Berglunds tankar

 

———————————————————————————————————

Björn Backman

Carl Nordberg

(Via mail)

Stockholm den 22 april 2010

Ang. CJM Restaurant AB:s konkursbo m.fl.

Återkommande i ovan rubricerad angelägenhet får undertecknat ombud för Robert Hållstrand m.fl. tillskriva er enligt följande.

Efter att gått igenom de krav som framförts och skriftväxlingen i anslutning därtill samt efter att även ha avhållit möten med samtliga inblandade i syfte att utreda grunden för respektive krav och möjligheterna att finansiera en eventuell betalning nödgas jag konstatera att det fortfarande råder stora oklarheter i dessa avseenden.

Kravet från CJM Restaurang AB:s konkursbo utgörs, som bekant, av en betalningsanmaning mot Texmati Merkantila AB (f.d. RH Nattklubb AB), enligt 2 kap. 9 § konkurslagen. Det uppenbara problemet med att lägga denna betalningsanmaning som utgångspunkt för en uppgörelse är att det krav som görs gällande har sin grund i ett inkråmsförvärv som aldrig kommit att fullbordas. RH Nattklubb AB har, såvitt jag förstår, i vart fall aldrig förvärvat någon hyreslokal från CJM Restaurang AB.

Såsom tidigare påtalats tillstöter dessutom den komplikationen att RH Nattklubb AB ej heller har finansiella möjligheter att själv reglera konkursboets krav. För att nå en uppgörelse fordras därför att någon kan ange en rimlig affärsmässig anledning för något annat bolag att erlägga betalning för RH Nattklubb AB:s räkning. Trots att denna problematik har påtalats ett flertal gånger har det fortfarande inte presenterats något hållbart resonemang i den delen, möjligen då med undantag för Spendrups som har framfört ett resonemang som går ut på att det skulle ha skett en värdeöverföring mellan de inblandade bolagen.

Om man granskar det faktiska händelseförloppet så är det emellertid tämligen svårt att se hur ett sådant resonemang skulle kunna vara hållbart, inte minst med tanke på att det fordras någon form av affärshändelse, en icke affärsmässigt betingad transaktion, mellan de berörda bolagen för att en värdeöverföring skall kunna anses ha ägt rum. Det är utomordentligt svårt att förstå vilken affärshändelse som i detta fall skulle kunna tänkas kunna åberopas till grund för ett återbäringsanspråk.

Eftersom situationen i allt väsentligt är likartad beträffande Carl Johan Norbergs krav finner jag ingen anledning att belasta framställningen med att behandla hans krav i särskild ordning. Den enda ytterligare anmärkning som kan göras i denna del är att mina huvudmän dessutom känner viss osäkerhet rörande Carl Johan Norbergs materiella saklegitimation.

Med hänsyn till att de framförda kraven således är förenade med betydande rättsliga oklarheter som inte har avhjälpts genom några närmare förklaringar tillstöter ytterligare problem avseende den redovisningsmässiga och skatterättsliqa hanteringen av kraven och en eventuell reglering av dessa i samband med en uppgörelse. Mina huvudmän har med anledning härav lämnat i uppdrag åt en sakkunnig på redovisnings- och skatteområdet att uttala sig om möjligheterna att verkställa en förlikningsuppgörelse utan att de betalningar som därvid erläggs blir att betrakta som rörelsefrämmande och icke avdragsgilla kostnader. Den sakkunnige har, efter en första dragning av ärendet, ställt sig tämligen skeptisk till möjligheterna att hitta affärsmässiga och skatterättsligt hållbara skäl för en ekonomisk uppgörelse. Arbetet med att granska möjligheterna att nå en framkomlig väg pågår dock alltjämt.

Sammanfattningsvis kan konstateras att mina huvudmän konfronteras med krav som är tämligen vagt underbyggda i rättsligt hänseende samt att det finns olika konkurrerande anspråk på den ersättning som eventuellt kan komma att utbetalas (jag beaktar då även Spendrups indirekta intressen i sammanhanget). Det enklaste och sannolikt även ekonomiskt mest fördelaktiga i denna situation torde vara att låta det rättsliga förfarandet ha sin gång.

För mina huvudmän skulle det dock vara av stort värde att kunna lägga denna komplicerade affär bakom sig utan att behöva ägna tid och resurser åt framtida rättsliga förfaranden. De är därför beredda att ställa ett belopp om 1,8 miljoner kronor till förfogande för slutreglering av parternas mellanhavanden.

En förutsättning för att mina huvudmän skall ingå en sådan uppgörelse är att samtliga mellanhavanden, både med konkursboet och Carl Johan Norberg, därmed kan anses fullt och slutligt reglerade.

