Det ligger nära till hands att ibland tro att man blir helt galen på att folk säger att de inte orkar tänka, men rusa irrationellt med känslorna det orkar de minsann. Det finns ingen anledning att låta hora ner sin hjärna och medvetande i något slags bedövningstöcken bara för att några moralfilosofiskt underutvecklade ormar har tagit patent på ett system att bedra alla andra för egen vinning av yttre bekräftelse. Var tog meningen med livet vägen när människan inte orkar tänka?

Ger människan upp sitt eget fria individuella tänkande, då kan jag garantera att framtiden inte blir särskilt munter! Tänker alla lika så tänker ingen alls.

Vår civilisation är nu så farligt sjuk av röken från den egna mordbranden på den egna utvecklande kulturen, att civilisationen snart kommer att smälta ner i en pyrande pöl av techno-narcissistiskt träck. Våra bröd och skådespel (eller ska jag säga, chips och mello – Let´s dance), är på en nivå som gör att slutet på romarrikets vansinne och dekadens ser ut som en enkel och trevlig, själslig utvecklingsövning i samförstånd.

Nu fattas bara hästen Incitatus som minister som beskrivande emotionellt självförståelsemässig intelligens för situationen i samhället och att ett folk har den regering som den förtjänat, så är det ju. Eller att vi kanske redan har hästen på plats… men denna gång en från Troja med fem ben, en slags femte kolonn?

Om ett mycket litet land i en saga, låt oss kalla landet för Bezvärje, har en produktiv verksamhet som omsluter hela 7% av landets totala BNP och resten av landets BNP utgörs av en ickeproduktiv verksamhet, låt oss kalla den verksamheten för bankverksamhet – finansiell belastning, helt plötsligt ställs inför den obehagliga överraskningen att bankverksamhetens räntekostnader inte längre kan bäras upp av den lilla produktiva verksamhet som utgörs av dessa 7%, vad händer då och varför händer det?

Så mycket kan ju alla förstå att bankverksamheten inte kan fortsätta i samma omfattning och att den därför måste minska, men problemet för Bezvärje är att bankernas räntebelastade skuldpengar är samma pengar som den lilla produktiva delen på 7% behöver för att kunna bedriva handel med sina varor och tjänster, så om bankernas verksamhet minskar, så minskar också bankernas uteliggande mängd räntebelastade skuldpengar, vilket alltså leder till att den lilla produktiva delen av ekonomin också kommer tvingas att krympa ännu mer. Detta i leder i sin tur till att ännu mer finansiell belastning måste krympas bort på bekostnad av ännu mer av den minskande produktiva delen av Bezvärjes ekonomi, detta eftersom det helt enkelt inte finns något andra betalningsmedel i Bezvärje än bankernas räntebelastade skuldpengar och att dessa pengar har en kostnad av ränta innebär efter att systemet blivit skuldmättat att det växer av sig själv, eftersom pengarna inte innehåller sin egen kostnad som nominellt skapat belopp.

Bezvärjes kejsare som inte bara har tjusiga kläder, är dessutom ekonomiskt skolad av en ståthållare som heter Herr Keynes, vilken har en idé om att ifall man konfiskerar de räntebelastade skuldpengar som människorna på Gotland har sparat som insättningar i bankerna, så kommer i varje fall inte situationen att förvärras lika snabbt, det gäller bara att få människorna att tro på att detta förfarande inte ovillkorligen måste fortsätta och upprepas till dess att bara banker med en massa obetalbara skulder återstår.

Den saken är emellertid inte något mera påtagligt problem, det är nämligen bara att med kejserliga löften (som märkligt nog också bara är ord) lova människorna att de kommer att få det bättre genom av att bli av med sina sparade ”pengar” (som i och för sig också bara är skulder, men vilket inte människorna förstår) och att detta dessutom är en engångsföreteelse, det senare för att lugna de allt mer misstänksamma människorna som kanske tycker att detta låter lite märkligt.

I vårt stilla sinne undrar vi kanske om någonting så sällsynt enfaldigt som denna högst ofärdiga saga verkligen skulle kunna inträffa i verkligheten, eller om det är så att vi fortfarande sover och att detta bara är en dröm, eftersom detsamma annars i förekommande fall ovillkorligen skulle gälla överallt där denna typ av samma system förekommer?

Vi har allvarligt talat vissa problem med att värja oss från intrycket av väldigt mycket kommer att inträffa på en mycket kort tid nu.

Skuldsättningsnivåerna ligger på nivåförhållanden till den produktiva delen av ekonomierna, där räntekostnadstillväxten i princip stryper allt. Det förefaller inte troligt att England skall kunna klara sig så värst mycket längre utan en egen produktiv försörjning. Att USA har exporterat sin produktiva ekonomi till förmån för en billig billig billig importdriven konsumtionshysteri, är rena paradexemplet på sagan om myran och syrsan.

Vad gäller de krisande Euroländerna så behöver väl egentligen inte så mycket sägas, utöver att människor fortfarande uppenbarligen inte begriper vad som sker rakt framför deras ögon, när bankerna ägnar sig åt öppen planerad konfiskation, samtidigt som bankerna uttrycker att detta är det bästa för människorna.

Alla människor kan omöjligen vara så korkade att detta kan fortgår särskilt mycket längre utan att fler reagerar? Det kommer att bli en vår att minnas, så mycket står fullkomligt klart.

Men det krävs nu varken mer fysisk träning eller bedövnings TV, det måste fler förstå.

17202922_10210594525954174_7005641906990762554_n.jpg

Annonser