Uppvaknandet till den ökade medvetna medvetenheten kan inte motarbetas, men för privatpersoner kan detta allvarligt försvåras, främst genom att leva i den virtuella förnekelsen av vår grundläggande känslodisposition som det rådande systemet innebär. Vi kan inte säga att vi förstår vad som händer och sedan inte svara på uppmaningen, det kallas för självbedrägeri, att inte aktivt sluta delta i och stödja denna maskins ovillkorliga utvecklingsriktning, men mest av allt hjälpa till att börja förändra saker och ting, vilket börjar med oss själva genom att fortsätta att försöka öka vår egen emotionella självförståelse, vår medvetna medvetande.

Oftare än inte, är vårt bästa alternativ därför att helt enkelt att aktivt trotsa programmeringssystemet i tanken … att vara olydiga, ifrågasättande, koppla ur och koppla bort från sig allt de kastar på oss i form av kognitivt formaterande information som syftar till att leda oss bort från våra egna känslomässiga förmågor att själva på egen hand betrakta tillvaron ur en genom insikt upplyst och medvetet medveten – tillräckligt omfattande – synvinkel. Djävulen gömmer sig i detaljerna som finns i oss själva som bekant.

Resten kommer då att följa därefter, det faller sig som en gammal gärdesgård med tiden.

Och oroa dig inte, förändringen kommer att fortsätta att hända oavsett vad som händer ur det korta perspektivet. Kom bara ihåg, du är den medvetet medvetna observatören, inte det reaktiva egot.

Det gäller att inte fastna i den socialpsykologiskt programmerande aktion – reaktionsslingan. Den leder till ingenstans, bara runt i cirklar, oavsett vilka valda delar av sanning som finns i informationen. Blir du känslostyrd så har du slutat att ifrågasätta dig själv. Det kan bara vara mer skadligt än bra om man fastnar i det systemets loopar och ältar väggen i boxen mot maskinen. Poängen är att komma ut ur boxen för de egna tankarna och vidare bort från alla dessa influenser och operera sin analys ur en upplyst synvinkel – ett vidare perspektiv.

Det finns egentligen ingen anledning kvar längre att inte lossa sina tankemässiga bojor från matrisens fängelse. Bara börja i etapper. De imaginära bojorna i sinnet är nu svagare än sönderkokt spaghetti. Det är den vanliga programmeringen med rädsla som fortfarande håller människor från att göra det uppenbart riktiga i förhållande till sin natur. Människan är inte ond och ett liv utan känslor är meningslöst. Men det är själva designen på strukturens psykosociala funktion, att förlama mänskligheten. Men det har nu också gått så långt att tillräckligt många upplever sig ha så lite att vara rädda för, att de istället ändå väljer att tänka för egen maskin, mot den stora maskinen. Tiggaren måste bli kung, det är människans natur som ofullkomlig, frågan är bara paradigmets innehållsmässiga betydelse.

Det emotionella tillvaron är egentligen alltid suverän och det är vad vi måste försvara, rätten till våra egna känslor utan matrisens vilja att anpassa oss till en emotionell kognitiv formatering som syftar till att förslava oss genom fördumning för att berika ett antal – fåtal – själsligt mycket enfaldiga människor som verkar ur ett filosofiskt materiellt perspektiv. Människan måste gå från att vara filosofiskt materiellt orienterad till att vara intellektuellt emotionellt orienterad, visst det är ett stort steg på kort tid, absolut så är det, men det synes i vart fall mig som om valmöjligheterna inte är bara försiktigt sagt begränsade. Antingen så går vi vidare och utvecklas eller så går vi under som mänsklighet.

Tider som dessa kan innebära underbara möjligheter, även om de värderingsmässigt innebär det rakt omvända för många, men det är upp till envar att välja och ta ansvar för förståelsen av sina egna känslors konditionerade grunder. Vi kan antingen välja att släppa taget om den tidsmässigt bundna kulissen och leva ett alltmer vaket och aktivt liv, eller så kan vi spika fast oss i våra gamla invanda sätt – mönster – och krypa ihop allt tätare när stormen nu tar fart på allvar.

Det är dock fortfarande mycket lättare att släppa taget om den värderingsmässiga lyktstolpens slocknande ljus, nu genom att göra valet och flytta in i ett nytt tankemässigt – emotionellt -paradigm än vad det är att tvingas in i en allt trängre fålla och få sina emotionella bilagor, av olika slag, bortslitna från sig med våldet ifrån verkligheten. Eftersom vid den tidpunkten, så kickar vårt reaktiva sinne in och går i försvar av vansinnet och det är definitionen av emotionell begränsning. Det är så de kör systemet, att hålla mänskligheten på defensiven, och de kommer att fortsätta att dyka upp med detta angreppssätt – metodval – till dess att hela deras maskin kollapsar.