Ytterligare en förutsättning för erbjudandet om betalning är att mina huvudmän får möjlighet att utforma en skatte- och redovisningsmässigt hållbar reglering av uppgörelsen med angivande av den rättsliga och affärsmässiga grunden för betalningarna.

Eftersom mina huvudmän – p.g.a. oklarheterna rörande kraven såväl materiellt som med avseende på partställningen samt med hänsyn till betydelsen av Spendrups indirekta intresse i saken – inte ser någon möjlighet att anlägga några synpunkter på fördelningen av förlikningslikviden överlämnas denna sak till er för interna förhandlingar.

För den händelse ni inte skulle lyckas nå enighet rörande fördelningen av den erbjudna förlikningslikviden är mina huvudmän även beredda att träffa en separat uppgörelse med någon av er. Under sådana förhållanden kan dock endast komma i fråga att utge ett väsentligt lägre belopp.

Jag emotser ert återkommande med anledning av ovanstående

Med vänlig hälsning

Jörgen Berglund

From: jorgen.berglund@hsa.se
To: carlnorberg@live.se; jakob.eriksson@spendrups.se; jan.bjorenas@eversheds.se; bjorn.backman@foyen.se; Reception@hsa.se
CC: robert@roseclub.se; tomas@jordec.se; bengt@snapsbar.se
Date: Wed, 1 Feb 2012 11:31:57 +0100
Subject: SV: Carl Norberg m.m

Hej Carl,
 
Som jag angav vid gårdagens telefonsamtal tycker jag att Ditt nedanstående mail är lite märkligt med tanke på att det är Du som absolut ville avbryta förhandlingarna, medan jag bad Dig att tänka på saken åtminstone över natten. Jag tycker nämligen att det är mycket olyckligt att avbryta förhandlingarna innan parterna har ”vänt på alla stenar”. I enlighet med vad som angavs vid vårt telefonsamtal kommer jag nu, för RH-sfärens räkning, ändå att fortsätta försöken att hitta förutsättningar för en lösning och hoppas därför kunna återkomma till Dig på ett sätt som öppnar för att återuppta diskussionerna.
 
Med vänlig hälsning
 
Jörgen Berglund
 
From: jorgen.berglund@hsa.se
To: carlnorberg@live.se
CC: robert@roseclub.se
Date: Mon, 30 Jan 2012 14:53:18 +0100
Subject: CJM

Hej Carl,
 
Jag har under dagen sökt både Håkan Karlsson och Veronika Söderberg på Spendrups för att stämma av deras krav. Ingen av dem har dock gått att nå. Jag kommer att fortsätta söka dem och återkopplar till Dig så snart som möjligt.
 
Med vänlig hälsning
Jörgen Berglund
 
Hej Carl,
 
Bra att Du har ordnat ett möte med Björn Backman. Återkom med förslag till tid och plats. Jag såg också att Du har varit i kontakt med Spendrups och öppnat en diskussion med dem. Också detta är bra även om det nog finns mycket mer att göra i förhandlingarna med Spendrups. När jag såg Din första respons på det mail jag skickade under gårdagen blev jag lite bekymrad, men nu verkar det som att vi kan börja arbeta av de utestående frågorna i tur och ordning.
 
Avslutningsvis har det kommit till min kännedom att Du ibland försöker kontakta Robert Hållstrand genom Tomas Perra och Bengt Sörås. Eftersom de krav som Du har framställt har sin grund i en affär där parterna företräddes av Dig, Robert Hållstrand och Klas Wölker har jag svårt att förstå varför Du blandar in Tomas Perra och Bengt Sörås i ärendet. Tomas Perra och Bengt Sörås har aldrig haft något med affären att göra. Jag ber Dig därför att hålla dem utanför, så att vi kan lösa tvisten på ett ordnat och korrekt sätt.
 
Med vänlig hälsning
Jörgen Berglund
 

FOYEN

Under knappt 1,5 år fanns till mars 2008 egentligen divergerande uppfattning som framkom om överlåtelsen enligt avtal mars 2008 från CJM Restaurang AB i konkurs till Texmati Merkantila AB i konkurs. Det torgfördes aldrig någon uppfattning av Hållstrand om att förvärvet enligt skriftligt avtal inte skulle vara bindande, även om det stod helt klart och var ostridigt att en del av köpeskillingen inte hade erlagts.

FOYEN
Någon alman uppfattning redovisades inte heller av Robert Hålistrand eller exempelvis Tomas Parra eller Bengt Sörås som företrädare för Cewesborg Invest AB vid sammanträden som avhölls på advokatbyrån f?re mars månad 2010 eller i skriftlig form.
Jag har en del omständigheter med tillhörande frågor, som jag om möjligt gärna önskar kommenterade och främst med utgångspunkt från vad Du skrev om Robert Hållstrands vid tiden nyvunna uppfattning den 22 mars 2010.

