Snäll & Ohederlig

Som vederbörande själv uttryckte saken, så är han en – ‘snäll judisk farbror på 74 år.’

Hederlig är han med stor sannolikhet inte, så mycket förefaller uppenbart. Att han som själv kallar sig för jude, har en lite märklig syn på andra som kallar sig för judar, verkar inte heller det särskilt oklart!

”My only hope is for a fair, impartial, and thorough investigation…”
zerohedge.com

Tillsagda

Otroligt nog så finns det fortfarande människor som överväger att Donald Trump inte vet vad han gör och varför!

Vi gissar inte längre violblygt – vilket vi aldrig har gjort, på att detta spel går exakt som det skall och att alla parallella förlopp nu är synkroniserade – MOT DEN DJUPA STATEN.

Och frågan är om inte Saudiernas agerande medverkar till detta, eftersom de imbecilla kraven måste leda till ökade splittringar för Saudi och att tronföljdsförändringen skulle vara ägnad att skapa förbättringar är inte trovärdigt, Muhammed Bin Salman beter sig mer än ofta som ett absolut stolpskott – det vet Kung Salman mycket väl.

Att Donald Trump kallar honom (Kung Salman) för en vis man, gör dock bedömningen lite osäker på om Saudi verkligen har gått över till att bekämpa den Djupa Staten?

Donald Trump also returned to a popular campaign theme, insisting that US intervetion in the middle east has caused nothing but harm
theduran.com|Av Ricky Twisdale

Det Värsta Kvar

Loretta Lynch och Mueller har precis som vi har sagt, helt garanterat sitt värsta framför sig!

Några Anglozionistiska ‘Djupa Staten’- garantier, kommer inte att fungera.

”…Mr. Benardo was reportedly on an email chain from the then-head of the Democratic National Committee suggesting Ms. Lynch had given assurances that the Clinton…
zerohedge.com

Dörrknackare

För att tjata lite ytterligare om detta, så tycks det vara så att till och med människor i Israel börjar inse vad som ovillkorligen komma skall.

Vilka kommer att knacka på vilken dörr…………

Hizbollahs ledare Hassan Nasrallah sade på fredagen att ett framtida krig med Israel mot Syrien eller Libanon kunde dra in tusentals soldater från länder, däribland Iran, Irak och Jemen.

Hans kommentarer visade på att samma utbud av iransk-stödda shiitiska miliser som för närvarande kämpar i Syrien för att stödja president Bashar Assad kunde delta i en framtida konflikt med Israel.

Talet i Beirut markerade Al-Quds dagen.

”Den israeliska fienden måste veta om att i händelse av att ett israeliskt krig lanseras mot Syrien eller Libanon, är det inte känt att striderna kommer att förbli libanesisk-israeliska eller syriska-israeliska. Detta betyder inte att det finns stater som kan ingripa direkt,” sa han.

”Men det kan öppna vägen för tusentals, till och med hundratusentals soldater från hela den arabiska och muslimska världen att delta”, sade han i ett tv-tal.

Nasrallah har upprepade gånger varnat Israel för att attackera Libanon, där den Iran-stödda shiitiska gruppen är baserad och varifrån den skickar soldater för att stödja Assad mot rebeller.

Nasrallah betonade vikten av den palestinska situationen för arabvärlden. Han nämnde saudiska ansträngningar att normalisera förbindelserna med Israel, men konstaterade att oavsett dessa bud ” motsätter sig alla arabländerna normalisering med Israel, vilket innebär att de flesta nationer stöder axeln av motstånd och kampen mot Israel.”

Så vem är det då som kommer leda dörrknackningen – mycket retoriskt fråga vid det här laget…

Den 24 januari 2011 blev Qasem Soleimani befordrad till Generalmajor av högste ledaren Ali Khamenei.
Khamenei beskrivs som att ha en nära relation till honom, hjälpa honom ekonomiskt och har kallat Soleimani en ”levande martyr”.

