Det är inte exakt total solidaritet mellan EU: s medlemmar om den ”turkiska frågan” och den lär inte heller falla ner från rådsbordet mellan stolarna.

Medan länder med ett alltför starkt beroende av den Djupa Statens fortsatta interventioner i Turkiet Tyskland, Nederländerna, Österrike och Danmark sätter upp en enad front mot turkarna i deras länder som organiserar protesterna till stöd för den turkiska folkomröstningen, så intog Frankrike och Sverige en mer reserverad, ja till och med även en neutral, hållning,

Det blir helt enkelt med avseende på exponeringen opinionsbildningsmässigt alltför riskabelt för den Djupa Staten på hemmaplan i Sverige och Frankrike, att införa ytterligare säkerhetsåtgärder mot dessa möten och demonstrationer. Efter att ha läst den situationen väl avser Ankara att använda den till sin fördel. Det turkiska utrikesministeriet har redan hänvisat till EU: s framställningar om återhållsamhet som ”meningslöst”. Och detta bör tolkas som att Erdogan nu är redo för konfrontation.

Att Erdogan har varit i Kreml kan rimligtvis ingen ha missat och Turkiets jämförelsevis ringa inblandning i starten på den Djupa Statens projekt ” kriget mot terrorismen” kommer sannolikt att verka till Ankaras fördel i det fall som detta kommer i dagens ljus.

Turkiet är också fortfarande en av EU: s viktigaste handels och ekonomiska partners. Nederländerna, till exempel, är den största investeraren i Turkiet och överträffar till och med USA. Så att Geert Wilders är upprörd över den Djupa Statens framtidsutsikter är inte särskilt förvånande.

Samtidigt kan alltså inte EU gå särskilt långt i försvårande spänningar med Turkiet, eftersom det finns ett objektivt behov av att nå nya flykting- och invandraravtal med Ankara vilket tvingar fram kompromisser. Risken växer hela tiden att Ankara eller någon annan part väljer att öppet medialt kommunicera den Anglozionistiska Djupa Statens etablering av kriget mot terrorismen.

Ankara tror knappast att den nuvarande krisen i förbindelserna med Europeiska unionen är en situation som har uppstått spontant. «Europa genomför en planerad politisk operation initierad av Tyskland”, skriver den turkiska tidningen Vatan. Man vet givetvis vad Derin Devlet är för något och att dess existens genom infiltration är vad det är, men här i detta är man artig alltså.

Enligt tidningen, de europeiska ledarna försöker få till ett negativt utfall i folkomröstningen den16:e april och på så vis leverera ett slag mot Erdoğans administration. Det finns dock ett betydande fel i EU: s tänkande: krisen «har underblåst och kommer oundvikligen att fortsätta att driva nationalistiska känslor, vilket får folk att rösta” ja ”i den turkiska folkomröstningen»,

Det Anglozionistkontrellerade Europas fientlighet mot Erdoğan kan hänföras till ett antal faktorer utöver ZIONATOS politiska trovärdighet – bland annat:

1. Behovet av att opinionsbildningsmässigt visa uthållighet i flyktingfrågan under för-valkampanjer i Frankrike, Tyskland och andra länder, där det härskande etablissemanget nu försöker att åter ta initiativet och mobilisera stöd från kulisserna av vänster – höger och högerextrema segment av det inhemska politiska spektrumet.

2. Det är inte opinionsbildningsmässigt möjligt att avvika från etablerade normer för demokrati och demokratisk retorik. När det gäller Turkiet, innebär detta att fortsätta att ge stöd till anti-regeringsstyrkor som först hävdade sig under 2013 års protester i Istanbul.

3. Viljan att hindra Turkiet från att stärka förbindelserna med Ryssland både på det ekonomiska området (det turkiska Stream projekten med pipelines och Akkuyu kärnkraftverket) och i de militära och politiska sammanhangen (Syrien, Irak).

4. Ett försök att erbjuda Ankara ett spel med höjda insatser som en del av en lösning på flyktingproblemet (nya förhandlingar som är oundvikliga i alla fall). Under ytterligare förhandlingar med Erdoğan, kommer det att göra det möjligt för EU att dra tillbaka tidigare överenskomna åtaganden om att ge Turkiet en viseringsfrihet och flera miljarder dollar i ekonomiskt stöd.

Den kommande turkiska folkomröstningen kommer att äga rum i april, vilken alltså kommer att öka presidentens befogenheter ännu mer, vilket för närvarande betraktas av de europeiska ledarna som en utmaning av jämförbar betydelse med Brexit och Donald Trumps seger i det amerikanska presidentvalet.

Enligt öppet tillgängliga uppgifter, har EU: s ledare, efter samråd med de ledande europeiska länder, då främst Tyskland, redan tagit ett grundläggande beslut om att inte erkänna resultatet av den turkiska folkomröstningen, vilket i sin tur kommer att göra det möjligt att avvisa president Erdoğan legitimitet. För att sedan försöka med destabilisering och den gamla vanliga utvecklingen.

17353122_10210635006166154_2424639239918793533_n

Advertisements