2016 08 11

Jag vet inte längre vilken roll fakta, bevis, eller ens en önskan om att sanningen skall beskriva verkligheten längre spelar någon roll i människors liv.

De allra flesta människor tror vad de vill tro. Fakta och bevis har nu mycket lite att göra med detta. Folk tror på vad som tjänar deras förhoppningar och egen nytta bäst, alltså vad som de uppfattar som sina intressen (ofta felaktigt) och vad som därför validerar deras känslomässiga engagemang. Ett fåtal människor kan tänka självständigt, men deras röster har hittills oftast varit drunknande i det mediala dånet.

Svenska institutioner är så korrupta – det är byggt så med detta som syfte – att inget ledarskap kan stiga från de politiska partierna, media, företag eller universitet. Vi är på en mångfacetterad kurs mot förstörelse av samhället som vi känner till detta. Ledarskapet måste därför springa ur icke-traditionella källor eftersom traditionen är korruption. Kanske de som kan tänka självständigt kan producera det nödvändiga ledarskapet? Det återstår att se, men det förefaller inte mindre än omöjligt att några andra än de som inte är systemdyrkare, kan vara aktuella för att skapa en förändring av systemet. Det ligger i själva naturen av problemet med detta system.

Ekonomer, politiker och de finansiella medierna har åtagit sig att bibehålla status quo och ingenting annat, Det finns inget självständigt tänkande i detta. Rösterna för att bibehålla denna rådande matris som vi lever i, är långt fler och mer högljudda än min och andra röster som strävar efter att bryta loss människor och få dem att göra sig fria från det falska medvetande som förblindar dem från att se sin egen verklighet. Den ”fria marknadens” ekonomer låtsas att de finansiella marknaderna fungerar, är effektiva och inte ens behöver regleras. De finansiella marknaderna bygger på den monetära mekaniken och är manipulerade för att tjäna allt smalare privata intressen på en allt bredare bekostnad av samhället.

Världen kommer snart att vakna upp till det faktum att alla är panka och inte kan samla ihop någonting alls från denna konkurs, eftersom alla är skyldiga obegränsade mängder av obestånd, eftersom tillgångar är skulder som inte kan betalas.

Centralbankerna har en mur av tystnadens politik mot all form av verklig kritik, särskilt från de människor som de påstår sig tjäna och vara till för. Det är en del av kulissen, den kuliss som bygger på förtroende

Logiken är enkel nog ur ett fågelperspektiv och fungerar som kanariefågeln i gruvan. Därför undertrycks den i smyg. Eftersom hela det enskilt kontrollerade skuldbaserade systemet inom BIS och IMF helt och hållet bygger på tilltro som sitt fundament, det är en religion och ingenting annat. Så tar Centralbankschefer som en betydande del av sin uppgift att likt överstepräster förvalta och utveckla denna tro för upprätthålla förtroendet för betalningsmedel och betalningsinfrastruktur. De kallar detta för prisstabilitet, alltså förtroendet för köpkraften i bankernas krediter som cirkulerande penningmängd.

Petrodollar / globalt som reservvaluta 1955 och dess fantastiska hegemoni över världspolitiken, var efter bildandet av BIS 1931 det huvudsakliga långsiktiga motivet för kontroll över strategiska naturresursflöden baserat på det ovillkorliga expansionskrav som valutans räntekomponent medför. Denna metod var det vidare fundamentala sättet att skapa kontroll över all valuta globalt. Det sekundära men parallella medlet inkluderade exempelvis Clintons avskaffande av Glass-Steagall-lagen, inplacering av bankföretagens chefer i tillsynsorgan, de ökande too big to fail föreställningarnas politik och otaliga andra metoder för att kunna expandera skuldmassan.

Dessa metoder inkluderar även eliminering av oberoende medier, konsolidering av media till ett fåtal kontrollerade företag för att kunna stärka de mediala opinionsbildningseffekterna, alltmer öppen ignorans mot allmänhetens intressen, förhalande – uppsåtligt havererade offentliga undersökningar, skapande av allmän förvirring, förlöjligande av opposition [foliehattar och konspirationsteoretiker] och sekretess genom att hävda nationella säkerhetsintressen. Dessa är bara några få av de ämnen som ingår som verktyg för detta genomförande vilket har skapat vårt nuvarande läge och situation.

