Givetvis så kommer då det reflexiva kontrollspelet att utvecklas för att haverera ZIONATO. Så allt detta sker mycket medvetet av Rex Tillerson.

USA måste besegra ISIS eftersom dess existens som en verklig territoriell stat är en enorm utmaning för USA:s opinionsbildningsmässiga prestige på hemmaplan. Men med tanke på alla sina egna opinionsbildningsmässiga fördomar och de hos Israel, är USA verkligen inte intresserade av att vinna tillbaka territorium för pro-iranska, pro-ryska och pro-Hizbollah Damaskus. (Även om USA inte har något annat val än att backa upp ett lika pro-iranskt Irak.) Ännu mer så är det eftersom för stora delar av den amerikanska – Anglozionistiska opinionen, är Assad bokstavligen Hitler.

Så för amerikanerna, är vad man ska göra med områden som tas från ISIS ett verkligt problem. Lyckligtvis för dem har kurderna en idé som gör att de kan komma ur den situationen och dessutom få en del andra problem lösta på köpet.

De syriska kurderna vill ha samma överenskommelse som de irakiska kurderna har. De vill ha ett starkt, de facto oberoende syriskt Kurdistan med egen militär och polis, men som ändå kallar sig en del av Syrien, så att det gör det svårare för turkarna att invadera och sanktionera dem. Eftersom kurder fyller tre separata enklaver som faktiskt inte är sammanhängande behöver de också detta syriska Kurdistan (Rojava) för att sträcka sig över en stor del av en arabisk majoritets land.

Assad och Kadyrov har som vi vet redan insett att en Panarabisk mer sekulär natur på Mellanöstern blir vad som kommer när det rullar dit som det lutar.

Detta är hur nu som helst Kurdernas primära mål. Deras sekundära mål är därför att hitta allierade som gillar dem och inte vill ha en centralstyrning av staten Syrien lokaliserad till norra och östra Syrien. För detta ändamål har de främjat inte bara inrättandet av en kurdiskt dominerad ”federal” enhet i norra Syrien, utan också inrättandet av andra, arabiskt dominerade, federala enheter på andra håll i Syrien, särskilt i det SDF – kontrollerade öst.

Rex Tillersons uttryckta ord i Turkiet innebär alltså utåt nu en brist på bättre alternativ för den långsiktiga målsättningen och att USA är nu med ombord på vad som ser ut som den kurdiska ambitionen. Vi kan alltså förvänta oss att när friheten från ISIS är väl opinonsbildningsmässigt etablerad, så kommer Raqqa att börja dyka upp som huvudstad för en arabisk majoritet som en slags ”federal” enhet i linje med kurderna och som backas upp av USA. Hur framgångsrikt som det här kommer att vara är lite av en annan fråga, som ändå redan har sitt givna svar, men åtgärden är hur som helst helt uppenbart asymmetriskt riktad. Varken Ryssland, Turkiet, Iran eller Syrien är alltså intresserade och det vet Rex Tillerson mycket väl

Ironiskt nog – fast ändå så totalt uppenbart – är det största problemet / tillgången – med denna plan opinionsbildningsmässigt för USA (bortsett från den blygt sagt oklara entusiasmen hos lokala araber) är varken att Assad inte är exakt militärt uttömd eller den syriska suveränitet som de ändå aldrig har respekterat, utan det rabiata motståndet hos dess stora ZIONATO – allierade Turkiet.

Rex Tillerson upprepade i Turkiet att detta var ett ”mycket svårt val” för att göra – jorå serru, men vi drar oss raskt till minnes att Turkiet just avslutat operation Euphrat Shield och att Quatar just beordrade fridens liljor för Al – Nusra. USA är alltså väl medvetet om vad det innebär att gå tillsammans med den kurdiskt föreslagna Ocalanist omvandlingen av östra Syrien, att det utåt kommer att reta Ankara men det att det skall se ut som att det känns som att man har inget annat val. Detta har alltså definitivt varit i säck innan det kom i påse.

Kanske det alltså är mer än bara lite guldkant här. Washingtons nya väg är uppenbart väldigt dålig för den territoriella integriteten för Mellanöstern stater, men det är alltså också försiktigt sagt dåligt för ett monster som kallas ZIONATO.

17630103_10210729619651432_4804127712970639076_n.jpg

Advertisements