Ex CIA-chefen William Casey lär ha sagt ” Vi vet att vårt desinformationprogram är klart när allt den amerikanska allmänheten tror är falskt.” Medan citatet i sig kan ifrågasättas, kan den process som beskrivs inte ifrågasättas. Detta är hur den inhemska ‘ statskonsten ‘ har utövats i Millennium och alla som tror på annat sätt visar samtliga sin kulturella konditionering – kognitiva formatering.

Vänligen bli inte bli förolämpad av vad som just uttrycktes. Vår kognitiva formatering har lite att göra med intelligens och allt att göra med vår tidiga miljö. Ett oskrivet blad vid förlossningen från livmodern och vidare fylld till brädden med kulturella föreställningar och psykologiska tillstånd genom utbildning, är närmast försvarslöst tillstånd mot desinformationsangrepp.

Vad skapar den mest effektiva desinformationskampanjen är den äkta uppriktigheten hos de som utför själva formateringen. Inledningsvis i livet kommer detta i skepnad av familj och vänner, tätt följt av betrodda lärare. I slutändan, när vi uppmanas att acceptera något till det nominella värdet, är det ofta djupet av vår tro på den person som främjar informationen vår tillit, som bestämmer djupet av vår tro på själva informationen. Därför är det viktigt att alltid försöka öka sin egen medvetna medvetenhet – att att själv försöka veta på logiska grunder – att utvecklas som människa.

I en eller annan utsträckning, lider vi alla av Stockholms – Syndromet, allra mest i Sverige givetvis eftersom vi har utgjort något slags pilotfall för kognitivt formaterande social ingenjörskonst. Det är bara det att tvång är mer subtilt än en pistol som hålls mot baksidan av huvudet. Men igen, kanske ändå inte.

Kritiskt tänkande behöver inte tillämpas idag i detta samhällssystem. Och ofta avskräcks vi aktivt från att betrakta kritiskt eftersom vi inte längre förstår vad verklig kritiskt tänkande innebär – att ifrågasätta våra egna känslogrundande värderingar. Såvida (naturligtvis) vi inte pratar om ‘ hård ‘ vetenskap. Eftersom ‘ vetenskapen ‘ själv har bevisats (av höga präster i vita rockar) vara ‘ sanning ‘, vetenskap, och därmed i förlängningen forskarna, har blivit sin egen auktoritet dansande runt den enskilda nyttomaximeringens altare, rabblande alltmer hysteriska mantran av filosofisk materialism

Se ni hur det fungerar?

En lögn är bara en lögn om personen som sprider den vet att det inte är den sanning som bättre beskriver verkligheten. Annars räknas ‘ det ‘ som en sanning – en slags förståelse och tankemässigt ogrundad värdering, om än stadig och ganska ihållande, så kräver denna därför i sig ingen kritisk testning av sig själv och grunderna och absolut inget kritiskt tänkande eller av sig själv kommet behov av att kontrollera. Allt som krävs för en etablering av en känslogrundande värdering är oomstridd tro och övertygelse på att presentatören aldrig medvetet skulle berätta en lögn. Den svenska auktoritetsskräcken är unik i världen, som av en händelse tror ju svenskar att samhället är till för dem.

När jag kritiskt och kontinuerligt noga undersöker vad jag håller kärt för mig som grundläggande sanning – mina känslogrundande värderingar, upptäcker jag att en stor del av detta är ett slags statiskt tillstånd som har förts vidare till mig av föräldrar, syskon, nära vänner och betrodda medarbetare. Och, naturligtvis, den så välvilliga staten, tillsammans med dess etablerade bikupa av välmenande, ärliga och godhjärtade desinformationsspridare – etablissemanget.

Först som små hade vi inget annat val än att tro på i princip allt vad vi fick veta, eftersom vi var helt beroende av dem nära oss för att överleva. Men det nu rådande tillståndet av obekväma, besvärliga och pinsamma frågor som hänger i luften allt mer uppenbart, är den tydligaste indikatorn på att mycket av vår kultur är i bästa fall meningslös och i värsta fall galen.