Soleimani har beskrivits som ”den enskilt mest kraftfulla operativa kraften i Mellanöstern i dag” och den huvudsakliga militära strategen och taktikern i Irans försök att bekämpa ANglozionistiskt inflytande och främja utbyggnaden av shiitiska och Irans inflytande i Mellanöstern. I Irak, som befälhavare för Quds – styrkorna, tros han starkt ha påverkat organisationen av den irakiska regeringen, särskilt genom att stödja valet av den tidigare irakiska premiärministern Nuri al-Maliki. Soleimani har även beskrivits som ”Irans egen Erwin Rommel ”.

Enligt vissa källor är Soleimani huvudledaren och arkitekten bakom den militära grenen av det libanesiska shia partiet Hizbollah sedan han utsågs till Quds befälhavare i 1998.

Notera alltså att Quds är det arabiska namnet för Jerusalem och att det officiellt finns någonting som kallas International Quds Day ( persiska : روز جهانی قدس ), vilket är ett årligt evenemang som hölls den sista fredagen i Ramadan och som initierades av Islamiska republiken Iran 1979 för att uttrycka stöd för palestinierna och motsätta sig sionismen och Israel.

Rid I Natt

Vilhelm Mobergs ”Rid i natt!” är den mest kända beredskapsboken, som i allegorisk form manar till motstånd mot det tyska ‘hot’ som för svenskt vidkommande inte alls var något hot eftersom de svenska finansintressen som låg bakom tillkomsten av ”Hitlerprojektet” hade kontroll över samtliga patent av betydelse inom ramen för moderbolaget IG Farben, där man alltså var delägare.

Vilhelm Moberg påbörjade arbetet med romanen Rid i natt hösten 1940, efter att han hemförlovats från beredskapstjänst vid ett bevakningskompani. Som förlaga hade han ett tidigare utkast till en roman om ett bondeuppror i Värend på 1600-talet. Han omarbetade händelserna tidigare under året, när tyska trupper ockuperade Danmark och Norge, till en roman i historisk förklädnad.

Handlingen utspelas alltså i Värend vid mitten av 1600-talet. Främmande herremän har kommit in i landet. En av dem är tysken Klewen som intagit Ubbetorps herrgård. De tidigare fria bönderna i Brändebols by har blivit tvingade att betala skatt till honom. Det är nödtid och missväxt och eftersom bönderna inte kan betala skatten kallas de till dagsverke på herrgården. Bönderna viker sig för Klewen och hans fogde Borre, men till slut är det bara en av bönderna, Svedje, som vågar värja sig med vapen i hand. Han tvingas därmed gå från sin gård och leva som fredlös i skogen.

Bönderna fortsätter att varje morgon gå till sitt tunga dagsverke på herrgården. En natt kommer budkavlen till byn med uppmaning till uppror mot förtryckarna, men byåldermannen Jon Stånge gräver skräckslagen ner budkavlen och intalar sig att han handlat klokt och rättrådigt. Senare får han samvetskval och fylls av ångest, ty budkavlebrädets maning kan aldrig tystas: ”Det skulle alltid finnas, någonstädes i tiden och världen skulle det finnas, alltid, alltid.”

Med dessa ord så är det avslutningsvis passande att så här i midsommartider att påminna sig om ‘Svensk strävan’ av Moberg från 1941, i form av ett av mig lite omarbetat utdrag ur denna skrift.

-Sverige är vårt land, det är tio miljoner levande svenskars land. Men det är även de dödas land, deras som byggt upp det åt oss från början och lämnat oss sitt verk att förvalta och förkovra. De döda är åtskilliga miljoner fler än vad vi är. Och de har mycket att säga oss nu, och vi är skyldiga att lyssna till dem. Vi lyssnar till dem genom att minnas vad de uträttat på gott och ont – och genom att värdesätta deras strävan. De kan icke mera värja sitt verk. Detta åligger oss.

Någon gudomlig rätt till ett visst landområde, någon rätt i och för sig att besitta ett visst land från begynnelsen och intill änden av tiden, gives naturligtvis icke åt vårt ‘folk’ – i meningen människor som individer i landet. Den rätten är någonting som skall förtjänas, som skall förvärvas av varje folk.

Svenskarna har förvärvat sig rätten till sitt land. Sverige är vårt sedan årtusenden med odlarens och brukarens tidigare självklara rätt, genom fädernas offer i blod, genom den särpräglade kultur, som har skapats här.

