…och farmor sade, tappad tro ligger.

Känslor kan bara upplevas enskilt, detta medan vi ofta och gärna tror att våra egna känslor är någonting annat. Vi tänker mer sällan på känslor som någonting som betingas i varje individ enskilt, och som skapas av registrerade intryck gjorda via signaler som förmedlas av våra sinnen. Att vi alla har olika formaterande erfarenheter tas inte så ofta med i ekvationen. Faktum är att en förfärande stor del av befolkningen numera inte tänker alls i termer kring och av detta.

Även fast känslor inte ens är några definierbara finita storheter, utan rent faktiskt är resultatet av biologiskt och socialt betingade biokemiska sammansättningar av signalsubstanser, så betraktar och kommunicerar vi istället känslor inte sällan i någon slags förenklad allmängiltig och generell samtalsform, vi tillmäter dem då och då till och med en slags kvantifiering, alltså något slags mer än bara allmängiltiga enhetsmått, fast det egentligen till sin grund är en fullkomligt förryckt tanke och logik bakom ett sådant kommunikationsmässigt resonemang och trots att en allt större del av befolkningen börjar se ut som rimliga fallstudier för kemikalieinspektionens farmakologiska avdelning för psykologisk kemi. Allt fler tycks må sämre av att bara försöka må bättre och inte många tycks förstå varför.

Ja, för att inte säga att det egentligen är närmast häpnadsväckande hur det faktiskt har kunnat bli på så här vis ur ett så utbrett perspektiv. Hur dum kan människan vara egentligen? Ja, obegränsat uppenbarligen. Vilket givetvis inte egentligen alls är så särskilt häpnadsväckande, eftersom det är dagens kognitiva landskapsarkitekturs fromma fäder som så välvilligt har bistått med råd och dåd i saken – och det har varit själva syftet, samtidigt som den intellektuella lättjan hos människan faktiskt inte är obetydlig eller ens i avtagande beroende på just vad som beskrivs i ovan. Så det blir självförstärkande.

Vi vill ju så gärna känna lika – för att känna samhörighet, vi vill inte gärna uppleva oss själva vara ensamma om ett visst tankesätt som individer med våra känslor, trots att vi egentligen aldrig ens kan vara någonting annat än just bara ensamma med våra känslor och att om vi någonsin skall ha ens en teoretisk möjlighet att inte bara döma oss själva till att vandra längs vägen mot olycka och ensamhet, så måste vi faktiskt ta oss samman i reflektion och förstå att om vi inte kan trivas ensamma med våra egna känslor, ja då kan vi inte heller trivas med några andra människor. Vi bara måste göra upp detta med oss själva helt enkelt. Vi har inget val om vi inte vill leva i självbedrägeriet. Är vi inte i rimlig balans inom oss själva med tillräcklig förståelse för våra egna känslors eget grundläggande läge – tillstånd, så är vi inte i balans någon annanstans heller. Varken i oss själva eller i förhållande till andra. Vi måste söka vår egen balans i vårt känsloliv men balansen finner vi bara inom oss själva genom ökad självinsikt till självförståelse – alltså genom att tillräckligt kritiskt granska våra egna känsloskapande värderingsgrunder.

Det kan ju tyckas närmast frapperande enkelt att inse detta, att om vi inte trivs – har en balanserad grundläggande känslotillvaro – inom oss själva, så kommer vi egentligen inte alls att kunna ha det och definitivt då inte i relation till andra människor.

Så för att organisera dessa kognitiva förutsättningar på mest rimliga – materiellt gynnsamma – vis för sig själva, alltså inte för oss, så har den styrande makten – de emotionellt ofärdiga – genom de sociala ingenjörerna istället etablerat en kultur av en upplevd alltmer växande yttre behovsstruktur i samhället, a.k.a konsumtionssamhället, vilket kognitivt postulerar och socialkulturellt gör gällande att om människor i allt högre utsträckning vänder sig bort från betraktelsen av sitt eget känslomässiga grundläggande inre och det där rådande växande läget av obalansbetingande grunder och istället vänder sig – utåt från sig själva – för att försöka balansera en upplevt växande inre obalans skapad av en växande brist på självförståelse, så kommer allt det onda och de otrevliga känslorna att försvinna. Om vi bara köper lite mer smink eller så. En trevlig liten övning alltså, i den sociala ingenjörskonsten och kognitiva landskapsarkitekturens formatering av människorna i samhället.

Det kallas i dagligt tal för att göra människor mer känslostyrda – eller irrationella – och jag är numera tyvärr ganska säker på vad den bubblan – illusionen – slutar med.

Människan av idag, i det som vi ironiskt passande nog kallar för det utvecklade samhället, lever därför i en värld av svek, illusioner och bedrägeri, där det mesta egentligen är ingenting av vad som det verkar vara. Det finns illvilliga – egennyttiga – krafter bakom kulisserna överallt, som drar i trådarna för samhället och för att vägleda människor till överensstämmelse med sin egennyttiga kollektivistiska materialistiska regi genom människors blinda underkastelse.

”De” får oss att tro på vad de behöver få oss att tro på, i syfte att främja sin egen agenda som vi tror är vår egen, den verkliga makten gör så genom sina marionetter som har utsetts till våra ” ledare ” i världen, samt med hjälp av deras olika styrsystem såsom religion, offentlig utbildning, massmedia, politik, och så vidare. Varhelst du ser dig omkring, så finns det distraktioner och omriktningar, vars avsikt genomförts för att hålla oss ifrån att se vad som är rakt framför näsan på oss, och få oss att hålla vår uppmärksamhet borta från vad de gör i verkligheten.

Hela världen är en scen, och de är illusionisterna i dagens föreställning.

Bara att helt enkelt veta att den dolda makten existerar, trotsar kraftigt dess agenda – motverkar dess syften. Den har för avsikt att stanna i skuggorna tills dess att när mänskligheten är så hänförd av dess trick och förledning kan den meddela vad de har gjort för mänskligheten i årtusenden och ingen skulle bry sig så länge som vi kan få gå vidare med vårt dagliga liv, som vid det laget kommer att se rätt annorlunda ut i förhållande till vad vi tror, de måste göra på så vis för att deras system med kontrollen av de pengar som styr ekonomi, vilket kontrollerar politiken, havererar! Det bara är så.

De har därför satt upp många kontrollsystem för att hålla oss från att ifrågasätta det mesta av allting, som är väsentligt och förvandla oss till lydiga djur i vår herres hage. Vårt perspektiv på vad som händer är egentligen i allmänhet fortfarande inte bättre än det hos en häst, som bär skygglappar, snarare sämre, alltså fysiska skygglappar hindrar hästen från att se något till vänster eller höger längs den väg som den skall ledas fram, men inte så många tänker på varför hästen inte skall låtas ha vidare perspektiv eller att våra egna skygglappar är mentala. Det finns dock en massiv accelererat växande kedjereaktion av människor som vaknar upp till ökat medvetet medvetande över hela världen, vilket gör jag tvivlar på att de kommer att kunna hålla på så särskilt mycket längre tid till.

18199389_10211084329678961_3318171469753775659_n.jpg

Annonser