Den avtagande marginalnyttan på produktiviteten av skulden som principal för betalningsmedlet inom hela BIS och IMF är skrämmande. Omkring 1965, korsade skuldkvoten 01:01, skuldmättnad. Innan dess, så skapade en dollar av skuld minst en dollar av realekonomiskt produktiv BNP ökning. Det var fortfarande hållbart, men 1971 var det nödvändigt att börja expandera kredit – skuld – massan för att inte systemet skulle gå i stagflation – deflationsbaserat sjunkande likviditet i realekonomin. Sedan dess är det långsiktiga diagrammet mycket ondsint och går stadigt nedåt med allt mer vidlyftiga expansionsmässiga extravaganser – nu till slut helikopterpengar förklädda i olika fantasifull finansiella kostymer och masker. Skuldmättnaden är i fullt raseri på sin egen ovillkorliga kurs mot en varmare plats. Inkomsterna från den organiska ekonomiska tillväxten har på matematiska grunder inte kunnat hålla jämna steg – de har sedan lång tid tillbaka inte kunnat serva den nya skuldens räntekostnader. Det är svårt att säga vad som händer härnäst, men nya skulder krymper den produktiva delen av BNP. Volatiliteten går över styr inom kort. Skuldskapelsen blir ett växande svart hål med en oemotståndlig värdemässig gravitation mot sin nollpunkt.

Det centrala ekonomiska problemet i världen idag är ackumulerad räntekostnadsbaserad skuldmättnad, om detta har det mig veterligen fortfarande inte skrivits knappt en rad av annan än mig själv i detta land? Detta är likafullt en direkt utlöpare av det nuvarande monetära systemet. Allmänheten har fortfarande nästan ingen förståelse alls för hur pengar skapas och detta är mycket mycket olyckligt, men det är så klart ingen slump. Förstår inte människor det så kan de inte heller skaffa sig geopolitisk förståelse, eftersom kontrollen över strategiska naturresursflöden, betalningsinfrastruktur och betalningsmedel är vad som styr allt.

”Det är nog bra att folket i nationen inte förstår vårt bank och penningsystem,” som Henry Ford en gång sade. ”För om de gjorde det, tror jag att det skulle bli en revolution innan i morgon bitti.”

Pengar, i dagens värld, är skapade ur skuld. Alla pengar skapas när ett banklån skapas till sin elektroniska existens och bokförs som inlåning och sätts i cirkulation som utlåning. Dessa pengar försvinner när lånet betalas av, men tillräckligt med pengar för att också betala kostnaden för räntan (bankens vinst) det skapas ju inte. Följaktligen finns det alltid mycket mer skulder än betalningsmedel – för att betala kostnaderna – den växande knappheten är inbyggd i systemet.

Många problem uppkommer ur detta, några uppenbara, andra inte. Jag har beskrivit detta märkliga system mycket mer detaljerat långt fler gånger än vad jag minns, men ett framträdande faktum är ändå mest intellektuellt störande. Systemet kräver ständig tillväxt i en ökande takt, för att upprätthålla systemet utan implosion på grund av denna inbyggda ökande brist på pengar, när skapandet av pengarna sker med vinstmaximeringssyfte. Detta leder därför oundvikligen till en skuldkris. Ett mycket litet barn kan begripa detta. Politiska ledare har kraftigt ökade skulder som svar, men lösningen på för mycket skuld är inte mer skuld. Det är konkurs. Vad som inte kan fortsätta, inte bara får, utan kommer att sluta.