Det finns bara människor och det finns bara beteenden och allt vad medvetet medvetande ger som beteende, innebär och belyser oundvikligen efterfrågan på en livsstilsförskjutning. Människor i dagens samhälle mår allt sämre och blir alltmer frustrerade. Det är vad som griper envisa själar i strupen, den intellektuella stelhetens rigor mortis för det emotionella landskapet utveckling.

När någon inte rör sig ur fläcken medvetet medvetandemässigt och vägrar att erkänna de uppenbara reformerande sanningar som beskriver verkligheten omkring dem och svara på dessa sanningar genom att medvetet göra de nödvändiga förändringarna av sitt beteende i sina liv, då kan det vara ganska tufft. För att inte direkt säga att den svarta avgrunden ter sig än mer skräckinjagande, deras intellektuellt emotionella begränsningar gör dem intellektuellt handlingsförlamade och därför tyr de sig till de kända mönster där de minns att de tidigare kände trygghet – alltså inte var lika rädda. Tankarna styr känslorna och känslor styr tankarnas ursprung, så det gäller att hålla detta i balans och under ständig bearbetning. Vill man vara ensam eller tillsammans

Att ta det avgörande steget ut i det okända medan man fortfarande befinner sig i det känslostyrda – irrationella – tillståndet, det kan vara mycket förvirrande och upplevas personligt försvagande. Men vad är då att vara stark? Det är alltid att ha utvecklat sina svagheter. Och likafullt så kommer det ändå alltid bara att bli tuffare. Dessa förändringar innefattar att ständigt frigöra sig från sig själv och det kringliggande systemet genom att alltid i fråga sätta sig själv och sina egna känslomässigt formaterade grunder, släppa ofruktbara och hindrande relationer av socialt betingad karaktär, att anta en hälsosammare livsstil, både fysiskt och psykiskt och förbereda sig emotionellt och praktiskt för de ökande ekonomiska, sociala och intellektuella stormar som kommer vår väg. Våga vara dig själv i dig själv som individ genom att sätta dig över dina egna kognitivt formaterade begränsningar.

Att fördröja är lika bra – dåligt – som att förneka. Jag skall bara… Låt himlen falla ner över våra huvuden och låt våra nära och kära samtidigt febrilt peka på dessa omgivande problem – vi har trots allt utgjort vår egen del av resan hit – vilket ligger som en närmast undermänsklig reaktion – för lite, för sent och för medvetet omedvetet. Systemet kommer inte att hjälpa dig, för systemet är inte till för dig, inte alls faktiskt. Så låt ingen annan hindra din egen utveckling av din egen emotionella självförståelse – medvetna medvetenhet. Vår uppgift är att vara medvetet medvetna och det är för alltid nu, i verkligheten. Aktivt tänkande medvetet medvetna – att inte fastna hypnotiskt stirrande ner i det metastaserande mediaträsket av fabricerad ondska. Det kommer över dig ändå. Det är i så måtto nu dags att agera. Antingen göra något för att förändra situationen – upplysa till vidare ledning – eller flytta sig ut ur väg för att hinna tänka efter ytterligare – eller ännu bättre, både och!

Faran vi måste vara medvetna om, är alltså att inte bidra till deras avsedda bild av verklighet som existens, via vår uppmärksamhet och avsikt. Att veta om vad som händer, men delta inte intellektuellt emotionellt in i den.

Ett symptom på att vara del i denna återkoppling av traumabaserad stimulerad rädsla, är förutom en växande otillbörlig ilska och frustration, helt enkelt förvirring. När livet verkar vara i oordning blir vi vi satta på defensiven i förhållande till förståelsen för våra känslors grunder, en viktig taktik för mänsklig kontroll, vänster hjärnhalvas rädsla och överlevnadsinstinkt börjar ta kontroll när detta utlöses. Det är därför det är så viktigt att komma ihåg vad vi visste i ljuset av verkligheten under de tider av känslomässigt mörker som faller, när tvivlet angriper oss. Det är också därför vi bör agera i ljuset medan vi fortfarande kan se klart.

17795773_10210765270742687_5538224886163932495_n.jpg

Annonser