Fortfarande, alltför få av oss förstår tillräckligt mycket av den tålmodiga gradvisa förändringen. Vi lever och har vår tillvaro inom några fåtal års spann av tiden och oftast i ett omedvetet automatisk sinnestillstånd.

Men människor vid den reala makten är långsiktiga planerare. De planerar för spann av tiden som sträcker sig längre än sina egna liv. De förstår till mycket större delar den mänskliga naturen, när det gäller filosofisk materialistisk orientering och hur att kanalisera den till utvecklingen och förfiningen av en auktoritär stat för att gynna sig själva.

Den auktoritära staten bygger på långsiktig planering. Den auktoritära staten är en filosofi av filosofisk materialistisk kollektivism. Vissa kallar det idag för demokrati. Vissa kallar det kommunism. Vissa kallar det fascism.Vissa kallar det nationalsocialism. Men oavsett vad man kallar det, är allt kollektivism eller maktfullkomlighet; och i dess slutliga form är den både total och global.

Målet är perfekt foglighet och perfekt harmoni med maktfullkomlighet (ekonomiskt, socialt och medvetandemässigt). Fram till att människor slutar att acceptera kollektivism under någon som helst förevändning, är de fogliga och helt dämpade. För när de då gör uppror och ser sig själva som individer ensamma om att kunna uppleva de egna känslorna, då blir konfrontation oundviklig. Det är det yttersta målet för globalisterna, och det Anglozionisitiska Stockholmssyndrombaserade systemet att undvika att detta tillstånd av ifrågasättande.

Kollektivismen är ett styrmedel för social, ekonomisk och religiös kontroll av människor som individer under förespegling av allas lika värde. Politiker hyllar därför regelbundet individualism, mänsklig frihet och demokrati samtidigt. Omöjligt på logiska grunder givetvis! Individualism och individuell mänsklig frihet är den funktionsmässiga motsatsen till dagens så kallade demokrati och all annan form av kollektivism. Den själlösa kollektivistiska mentaliteten eller massans kollektiva minne är andan i den tidigare eftersträvade nya världsordningen.

Det är i allt emot individens eget sanna jag med uppriktigt ifrågasättande av de egna känslornas värderingsmässiga grunder tillsammans med andra. Samhället kan bara utvecklas om individen utvecklas och känslor kan bara upplevas individuellt.

Men något står i vägen. Trots år av indoktrinering genom det offentliga ( och icke) utbildningssystemet och massprogrammering av nationella ägardirektivstyrda propagandamedier och kontrollenheten (dvs. regeringen) politiken, så dör inte inte tanken på att känslor faktiskt inte går att köpa för pengar.

Arbetet med att undanröja detta hinder ligger bakom det nuvarande pågående kriget mot medelklassen och individuell frihet i tanken och en aldrig döende anda av individualism genom försöken att rentvå kulturen från existensen av tanken på att det faktiskt bara går att uppleva känslor individuellt, så därför öka insatserna för snedvrida den sanna naturen av människor genom att göra dem till materialistiska symboler och i det omvända naturligtvis till vad som kallas för rasistiskt och fientligt.

Syftet är givetvis då även att röra upp polariseringsskapande rasfientlighet och manipulera människor till att ställa sig emot varandra. Manipulera minoriteter som naturligt dras till kollektivism är grundläggande politisk strategi för att täcka upp för statliga brott och motivera regeringspolitik som syftar till bankernas fortsatta plundring.

Principen för regeringen är att den politiska makten maximeras genom att tvinga fram utjämning genom förespegling av demokrati med varje individ till samma status för överensstämmelse, kollektivism, jämlikhet och livegenskap.

19030656_10211380334958908_5476603229763697639_n.jpg

Annonser