Vad Sverige i dag är, det har döda och levande svenskar gjort och skapat det till, och ingen annan. Sverige är idag vårt genom svensk strävan – världens mest grundlurade befolkning. De levande svenskarnas uppgift är därför att ta tillbaka det och utveckla det genom att fortsätta denna strävan grundat på verkligheten – på frihetens grund i Sverige.

Vi är ett litet folk, men vi har ett stort land att bo i. Se på Europa-kartan! Vårt land breder vida ut sig i världsdelen. Men vi är få, vi är i grunden de ensamma stugornas folk, och även om vi numera mestadels bor i städer, så är vi dock någon gång komna från bönders, torpares, backstugesittares stugor.

Detta har skapat vår själsliga och sociala särprägel, vilket är både en gåva och en last.

I ensamheten i stora ödsliga skogar har en svensk folksjäl danats genom tusendena år. Brottningen med stenen och stubben när åkern bröts, har gett oss krafter – andliga och kroppsliga. Och starkt motstånd utvecklar starka krafter. Så har detta lands skog och mark präglat oss, gett oss det egnaste, upprinnelsens källa till vår folkstyrka, den ensamme skogsbons stolthet och frihetssinne och den sege odlarens ihållighet och uppfinningsrikedom. Vår last är dock därför också vår utpräglade filosofiska materialism.

Det verkligt svenska är sålunda ursprunget – kulturen i vår växtplats. Det är för mig den barndomens jord där jag sprang barfota något dussin somrar, och kände enrisbuskens barr under fötterna. Barndomens mark, det är vårens allt ljusare kvällar med morkullsflykt över stugbacken, och tranornas skrik från kärret. Det är sommarens solvärmda bäck med sitt ljumma vatten plaskande kring barnaben med sårskorpor på knäna. Det är höstens röda lingontuvor och det nedfallna äpplet i dagg-gräset en klar morgon.

En fortsatt glad midsommar helg till alla – låt budkavlen gå Rid i natt!.

19396812_10211560562944495_5438568847491203820_n.jpg

Om Läget I Mellanöstern

En syrisk riksdagsledamot Ammar al-Asad berättade nyss för ryska statsägda Sputnik att den syriska armén kommer att svara på USA: s provokationer genom att utföra ”massiva insatser” mot positioner som innehas av amerikanskt stödda miliser.

Den så kallade syriska revolutionen kommer dock så småningom lösas i godo genom en karta med nya gränser.

Iran och Kina höll just marina övningar i Hormuzsundet bara några dagar efter det att utrikesminister Rex Tillerson ”erkände öppet” att USA officiellt skall utsätta Iran för en regimskiftesoperation. Hemmaopinionen går här givetvis i taket, vilket är helt enligt plan och den Djupa Staten tappar ytterligare i problemformuleringsinitiativet genom den strategiska reflexiva kontrollen i utspelet. Tillerson vet exakt vad han gör och det var han som gjorde affärerna med Iran MOT det amerikanska embargot.

Mellan den syriska segern i slaget vid Aleppo i december 2016 och undertecknandet av Astanas memorandum om skapandet av de-eskaleringszoner i Syrien i maj 2017, var Turkiet utåt sett ett av de största hindren för fred i och frihet för Syrien.Det reflexiva kontrollspelet var då ännu inte moget för mer direkta – öppna – åtgärder

Slaget vid Aleppo var på många sätt ett Rubiconögonblick i det syriska kriget mot al-Qaida / al-Nusra. Det var en punkt utan återvändo i fråga om al-Qaida / al-Nusras långsiktiga möjligheter att erövra och underkuva viktiga tätorter i västra Syrien.

Det var under delårsperioden mellan slutet av 2016 och våren 2017 som Turkiet ändå ”ökade” sitt eget uppenbart olagliga krig mot Syrien med Anglozionistunderstödda miliser – terrorister, det så kallade FSA.

Efter det att Turkiet undertecknade Astanas Memorandum i maj i år, så har Turkiets ställning utåt sett skiftat alltmer öppet.

