Presstitutionbrigaderna basunerar ut sin ägardirektivstyrda opinionsbildningsinformation och låter på bästa formateringsvis
därför meddela i nedan att:

”Den terrorstämplade islamiströrelsen Hizbollah är i hetluften. Gruppen, som stöttas av shiamuslimska Iran, strider sedan 2012 på syriska regimens sida och anses vara en viktig kraft i kriget. Men deras roll i kriget är kontroversiell.

I södra Libanon är Hizbollah helt dominerande. Gruppens gula flaggor vajar överallt, stora plakat med ledaren Hassan Nasrallah syns i vartannat gathörn, och bilder på rörelsens stupade martyrer hänger längs gatorna. Där stöttas gruppen av nästan alla invånare.

– Vi ser Hizbollah som hjältar. Det är en motståndsgrupp och här finns ingen som utmanar dom. Jag hoppas de stärker sina muskler i Syrien och kommer hem med ny kraft, säger Mustafa, en medelålderns man som SvD möter i Tyr i södra Libanon.

Men på andra sidan gränsen, i norra Israel, ökar oron för att Hizbollah blir en farlig kraft och nytt hot genom Syrienkriget. Där minns man parternas krig i södra Libanon 2006, och vet att gruppens mål är att utplåna staten Israel. Man fruktar stunden då Hizbollah återvänder hem från det syriska slagfältet.

Israel har genomfört minst tre attacker mot Iranstödda Hizbollahbaser i Syrien de senaste åren med syfte att försvaga gruppen. På torsdagen bombades också ett lager med iranska vapenleveranser i Damaskus av vad som uppges vara israeliska bombplan. Stora materiella skador orsakades men ingen människa dödades.

För den libanesiska analytikern och Hizbollah-experten Sahar Atrache på tankesmedjan International Crisis Group i Beirut är den ökade spänningen väntad.

– Det finns definitivt en stor oro i Israel för att Hizbollah stärks genom mer militär expertis och strategisk kunskap de får genom att strida tillsammans med syriska armén och Ryssland. Framförallt förses dom med mer sofistikerade vapen, säger Sahar Atrache till SvD.

Den syriska konflikten skiljer sig dessutom från vad Hizbollah upplevt tidigare, säger hon.

– De slåss med vanliga arméer, antingen syriska armén eller ryska luftvapnet. Det ger en helt ny expertis. De får också närhet till ryska befälhavare vilket ger nya insikter och strategiskt tänkande. Även kampen mot jihadister ger ny erfarenhet då kämpar mot självmordsbombare.

– Dessutom är det första gången Hizbollah slåss utanför sitt land. Tidigare var det inne i Libanon.

Enligt Atrache uppskattas Hizbollah ha omkring 8000 stridande i Syrien, och krigandet i konflikten har ändrat deras syn på sig själva.

– Deras självuppfattning har ändrats, de ser sig nu nästan som en armé. De har rekryterat nya medlemmar i Libanon, och har runt 30 000 idag mot 20 000 före Syrienkriget. De har breddat sin bas, och tränar även irakiska miliser i Syrien samt ger stöd till huthirebellerna i Jemen.

– Hizbollah har genom Syrienkonflikten gått från att vara en lokal libanesisk grupp till en mer regional kraft med större militära muskler. Det är klart att det skrämmer Israel.

För Israel finns två “röda linjer”, menar Atrache. Den ena är att hindra Hizbollah från att få avancerade vapen som kan utgöra framtida hot mot Israel. Den andra är att stoppa iranska revolutionsgardet (IRGC) från att sätta sin fot på Golanhöjderna som kontrolleras av Israel.

– Israels attacker i Syrien kan ses som budskap att Iran och Hizbollah har passerat dessa röda linjer. Det handlar mer om varningar än om militära framsteg. Israel vill inte bli indraget i kriget, säger hon.

Vad kan hända om dessa spänningar ökar? Atrache menar att det finns en ömsesidig avvaktan men läget verkar bli alltmer laddat.

– Båda sidor är oroliga och vill undvika konflikt. Men samtidigt förbereder dom och mobiliserar militärt för en upptrappning. Risken för framtida strider ska inte underskattas.

– En dag tar Syrienkriget slut och då kommer Hizbollah hem igen. Därför är fruktan motiverad. Men ett krig skulle bli oerhört kostsamt för båda sidor, säger hon.”

Att det härmed erkänns öppet i hormedierna att Hizbollah kommer att vinna kriget i Syrien – får väl ändå ses som tämligen uppenbart

Så Nej, alla med en halv fungerande hjärna vet att dem rådande ordningen är sönderfallande och dessutom så är varken Hassan Nasrallah eller Qasem Suleimani det minsta bekymrade över Israels militära förmåga och allra minst om de verkar tillsammans.

Så om inte Donald Trump vill bli inblandad i ännu en konflikt som ändå på sikt kommer att förloras, så ser det mörkt ut för framtiden i Knesset.

Så Donald Trump måste eliminera tillräckligt många möjliga situationer – stänga opinionsbildningsmöjligheterna för dessa möjliga politiska utvecklingsriktningar – för skapandet av ett geopolitiskt momentum som leder till eskalering av konflikter, innan turen kan komma till Israel.

SvD I LIBANON | Spänningen ökar mellan Israel och libanesiska Hizbollah. Bombningarna av vapenlager i Damaskus är ett möjligt tecken på ny upptrappning.…
svd.se
Annonser