Med tanke på hur svenska banker numera sägs ha byggt upp bankväsendet i Baltikum, så kan det ju vara värt att veta att det ifrån början var en bankir från Lettland som grundade den allra första affärsbanken i Sverige, den banken hette Stockholms Banco, vilket det kan vara bra att veta så här i systemets absoluta dödsryckningar.

Året för bankpremiären var 1656 och operatören hette Johan Palmstruch, borgare och köpman från Riga, som inte precis saknade kopplingar till den Venetianska bankirsekten eller för den delen inte heller till det Brittiska Ost Indiska kompani som var i sin linda. Ett Riga som då för tiden utgjorde en del av det svenska stormaktsväldet. Något som bör poängteras i detta är att 1648 så avslutas Trettioåriga kriget med den Westfaliska freden. Sverige erhåller Vorpommern, Wismar, Bremen-Verden med mera. Efter det att drottning Kristina valt att abdikera, måhända såg hon vartåt vägen bar, så kom således Karl den X Gustav som tillträder 1654. Denne startar i princip omgående 1655-1660 Krig mot Polen. Karl X Gustav gör ett framgångsrikt fälttåg men kör sedan fast. Fred sluts i Olivia utan några gränsförändringar.

Detta är väsentligt för att förstå varför det överhuvudtaget gjordes möjligt med ett banksystem.

På den tiden användes det stora och otympliga plåtmynt, som betalningsmedel i Sverige. De största kunde väga nästan 20 kilo. Plåtmynten bidrog alltså indirekt till att vi blev först i Europa med papperspengar, brukar ju den gängse förklaringen vara, men det egentliga skälet är givetvis redan uträknat av grundaren, och vi blir alltså först i världen med att inrätta en centralbank. Sverige som hade ju osedvanligt god mineral och malmrikedom.

År 1661 började hur som helst Stockholms Banco att ge ut de första europeiska sedlarna i modern mening. Den som deponerade sina kopparplåtar hos Stockholms Banco, fick en så kallad kreditivsedel (förtroendesedel) som kvitto på insättningen.

Dessa sedlar blev helt planenligt snabbt mera populära än att bära runt på kopparplattor, eftersom dessa sedlar ofta accepterades som betalningsmedel i stället för de tunga och svårhanterliga plåtmynten. Och i och med att skuldsedlarna började accepteras som betalningsmedel eller förmedlare av värden i olika affärstransaktioner, så hade alltså även dessa förvandlats till ett slags pengar.

Kreditivsedlarna accepterades som betalningsmedel, så länge allmänheten litade på bankens förmåga att kunna lösa in dem mot ett motsvarande metallvärde. För det fall att banken tryckte väsentligt fler sedlar än det fanns värdereserver i metall, så skulle detta givetvis förr eller senare leda till en förtroendekris och en i dagligt tal så kallad bankrun, där alla insättare rusar till banken för att byta sina sedlar mot metaller. Vilket aldrig någonsin under bankernas historia har setts som en tillräckligt stor risk i jämförelse med förtjänstmöjligheterna.

Detta öde drabbade följdriktigt också Stockholms Banco som kom på obestånd redan efter bara några år, efter det att sedelutgivningen hade påbörjats. Och hör och häpna redan då, så vände sig bankens ägare till staten och bad om hjälp.

Detta slutade givetvis som det borde med att staten tog över helt och hållet, och år 1668 så döptes Stockholms Banco om till Riksens ständers bank.
Numera heter denna bank Sveriges riksbank, och är därmed världens äldsta centralbank.

Men i Sverige så upphörde sedelutgivningen i samband med att Riksbanken grundades, eftersom detta uppenbarligen betraktades som ett förfaringssätt som innebar uppenbara risker för bedräglighet, vilket man alltså erfarit i detta.

Karl X Gustav dör i Göteborg 1660 under pågående krig då sonen Karl XI bara är fem år gammal, detta leder till att Sverige styrs av en förmyndarregering i tolv år, ända fram till 1672.

Under denna period av svag ledning, ett år efter kungens död enligt i ovan och vidare alltså närmare precis till 1668, så grundas alltså Sveriges riksbank. Beroende på vilken definition man använder, så är den alltså världens äldsta centralbank.

