Det massmediala samhället

Gästinlägg av Andreas Söderlund

Samhället liknar idag ett inverterat träd, där stammen för länge sedan har slutat bidra med stabilitet och de snabbt rörliga löven på något sätt ska vara grunden till vår kultur och samvaro. Vad är medias roll i detta?

Låt oss ta en titt på dagens ledande tidskrifter, som kommer ut relativt frekvent, och helt klart bidrar till trender och intresse för folket.

Det ord som börjar formas i sinnet efter att ha gått några varv bland tidskrifterna på biblioteket är ”dekadens”. Eller värre än så, jag börjar dra mig till minnes Katolicismens dödssynder.

20376093_10154888215782896_745629300286431897_n

Hälsa verkar vara förväxlat med träning och att komma ”i form”. Stolthet, lust, avund kanske? Men det blir väl så, när en snygg kropp och många träningspass i veckan på ett trendigt gym är mycket mer statusfyllt än den hälsa man får genom att bara äta enkelt, naturligt och röra sig tillräckligt för att hålla igång kroppen.

20293042_10154888215857896_2320856398175885968_n

Bilar härnäst… För någon som bara vill ta sig bekvämt från punkt A till B blir detta motorfokus ganska obegripligt. Men självklart finns det ett stort mått stolthet och avund där också. Mycket troligt lättja också, eftersom folk verkar köra sina bilar överallt oavsett distans, väder eller närhet till kollektivtrafik. Att en bil är allmänt känd som ett pengaslukande svart hål verkar inte spela så stor roll heller. Det är ju bara att låna mer hos banken.

20376167_10154888216072896_8268069629123910767_n

Frosseri får vi inte glömma! Hyllorna tyngs ner av skrifter med perfekta matbilder och nya sätt att kittla läckergommen. Otaliga timmar läggs ner på att handla, förbereda och tillaga den perfekta måltiden. Även om Romarriket, ett samhälle som också var en aning dekadent på slutet, inte hade några regelrätta vomatorier, borde väl vi kunna införa det efter en pretentiös 6-rättersmiddag med alla tillbehör? Då slipper man kanske det värsta av paltkoman, men lättjan har ju sin givna plats efter en jättemåltid, så kanske inte ändå.

Jag har inget emot en god måltid, tvärtom, men någon balans måste det väl kunna vara? Och då menar jag inte balans mellan att köpa mattidskrifter och sedan en träningstidning när frosseriet börjar synas på buken, utan en balans mellan fokuset på kropp och sinne. Just nu är det en närmast besatthet av det fysiska och sinnets alla njutbarheter. Media gör såklart sitt för att späda på detta (det finns ju pengar att tjäna!), så med tanke på den allmänna medvetenheten, att demokrati bygger på en medveten och upplyst befolkning, är det här inte en speciellt bra situation.

20294579_10154888216172896_7278038671339640386_n

Vi avslutar med inredning och renovering, och det är väl bara att välja och vraka bland dödssynderna… När folk bygger ut för sjunde gången, och skuldsätter sig djupt för att upprätthålla den ljusa och fräscha fasaden, är det väl ganska uppenbart att vi lever i ett extra-polerat ytligt samhälle, och den massmediala miljardindustrin gör inte annat än att rida på vågen och uppmuntra folk att ägna sig ännu mer åt de rätt så samhällsdestruktiva dödssynderna.

Existensen av dessa tidningar beror såklart på att folk köper dem, men om det här är en ond cirkel eller ett hönan och ägget-problem tänker jag inte analysera mer just nu, utan jag uppmanar er läsare att tänka själva och hitta en balans i tillvaron, som kanske innefattar något djupare än våra sinnens direkta njutning och de känslostyrda reaktioner dessa framkallar.

Möjlig Bromsad Ökningstakt

…och här kan vi då konstatera att sanktionerna inte är så populära att de ens räcker till att bromsa någonting alls – ja utom möjligen då ökningstakten!

The Eastern Committee of the German Economy expects growth in exports to Russia to double this year despite all the political and economic hurdles. It also opposes…
rt.com

Drivande & Bromsande

Att den ryska ”inblandningen” i det amerikanska valet måste få konsekvenser har varje demokrat närmast skrikit lungorna ur sig för, men nu när det kommer visa sig vilka som ovillkorligen kommer att drabbas av konsekvenserna börjar tonläget bli ett annat. Att det är Donald Trump som driver på i detta och att det nu är ”konsekvensentusiasterna” som nära nog bromsar öppet, beskriver väl var i utvecklingen detta nu befinner sig.

” De nya sanktionerna i ekonomiska termer, bidrar inte avsevärt till de sanktioner som infördes 2014. De verkar avsedda att rikta sig mot de superrika ryssarnas personliga tillgångar – en djupt impopulär klass som fortfarande felaktigt kallas ”oligarker”, men dagarna av Deras makt i Ryssland är långt borta – och att hindra västerländska och då specifikt amerikanskt ””deltagande och investeringar i vissa av Rysslands industrier, framför allt i utvinningssektorn. ”

Russia has been targeted for alleged interference in the 2016 US presidential election, an allegation that Russia denies and which has not been backed by any…
theduran.com|Av Vladimir Pодзянко

Syfte För Vidare Problemhantering

Som sagt, Donald Trump vet mycket väl vad han gör och att sanktionerna måste uppfattas som en åtgärd riktad mot den Europeiska industrin, vilket alltså är själva syftet bakom åtgärden – för att EU skall bryta med USA och Donald Trump på ett mer effektivt sätt skall kunna hantera den Djupa Staten inom USA.

