia, måste nog ses som ett nytt rekord i omdöme, även för Nobelstiftelserna.

Goldman Sachs och Lloyd Blankfein traskar på i takt med Jimmy Dimond et consortes. För vårt svenska vidkommande så yttrar sig detta inte i någon ringa utsträckning i form av ett ilsket medialt gnällande på allt ifrån slösaktiga Greker till en genomusel socialdemokratisk partiledare, detta i syfte att forma falukorvhjärnornas mjuka massa för att passa in i den bankälskande stereotypens strama passform. Allt går som vanligt ut på att mänsklighetens uppgift på jorden är att rädda banksystemet från mänskligheten.

Lotta Gröning uppgav sig förresten dela uppfattning i detta men trodde inte att ett klarläggande från Håkan Juholt om de bakomliggande interna stridigheternas grunder skulle räcka till för att rädda honom, om detta är fågel eller fisk kan jag utifrån detta inte bedöma.

Men lite förvånas jag faktiskt över Johanna Grafs medverkan i artikeln på SvD brännpunkt idag medan somliga andraav artikelförfattarna är nära nog lika givna som initialerna på det byggföretag som Johannas kommun är kollegor med i det lätt anseendesargade Swedbankarena projektet. Men som alltid i dessa sammanhang så är det ju osvuret som är bäst.

Det eviga ältandet som allting emanerar ur, alltså vårt finansiella systems oförmåga att beskriva och förmedla ekonomiska värden på ett sätt som är relevant för verkligheten, det tar sig nu stapplande in på de sista metrarna före målgången.

En av anledningarna till att jag ombads lämna SAP

06 torsdag Okt 2011

Posted by carlnorberg in Uncategorized

≈ 13 kommentarer

Med anledning av att Bo Lundgren nu föreslår detta så vill jag redovisa den motion som jag ställde till partistyrelsen inför SAP:s årsmöte 2008, man vet faktiskt inte om det är lustigt eller bara helt idiotiskt att det kan förekomma i verkligheten.

Utkast till motion avseende samhällsekonomiskt förändringsarbete.

 

Med hänsyn till det rådande och kommande ekonomiska läget i världen och landet, krävs en samhällsekonomisk inriktning, vilken bygger på en analys som vilar på relevanta och reala grunder.

Bakgrund

I nära ett halvt sekel har världen nu åsett hur USA:s industri och jordbruk, systematiskt har avvecklas, och att ekonomin istället mera har förvandlats till en rent spekulativ och konsumtionsdriven ekonomi. Operatörerna av detta tilläts 1931 ta över hela det internationella bankväsendet, vilket medför att ett begränsat fåtal har genom detta blivit mycket rika.

All lagstiftning som tidigare hade införts för att förhindra utplundring, som tidigare bedrivits av kolonialmakterna har systematiskt åsidosatts, detta inklusive Glass-Steagall Act från 1933, vilken förbjöd affärsbankerna att ge sig in på investmentbankernas område.

Det egentliga förloppet är i stora drag att alltihop utgick från banksystemets skapande 1931, igenom Bretton Woods vidare till kreditavregleringar under 1980 talet, inom de länder som var anslutna till IMF och BIS, och vidare dessa länders anslutna banker. På detta sätt så kunde förloppet genomföras efter att valutaormen hade dödats och att växelkurserna således hade börjat flyta fritt, detta var en förutsättning för att kunna öka takten på valutavolymexpansionen.

Under 1990-talet så har sedan bankerna byggt upp en jättelik derivatbubbla, vilken liknar ett kedjebrev eller pyramidspel, och som hela tiden måste matas med en ökande valutamängd för att inte falla ihop.

En betydande stor del av valutan kom ifrån fast egendom, igenom kreditexpanderade givna bostadslån, och en alltmera stigande prisvärdering.

Med denna prisbildning som grund användes sedan dessa lån som stomme för att skapa olika värdepappersinstrument med bolånebas, och ännu mer fantasifulla spelmarker som exempelvis CDO.

Ju mer ”säkra” bolånepengar som strömmade in, desto större vinst kunde man göra genom att spekulera med värdepappren, vilket då i sin tur inbringade ännu mera pengar till att expandera nya bolån.

