Med avseende på att verkligheten nu knackar på dörren både lite här och var, efter ett århundrade av kolonialväldeslögner, vilket vi har påtalat i några år, så kommer allt med tiden att komma i ljuset av verkligheten på slutet.

Mellan skål och vägg kommer då till slut Quasem Suleimani och Hassan Nasrallah att vända uppmärksamheten mot Israel, Kina och Ryssland kommer nu alltså på fullt godtagbara grunder numera kunna uttrycka att de har gjort vad de kan för att vara partners med Israel, men att detta med den eskalerande konflikten mellan Israel och dess grannar ”tyvärr” blir en alltför regional fråga för stormakter att blanda sig i – vilket då även måste komma att gälla USA, som vid inblandning nu riskerar en öppen konflikt med både Ryssland och Kina.

Trots allt så är filosofisk materialism bara vad det är och med tiden så utvecklas därför alltid konkurrens på nationell nivå regionalt då också till konflikt på en ändlig planet.

Att man inte skall annonsera innan man avser att göra en insats, det förstår alla, så Israels hotande fram och tillbaka det är bara vad det är och ett tecken på en stigande desperation, så vad detta egentligen handlar om är om dessa de sista 5 % av krigföringen strax eller nu är det enda återstående och vad som kommer. Som då i ett militärt fall inte blir ifråga om att Syrien i ett anfall av vansinne skjuter urmodiga SCUD – missiler annat än möjligtvis för syns skull som vilseledande försvar, eller alltså att det kommer i formen av en med Iran koordinerad assymetrisk re – aktion på insatser från israel.

Det är sannolikt det senare eftersom det Syriska incitamentet kommer att vara en politiskt opinionsbildningsmässsigt motiverad insats av Hizbollah tillsammans Irans Republikanska Garde under Qassem Suleimani. Till exempel den uppblossande konflikten med Libanon avseende utvinning av oljefyndigheter.

Men… före att detta skall kunna genomföras så måste alltså Ryssland ha godkänt att det inte kommer att bli stormaktsinterventioner från någondera sidan, vilket i sin tur bygger på att USA under politiskt trovärdiga former på hemma plan kan neka till att ge Israel stöd.

När ryssarna och kineserna, integrerar Iran i eurasiska institutioner, Iran som är det i särklass enskilt rikaste och mäktigaste landet i Centralasien, i dessa institutioner, avslutar detta processen med den eurasiska konstruktionen och lägger Irans enorma energikomplex, betydande industriella bas och unga och välutbildade befolknings resurser till ‘Greater Eurasien’.

När det gäller Israel och USA, kommer ryssarna utan tvivel försöka förklara för båda dessa länder att när man integrerar Iran i eurasiska institutioner ökar man faktiskt deras säkerhet genom att ge Moskva och Peking ett avgörande inflytande över Irans agerande. Om israelerna och amerikanerna på något slags humör för att lyssna är en annan sak.

President Rouhani’s visit to Iran confirms Tehran is acquiring a security guarantee from Moscow and Beijing as it integrates itself into ‘Greater Eurasia’.
theduran.com|Av Alexander Mercouris
Annonser