Politiska löften i allmänhet och naturligtvis partipolitiska vallöften i synnerhet, är som bekant inte några direkta gjutjärnsgarantier och de kan ju demokratiskt närmast illustreras av liknelsen med dilemmat för bilisten som stannar i det lilla samhället för att fråga den lokala människan om den känner till vägen till den stora staden och möts av svaret – Ja, men inte härifrån.

Politikernas svek kommer därför även nu på slutet av detta system att vara ett försök att övertyga människor om ett alternativ som de egentligen vet inte är tillgänglig under några omständigheter. Som SD utan migrationsfrågans som får ta till vilka enfaldigheter som helst för att göra sig intressanta. Men folket stiger slutligen upp mot den marionetteater av politisk elit som har förrått dem och samhällets intressen vid varje given tidpunkt, detta genom att det allmänna medvetandet ökar med tiden.

Varje politiker som nämner den polariserande kulissens företräden framför sakfrågan – den som styr alla andra frågor, skall med rätta misstänkas för att antingen inte vilja eller att inte ha förmåga att leda sakfrågorna till sin lösning för det allmännas bästa. Det är inget annat än det!

Problemet är dessutom mycket djupare och mycket allvarligare än regeringar, som är ett rent symptom på vad Sverige lider av för sjukdom som har gjort detta möjligt. Att skylla på prinsen av dårar får inte förblinda någon från att se den stora skaran av dårar som gjorde honom till deras prins. Vi bär alla vår del av ansvaret för att ha valt att inte utveckla oss själva som människor – att försöka öka vårt eget individuella medvetna medvetande – vår självförståelse.

Om vi inte ta tillbaka kontrollen över oss själva och vårt medvetna medvetande, samt bildningen av våra barn och varandra så, kommer våra intellektuella förmögenheter bara gå kontinuerligt från dåligt till värre, och våra egna barn kommer att dyka upp till valurnorna för att rösta oss alla till fortsatt slaveri.

Makten behöver inte ändra dina sinnen, de har fört oss till dit vi nu är. Makten försöker etablera samma eller mer förvridna sinnen i dina barn. Den själsliga fattigdomens tomhet.

Den ruttna kärnan av alla problemen idag – ur ett mekaniskt funktionsmässigt perspektiv – är det privatkontrollerade [av bankerna] skuldbaserade finansiella systemet med centralbanker och en patologiskt korrumperad politisk adelsklass som med hjälp av ägardirektivstyrda medier har som uppgift att hålla människor upptagna med en alltmer pervers spiral av problem – reaktion – lösning, för att kunna upprätthålla charaden ytterligare en liten tid i hopp om att undslippa ansvar.

Politiska – nyttiga – idioter med sina händer på spakarna till en chimär av makt avlades och tränades att vara där för att tjäna bankernas agenda. De är helt enkelt inte spantande, för annat än att picka kornen i sina säckar eller visionen bortom sina egna pengar från bankerna, till att göra någon form av altruistiskt ledande beslut. De är där de är för att det skall vara just så och ingenting annat.

Paradexemplet är Draghi, ECB och eurokraterna. Ganska hyfsat ovillkorligt beredda att förstöra liv och försörjning för miljoner människor för att föreviga sina egna trynen i det guldpläterade tråget.

Pest till dem alla i sina stior och hus!

Ingen verkar se ”skogen för alla träd”. Inget finansiellt taskspeleri kommer att fixa de överskuldsatta ekonomierna – allra minst i Sverige. Vi har gått in i en period av Malthusiansk ekonomi med miljarder konsumenter konkurrerande om att få bli ännu mer skuldsatta människor i tävlan om ändliga resurser – utan något mer att ge i skuldsättning till bankerna.

”Konspirationsteori” är en term som på en och samma gång slår an en sträng av rädsla och ångest i hjärtat på nästan varje offentlig person, särskilt journalister och akademiker.

Sedan 1960-talet har etiketten blivit en disciplinär enhet och princip som har varit överväldigande effektiv för att definiera vissa händelser som ligger utanför konvenansens gränser för ifrågasättande eller debatt. Ifrågasätter – eller snarare hävdar – man att det är större att tänka fritt än att tänka rätt, ja då är man alla stigmatiserande begrepp på en och samma gång.

Särskilt i Sverige, av alltmer uppenbart naturliga skäl, så görs i grunden legitima frågor om tvivelaktiga officiella berättelser, vilka är avsedda att informera allmänheten (och därmed offentlig politik) avseende stora bakomliggande planerande tankar om brott vilka idag enkelt kan beläggas med en Mucketysökning, till någonting som måste flamberas bort från det offentliga psyket till varje pris. En svensk Tiger som bekant.

Men det går inte att stoppa det ljus som kommer inifrån och tiden är nu kommen till den ovillkorliga förändringen.

15193539_10209540861013209_8514792708332814594_n.jpg