Samma år börjar för övrigt Lunds universitet med sin verksamhet.
1674 Sverige dras in i Ludvig XIV:s krig och anfaller Brandenburg med Karl den XI som regent.

Riksdagen ansåg emellertid med viss då rådande klarsynthet, att det var sedelutgivningen som hade orsakat bankkrisen.

Det dröjde emellertid inte länge, förrän även andra europeiska länder tog upp och förfinade denna eminenta idé som alltså redan då byggde på att skapa fiktiva värden utifrån förväntningar och förtroenden. År 1694 grundades Bank of England, som också av någon anledning bara fick rätten att ge ut sedlar, vilket nog inte kan ses som en slump. Flera andra europeiska länder följde efter under de efterföljande åren.

Makthavarna hade alltså insett vilka möjligheter som papperspengarna förde med sig.
Med en centralbank och en sedelpress till sitt förfogande, så kunde staten framställa egna betalningsmedel i principiellt sett obegränsade mängder. Riksbanken lät alltså sedelpressarna rulla så fort statsfinanserna var hårt ansträngda, vilket de oftast var i samband med krig, och priset för detta betalades av sedelanvändarna.

Åren 1675-1679 och de motgångar som kriget i Tyskland skapar, leder alltså till att Sverige även angrips av Danmark. Kriget är inte särskilt framgångsrikt men tack vare alliansen med Frankrike kommer Sverige undan med några mindre landförluster i de följande frederna.

År 1680 så inför riksdagen kungligt envälde. Dessutom beslutas det att en reduktion av de gods som adeln tidigare har erhållit, omgående skall genomföras. Detta innebär en kraftig stärkning av statens finanser. Med hjälp av detta byggs indelningsverket upp som ger Sverige en stor stående armé. Men detta kan med fog sägas vara den grundande orsaken till det adliga motståndet mot kungamaktens vidare framväxt.

När Karl XI 1697 dör av magcancer, så kommer efter en kort period av förmyndarregering, Karl XII att förklaras myndig endast femton år gammal. Samma år brinner Stockholms slott ner. Vilket i det större perspektivet givetvis inte ser ut som någon slump.

Karl den XII måste om inget annat sägs, i varje fall tillskrivas att han hade en lugnande effekt på det svenska bankirväsendets eventuella tillväxtplaner. Den efterkommande (1718) Ulrika Eleonoras kraft synes ju ha varit begränsad i flera avseende än detta, och hennes gemål Fredrik I kan inte princip heller han sägas ha annat än möjligen goda intentioner.

År 1723 så gör Fredrik I ett sista försök att hävda kungamakten, men misslyckas. Från och med nu är det inte längre kungen utan kanslipresidenten Arvid Horn som är Sveriges starke man och ledare . Den första riksdagsordningen antas detta år.

Perioden fram till Gustav II kan sedan sägas ha begränsad dynamik vad avser bankväsendet, men sedan tar det fart igen. År 1772 när hattarna förlorar makten och ersätts av mössorna i april, så genomför Gustav III i augusti samma år en improviserad statskupp. En ny regeringsform antas några dagar senare av riksdagen. Kungen stärker i detta sin makt på bekostnad av riksrådet. En ny tryckfrihetsordning antas år 1774 som innebär en inskränkning av de tidigare rättigheterna. En religionsfrihetslag utfärdas 1781 som innebär att katoliker och andra kristna som har flyttat till Sverige får utöva sin religion. Svenskar däremot får inte lämna den lutherska kyrkan. Förbudet mot judisk invandring upphävs1782 och judar får tillåtelse att bosätta sig i Stockholm, Göteborg och Norrköping.

När Gustav III sedan startar krig mot Ryssland 1789, så vägrar Riksbanken emellertid att spela med. Enligt den dåvarande myntlagen var Riksbanken tvungen att hålla en viss mängd silver som säkerhet för sin sedelutgivning.

Kungen löste detta problem genom att låta det nyinrättade Riksgäldskontoret utfärda egna sedlar.

