Medan OPEC officiellt kommunicerar att det är ” djupt optimistiskt ” över att det skulle kunna nå en uppgörelse för att stabilisera oljepriset, skäller man samtidigt på industrins observatörer för att vara alltför snabba att döma och uttrycka skepsis, bakom stängda dörrar, två av OPEC: s tungviktare och bittra regionala rivaler – Saudiarabien och Iran – återgår till sina gamla sätt att posera med hot som varken kommer att backa eller samtycka i namnet på det större (OPEC:s) goda och låta den andra parten få någonting alls på sitt önskade sätt.

Så medan kriget genom ombud samtidigt i rasar i Mellanöstern, har ett annat intressant och i stort sett under radarn passerande skeende ägt rum i ett av de länder som direkt påverkas av Hillary Clintons utrikespolitik: Egypten.

I mitten av oktober, noterade vi att , Ryssland och Egypten för första gången någonsin, skulle genomföra gemensamma militära övningar. Detta följdes av nyheten att Ryssland kommer att sälja attackhelikoptrar till det nordafrikanska landet och investera miljarder i egyptisk infrastruktur. Sedan kom Mistralaffären.

Dessa poster, tillsammans med det faktum att Egypten är angelägna om att åter beviljas ryska turisträttigheter för sina medborgare efter senaste tidens dåliga stämning mellan länderna leder en till den logiska slutsatsen att Egypten har varje incitament att samarbeta med Ryssland framöver.

Detta innebär att när den ryska flottan nu har nått Medelhavet – om avsikten är att parkera i dessa vatten och bombardera Aleppo, som en del tror, eller bara för att projicera rysk militärmakt på omvärlden, som andra föreslår – så kommer den att flankeras av vänskapsmatcher på tre sidor . Turkiet i norr, Syrien i öster, och Egypten i söder.

Det förefaller dock som att den tysta egyptiska svängningen inte precis har gått obemärkt förbi USA och dess Mellanösternallierade, och på måndagen meddelade Saudiarabien Egypten att kritiska leveranser av oljeprodukter har stoppats på obestämd tid, vilket pekar på en fördjupning av klyftan mellan arabvärlden rikaste land och dess folkrikaste.

Den officiella berättelsen är, att medan Saudiarabien har varit en stor bidragsgivare till Egypten sedan president Abdel Fattah al-Sisi tog makten i en våldsam kupp i mitten av 2013, har Riyadh blivit alltmer frustrerade av Sisis brist på Anglozionistvänliga ekonomiska reformer och hans ovilja att dras in konflikten i Jemen.

Under ett besök av saudikonungen Salman i april, gick Saudiarabien med på att ge Egypten med 700.000 ton raffinerade oljeprodukter per månad under fem år, men dessa laster slutade anlända i början av oktober när som inflammerade politiska spänningar brast ut i det fria.

Vad som är intressant är att överenskommelsen föll isär bara några veckor efter det att Kairo plötsligt blev vänligt inställda till Moskva.

Medan egyptiska tjänstemän sedan sade att kontraktet med Saudiarabiens statliga oljebolag Aramco fortfarande är giltigt och att man kunde förvänta sig att oljan skulle börja flöda igen, på måndagen, så bekräftade den egyptiska oljeministern Tarek El Molla att transporterna stoppats på obestämd tid . Aramco har inte kommenterat stoppet och svarade inte på samtal på måndagen.

”De gav oss inte någon anledning,” uttryckte en av oljedepartementets tjänsteman till Reuters. ”De informerade bara myndigheten om att de stoppat transporterna av oljeprodukter tills vidare.”

Så med Saudiarabien med en lätt kallnande romans med Egypten, vilka alternativ finns kvar? Tja som alltid, en ”fiende till min fiende är min vän”, och att det då finns tillräckligt intresse, så oljeminister El Mollas delegation sade sent på söndag kvällen att man skulle besöka….. just det – Iran, Saudiarabiens största politiska rival, för att försöka träffa nya oljeavtal, vilket mer än bara antyder att Egypten kan vara det senaste landet att ansluta sig till en spirande Mellersta Östernaxel som inkluderar Iran, Syrien, Ryssland och bara kanske, även Turkiet.

Egypten och Irans diplomatiska förbindelser har varit ansträngda sedan 1970-talet, och det är därför (enligt Reuters), som ”en egyptisk tjänsteman besöker Iran för att cementera en paus i landets allians med Saudiarabien och markera en omvälvande förändring i den regionala politiska ordningen.”

Gulf – arabländerna, ledda av Saudiarabien, har pumpat in miljarder dollar i Egypten för att stötta ekonomin sedan tidigare general Sisi tog över efter ett år av splittrande styre av det muslimska brödraskapet. Men med brödraskapets minskade hot, har Gulfens härskare blivit alltmer besvikna på vad de anser Sisis oförmåga att reformera en ekonomi som har blivit ett svart hål för deras stöd, och alltså även hans ovilja att stödja dem på den regionala scenen.

Samtidigt som en falska fasaden av diplomatisk normalitet sakta vittrar bort, är spänningarna mellan tidigare allierade inställda på att eskalera eftersom Egypten har varit ovilliga att ge militärt stöd till Riyadhs krig mot den iranska-stödda Houthi grupper i Jemen. Ja som vore det av slump.

I Syrien, där Saudiarabien är en ledande hjälpande hand till rebeller som kämpar mot iransk-stödda Bashar al-Assad har Sisi stött Rysslands beslut att bomba till stöd för presidenten. Igen alltså – det börjar bli ett mönster.

Ett beslut att lämna över två Röda havet öar till Saudiarabien, gjort samtidigt som överenskommelsen om oljestöd, har märkligt nog ställts inför rättsliga utmaningar och har nu kört fast i en egyptisk domstol….

Och med den ryska flottan ankommen till Syrien är det dags att hålla ett vakande öga på vad Egyptens nästa steg blir. Det kommer att spela en roll.

14980838_10209416162015812_6020960419561097717_n