Hela USA: s skyldigheter är $ 60 till $ 200 biljoner beroende på vem som gör uppskattningen. Det totala ansvaret för derivat är $ 600 000 000 000 000 från BIS åtgärder och hemliga finansiella satsningar som lätt kan dubbla den summan till över en kvadriljon – många många gånger storleken på världsekonomin – men ingen vet säkert. Centralbankernas balansräkningar blöder sig röda av att köpa värdelösa stats och bankpapper för att stötta banker på obestånd. Finansiella jättar är belånade till oräkneliga gånger sin kapitalreserv, vilket gör dem både tekniskt och praktiskt kvalificerat insolventa vid minsta nedgång i värderingen av balanserna. Federal Reserve har utfärdat 23 000 000 000 000 $ i räntefria lån sedan 2008 för att hålla igång systemet. Något är allvarligt fel. Det globala ekonomiska systemet är uppenbart döende och sjukdomen hålls likafullt i det dolda – för – troende.

Förtroende är just därför en av de stora delar som alltmer saknas i dagens system. Det finns många delar av förtroende som krävs för ett hjälpligt kortsiktigt fungerande ekonomiskt system som detta. En av dessa faktorer som inte är minst viktig, är att medborgare måste tro att dess politiska ledning verkligen har medborgarnas bästa för ögonen, även om de politiskt vidtagna åtgärderna upplevs som något mindre än perfekta. Om ledarna inte ens ses som bristfälliga, utan som rent av korrupta och djupt egennyttiga, eller ännu värre tyranniska, sedan många årtionden tillbaka, så avdunstar tilliten helt inom några korta ögonblick av historien. Vi är nu nära den punkten.

Likaså måste medborgarna tro på att bankerna är funktionella funktioner som främst betjänar ett grundläggande behov i samhället, snarare än att vara vinstdrivande enheter fokuserade på investeringar och avkastning på bekostnad av befolkningen. Idag tror de flesta människor att bankerna är vilt spekulativa företag som riskerar nationens hälsa eftersom de är systemhotande, vilket också är den gällande verkligheten.

Visst är det så att i verkligheten så har allt uttryckt ledarskap och ekonomi egentligen bara varit fullständigt egennyttig verksamhet under en mycket lång tid och man har bara lyckats dölja detta faktum från allmänheten, genom ”skickligt” och omfattande bedriven PR. Men eftersom de ökande systemiska ansträngningarna nu är så omfattande, så blir det alltmer omöjligt att skyla över utvecklingen på det sätt som det har varit möjligt att göra förut och därför kommer nu också sanningen fram alltmer i ljuset av verkligheten. Bevisen för en lång tid av bedrägeri är ett intressant ämne.

En mycket underlig lucka i vår civilisation ur detta perspektiv av tid, är ändå alltså bristen på monetära kunskaper. I ett välutbildat system som stoltserar med grundläggande så kallade kapitalistiska värderingar, så borde väl kunskap om vad pengar är, vara själva den kunskapsmässiga kvintessensen? Sverige till exempel lever och andas pengar: Pengar ”gör så att jorden snurrar” men ändå närmast mystiskt nog, så förstår nästan ingen i Sverige detta, det mest grundläggande och viktiga faktumet i våra liv. Vad är pengar? Var kommer de ifrån? De äldre generationerna sade att pengar inte växer på träd, det var inte sant – pengar var papper på den tiden. Pengar är idag mindre än papperet som i alla fall kom ifrån träd, det är idag fråga om elektroniska pengar – det är bara siffror i datorer uppbackade av människors förtroende. Värde är nu okunnighet.

Varför denna okunnighet? Det verkar rimligt att skylla på att utbildningssystemet utgör den avsiktligt felande länken i ämnet. Institutioner för utbildning över hela världen är mer eller mindre designade av stora privata donatorer som Rockefeller och Carnegie. Storkapitalets elit som vill ha ett medborgarsamhälle med människor som är dåligt informerade om många saker, speciellt då alltså om pengars skapande och kopplingen till deras utnyttjande och manipulation. Människor skall tänka på vad pengar gör, makten vill inte att människor skall fundera på vad pengar är. Medborgarna hålls mer kompatibla tack vare sin egen okunnighet och de blir långt mindre villiga att ifrågasätta systemet med storkapitalets närvaro på plats, eller storkapitalets olika förmåner. Detta skapar ett samhälle av arbetande biologiska robotar, det skapar inte ett samhälle med innovativa företagsamma fritt tänkande människor. Vi har ett system med ohämmad skapelse av räntebelastat skuldbaserat betalningsmedel, en befolkning som är närmast totalt okunnig om pengars inneboende mekanik och med en medvetet skapad slöja av de funktioner som faktiskt styr systemet. Om pengar är makt – det sägs ju så i alla fall – kraft att bryta motstånd, då har ju regeringen givit bankerna myndighet att skapa ett exponentiellt uttryck för denna makt. Att hålla medborgarna okunniga skyddar alltså i så fall dessa makthavare från revolution – eller åtminstone – organiserad revolution mot dem. Nötkreatur är nämligen lätta att kontrollera.