Hej Carl

Med anledning av innehållet i det översända förslaget till förlikningsavtal får undertecknat ombud för Robert Hållstrand och honom närstående bolag, nedan gemensamt benämnda ”RH-sfären”, avge följande preliminära synpunkter.

Allmänna synpunkter

 

Utifrån avtalets utformning och sakliga innehåll drar jag slutsatsen att avtalet inte har upprättats av Carl Norberg själv. Jag önskar därför besked om vem som har företrätt Carl Norberg i samband med upprättandet av avtalet.

Skälen till ovanstående begäran är att jag av advokatetiska skäl förhindrad att föra direktförhandlingar med en motpart som företräds av annan advokat. I anslutning härtill vill jag erinra om att jag vid flera tidigare tillfällen har rått Carl Norberg att anlita en egen advokat i ärendet, vilket råd jag nu ånyo upprepar. Vidare framstår det som tämligen irrationellt att diskutera frågor av juridiskt-teknisk karaktär med Carl Norberg själv när han nu synes ha anlitat ett biträde i förhandlingarna.

Vidare konstaterar jag att avtalsförslaget är utformat på ett sätt som innebär att Carl Norberg rimligen måste erhålla full ersättning för samtliga krav, kostnader och anspråk som han kan tänkas anse sig ha mot RH-sfären. Med anledning härav vill jag påminna om att det beslut som fattades vid vårt senaste möte var att inleda förlikningsförhandlingar. En förlikning innebär normalt att parterna når en uppgörelse där alla inblandade parter gör så stora eftergifter som möjligt för att undvika fortsatt tvist. En god förlikning brukar därför ofta beskrivas som en överenskommelse som båda parterna känner sig lika missnöjda med men som de ändå väljer att acceptera, hellre än att fortsätta tvista.

Det nu erhållna avtalsförslaget saknar helt karaktär av förlikningsuppgörelse. Förslaget innehåller i stället en helt ensidig eftergift från RH-sfären, där de krav och kostnader som begärs ersatta dessutom inte ens ifrågasätts över huvud taget. Enligt min erfarenhet är det sällan särskilt effektivt att inleda förhandlingarna med att inta en sådan extremposition. Tvärtom är det normalt vara direkt kontraproduktivt att skapa ett så tillspetsat förhandlingsläge redan från början. Så är det också i detta fall. Jag är övertygad om att ni förstår att det varken finns juridiska eller affärsmässiga skäl som kan motivera en förlikningsuppgörelse i enlighet med det översända förlikningsförslaget.

Fortsatta åtgärder

 

För att ändå försöka leda förlikningsförhandlingarna framåt i konstruktiv anda, får jag lämna nedanstående förslag till fortsatta åtgärder i syfte att skapa förutsättningar för en uppgörelse.

1.       Carl Norberg bör till att börja med vidta de åtgärder som krävs för att förhandla ned Spendrups krav så att utrymme skapas för en uppgörelse på väsentligt lägre nivå utan att han därigenom nödvändigtvis behöver förlora sin bostad. I denna del bör Carl Norberg naturligtvis söka bistånd av den rättsbildade person som hjälpt honom att upprätta avtalsförslaget. Även om det inte ankommer på mig att företräda Carl Norberg i denna sak, ser jag mig ändå oförhindrad att bidra med några uppslag till juridiska argument som möjligen kan läggas till grund för Carl Norbergs förhandlingar med Spendrups. Dessa uppslag är följande:

–          Redan vid en översiktlig genomläsning av det fastighetsöverlåtelseavtal som upprättats mellan Carl Norberg och Spendrups kunde jag konstatera att den återköpsoption som ställts ut vid köpet inte är rättsligt gällande, beroende på att det inte är lagligen möjligt att ställa ut optioner på fast egendom. Eftersom återköpsoptionen torde ha varit en väsentlig och för Spendrups synlig förutsättning för Carl Norberg beslut att ingå avtalet, torde därför med fog kunna hävdas att avtalet är ogiltigt. Konsekvenserna av en sådan ogiltighet med avseende på den ursprungliga pantsättningen är inte helt lätta att överblicka. Det är således inte alls givet att den ursprungliga panträtten, vilken torde ha upphört till följd av konfusion, i samband med köpeavtalets ingående återuppstår om köpeavtalet förklaras ogiltigt. Avgörande för denna bedömning torde bl.a. vara vilken form av ogiltighetsverkan det rör sig om. Med god juridisk argumentation bör Carl Norbergs rättsliga ombud därför tämligen enkelt kunna påvisa för Spendrups att bolaget löper en betydande rättslig risk som motiverar att även Spendrups bidrar till en lösning genom att sänka sitt anspråk på ersättning till en rimlig nivå med tanke på rättsläget.