New sanctions against Russia approved by the US House on Tuesday could result in counter-sanctions, the German economy minister said, adding that a trade war…
rt.com

Larvigt Löjeväckande

Och Nethanyahu fortsätter med den larviga teater som snart alla har genomskådat för länge sedan. Att Qatarbaserade Al Jazeera numera spelar på andra sidan staketet gör bara uttalanden om att ”länge ha försökt bli av med nyhetsbyrån,” ännu mer löjeväckande.

Israeli Prime Minister Benjamin Netanyahu has accused the Jerusalem office of the Qatari-owned network Al Jazeera of fueling ongoing unrest at the Temple Mount…
rt.com

I Fablernas Värld

Det finns inget sådant som en fri press. Du vet det och jag vet det. Det är inte en enda av alla journalister som skulle våga skriva sina ärliga åsikter. Verksamheten för journalisten är att förstöra sanningen, att ljuga rakt, förvränga, att förtala, att knäböja vid foten av Mammon och att sälja sig själv, sitt land och mänskligheten, för sitt dagliga bröd. Vi är verktyg och vasaller för rika män bakom kulisserna. Vi är marionettdockor, de drar i trådarna, vi dansar; våra talanger, våra möjligheter och vårt liv tillhör dessa män. Vi är intellektuella prostituerade. ”

John Swinton, Chief editorial writer of the New York Times from 1860 to 1870.

I det exklusivpositiva och Clintonsoroslojalistiska lilla landet som verkar utan att synas, trots att den politiska adeln i princip oavkortat går vidare till ledande internationella positioner inom den finanspolitiska Anglozionisthegemonin, blir stämningen alltmer tryckt när det allmänna medvetna medvetandet nås av insikten av att dess välstånd har offrats på den falska solidaritetens altare.

Vår garanterat mest återkommande recitation är som bekant:

”Ture Nermans häfte på KB, om 1940 års män, synes därför återkommande behöva påminnas om igen och igen och inte minst i anledning av politikers tydliga moraliska resning och etiska handel, där uttrycks följande.

Dessa trevliga herrar som citat “Som disponerade över vårt folk och dess framtid, utan att det blev tillfrågat eller upplyst om sanningen”.

Känns det igen?

Eller som Publicistklubbens ordförande Ivar Överström, i en politisk debatt 1940 i andra kammaren, så vackert uttryckte detta, angående dåtidens presstitution och den upplysningsmässiga gärningen till maktens fromma.

”Vi Tidningsfolk vill ju inte undandra oss skyldigheten att giva regeringen absolut erforderliga medel att skydda legitima och statsvårdande intressen.””

Vem som stiftar lagar med vilket syfte är en insikt som har börjat gnaga i folksjälens djup.

Med avseende på detta kan det ju nästan synas lite märkligt att några fortfarande kan bedra sig själva till att tro att vi verkligen befinner oss i Anglozionistoligarkins utmarker, för antingen är det ju så eller, säger eller, så är det ju helt enkelt inte på så vis, utan det är istället så att vi faktiskt utgör själva kärnan för den gamla exkluderingsentusiasmen och dess utveckling…?

…och kanske i så fall att det är just därför som vi hela tiden torgför oss själva just som en humanitär stormakt, vår uppenbara historiska tvivelaktigheter till trots och detta – inte så – märkligt nog under samma styrande finansiella oligarkis regi?

Kriget mot den sanning som beskriver verkligheten i Sverige? Ja, egentligen ingen tänkande människa – alltså någon som inte är förklädd exkluderingsfanatiker – kan väl vid denna sena tidpunkt i utvecklingen gärna med någon uppriktighet påstå att de ägardirektivstyrda medierna inte löper i etablissemangets rännarbanor, precis som de alltid har gjort under modern tid.

Om demokratins grund är en upplyst och medveten befolkning och dess verkliga syfte är att så många människor som möjligt skall kunna bestämma över sig själva, så blir att som Churchill då påstå att det är det minst dåliga statsskicket, någonting som innebär att man då antingen har förstått att det är själva dynamiken i den allmänna medvetandetillväxten som utgör den demokratiska utvecklingen, eller så innebär det att makten använder begreppet demokrati som en kuliss för att förleda människor till att tro att de har ett inflytande över sin egen situation, vilken egentligen dikteras av en styrande odemokratisk oligarkisk finansiell makt.

Efter att president Trump och den kampen mot den Djupa Staten kommit i en alltmer öppen dager, ja då började många att ställa sig frågan varför man överhuvudtaget röstar. Naturligtvis är det så att om detta hade varit någonting som verkligen spelade någon roll, så hade det inte förekommit några röstningsförfaranden överhuvudtaget och det är där den Anglozionistiska västvärlden nu befinner sig, vid vägskälet till den allmänna insikten om att allt hela tiden bara har varit en regisserad teater.

Inget folk är ju som bekant så förslavat som det folk som på oriktiga grunder tror att de är fria.

Så var någonstans den politiska adeln och de presstituerade befinner sig i detta lämnar inte mycket över till ifrågasättande, erkännandena, om än i någon mån fortfarande indirekta i all sin pinsamhet, är bevisligen nu både otaliga och uppenbara.

Räven och druvorna – i den svenska språkvårdens fall modellerat till rönnbär för att minska den allmänna förståelsen – är en av Aisopos fabler. En räv misslyckas att nå druvor som hänger högt upp på en vinranka. Räven förklarar sedan att den inte vill ha druvorna eftersom de nog inte är mogna, utan istället är sura.

Sensmoralen i berättelsen är att det är lätt att ringakta något man inte kan få med en nutida betydelse att då man misslyckats med något man föresatt sig, bortförklarar sitt tidigare engagemang för frågan med att man egentligen inte alls var intresserad från början (trots att det är uppenbart för alla inblandade att så inte är fallet).

Sagan är ett exempel på både kognitiv dissonans och språkvårdad svenskhet.

20264594_10211918803220278_3613126925228403314_n.jpg