De djupare konsekvenserna av dessa fakta är skrämmande när de blir helt klarlagda vilket historien bekräftar många gånger om. Rom uppnådde medborgares efterlevnad genom ett system med offentligt bröd och extravaganta skådespel, som bestod av slakt av icke önskvärda. Politiker köper lojalitet eller verkställer lydnad. Det nuvarande systemet är nu utom all kontroll. Den reala ekonomin håller på att förstöras av den betydligt större spekulativa – finansiella – ekonomin. Kortsiktiga lösningar gör bara de långsiktiga problemen värre.

Det finns nu dessutom ovanpå detta en enorm mängd förvirring, komplexitet och osäkerhet i det finansiella systemet. Det kan även beskrivas som kaos. Nya termer växer fram för att skapa önskad opinionsbildningsmässig o – medvetenhet – skuldavskrivning, Europocalypse och finansiell Armageddon. Fraser som ”okänd mark”, ”aldrig tidigare sedda förhållanden,” verkar poppar upp över hela nätet och även i MSM. Ingen tycks fullt ut begripa djupet och bredden av frågorna – det är för stort. Därför kan ingen förväntas skapa en verklig lösning för att rädda de befintliga mekanismerna. I själva verket kan ingen lösning vara möjlig. Återställningsknappen genom bubblor har använts tidigare – fyra större gånger under det tjugonde århundradet [1900-talet].

Men den här gången är problemen mycket större, nu är det enskilt kontrollerade kreditsystemets metacykel slut och det hela förvärras av den ökande knappheten på riktiga resurser för att möta tillväxtkraven från det finansiella systemet. Planeten är resursmässigt pank i förhållande till det skuldbaserade systemets ackumulerade räntekostnader, skuldmassa och tillgångarnas fördelning. Tillväxtkraven är nu som allra högst. Väggen är rakt framför oss och vi flyger mot den med full fart. Systemet kan inte på något sätt ta sig igenom den, men dårarna ignorerar dessa problem på egen risk. I sådana situationer, har stora ”rikedomar” haft en historiskt obeveklig tendens att försvinna. Det beror på att denna rikedom av skuldbaserad digital konfetti till uteslutande delar alltså utgörs av en illusion.

Numera syns ju allvarliga problem, kriser, poppa upp allt oftare. Rädsla och misstänksamhet regerar. Klasskrigarna höjer återgiven sina fula huvuden. Trummorna för krig slår allt starkare för varje dag, inte minst mot det oljerika Mellanöstern och framför allt Iran, för att förebygga eller avleda uppmärksamheten från en total kollaps av den Anglozionistiska petrodollarhegemonin.

Bisarra politiska frågor uppstår eftersom de skapas som kulisser för att dölja kollapsen, såsom migration och ifrågasättandet av migration och medborgarskap. Samtidigt genomför alltså den verkställande makten krig och avlyssning utan godkännande och fortsätter att belasta nationen med ökande skuldsättning. Världen blir alltmer skeptisk till amerikanska goda avsikter och kanske mer oroade för sitt eget politiska ledarskap, sin förmåga att genomdriva sin egen demokratiska vilja, vilket leder till en allt mer öppen fientlighet mot USA och Israel. Ingen litar någon längre. Mitt i dessa situationer, verkar idén om världsekonomins utbrott i lågor inte bara mer och mer möjlig. För de mer uppmärksamma, så händer det redan som ringar på vattnet.

Annonser