Geo-politiskt sett har Astanaformatet lett Turkiet till att rent tekniskt sett ställt sig på samma sida som Ryssland och Iran – alltså till att byta sida, två entydiga anhängare av internationell rätt i Syrien och därmed också anhängare av den legitima syriska regeringen. Erdogan som har den Djupa Staten emot sig, är naturligtvis tillräckligt klok för att veta när det ar allvar.

Så väl medveten om att de illegala regimskiftesplanerna för Damaskus var en omöjlighet, försökte Turkiets president Recep Tayyip Erdogan att militärt ”samarbeta” med USA för att inta den självutnämnda huvudstaden för ISIS, alltså Raqqa. Dock, Erdogan bortsåg inte bara helt från USA i detta avseende, utan USA har därför dessutom tvingats till att öppet anpassat sig till kurdiska styrkor i Syrien som är svurna fiender i Turkiet.

Med kurder som agerar på sätt som blir fientliga, inte bara till Turkiet utan också till Syrien, är det klart att Ankara och Damaskus båda har en gemensam fiende som försöker annektera delar av både Turkiet och Syrien. Kurderna i Irak kan ensidigt förklara självständighet i norra irakiska regioner redan i september i år.

Iran, som i åratal har haft att göra med sitt eget kurdiska uppror är därför helt emot kurdisk nationalism i Irak, Syrien och Turkiet av det uppenbara skälet att det motsätter sig sådana rörelser på iranskt territorium.

I denna mening, Turkiet, Iran, Syrien och faktiskt Irak är alla på samma sida. I varje fall så är USA en fiende av många olika skäl. Iran är ett land som den Djupa Staten i USA försöker misskreditera, förtala och eventuellt skapa krig mot i USA:s namn. Syrien är ett land som, under Anglozionistmarionetten President Obama, den Djupa Staten i USA illegalt invaderade och ockuperade med avsikt att skapa en salafistisk stat i Damaskus. Under Donald Trump har denna plan reviderats ner till att mer eller mindre hjälpa kurder att annektera Syrien öster om Eufrat, något som Turkiet  i synnerhet anser vara helt oacceptabelt.

Turkiet naturligtvis, har varit med i Nato sedan 1952 och har varit en traditionell amerikanska allierad – infiltrerad av den Djupa Staten, men den senaste tidens händelser kommer alltså att ändra på detta mer än vad som tidigare låg inom det tänkbart rimliga. Nedskjutningen av SU – 24:an för att skuldbelägga Erdogan och skapa ett Turkiskt regimskifte var ett startskott i den saken.

I och med att man backar upp kurderna så tungt och öppet, backar USA också nu upp Turkiets högsta regionala och interna fiende – i alla fall utåt sett. Inte bara är detta en potentiell droppe som urholkar stenen för Washingtons relation med Ankara, utan det är även tillräckligt för att orsaka en stor spricka i bilaterala förhållanden inom Nato även utan den nuvarande och den förre amerikanska presidenten, där den senare har en personligen dålig relation med president Erdogan. Situationen i Mellanöstern kommer att avsluta den Djupa Staten, oavsett vad som händer i USA.

I Alepporegionen där kurder försöker tränga igenom till Medelhavet genom arabiska territorium i ett försök att fastställa expansionistiska gränser för en blivande kurdisk stat, så har turkiska trupper därför skiftat fokus till att bekämpa kurdiska styrkor.

Enligt Al-Masdar, en allmänt tillförlitlig källa för information gällande situationen på marken i Syrien och som är en kanal som är allt annat än pro-Erdogan, välkomnades ankomsten av turkiska trupper i Aleppo som nu bekämpar kurder, av den lokala arabiska befolkningen, något som skulle ha varit praktiskt taget otänkbart för bara två månader sedan.