Det var denna värdepappersmaskin som pressade upp huspriserna och de vidhängande lånen på dessa hus, ända upp till den innevarande nivån.

Eftersom kravet på en ökande valutamängd är absolut vid tillväxt så började bankerna, för att bolånen skulle fortsätta generera pengar, istället sänka kraven för långivning, vilket till slut ledde till att det såldes hus till folk som inte hade råd med dem, bara för att hålla maskinen i gång.

Bankerna har principiellt överlevt på vad som de har fått in genom att helt enkelt köpa och sälja fiktivt kapital, ända tills nu bubblan blev så stor att det inte gick att hålla den uppe, och den började spricka.

Analys

Att dagens finanssystem och där privata aktörer tillåtits skapa valuta, vilken övriga marknader alltså skall konkurrera om, är fullkomligt grundlöst ur ett långsiktigt hållbarhetsperspektiv.

Att därför detta nu rådande system skulle vara en adekvat konstruktion för att kunna optimera olika marknaders aktörers olika behov av valuta på lika villkor, för att på ett effektivt sätt kunna bedriva handel med varandra, detta är en ren vanföreställning.

Det spelar ingen roll hur mycket förtroende som tillmäts en företeelse, detta förändrar inget i sak.

En vidare villfarelse är att skattebetalarna får tillbaka sina pengar. Tanken med att staten tar över värdepapper ifrån bankerna, anges vara att de åter skall stiga i värde. Detta i sin tur förutsätter att finansmarknaden förmår att bygga upp en ny bubbla av exakt samma modell, något som måste anses vara helt orimligt.

Det är den reala ekonomins volymvärde som behöver expandera relativt det fiktiva valutavolymvärdet, detta för att åstadkomma en realvärdeanpassning av valuta och finanssystemet.

Den ”Svenska modellen” fungerar inte långsiktigt idag, det är ren osanning att anföra något sådant.

Nu har skapandet av finansinstrument medfört att en fastighet kan motsvaras av många fler värdepapper, lånen har sålts vidare och utgjort värdegrund för utgivning av ännu större lån och så vidare. De värdelösa papper, vilka amerikanska staten nu tar över, har en obetydlig förankring i någon fastighet överhuvudtaget – fastigheter, vars pris alltså inte kommer pressas upp igen till de nivåer som var rådande då bubblan sprack.

Riksgäldschefen Bo Lundgren, reste till USA för att bidra med att skapa mera trovärdighet till krispaketet. Finansmarknaden bjöd in Bo Lundgren för att uttrycka inför beslutsfattare, att Securum affären nu har gett den svenska staten tillbaka pengarna för bankstödet. Vilket måste ses som ett märkligt uttalande.

Åtgärder

Statliga Banklagskommittén (Banklagskommitténs rapport SOU 2000:66 om ”Banker i kris) förslår att banker i kris sätts i ”offentlig administration”.

Detta innebär att staten tar över en krisbanks hela ledning, styrelse och ägaransvar. På så sätt kan en bank i kris drivas vidare som vanligt, öppna nästa dag igen som vanligt, medan kundförluster och obetalbara skulder utreds och hanteras.

Staten går in med insättargaranti och tryggar småsparares konton upp till 500.000 kr. Småsparare behöver i detta inte rusa till banken för att i panik ta ut sina pengar, utan kan använda sina lönekonton och bankkort som vanligt. Alla andra skulder betalningsstoppas och fryses till dess bankens tillgångar och skulder klarlagts.

Banken kan därefter behandlas på samma sätt som andra företag på obestånd. Om inte tillgångarna räcker, skall förlusterna skrivas av, först mot det egna kapitalet inklusive ägarinsatserna. Därefter tvingas ägarna till fordringarna före betalningsstoppet att ta förlusterna. Fordringarna skrivs ned genom sedvanliga ackord eller konkursförfaranden. Banklagkommitténs förslag föreskriver att banken inom två år antingen ska ha rekonstruerats, sålts eller likviderats.

Det som inte berörs i detta, är om det i fall som i det nuvarande, då det är en fråga om att systemet i sig fallerat på grund av en alltför vidlyftig kreditgivning/valutabildning.