–          En annan reflektion som jag gjorde vid genomläsning av fastighetsöverlåtelseavtalet var att köpeskillingen sannolikt är väsentligt lägre än marknadspriset. Detta är i och för sig bara en gissning eftersom jag inte känner till något om husets skick och fastighetens storlek. Av de bilder som fanns i materialet fick jag emellertid intrycket av det rör sig om en tämligen exklusiv fastighet som rimligen bör betinga ett betydande övervärde i förhållande till köpeskillingen. Om antagandet om att fastigheten sålts till underpris är riktigt inställer sig frågan om Spendrups verkligen har hanterat den omsorgs- och vårdplikt som åvilar bolaget i egenskap av panthavare korrekt. Upplägget med ett fastighetsköp till underpris i kombination med en (legalt ogiltig) återköpsoption skulle visserligen kunna vara av värde för Carl Norberg om denne i realiteten har en rimlig möjlighet att utnyttja återköpsoptionen. Med tanke på storleken av Spendrups och övriga borgenärers krav mot Carl Norberg samt den omständigheten att det vid tidpunkten för ingåendet av fastighetsöverlåtelseavtalet knappast fanns något som talade för att Carl Norberg genom rättsliga remedier eller på annat sätt skulle komma att lyckas utverka inbetalningar av ett tillräckligt stort belopp för att kunna utnyttja återköpsoptionen, bör det dock rimligen ha stått fullständigt klart för Spendrups att något återköp inte skulle komma att aktualiseras. Vid bedömningen av avtalets reella innebörd torde man i så fall helt kunna bortse från återköpsoptionen. Slutsatsen av det nu sagda kan mycket väl vara att Spendrups har tillskansat sig en fastighet till underpris (givet att mitt antagande därom är korrekt) i stället för att realisera panten på sedvanligt sätt genom ett exekutivt förfarande. Konsekvensen av detta för Carl Norbergs del är givetvis att han går miste om det eventuella övervärde som skulle ha uppstått vid en exekutiv försäljning på den öppna marknaden, vilket övervärde Spendrups då skulle ha varit skyldigt att redovisa till honom. Detta övervärde tillfaller nu i stället Spendrups i samband med att Spendrups avyttrar fastigheten för egen räkning. Mot bakgrund av det nu anförda borde undersökas om det inte finns skäl att misstänka att Spendrups medvetet har utnyttjat sig av Carl Norbergs ekonomiska trångmål för att uppnå egna ekonomiska fördelar. Om så skulle vara fallet utgör detta förhållande givitvis ett utomordentligt starkt kort i förhandlingarna med Spendrups.

–          En tredje infallsvinkel på Carl Norbergs mellanhavanden med Spendrups kunde vara att utreda om inte upplägget med köp av pantsatt fastighet i förening med rättsligt ogiltig återköpsklausul står i strid med förbudet mot förverkandet av ställd säkerhet. För att nå framgång med ett sådant resonemang måste avtalsupplägget visserligen tolkas eller genomsynas för att kunna tillskrivas den rättsverkan som åsyftas. Jag föreställer mig dock att det är fullt möjligt att nå dithän om upplägget synas juridiskt i sömmarna.

2.       RH-sfären bör uppta förhandlingar i syfte att utreda möjligheterna att förhandla ned Carlsbergs krav mot Carl Norberg. Skälet till att RH-sfären bör hantera detta anspråk är att det, såvitt jag känner till, inte finns några direkta förhandlingsargument på Carl Norbergs sida och att RH-sfären har en pågående affärsrelation med Carlsbergs som möjligen kan vara till nytta i samband med förhandlingarna.

3.       Carl Norberg bör uppta förhandlingar med konkursförvaltarna i Texmati Merkantila AB och CJM Restaurang AB i syfte att utverka skriftliga bekräftelser på att de båda konkursbona frånfaller alla eventuella krav mot RH-sfären för den händelse RH-sfären träffar en förlikningsuppgörelse med Carl Norberg. I anlutning härtill vill jag understryka att det är absolut nödvändigt med en sådan bekräftelse eftersom RH-sfären inte har full kännedom om skuldsidan i de båda konkurserna och inte heller är berett att ta risk på ytterligare krav p.g.a. tillkommande skulder i konkurserna. Dessutom torde det numera ha upparbetats betydande arvoden i konkurserna, som bara sedda för sig, utgör incitament för konkursförvaltarna att driva de krav som bedöms möjliga för att tillföra konkursbona ytterligare tillgångar. Såsom förslaget till förlikningsavtal nu är formulerat – d.v.s. med en felaktig beskrivning av händelseförloppet som går ut på att RSI Nattklubb AB har gjort ett inkråmsförvärv från CJM Restaurang AB – utgör det närmast en ren inbjudan till konkursförvaltarna att rikta krav mot RSI Nattklubb AB på betalning av köpeskilling mot RH-sfären. Formuleringen i avtalsutkastet är därför fullkomligt oacceptabelt och kräver i vart fall att konkursförvaltarna lämnar en fullständigt klar bekräftelse på att de avstår från alla eventuella krav mot RH-sfären.

