Detta nu kommande förverkande av människor och tillgångar för att betala för den politiska uppsåtliga misskötseln av länderna inom EU. Det måste komma, det är bara ovillkorligt.

Politikerna förstår i allmänhet att konfiskation av tillgångar inte skapar allmänt välstånd. Genom att nu utarma lite rikare människor gör du inte gör fattiga rika. Istället förstörs ännu mer förmåga eller vilja att anställa, systemet äter upp sig självt. Men de som så gärna vill vara rika vill också tro att detta är för deras eget bästa, de vill inte erkänna för sig själva att de alltid bara har varit del i ett spel och är lika grundlurade som den sida av kulissen som de själva har bekämpat.

Så, naturligtvis, kommer den av bankerna kontrollerade allsmäktiga och allt mer centraliserade staten uppges behöva anställa folk i stället. På så sätt kunde vi se uppkomsten av bank – stat – kontrollerade ekonomier med all sin korruption, ineffektivitet och orättvisor. Problemet är inte bara människorna med sin inneboende filosofiska materialism, problemet mekaniskt funktionsmässigt är bankerna.

EU ståtar och kromar sig som en fredens upprätthållare och den stora antagonisten till krig, de krig i Europa som i princip alltid har initierats och finansierats av samma bankintressen. EU uppger sig vara sig den allra bästa formen av regering. Och vad som föreslås? Massivt förverkande av människors rikedom under förevändning att det kommer att skapa välstånd och rädda det mest heliga av allt heligt, bankernas balansräkningar.

Men det är inte så helt och fullt. Den djupare syftet är att rädda teorin bakom detta plundringssystem som utgörs av det skuldbaserade systemet inom BIS och IMF, som motiverar EU och som skapar det bekväma oansvariga livet för det rika högsta väsen som härskar över oss.

Samtidigt uppbådar nu Busch – Thor, Batra och Löfvén all upptänklig hjärtlighet för EU och stödjer i allt denna obscenitet och orättvisa aktivitet. De anser att EU och dess oansvariga ledare har all rätt att göra som de vill. Hur lång tid tar det för svenska politiker att inse att de har fäst sina färger på ett sjunkande skepp, politiker är trots allt inte banker när tingens ordning hamnar mellan skål och vägg?

Vi får dock inte låta att dessa barnsliga politiker tar oss ner tillsammans med sig i djupet. Om de fortsätter måste vi kasta bort dem i glömskans dunkel, och vid behov, konfiskera deras politiska makt att fokusera sina sinnen på de orättvisor som de föreslår för andra.

Den 16:e December 1776 var förra gången som det gick ett startskott på platsen mot detta skitimperium, så ovillkorligen pekar den sviktande symboliken i detta på att möjligheterna till iscensättande av opinionsskapande åtgärder nu bedöms som mycket begränsade, givet att detta med Trump är den katastrof som medierna har börjat att basunera ut att det är.

Annorlunda är en förutsättning för berikande och ett ovillkorligt belägg för att människan inte kan bli fullkomlig, samt att den dagen som alla förstår varandra till fullo, så har människan blivit gud till sig själv och går ovillkorligen under när allt då blir ett och då tappar sin mening och innebörd.

Trösten är tiden. Därur följer att eftersom vi lever som individer på olika platser, så kommer även människans ovillkorligt tvungna strävande efter egen utveckling inte att gå i mål förrän alla tankar är konformerade till en enda, så man man uttrycka detta som att annorlunda är hoppet om livet – utveckling.

Att försöka göra annorlunda till ett hot genom att själv iscensätta, eller för all del angripa, beskriver väl närmast en själslig filosofisk impotens av Babelsk natur.

Det finns inga liberaler, socialister och det finns inga kapitalister, det finns makt över ekonomi och det finns inte makt över ekonomi, det är den enda fundamentala indelning som existerar styrande utan våld, allt annat är kulisser för att få människor att bekämpa varandra för att hindra att detta fundamentala faktum ställs i ljuset av verkligheten. Att rösta på partier inom ramen för denna kontrollerande kuliss kan aldrig någonsin göra någon som helst förändrande skillnad så länge som enskilt kontrollerade pengar styr den ekonomi som styr politiken.

Den som styr betalningsmedlet styr lagarna.