Om Turkiet och Syrien och faktiskt Iran nu har en gemensam fiende, är det enda som hindrar dem från att bilda en enad front en hel del gammalt ont blod skapat av den Djupa Staten, inte bara när det gäller Syrien, så nu gäller realistisk pragmatism för att komma framåt. Relationerna mellan Iran och Turkiet fortsätter att förbättras i och med att frågan om Qatar nu aktualiseras

Medan en formell allians mellan Damaskus och Ankara mot kurder kanske fortfarande verkar opinionsbildningsmässigt svårt att föreställa sig, gäller att så länge som Erdogan är vid makten så kommer visserligen Saudifinansierade salafistiska Gulenister att vara det primära interna motståndet för Ankara, men därför kan också mycket väl en hemlig eller outtalad överenskommelse tillåta Turkiet att rikta in sig mot kurder i Syrien, alltså något som mycket väl kan hända. Den trevande grunden för en sådan verklighet har ju uppenbarligen redan börjat byggas.

Den största faktorn i detta bygge är Ryssland. Ryssland, vilket precis som Iran, stöder den syriska regeringen och samarbetar med Syrien för att bilda en anti-terrorist koalition som i alla avseenden, tänker vinna kriget mot Salafism.

Ryssland till skillnad från Turkiet och Iran, har normala relationer till kurdiska styrkor i regionen, trots det faktum att kurdiska lojaliteter nu är helt i linje med den Djupa Statens amerikanska intressen, vilka alltså går tvärtemot intresset hos nästan varje annan part i Syrien.

Ryssland har dock inte stoppat och kommer inte att stoppa Turkiet från att slåss med kurder i Syrien, och inte heller kommer Ryssland förespråka en kurdisk stat mot de önskemål som Syrien, Turkiet eller Iran har.

Därför, medan Rysslands ställningstagande till kurderna som är mer agnostiskt än Turkiet, Iran eller Syrien, kommer inte Ryssland att förespråka den kurdiska saken utan anledning och det är högst osannolikt att Ryssland någonsin kommer att ha en anledning att göra det. Det kommer i alla händelser i så fall gälla Norra Irak.

Det är därför så att Turkiet, Syrien, Iran och Ryssland hamnar på samma sida av en konflikt där Gulfiska oljepengar sakta men säkert omdirigeras bort och där den Djupa Staten i Amerika och dess kurdiska fristående proxies, blir kvar som de sista stora hindren för en ömsesidigt godtagbar fred Syrien.

Al-Qaida har till stor del decimerats, FSA kan bara göra vad Turkiet gör det möjligt att göra och ISIS är på sista andetaget i Syrien.

I denna mening, kommer den Djupa Staten i USA inte bara att ha misslyckats i Mellanöstern – som vi har sagt skulle hända en miljon gånger minst – med att nå de allra flesta mål om inte alla i Syrien, utan man kommer även i processen kunna konstatera att man har förlorat Turkiet som en allierad och därmed så kommer ZIONATO att rämna.

Erdogan gick in i kriget i det mest alienerade möjliga formatet och det misslyckades. Nu dock kan Erdogans stolthet och hans rykte delvis räddas på grund av det faktum att Erdogan vände sig mot den Djupa Staten, som i USA i själva verket är mycket värre och långt farligare för regionen. Det faktum att den Djupa Staten i USA, nu är helt främmande för regionen ger automatiskt Turkiet mer trovärdighet även nu, än Amerika har någonsin har haft som kuliss, eller någonsin kommer att få. opinionsbildningsspelet går mot sitt slut.

19396965_10211549934958802_7843650092490757461_n

Läsvärt Med Brister

Om den strategiska betydelsen av Deir es-Zor för utvecklingen i Syrien och varför det nu eskalerar – Anglozionisterna i den Djupa Staten måste alltså köra ända in i kaklet, nu när de fullt ut har insett vad Donald Trump och Rex Tillerson har hållit på med – egentligen och det är bråttom, mycket bråttom.

Analysen brister som vanligt ifråga om den Djupa Statens förekomst och intressen men kan ur det markpolitiska perspektivet ändå ses som läsvärd.

Tensions have escalated exponentially in Syria.
theantimedia.org|Av The TV’s Leaking

Ovanpå Resten

Ovanpå det tidigare kommer då detta, inte minst i ljuset av att stridsledningsfunktionerna alltså nu kan vara kraftig beskurna för den Anglozionistiska Djupa Staten.

Two Russian Navy frigates and a submarine have fired six Kalibr cruise missiles on Islamic State targets in Syria, the Defense Ministry said. Militants who survived the…
rt.com