4.       Carl Norberg bör inhämta dokumentation som visar att tidigare framställda påståenden om polisanmälningar mot RH-sfären saknar grund. För den händelse polisanmälan har ingivits önskar RH-sfären ta del av dokumentation som visar att dessa anmälningar inte har föranlett några ytterligare åtgärder.

5.       Avslutningsvis bör Carl Norberg naturligtvis upphöra med den smutskastning av RH-sfären som nu förekommer i bloggar o.dyl.

När ovanstående åtgärder är vidtagna har parterna förhoppningsvis en tydligare bild av förlikningsförutsättningarna och givet att allt går som det är tänkt bedömer jag att det skall finnas tämligen goda förutsättningar för en uppgörelse om bara alla parter är inställda på att anstränga sig för att nå en verklig förlikning.

Detta var RH-sfärens preliminära synpunkter i anledning av det mottagna förslaget till förlikningsavtal. Det är fullt möjligt att jag har förbisett någon relevant omständighet eller missuppfattat något, men det beror i så fall på att tidsschemat har varit väldigt pressat varför utrymmet för utredning, kontroll och fördjupad analys har varit begränsat.

Tills vidare emotser jag era synpunkter i anledning av ovanstående.

Med vänlig hälsning

Jörgen Berglund

Hej Carl,
 
Med referens till dina senaste e-post- och sms-meddelanden får jag ange följande.
 
Mina huvudmän finner det helt naturligt att du väljer att vidta rättsliga åtgärder med tanke på att du anser dig ha ett oreglerat krav; dock borde du kanske överväga att låta dig företrädas av en advokat eller annat rättsbildat ombud. Härutöver kan anges att mina huvudmän har svårt att förstå varför du drar in Tomas Parra i dina resonemang. Han har ingen befattning i något av bolagen och inte heller någon som helst behörighet att företräda någon av mina huvudmän i något avseende.
 
Med vänlig hälsning
 
Jörgen Berglund
 
Hej Carl,
 
Jag vet inte vad det är för uppgifter som ligger till grund för Dina spekulationer i Ditt e-postmeddelande av den 30 ds. Mina huvudmäns agerande styrs, hur som helst, uteslutande av juridiska och affärsmässiga överväganden. Beträffande förlikningsförhandlingarna kan anges att mina huvudmän inte är beredda att ingå en separat uppgörelse med Dig som innebär att dessa skall utge ett förlikningsbelopp om 3,4 mkr till Dig. En förlikning på denna nivå är helt enkelt omöjlig att försvara rent affärsmässigt utifrån den juridiska hållbarheten av det resonemang som ligger till grund för Ditt krav. Under sådana förhållanden är det inte ens möjligt för mina huvudmän att acceptera Ditt förlikningserbjudande eftersom detta skulle innebära ett åsidosättande av det i aktiebolagslagen uppställda vinstkravet och därmed innebära att styrelsen exponerade sig för skadeståndsansvar. Därtill kommer även de skatterättsliga och redovisningstekniska komplikationerna som jag tidigare har redogjort för.
 
Mot bakgrund av ovanstående ser mina huvudmän ytterst skeptisk på möjligheterna att nå en uppgörelse. Den enda tänkbara öppningen i dagsläget är nog att Du återkommer med ett väsentligt lägre förlikningsbud än som hittills har presenterats, helst i samordning med CJM Restaurang AB:s konkursbo. Mina huvudmän kommer, för sin del, att överväga att själva ta förnyat initiativ till en uppgörelse. För den händelse detta leder till mina huvudmän ser en möjlighet att presentera ett förslag som berör Dig kommer Du givetvis att kontaktas.
 
Med vänlig hälsning
 
Jörgen Berglund
 
Berglund Jörgen

  • Berglund Jörgen
    jorgen.berglund@hsa.se
    Hej Carl,
 
Med anledning av Dina senaste e-postmeddelanden och den korrespondens som förevarit med CJM Restaurang AB:s konkursbo får jag härmed återkomma enligt följande.
 
