17796696_10210765490148172_7738541707164940370_n.jpg

Pengar och värde är rent faktiskt inte vad många egentligen tror att de är till sin funktionsmässiga innebörd.

Alla pratar visserligen om pengar, nu mer än någonsin förut. Men hur är då egentligen dessa pengar skapade? Och hur får och behåller pengar sitt värde? En grundläggande och mycket vanlig vanföreställning, är att ekonomi handlar om pengar, ekonomi kan finnas utan pengar men pengar saknar helt sitt värde utan ekonomi, så att ekonomi är pengar det är ju egentligen fel, pengar är ett verktyg för att lättare kunna bedriva handel med varor, pengar styr ekonomi och vidare att kunna jämföra varors värde. Ett annat tokeri är att tro att det är Riksbanken/Centralbanken som skapar alla pengar. Det är fel, pengar är i allt väsentligt i dag räntebelastade skulder och dessa skapas inte alls på de grunder som folk i gemen uppfattar, för då skulle inte systemet finnas mer.

Betalningsmedlet som vi gement kallar för pengar skapas i de enskilda bankerna genom att en skuldhandling bokförs som en monetär deposition – inlåning – till sitt nominella belopp. Detta belopp blir samtidigt disponibelt som tillgodohavande på ett konto hos den skuldsatte.

Pengar skapades förr i tiden genom att metall präglades till mynt och att denna halt garanterades med en stämpel eller ett sigill, gärna med kungens bild. På det sättet kunde samhället på 1800-talet till och med skapa vad som av några anges vara så åtråvärt i dag, nämligen en europeisk valuta.

Guld kunde dock emellertid dåtida inte utvinnas i takt med de industriella ekonomiernas ökade behov av penningmängd, och ännu mindre i takt med bankirernas upplevda behov grundat på den ackumulerade räntekostnaden och detta medförde att exempelvis guldmyntfoten blev till en gyllene boja för tillväxten, mest enligt bankerna naturligtvis….

England övergav, eller kanske snarare lyckades fly undan bojan(”värde”garantin) som då guldmyntfoten utgjorde 1931, vilken alltså tidigare garanterade den skapade valutans värde i guld, alltså att valutan stod stadigt fäst på en fot av guld, och det exemplet följdes inom kort av andra länder. Att guld ens har ett värde är alltså även det en religiöst historisk betingelse.

Men för berättelsens skull:

Detta undflyende tog alltså inte på något sätt sitt rum slumpvis, i samband med att Bank of International Settlements (BIS), Internationella regleringsbanken på svenska, och att International Monetary Fund, IMF skapades 1931, och naturligtvis var då inte heller detta utan några egentligen andra bakomliggande vinstsyften ifrån skaparna.

Detta skapande var nu alltså inte enbart en godtycklig eller på något vis en olyckligt vald slump, som det naturligtvis skulle komma att visa sig senare, och vilket vi ser konsekvenserna eller kanske snarare de ovedersägliga bevisen för idag.

Inom den internationella handeln fanns dock guldet kvar fram till slutet på 1960-talet så som riksbankernas yttersta garanti för nationernas inbördes avräkningar.

Vilket då alltså fortfarande utgjorde någon form av gyllene värdeboja för ekonomiernas helt ohämmade ekonomiska tillväxt i form av fiktiva värdens tillkomst, alltså skapandet av imaginära värden i bankerna, eller enklare beskrivet, värden vilka skapas utifrån en efterfråga av någon form.

Senare så kom dessa system att ytterligare kompletteras med bland annat ett kulisssystem vilket benämns Fraktionellt Reserv system, vilket var den principiellt och intellektuellt sista spiken i denna finans och valutasystemkista, när den svenska kreditmarknaden år 1985 så till sist avreglerades av den svenska regeringen, så var resten av förloppet enbart en kortare tidsfråga beroende på informationshastigheten till haveriet i nu när förtroendet havererar.

När sedan kronvalutan tvingas frångå sitt fasta växelkursvärde omkring 1992, så går denna realvärdeanpassningsprocess in på sitt absoluta upplopp, eller slutfas genom att den räntebelastade skuldbildningen/valutabildningen då är i det närmaste principiellt oreglerad.

Pengar eller valuta är i dag, i allt väsentligt enbart redovisningsposter utan real värdegrund som löst hållet – som alltid i banker förtroendeskapande språkbruk – kallas krediter.

Så vi tar det igen:

Hur går då detta skapande av pengar egentligen till?

Svar: Alla pengars värde skapas ur en skuld som utgör en tillgång som fordran för en bank.

Skulderna belastas av en ickeproduktiv kostnad som kallas ränta, kostnaden för denna ränta finns inte inom den ekonomiskt produktiva ramen för det skapade beloppet. Så den sammanlagda ickeproduktiva kostnaden växer med tiden i systemet.

När den produktiva ekonomiska tillväxten inte längre kan möta kraven från de växande ickeproduktiva kostnaderna, då är systemet skuldmättat.

