Med avseende på att Kim Jung Un med all sannolikhet har varit under inflytande av den Anglozionistiska Djupa Staten i en eller annan omfattning och att Donald Trump har diskuterat denna problematik med Kinesiske Xi för att kunna lägga utvecklingsflödesförloppet i säck innan det kommer i påse, så att den strategiska reflexiva kontrollen kan upprätthållas, så ser teaterscenens uppsättning ut så här nu:

På torsdagen berömde Donald Trump de kinesiska ansträngningarna för att tygla ”hotet från Nordkorea”, efter att nordkoreanska statliga medier varnade USA för ett ”super-mäktigt förebyggande anfall”. Skrattretande? Ja visst!

Trump berättade dock på en presskonferens att ” några mycket ovanliga drag har gjorts under de senaste två eller tre timmarna ”, och att han var övertygad om att Kinas president Xi Jinping skulle ”försöka mycket hårt” för att pressa Nordkorea över dess nukleära program och dess missilprogram. Trump har dock inte lämnat några uppgifter om vad dragen ifråga kan vara.

För att motverka spekulationer, hänvisade kinesiska utrikesdepartementets talesman Lu Kang frågor om flygvapnet till försvarsdepartementet, som ännu inte offentligt kommenterat saken. På frågan om Trumps kommentar om huruvida Xi försöker hårt, så sade Lu att Xi och Trump hade en fullständig och djup diskussion om Nordkorea när de träffades den här månaden.

”Jag kan bara säga att via den djupa kommunikationen mellan Kina och USA på olika nivåer, inklusive på högsta nivå, har USA nu en ännu fylligare och mer korrekt förståelse för Kinas politik och position och har en mer grundad förståelse för Kinas ansträngningar. Vi känner oss mycket glada över detta.”

Det strategiska reflexiva kontrollspelet gäller dock inte bara Kina. Som vi nämnde tidigare har i Rysslands fjärran östern, vissa medier citerat invånare som säger att de har sett militär utrustning flyttas mot Nordkorea, men Kremls talesman Dmitry Peskov sade nyss att utplaceringen av ryska trupper inne i Ryssland inte är en offentlig fråga, vilket antyder att det i så fall rör sig om mer teknologiintensiva förband.

Samtidigt har Nordkorea sagt att det skulle testa missiler när man själv anser det lämpligt och en sydkoreansk analytiker sade att han trodde att de skulle göra det.

”Utan att passera den röda linjen som ett kärnvapenprov innebär eller testskjutningen av en interkontinental ballistisk missil, nu i April på 25-årsdagen av den koreanska folkarmén, så förväntades Nordkorea fortsätta att testa medeldistans missiler”, säger Cheong Seong- chang, en senior forskare vid Sejong Institute utanför Seoul.

Den April 25 är det datum som skulle sammanfalla med en annan viktig händelse: det är då hangarfartyget USS Carl Vinson med insatsgrupp förväntas nå den koreanska halvön. Dessutom kommer gemensamma US-Sydkorea militära övningar att ta slut i slutet av april.

Att USA och Kina samt därmed Ryssland nu enas allt mer öppet ifråga om den faktor, som i alla fall tidigare verkade som skapande av ett utrikespolitiskt momentum å Anglozionisternas vägnar, ger olika möjliga slutspel varav alltså storkrig inte är ett.

Den mest teatraliska modellen – men som knappast är särskilt opinionsbildningsmässigt gångbart – är givetvis att Ryssland på något slags Hollywoodmanér bekämpar en Nordkoreansk långdistansmissil mot USA å Kinas vägnar, så att den amerikanska befolkningen blir glad, men detta som exempel faller alltså inte minst på att Nordkorea de facto saknar erforderlig bärarkapacitet av sådan långdistanskaraktär.

Mer sannolikt är det därför fortfarande att Xi via diplomatiskt säkra kanaler säkerställer Pyongyangs anpassning över tid till den verkliga och tillräckligt djupa bekämpningen av den Anglozionistiska Djupa Staten och den tillräckliga amerikanska hemmaopinion som krävs för att kunna genomföra tillräckliga förändringar utan att landet destabiliseras i en alltför stor utsträckning.

18010783_10210949585830449_6196404522727728312_n.jpg
Annonser