Det är möjligt att Din tolkning av konkursboets inställning i förlikningsfrågan är riktig. Konkursboet är uppenbarligen inte berett att avge något bindande anbud och någon samordning av era förhandlingspositioner på det sätt som mina huvudmän har efterlyst torde därför inte kunna förväntas. Såvitt jag förstår är Konkursboets medverkan i en eventuell förlikning istället alltjämt villkorad av yttre omständigheter såsom tillsynsmyndighetens och konkursborgenärernas inställning till förlikningens innehåll. Dessutom fordrar konkursboet att mina huvudmän skall lämna besked om en indikativ förlikningsnivå för att konkursboet över huvud taget skall vara berett vidta någon åtgärd för att försöka förankra en eventuell förlikning. Mina huvudmän är, för sina vidkommanden, inte beredda att förhandla utifrån hypotetiska antaganden om konkursboets möjligheter att förankra en förlikningsuppgörelse med hänsyn till vilken inställning tillsynsmyndigheten och konkursboets borgenärer kan tänkas komma att inta till ett indikativt bud från mina huvudmäns sida. Såsom mina huvudmän numera vid otaliga tillfällen har framhållit är dessa över huvud taget inte intresserade av föra några egentliga förhandlingar, beroende på att deras ställningstagande i förlikningsfrågan i slutänden ändå kommer att vila på rent pragmatisk grund. Det enda som är intressant för mina huvudmän är därför att erhålla bindande anbud som kan göras till föremål för accept eller avslås.
 
Mot bakgrund av ovanstående måste återigen konstateras att förlikningsförutsättningarna är helt oförändrade i förhållande till tidigare och jag kan därför bara ånyo upprepa det som angavs i mitt e-postmeddelande av den 31 augusti 2010, nämligen följande:    
 
”Kvar står således det faktum att mina huvudmän har konfronterats med krav från Dig och CJM Restaurang AB:s konkursbo samt att mina huvudmän nu har erbjudits ett förlikningsbud som bara reglerar ett av dessa anspråk, trots att båda kraven hänger ihop sakligt sett. Förlikningsförutsättningarna är med andra ord helt oförändrade i förhållande till tidigare. Under sådana förhållanden är det svårt att se någon anledning för mina huvudmän att inta någon annan inställning i förlikningsfrågan än den som redovisats tidigare. Budet framstår följaktligen fortfarande som allt för högt.”
 
Det ovan sagda innebär att mina huvudmän inte är beredda att utge en förlikningslikvid om 3,5 mkr för att nå en separat uppgörelse med Dig.
 
Med vänlig hälsning
 
Jörgen Berglund
 
Hej Carl,
 
Jag noterar att även Ditt senaste e-postmeddelande innehåller en rad referenser till CJM Restaurang AB:s konkursbo. Något bindande anbud som även innefattar konkursboets anspråk synes dock inte ha lämnats. Under sådana förhållanden kan jag bara upprepa det som angavs i mitt e-postmeddelande av den 31 augusti 2010, nämligen följande:    
 
”Kvar står således det faktum att mina huvudmän har konfronterats med krav från Dig och CJM Restaurang AB:s konkursbo samt att mina huvudmän nu har erbjudits ett förlikningsbud som bara reglerar ett av dessa anspråk, trots att båda kraven hänger ihop sakligt sett. Förlikningsförutsättningarna är med andra ord helt oförändrade i förhållande till tidigare. Under sådana förhållanden är det svårt att se någon anledning för mina huvudmän att inta någon annan inställning i förlikningsfrågan än den som redovisats tidigare. Budet framstår följaktligen fortfarande som allt för högt.”
 
Mina huvudmän ser tyvärr inte någon möjlighet att vidta några aktiva åtgärder för att hjälpa Dig och konkursboet att samordna era förhandlingspositioner. Detta måste ni faktiskt klara själva. Det finns dock även fortsättningsvis ett intresse av att erhålla bindande anbud från Din och/eller konkursboets sida.
 
