När det gäller västmakternas modus operandi att föra proxy krig i Mellanöstern, efter tiden för den sovjetiska-afghanska jihad under åttiotalet, har det varit densamma felsäkra spelplan för mästarstrateger inom Nato, att ”samla” in pengar från olje – rika emirat i Saudiarabien, Qatar, Förenade Arabemiraten och Kuwait; för att sedan köpa vapen för flera miljarder dollar från vapenmarknader i östra Europa, och sedan ge dessa vapen och utbildning i gerillakrigföring till den missnöjda befolkningen i offerlandet med hjälp av underrättelsetjänster inom den senares regionala motståndare. Oavsett om det är Afghanistan, Tjetjenien, Libyen eller Syrien har samma spelboks regler utförts till punkt och pricka.

Mer rakt på sak, att samla in pengar för proxy krig från Gulf-arabstaterna ger Anglozionistiska chefer inom den Djupa Staten friheten att undgå till exempel kongressens granskning; och fördelen med att köpa vapen från de oreglerade vapenmarknaderna i östra Europa är att sådana vapen inte kan spåras tillbaka till de västerländska huvudstäder; och att med hjälp av jihadistiska proxyservrar, för att uppnå strategiska mål, har fördelen att det skapar den möjliga invändningen om ”trovärdigt förnekande” om strategin slår bakut, som den nu alltmer ofta gör.

19366176_10211503709803202_669859353600427944_n.jpg

Annonser