Som vi noterade häromdagen så bestämde sig det
” Demokratiska och fredsutvecklande” – EU för att, eller i alla fall hota med att – införa informationsmässiga sanktioner mot Ryssland som jämfördes närmast med ISIS eller Daesh.

Att Ryssland inte skulle krypa ihop som en Svensk tiger darrande av skräck för att dö på halmen som en kossa, det var det nog ingen som egentligen trodde.

Men väck ej den Björn som sover, fick vi ju lära oss som barn i Ko – tiger – landet och att Sverige håller sig försiktigt, nästan blygt, i den här debatten har nog sin rätt givna anledning, när vi annars normalt sett har varit mest högljudda och skroderat över vår medmänsklighet och humanism genom historien….och anklagat Ryssland för än det ena och än det andra, gärna i termer av diktatur.

Anledningen till att Stefan Löfvens gratulationer till Donald Trump var kraftigt redaktionellt bearbetade när de visades upp, kan inte exakt uteslutas vara – kan alltså bara vara – någonting som skulle verka upprörande för någon som inte var medveten om det som uttrycktes tidigare. En stilla uppmuntran till vidare samarbete således, i Anglozionistiska ledningssammanhang inte sällan mera känt som en väl formulerad men utpressande påminnelse – ett hot.

Så i linje med detta kan vi då konstatera att de tidigare av oss så många gånger omtalade arkivens dörrar i Ryssland, nu börjar hamna i ljuset av verkligheten när:

”Vi hoppas att resolutionen inte kommer att medföra praktiska åtgärder för att bekämpa arbetet hos ryska medier.”

”Det finns hopp om att sådana åtgärder inte kommer att följa, eftersom antagandet av ett sådant dokument orsakade massivt tumult, för en part, i själva EU.”

”Om det här dokumentet används och genomförs för att bromsa verksamhet hos Ryska medier inom EU: s medlemsstater territorier, kommer vi givetvis att vidta åtgärder som svar.”

Så naturligtvis, i klartext: Om EU censurerar ryska medier inom EU, så kommer det informationsmässiga innehållet i vad ryska medier publicerar inte bara vara ännu mer underbyggt – det kommer dessutom att få en förändrad politiskt påverkande inriktning och uppenbarligen så är dessa eventuellt censurerade mediers gehör inom väst, redan långt mer än tillräckligt stort för att kunna skapa avsedda opinionsbildningsmässiga effekter.

Det måste faktiskt, till exempel, vara en ren barnlek för Ryssland att rasera illusionen av att det inte har funnits något Svensk IG Farben med all den verksamhet som var kopplat till detta och moderbolaget, vilket bara det i sig skulle totalt förändra den psykosociala politiska spelplanen inom Anglozionistsfären för alltid, för att bara inte tala om vad som skulle hända med den redan snabbt eroderande mediala trovärdigheten i väst och det är som exempel ändå bara en del av den Anglozionistiska hegemonins historia, den delen sitter förresten ihop med alla andra möjligen mindre smickrande delar. Här skall man minsann inte glömma vem det är som har skrivit historien och med vilket syfte som detta har gjorts och det är nu kristallklart att det var inte det allmännas bästa som var syftet.

Så varje gång det hörs uttryck om att man måste gå vidare, så skall man ha klart för sig att det handlar om att INTE behöva förlåta, eftersom ingen tror på allvar att tiden stannar.