Med vänlig hälsning
 
Jörgen Berglund
 
Hej Carl,
 
Som jag nämnde vid vårt telefonsamtal för några dagar sedan befinner jag på semester och har därför begränsade möjligheter att föra fortsatta diskussioner rörande rubricerad angelägenhet. Med anledning av Ditt förhandlingsutspel i e-postmeddelandet den 6 juli 2010 får jag dock återigen framhålla att mina huvudmän alltjämt har ett intresse av att undvika tvister vid domstol om detta är möjligt. Mina huvudmän ställer sig således inte alls avvisande till att återuppta förhandlingarna i syfte att nå en utomprocessuell uppgörelse. För att detta skall vara meningsfullt bör det dock finnas en konkret utgångspunkt för de fortsatta förhandlingarna. Jag har själv utomordentligt svårt att avgöra hur förhandlingsläget kan ha påverkats av de omständigheter som Du berörde vid vårt telefonsamtal, d.v.s. att reglerna för belåning av fastigheter har undgått vissa förändringar. Jag kommer dessutom att vara fortsatt semesterledig fram till mitten av augusti. Jag föreslår därför att ägnar tiden fram till dess åt att försöka arbeta fram en konkret utgångspunkt för eventuella fortsatta förhandlingar (helst ett formellt anbud som har förankrats hos alla kravställarna), så tar vi det sedan därifrån.
 
Ha en fortsatt skön sommar
 
Jörgen Berglund

 

 

 

 

Brev Hållstrand jämte bilagor

Jag kan inte helt låta bli att le lite inombords när jag drar mig till minnes den ”rättslärde” Jörgen Berglunds ord om att en förlikning går ut på att båda parter skall bli lika missnöjda. Det är väl möjligen ett tecken på förmågan till omvärldsanalys och även möjligen utifrån denna gjorda analys då tecken på annat.

Är det verkligen beröm till någon som sitter i styrelsen för bolaget med det som konkursförvaltningarna uttrycker i saken på sidan 4 i halvårsberättelsen…

Eller är det en jävla stolle eller möjligen en beräknande råtta..som gör en dålig bedömning av vad internet kan tänkas åstadkomma i fråga om transparens och offentliggörande kraft..

https://carlnorberg.files.wordpress.com/2012/08/20111102134150916-2.pdf

Skickat: den 28 juni 2011 15:24
Till: Monica Näsberg
Kopia: sasasrndovic@lindorff.com
Ämne: SV: Carl Johan Norberg
Hej Monica,
Jag har ännu inte fått något svar på det förlikningserbjudande som Robert Hålistrand och RSI Nattklubb AB m.fl. bolag lämnade i mitt brev av den 21 februari 2011. Jag är osäker på hur Din tystnad skall tolkas, men jag utgår från att Du fortfarande är intresserad att nå en uppgörelse som tillgodoser konkursborgenärernas intresse av att erhålla utdelning i konkursen. Jag emotser därför Ditt snara återkommande i förlikningsfrågan.
Med vänlig hälsning
Jörgen Berglund
HÖKERBERG L SÖDERQVIST

144_K 1133-11_Mötesdokument KK_959929_16698286

Annonser

8 thoughts on “Berglunds tankar”

  1. Bertil Ingerlund said:

    • Tomaso Perra, Jörgen Berglunds och Robert Hållstrands försök att genom målvakten Ingerlunds försök att stämma fast sig i den orättmätig överkomna egendomen, börjar som alla kan se, ta sig alltmera löjeväckande former.

    • carlnorberg said:

      Gissar att Aftonbladet kommer att skriva någonting som inte stämmer så där överdrivet bra med vad handlingarna utvisar, det verkar helt enkelt vara lite för mycket att ta in på en gång, men det borde ju ha framgått att Robert har förbundit sig , genom tecknandet av en personlig borgen i saken att ta över finansieringen i en omfattning, som gör att jag återfår de av mig till Spendrup ställda säkerheterna samt mina personliga borgensåtaganden. Vidare har förvärvande bolag påtecknat en revers och Robert har vidare påtecknat ett personligt borgensåtagande gentemot Carlsberg Sverige AB, som dessutom finansierar Robert i detta.

    • Tienes razón en casi todo, en españa necesitamos hablar y hablar, y no apreciamos para nada el silencio, lo relacionamos, como tu dices con el aboerimirntu.Ha y es cierto ya me dí cuenta cuando viniste, siges siendo una charlatana y escandalosa, pero me alegra saber k allí has aprendido a ser respetuosa con los demás y contigo misma, eso tiene muxo merito, y más conociendote. Y es cierto k te noto muy integrada y contenta de estar allí y eso me hace estar muy orgullosa, y muxo más trankila de lo k estaba hasta ahora. muchos besitos.

  2. Bertil Ingerlund said:

    Svar till Carl Norberg.