Men med Banklagkommitténs förfarande så befrias staten ifrån ansvar från det mesta av bankernas dåliga affärer. Samtidigt som betalningssystemet för både privatpersoner och företag kan fungera, så kan nytt kapital användas för näringslivets realekonomiska kapitalförsörjning, i stället för att som i nu täcka bankens förluster på dåliga lån.

På så sätt undviks en kreditåtstramning och en långdragen kris i den reala ekonomin.

Statens räddningspaket kan i stället ägnas åt att, mitt i krisen, sätta igång statliga infrastrukturprojekt och privata industrisatsningar, t.ex. höghastighetsbanor eller kommunala nyttofunktioner, som kan hjälpa sysselsättningen inom bilindustrin genom en omställning till produktion av realvärde.

Slutsatser

För ett långsiktigt fungerande ekonomiskt system så krävs att valutaförsörjningen och valutavärdeansvaret hålls odelade hos samma part, vilket innebär att privatbankernas valutabildande förmåga ovillkorligen måste hållas under gällande restriktioner för detta.

Det i för samhället i alla perspektiv mer gynnsamma ekonomiska utfallet får man givetvis genom ett helt statligt banksystem, då enskild nytta aldrig kan vara allmännytta.

Rundradio

06 torsdag Okt 2011

Posted by carlnorberg in Uncategorized

≈ 3 kommentarer

From: icko.pettersen@sverigesradio.se
To: carlnorberg@live.se
Subject: SV:
Date: Thu, 6 Oct 2011 10:22:24 +0000

Tack, jag vidarebefodrar till producenten.

Med Vänlig Hälsning
Icko Pettersen
Programassistent/Schemaläggare
Sveriges Radio

0702 xxx xxx

Från: Carl Norberg [mailto:carlnorberg@live.se]
Skickat: den 6 oktober 2011 12:19
Till: Icko Pettersen
Ämne:

Frågor/Carl

§                    Om enskild skuld är den värdebärande enheten på det allmänna betalningsmedlet(pengar) och detta betalningsmedel skapas med vinstmaximering(bankerna är företag) som främsta syfte, skapar inte detta en situation där priset på pengar (räntan) till fullo blir en kostnad för samhället och där penningmängden för alltid måste öka(tillväxt)?

§                    Eftersom räntan i sig själv inte är valutaskapande utan istället skapar ett latent underskott på likviditet i ekonomin, så reser detta frågan hur stor en ekonomi kan bli på en ändlig planet utifrån det ovillkorliga tillväxtkravet?

§                    Saturationen (skuldmättnaden) inträffade under Q3 2008 , varefter varje nytillkommen valutaenhet i ekonomin medförde att större tillskott av finansiell belastning än av finansiell nytta, hur kan detta system inte gå under givet att ingen omfördelning sker, när pengar har enskild skuld som bärare av sitt värde?

§                    Efter den systemiska skuldmättnadspunkten måste då inte omfördelningen av resurser vara åtminstone lika stor som den exponentiella räntekostnadstillväxten för att inte haveriförloppet skall vara accelererande?

← Äldre inlägg
Annonser

Prenumerera

  • Inlägg (RSS)
  • Kommentarer (RSS)

Arkiv

  • februari 2019
  • januari 2019
  • december 2018
  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juli 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • augusti 2012
  • juli 2012
  • juni 2012
  • maj 2012
  • april 2012
  • mars 2012
  • februari 2012
  • januari 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • augusti 2011
  • juli 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011
  • januari 2011
  • december 2010
  • november 2010
  • oktober 2010
  • september 2010
  • augusti 2010
  • juli 2010
  • juni 2010
  • maj 2010
  • april 2010
  • mars 2010
  • juni 2009
  • mars 2009
  • februari 2009
  • januari 2009
  • december 2008
  • november 2008
  • oktober 2008
  • juli 2008
  • juni 2008

Kategorier

  • Uncategorized

Meta

  • Registrera
  • Logga in

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

Avbryt
Integritet och cookies: Den här webbplatsen använder cookies. Genom att fortsätta använda den här webbplatsen godkänner du deras användning.
Om du vill veta mer, inklusive hur du kontrollerar cookies, se: Cookie-policy