Med de indoktrinerade i bikupan i åtanke finns det inget annat val än att komma överens för oss andra. Grundöverlevnadsinstinkt dikterar om vi går med strömmen av verkligheten eller om vi går hungriga. Det är utförsbacke därifrån.För etablissemanget eller oss.

Nettoresultatet kan vara djupa sår och rädsla för livet om vi vågar riva länkarna av de lögner som sammanbinder vår världsbild, och därmed vår egen bild av oss själva , tillsammans. Och medan vi aldrig får låta oss bli förmanade eller avskräckas från att försöka förstå lögn, och därmed vår egen i oss själva – vårt självbedrägeri, är det bara omedvetna som börjar det så ansträngande arbetet oförberedda och mentalt undernärda.

Det finns naturligtvis inte någon stor spridning av information om hur man går tillväga för att tränga igenom lögn, eftersom den kollektiva tystnaden (huvuden som bugar, ögon som är slutna, läppar som hålls samman och händerna för öronen som en bra slavmedborgare bör ha) utesluter även erkännandet av det uppenbara som sanning inför lögner. Detta tjänar endast till att ytterligare överdriva känslan av isolering och övergivande som upplevs av de som ändå är modiga nog att driva sig själva igenom de första skikten av psykologiskt etablerad smuts i sig själva.

Ytterst, ansvar för vår hälsa och välbefinnande i alla fall, ligger enbart hos oss själva och är vårt eget . Att förpliktiga eller förvänta sig att någon annan person eller enhet ska acceptera ett ansvar är ett upphävande av vår egen personliga suveränitet. Naturligtvis säger decennier av samhällets värderingsgrundande formatering att vi alla är offer och inte ansvarar inför oss själva vilka känslor vi upplever, särskilt när vi bara har varit … här kommer det igen … offer. Samhället av idag är narkotiskt beroende av individer som inte kan tänka själva fritt.

Det finns tydliga fördelar med att vara en slav. Allt du faktiskt behöver göra är att vara tankemässigt hjälplös … och produktiv förstås.

Vad vi ser är ofta förekommande och vi har alla gjort det också, är en egots stöld av jaget, en mental och känslomässig hukning för att uthärda lång tid av genomlidande. Avresan till det stora slitet för en lång tid, är att en fot placeras framför nästa medan stor vilja appliceras på det dagliga arbetet med att leva i detta självpåtagna helvete genom att ifråga sätta våra egna känslogrundande värderingar. Det gör ont när knoppar brista. Visdom kommer genom att känslomässigt hela – förstå – lidandets grunder som orsak

Jag säger självpåtagna helt enkelt med avseende på hur vi närmar oss detta, alltså det sätt på vilket vi uppfattar lögnen och vår plats i den, vilket ofta bidrar mycket till vår nöd. Det behöver alltså inte vara så här. Vi kan tänka själva som individer, men mer viktigt är ändå därför att minnas att vi bara kan uppleva våra känslor individuellt. Känslan grundar tanken, men tanken kan också påverka känslans grunder.

Denna kamp eller flykt inställning är särskilt försvagande om den finns etablerad under en lång tid. En konstant infusion av stresshormoner äter långsamt upp människan levande.

Eller ett allmänt tillstånd av apati och resignation sätter in när det fulla förverkligandet tar tag i en person som inte kan besegra den stora lögnen i sig själv – att börja utvecklas, eller väcka en befolkning som vill förbli i djup sömn. Meningslöshetens mörker sänker sig då över själen.

Det finns en Zillion variationer av de två allmänna sinnestillstånd som beskrivs ovan, inklusive stora härledningar inte ens behöver diskuteras mer. Det spelar egentligen ingen roll om vi här inte har beskrivit ett specifikt sinnestillstånd, det viktiga är bara att det är ett erkännande av det onormala och ohälsosamma i grunden.

Faktum är dessutom att denna situation, detta vänteläge, är långt ifrån OK och beskriver en fruktansvärd mental livskvalitet och en nästan hopplöst uttömd andlighet. Och ändå, är det så många som väljer att fortsätta på vägen mot upptäckten av detta, de vet ju inget annat sätt att fortsätta.

Detta samhälle finns bara så länge som vi inte ifrågasätter oss själva och utvecklas som människor.

19989222_10211758930143551_694582344321711581_n.jpg

Annonser