Riksgäldssedlarna (riksdaler riksgälds) blev snabbt populära, inte minst eftersom de förekom i lägre valörer än riksbankssedlarna (riksdaler banco). Men de saknade faktisk täckning och föll därför snart i värde. Kungen lät sig dock inte nedslås:

”Eftersom detta bara gäller pengar, inbillar jag mig att det inte behövs annat än besväret att tillverka dem. Jag föreställer mig att pappersbruken i Sverige inte heller har brunnit upp”, skrev han i ett brev till sin finansminister.

Kungen föreslog också en ny lag, som gjorde det möjligt att betala av skulder i riksdaler banco med mindre värdefulla riksdaler riksgälds. Som inflation i alla tider, var också detta en åtgärd som gynnade låntagarna på långivarnas bekostnad, eller omvänt kostade bankerna tillgångar som inte rätteligen tillkom bankerna.

Bland de drabbade penningutlånarna, så fanns en avdankad kapten vid namn Jacob Johan Anckarström. Det var han som avlossade skottet mot Gustav III på maskeradbalen 1792. Så skälen till mordet hos adel, bankirer och Brittiska Ostindiska Kompaniet, måste anses som betydande.

Men historien visar att även deflation, alltså fallande priser och stigande penningvärde, kan orsaka svåra störningar på det ekonomiska systemet.

Under frihetstiden på 1700-talet drabbades Sverige av en deflationskris. Det regerande ”mösspartiet” beslöt att återställa riksdalerns värde till vad det varit fyrtio år tidigare: kursen på en mark silver skulle därvid sänkas från 72, till 36 riksdaler under en nioårsperiod.

Allt fler började hamstra sedlar. Från att ha varit betalningsmedel blev sedlarna placeringsobjekt och hamnade på kistbottnen.

Riksbankens sedelindragning spelade en ganska liten roll. Det var istället allmänhetens egen hamstring av sedlar som istället skapade likviditetsbristen i landet.

Något som går att lära av vår historia Problemen förvärrades av att priserna på exportvaror föll mycket snabbare än priser och löner på hemmamarknaden. Alltså minskade den inhemska köpkraften relativt omvärlden. Hårdast drabbades dåvarande Stora Kopparberg, som försökte förekomma prisfallet genom att istället ta upp så mycket malm så fort som möjligt och öka produktionsvolymen – vilket givetvis bara gjorde prisfallet ännu brantare, när mer koppar kom ut på marknaden.

Fastighetspriserna i städerna rasade också, då precis som nu.

Många som hade köpt sina fastigheter för lånade pengar tvingades sälja för priser långt under vad de en gång betalat, då precis som nu.

Deflationskrisen gick rakt in i den svenska visskatten. En tidigare riksbankstjänsteman vid namn Carl Michael Bellman hade sammanhanget klart för sig. Evert Taube skaldade för allt vad tygen höll, men ombads att inte uppvigla. Så var även fallet med Torgny Segerstedt och Wilhelm Moberg.

”Bara kursen nederslås, bättre köp på brännvin fås, men då lever jag ej mera”, sjunger Bellman i epistel nr 23, där Fredman ligger utslagen i rännstenen utanför Riksbankens huvudkontor.

Vilken är den sämst hanterade krisen i Riksbankens historia?

Det kan nog vara första världskriget. Då var riksbanksledningen skärrad av den hög ränta och tänkte inte på att inflationen var ännu högre. Realräntan var alltså negativ. Kanske begrep de inte de penningpolitiska mekanismerna, men det gjorde marknaden gjorde mycket väl.

Och den bäst hanterade krisen?

Det är andra världskriget. Då lyckades Sverige hantera krisen med en samordnad finans- och penningpolitik. Främst tack vare Dag Hammarskjöld, vilken samtidigt var statssekreterare i finansdepartementet och ordförande i riksbanksfullmäktige, och som inte alls tyckte att familjen Wallenberg och deras edsvurna politiker skulle göra rov på den svenska befolkningen

Dag Hammarskjöld blev så småningom FN:s generalsekreterare, och dog i förtid
Precis som alla har gjort som har haft politiska mandat att påverka finans och valuta systemet till men för bankerna.

Annonser