    Jag har inget som helst intresse av att komma över någon orättmätig överkomma egendom. Det som du har beskrivit i dina inlagor vilket jag inte betvilar sanningshalten i, och som styrks av konkursförvaltarens utredning, att det skulle
    vara en brist på 4,8 milj. i konkursboet, är något som helt och hållet Tomaso Perra,
    Advokat Jörgen Berglund och Robert ¨Hållstrand får svara för, hur mycket dom är inblandade i denna soppa. En utredning är ju startad av Ekobrottsmyndigheten och hur den utlöper är svårt att säga. Må rättvisan
    råda och dina förluster betalas av dom som åstadskomit dessa skador.
    Dessa personer som har förorsakt din fordran och ekonomiska problem har jag inget
    att göra med. Jag har endast köpt bolaget där det framgår att Karma Gruppen AB
    med Robert Hållstrand hade i en fordran på ca. 1,7 milj. och kvittades mot bolagets
    tillgångar där Karma Gruppen stod för denna tillgång enl. räkenskaperna reg. på
    Bolagsverket och undertecknats av Bolags revisor som är utsedd och vald av
    Robert Hållstrand.
    Således kan man finna att det jag köpte Texmati Merkantila AB aktier var utan tillgångar och skulder, och
    event.tvister får lösas av Karma Gruppen AB Robert Hållstrand.
    Där du kallar mig för Målvakt mot dessa herrar på Robert Hållstrands sida, får
    stå för dig, jag har inget agd mot dig för det.
    Du får även se det så här. Hade jag inte köpt bolaget så är dessa problem ändå
    varit kvar för Robert Hållstrand och KarmaGruppen AB att lösa. Inget går att lägga
    under mattan, alla som deltagit kommer förmodligen av Ekobrottsmyndigheten
    att granskas i minsta detalj för att alla fordringsägare ska få sina krav tillgodosedda,
    och laga åtgärder för de överträdelser som gjorts enl. Svensk Lag och AB Lagen.
    Mitt krav gäller närmast bolagsköpet som min Advokat Erik Jarl, Jököping håller i detta ärende.

    Vad har hänt om bolaget sålts vidare av mig till en ny kund, som kanske byggt upp
    sin verksamhet med nya investeringar. Ja rent en kaos och helvete för denna köpare. Tur är väl det att så ej blev i detta fall.

    Med intresse följer jag dina skrivelser och
    hoppas att rättvisan för dig ska segra.

    MVH
    Bertil Ingerlund
    email kundservice@teledekalen.se

  3. carlnorberg said:

    Det är anmärkningsvärt om kvittning skett då detta skulle innebära att texmati dels betalat kostnader för Kharmagruppen, dels i sin helhet återbetalt skulden. Detta innebär ju i så fall betalning dubbelt upp, dvs. fortsatt en överföring av värde från texmati.

  4. Bertil Ingerlund said:

    Hej Carl Norberg, här kommer min syn på saken.

    När ”Snilleblixtar” slår i huvudet på de klokas argument,
    och den Italienska Dubbelbokföingen användas som om
    inget hänt. Där plus blir minus och minus blir plus x 2.
    Kan det verka så som du skrivet, vi får väl se hur dom
    Rättstänkande huvuden räcker till för att lösa dessa In och
    Ut transaktioner som Robert Hållstrand gjort, i Texmati
    Merkantila AB och KarmaGruppen AB.
    Vid den aktuella tidpunkten när Texmati Merkantila AB
    så fanns Andreas Philipson som Aktieägare med 100%
    i KarmaGruppen AB, med Robert Hållstrand som styrelse-
    ledamot. KarmaGruppen har idag ca. 24 milj i tillgångar
    är en ökning med ca 17 milj. mellan boksluten
    och RSI Nattclub AB på Hamngatan 2 med ca 10 milj. i tillgångar
    har stigit med 6 milj mellan boksluten sedan Robert Hållstrand
    och hans intressenter varit med under de 2 senaste boksluten.
    Hur det såg ut tidigare under 2008-2009 bokslut är inte
    jämnfört med.
    Hur dom än vrider och vänder dessa Advokater från olika håll,
    så tycker jag som jag ser det att du Carl Norberg, har en ren accept i dina
    fordringskrav mot Robert Hållstrand med följdkedja ända fram till
    de bolag som bedriver rörelsen på Hamngatan 2,
    så tillvida inte följdkedjan brytas av att AP Fastigheter skänkt
    genom ”gåva” till Robert Hållstrand med bolag de hyresavtal som gäller
    Hamngatan 2.
    En sådan ”gåva” har jag själv aldrig hört talas
    om annan än vid dödsbodelningar från vissa Fastighetsägare.
    Jag själv ställer mig frågande om han själv på eget bevåg
    kunnat gör denna konstellation utan hjäp från någon annan
    närstående kumpan(er).
    Sådan hjälp om sådant föreligger bör bestraffas av dom Lagkloka i
    Domstol, om dom medverkat till ett sådant här förmögenhetsbrott
    mellan Texmati Merkantia AB och KarmaGruppen AB har genomförts.

    M.V.H.
    Bertil Ingerlund

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s