Frågan är alltså egentligen bara vad som skall utgöra det principiella värdet till den valuta – det betalningsmedel – som skapas, och detta i sin tur är vad som avgör om detta skall vara ett penningsystem eller ett kreditsystem.

Pengar skapas, eller valuta bildas i vårt system inom BIS och IMF, alltså genom att bankerna skapar en skuld gentemot en låntagare som vill låna pengar, och på så vis sker en skuldbildning skuldsedeln som banken bokför som inlåning är alltså bankens skuld till den skuldsatte. Denna skuldbildning motsvaras alltså sedan av en lika stor valutabildning – en värdering/valuering av skulden som tillgodohavande för den skuldsatte, detta vill säga att bankerna enligt denna metod skapar betalningsmedlet utifrån de regleringar som gäller för banker och som kontrolleras av bankinspektionen, Basel 1, Basel 2 och numera även Basel 3 heter dessa regleringar inom IMF. Chefen för detta heter Stefan och han är svensk

Men om detta vet vanliga individer i samhället emellertid nästan ingenting.

Hur denna konst egentligen går till, det vet bara några enstaka politiker, akademiker, bankmän och valutaspekulanter och några centralt placerade ämbetsmän. Samt såklart alla inom De Fria

Finansministrar har länge idkat ”learn by doing”, med framgång för den finansiella makten, och detta till ett obeskrivligt stort men för det allmännas väl och för demokratin. Några representanter (men antagligen inte alla) i riksbanksfullmäktige, kan säkerligen också besvara frågor om hur pengar egentligen skapas och vidare behåller sitt värde.

Det finns lustigt nog nämligen ingen lärobok i ämnet ifråga, ingen skrift i forskningsrådsnämndens publikationer ”Källa” som illustrerar de vetenskapliga kontroverserna i detta, och som vidare diskuterar saken. Och i studieförbundens kurskataloger kan jag ju säga, att där söks det förgäves efter en studiecirkel om hur pengar skapas och värdesäkras. Och det verkar symptomatiskt nog vara precis likadant i andra länder inom IMF.

Riksbankschefer och andra utvalda penningvårdare träffas emellertid och lär då istället av varandra hur man gör, detta naturligtvis för att vidmakthålla detta system, som bygger på det annars så välkända ekonomiska begreppet tilltro eller förtroende. Det kallas i andra sammanhang för religion.

Men vanliga medborgare och våra valda riksdagsledamöter i gemen, har emellertid inte ens en liten aning om hur den blandning av vetenskap och konst fungerar, och som skapar dessa så kallade värdesäkrade pengar, eller med facit i hand kanske snarare skapar dessa inte alls värdesäkrade pengar.

De flesta vanliga individer lever i detta i en villfarelse, om att banker och penningvårdare främst verkar för samhällets bästa. Vilket knappast ens på något enda sätt kan sägas vara den rådande verkligheten. Dessa aktörer verkar enligt vanliga företagsekonomiska maximer, och då är det vinstmaximeringsbeteende som gäller, och ingenting annat!

Med avseende på den transparens som sedan finans och valutasystemet har idag, kan det ju tyckas att det genom historien rimligtvis borde ha rests några enstaka frågor kring penningskapandet, och om inte annat så i alla fall utifrån det faktum att det i princip inte finns någon information att uppbringa om själva skapandet av pengar.

Men å andra sidan så är det ju så att till och med religionen beskriver att förledandets bästa bedrägeri alltid är övertygelsen om att inte existera. Jfr. Djävulens bästa bedrägeri.

Och i denna okunskapens dimma så lämnade alltså de nationella parlamenten i allt fler länder över frågan till centralbankerna som i detta läge blev självständiga – politisk oberoende – och ställdes utanför de demokratiska processernas kontroll. Det är rent anmärkningsvärt att så många demokratier har ansett det nödvändigt att göra detta undantag från de folkvaldas makt och kontroll, men det har givetvis sina orsaker i bankerna, det förklenande och illavarslande är väl snarast att inga politiska protester värda namnet fortfarande synts till . Och nu inom den Europeiska unionen är det meningen att varje land skall lämna över ansvaret för skapandet av pengar och vakthållningen kring deras värde till EU:s Centralbank i Bryssel. Man vet rakt inte om man skall skratta eller gråta åt eländet.

Detta borde för demokratins skull således absolut förändras. Inget politiskt system kan fortleva utan ett valutasystem. Men ett av annan otillbörlig part kontrollerat valutasystem, det överlever hur många politiska system som helst. Så länge som bankernas pengar styr den ekonomi som kontrollerar politiken, så kommer ingenting att kunna förändras till det bättre.

Så länge som valutasystemet inte kontrolleras till fullo av den demokratiska staten som samhälle i meningen en upplyst och medveten befolkning, så är hela den demokratiska ordningen bara en ren kuliss, och detta är mycket beklagligt att konstatera för de flesta som kommer till denna insikt.

Upplysning är ledning till vidare upplysning och ledning.

Annonser